Rostig tub?

Som ni säkert vet så privatimporterade jag ett BSA Ultra under våren 2006 och detta var då ett riktigt tidigt vapen. Trots att modellen lanserades 2005 så hade produktionen inte riktigt fått full fart ännu så mitt vapen fick serienummer 1937. Med knappt 2000 st tillverkade Ultra så levererades mitt exemplar i juni 2006 och sedan dess har jag använt den flitigt, åtminstonde de första 3-4 åren.

I förra veckan när jag ville skjuta lite så fick jag riktigt usla träffbilder och jag misstänkte då att vapnet hade läckt. Tyvärr så har Ultra ingen manometer så detta är svårt att veta innan man har använt vapnet. Då bössan hade stått inaktiv i flera månader så tänkte jag inte mer på detta utan började fylla om den varpå det small till och geväret började storläcka..

Uppenbarligen så hade fyllventilen tackat för sig och den första generationen Ultra hade en stålventil som dessvärre har ett stabilt rykte för att läcka. Sedemera så ersatte BSA den här ventilen med en bättre konstruktion av mässing.

För inte så länge sedan så lade Sportec ut ett foto på en tub till en Feinwerkbau på sin Facebook-sida:

Handpumpad tub som bör kasseras.

Lika gammal tub som har fyllts med tryckluft från dykarflaska.

På grund av detta så var jag väldigt nyfiken på hur mitt eget BSA skulle se ut inuti med tanke på att den är tillverkad av stål. Visserligen så har jag bara kört den med luft ifrån en dykarflaska men stål är ju trots allt stål. Som ni kanske har sett på den film från XTX Air som jag lade ut tidigare så demonterar man fyllventilen på Ultra igenom att först skruva loss en låsring varpå hela ventilen därefter skruvas ut i ett enda stycke.

Fyllventilen till höger och låsringen till vänster, ovansidan på fyllventilen vetter inåt tuben. 

Efter att ha demonterat fyllventilen så kunde jag sedan med spänning och andakt lysa in i tuben och studera utfallet:

Svårt att fota bra ner i en smal mörk tub..

Till min förvåning och glädje så var tuben i skick som ny inuti! Man kan se att det är en ståltub men den var ändå helt perfekt, troligtvis på grund av att jag konsekvent har använt en dykarflaska till fyllningen samt fyllt med sunt förnuft, alltså långsamt.

Den skarpögde noterar även att jag har en vapenventil av mässing i botten av tuben, detta borde jag inte ha? De tidiga vapnen ska ha såväl