Det bästa valet..

För många så är The Eliminator själva sinnebilden för kategorin!

Även denna dag ramlade det in en fråga ifrån någon i läsekretsen som kanske kan ha ett allmänt intresse med bakgrund av att jag faktiskt författar ganska få inlägg om just fjädervapen.

"Hej!

Jag vill ha ett riktigt bra starkt fjädergevär med brytpipa. Viket är det det bästa som har tillverkats. Tack för en bra blogg"

Här finns det ju två aspekter att fundera lite över, vad är "starkt" i sammanhanget och vilka egenskaper tänker frågeställaren som "bra"?

Ofta är det så med frågor ifrån läsekretsen, man får gissa lite utifrån ibland ganska vaga funderingar. 

Mitt spontana svar när bästa fjädervapen kommer upp brukar pendla mellan Feinwerkbau Sport eller Weihrauch HW30S men ingen av dem, inte ens Sport, kan med bästa välvilja kallas för starka med dagens referensramar. Om vi börjar med att ringa in vad som är starkt så skulle jag nog vilja påstå att ett fjädervapen över 20 fpe är starkt i ordets mer universella betydelse när det handlar om fjädervapen.

  Webley & Scott Patriot - ett vackert vapen som alla Webleys men vilken åra!

Om vi då börjar vid den nivån så finns det ett antal synnerligen potenta jättebössor med brytpipa som kan vara aktuella. Vi har välkända Webley & Scott Patriot (aka Beeman Kodiak), vi har Theoben Eliminator (aka Beeman Crow Magnum), vi har Weihrauch HW90 (aka Beeman RX), det finns Weihrauch HW80 (aka Beeman R1) samt ett knippe modernare konstruktioner under blandade varumärken med mindre gott renommé. 

  Visst är den kraftfull men skjutbar...?

Detta för oss då in på "bra". Som bra tolkar jag ett vapen med en för vapentypen och effektnivån acceptabelt bra skjutbarhet (exit: Gamo 1250). Alla potenta fjädervapen är krävande att skjuta, man måste alltså vara rätt skytt för att kunna bemästra dem. Detta är inga bössor som man bara lyfter upp och sedan skjuter bra med på typ 30 meter rätt upp och ner utan en ibland ganska så omfattande övning. En del modeller (ex Eliminator) kräver också en ganska ansenlig fysisk muskelstyrka för överhuvudtaget kunna anspännas. Denna naturliga svårskjutenhet ska inte förväxlas med att de har låg skjutbarhet, vilket ofta är fallet med nydesignade överstarka budgetvapen.

Jag vet att definitionsskillnaden här inte är speciellt glasklar så därför ska jag ägna några rader åt just denna.

På en träff där jag var så förekom det en Theoben Eliminator. Dess ägare sköt regelbundet träffbilder runt en enkrona på 30 meter men ingen av oss andra som var närvarande och prövade kunde träffa fem skott i rad på själva måltavlan, 14 x 14 cm.

Den bössan var svårskjuten men hade en acceptabel skjutbarhet, dess tekniska egenprecision var bevisligen bra men dess praktiska precision lämnade överlag mycket övrigt att önska i händerna på de flesta skyttar.

  RWS/Diana 350 har också ett solitt rykte för tveksam skjutbarhet..

Jag var också på en annan träff där en ägare till ett Gamo 1250 beklagade sig över att han inte träffade någonting med sin bössa. Vi var ett tiotal entusiaster samlade och hade säkert ett dussin olika sorters diaboler sammantaget som vi prövade med och ingen av oss kunde få fem träffar i rad på en 14 x 14 måltavla på 20 meters avstånd! 

Den bössan hade usel skjutbarhet och var svårskjuten, den tekniska egenprecisionen saknades och så även den praktiska precisionen som en konsekvens därav.

  Weihrauch HW90 kan bli hyfsat skjutbar men då kostar det också en del effekt..

Ska vi nu kolla på fjäderbössor med brytpipa över 20 fpe (ca 27 joule) som har acceptabelt bra skjutbarhet och god teknisk egenprecision för sitt effektuttag så tunnar vi ut leden en hel del. Själv så har jag aldrig skjutit bra med en Eliminator men jag har faktiskt sett skyttar live som har presterat imponerande resultat med dessa åror, den får därför vara med i sällskapet. Patriot faller bort, den har alla nackdelarna hos Eliminator och fler därtill. Gamla tidlösa Weihrauch HW80 kan få riktigt fint skjutbarhet vid en bra tuning och dessutom få upp effekten över gränsen på 20 fpe så den kvalicierar sig, om än på gränsen. Sin broder HW90 kan också få bra skjutbarhet, om man sänker trycket i gasfjädern ner mot 20 Bar men då faller den under 20 lbs och blir inte längre lika kraftfull.

När jag till sist har vägt olika modeller mot varann så är det egentligen bara två vapen som kvarstår, dels Webley & Scott Tomahawk och dels ett ännu mer spännande alternativ.

  En helt ny oskjuten Webley & Scott Tomahawk (UK-made) är inte lätt att hitta idag..

The Tomahawk var en av de sista konstruktionerna som anrika Webley & Scott fick fram innan konkursen med god support från Hanock o Co på Venom Arms, sedemera V-Mach. Här fanns ett riktigt vasst avtryck, för de flesta skyttar ett fullgott alternativ till CD och Rekord, riktligt med effekt parat med en ovanligt harmonisk setup. Detta kombinerat med Webleys legendariska finish, passning och övergripande kvalité skapade en värdig grande finale för detta anrika fabrikat. Många hyllar myterna Eclipse, Tracker och Patriot men den bistra sanningen är att detta var inga bra vapen, ens som nya, till skillnad från klassiker som Vulcan/Stingray och Omegan. Ytterligare ett steg upp på stegen som till himmelen bär var Longbow och nyss nämnda Tomahawk. Hade de bara kommit lite tidigare och fått en mer välskött agentur/marknadsföring så hade de mycket väl kunnat rädda Webley - så bra är de.

Mitt personliga val är dock ett ännu mer ovanligt vapen som ganska få entusiaster har skjutit eller ens sett i verkliga livet.

Ifrån East Sussex så kommer det en lång rad fjädervapen som har ett outstanding gott rykte hos fjäderentusiaster i hela världen. Med förbluffande få modeller i sortimentet, noga räknat två stycken, så har man ändå positionerat sig som absolut världsledande i sin nisch. Under varumärket Sussex Armory så saluförde man på 1980-talet en förvirrande flora välbyggda fjädervapen med en udda sidospänningsmekanism och tungvrickande benämningar. Allt förändrades när Ken Turner uppenbarade sig med prototypen till ett vapen som skulle komma att bli en institution i fjädervapnens led.

Själv så är jag ingen vän av varken TX200-serien eller dess mer förfinade och krutvapenliknande sortimentsbrodern Pro Sport men ingen kan snacka bort det faktum att detta är (tillsammans med LGV/LGU) några av världens absolut mest kompetenta fjädervapen. Detta är storsäljande och uppskattade vapen som egentligen bara har haft en enda nackdel emot sig (tja, förutom vikten då), nämligen bristen på effekt - något som är synnerligen viktigt på den betydelsefulla USA-marknaden.

En gång för nästan två decennier sedan så beslöt man sig för att göra något åt saken..

  En ovanlig bössa som förvånansvärt många ändå känner till...

-"Bygg en brittisk HW80", löd direktiven ovanifrån. En konventionell stor brytbössa som ger rejält med effekt. Trots det så ska den emellertid behålla den höga skjutbarhet som övriga modeller är kända för att leverera och samma ypperliga avtryckarsystem. Målet var helt enkelt att skapa en värdig syskonmodell till Pro Sport fast med en effekt som till och med kunde skapa respekt hos en prestandaglad amerikan och då förmå denne att öppna plånboken på vid gavel.

Om vi börjar med pipan så startade processen med att Air Arms köpte in blanks ifrån Lothar-Walther vilka sedan inspekterades med fiberoptik och testsköts i bänk innan de monterades inuti en shroud vilken benämndes SRS - Sound Reduction System, alltså en baffelförsedd anordning av ljuddämpande karaktär. Själva pipan var 14 tum lång och shroudröret blev 16 tum vilket innebar en bättre hävstångseffekt för anspänning samtidigt som två tum kunde användas till den inbyggda dämparen.

  The business end!

Anordningen monterades i ett synnerligen solitt pipblock vars hävarm till pistongen mätte imponerande 6 mm i bredd. Pipblocket hade sedan en "krok" utformad i själva pipblocket vilken låg som ett överfall över låsbulten och under denna fanns en duktigt grov kilformad och fjäderbelastad låskil. En rejäl dask längst ut på pipans spets krävdes alltså med andra ord för att få pipan att öppna sig.

  En grov cylinder garanterade möjligheter till rykande prestanda..

Cylindern var både grov och lång och dessutom utrustad med en pistong som hade en Zephyr-liknande packning formgiven för bästa tänkbara luftevakuering när vapnet avfyrades. Resultatet blev bra med effekt och dessutom effekt som var förhållandevis enkel att utnyttja med god skjutbarhet. Air Arms uppgav själva 24 ft/lbs för kaliber 22 och 21 ft/lbs för kaliber 177, siffror vilket skulle visa sig vara tilltagna lite i underkant. Normalt så kunde man räkna med ca 255 mps med 16 grains JSB och runt 295-300 mps med Crosman Premiers Heavy på 10.50 grains.

  En slank profil trots en jättelik prestanda..

På ovansidan av cylindern så fanns de gängsle hålen mellan kilspåren för att spärra kikarsiktesfästet mot rekylen.

Avtrycket var det kända CD (Computer Designed), inspirerat av Rekord ifrån Weihrauch och samma som TX-serien och ProSport. Till avtrycket så fanns även en automatsäkring som säkrade vapnet direkt vid anspänning. Stocken var tillverkad av bok och noga utvald med rätt fiberriktning för bästa tänkbara hållbarhet. Vidare så var den utrustad med nätskärning både för pistolgreppet och förstocken samt hade en rejält tilltagen roll-over kam på kolven.

  Notera dimensionerna på block och infästningar - built like a tank!

Under lite drygt 5 år löpte produktionen (1997-2003) och totalt blev det 1435 exemplar tillverkade, ett fåtal prototyper oräknade. Runt fördelningen mellan kalibrarna är uppgifterna lite mer motsägelsefulla men konsensus ibland samlarna är ca 1000 stycken med kaliber 22 och resten som 177. Det heta samlarobjektet är därför en 177 med öppna riktmedel eftersom de flesta exemplar saknade sådana.

  Notera det udda bakre riktmedlet som monterade på kilspåret och inte pipblocket.

Att hitta en Pro Elite är inte enkelt, ett fåtal nysåldes i Sverige, och om man väl hittar en så ligger de oftast på licens. Just att den största delen ligger på licens även i England gör dem knepigare att exportera över till Sverige. Priserna är dessutom höga, en 177 gick nyligen för £500 vilket anses häftigt i England där vapen på FAC normalt sett har uselt andrahandsvärde på grund av utbudet och krånglet med licenserna.

Skulle man väl hitta en så gäller det att hålla fast vid den, det är en ovanlig kombination av samlarobjekt och fullt skjutbart vapen som står i en speciell särställning igenom sin kombination av rykande hög effekt samtidigt som den faktiskt har en suverän skjutbarhet för sin effekt och det faktum att det handlar om ett fullt rekylerande fjädervapen.

 

gubbe

21 december 2015 19:12

Skoj att läsa om magnumbössor. Minns när dom kom och man var bra sugen på att köpa en Patriot. Så blev det tyvärr inte trots att dom såldes nya ganska billigt ett tag.

 

Fjäderfantasten

21 december 2015 19:30

Mycket bra inlägg. Tycker verkligen att bloggen är som bäst när dessa långa, lite nostalgiska inläggen om fjädervapen kommer.

Grejen är att pro-eliten är tung. Frågan är om man ens hade köpt den om den fanns i produktion idag? Det är lätt att tycka om vissa grejer för att de inte finns längre.

Någon som sett en tomahawk till salu i Sverige förresten?

 

Sitting Bull

21 december 2015 23:55

Japp, jag har min kvar.

Vill du köpan ?

 

Fjäderfantasten

22 december 2015 17:50

Sitting Bull: nu vet man ju aldrig om folk är seriösa här :)

I vilket fall: är den stämplad made in Birmingham och i fint skick så har du en köpare

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...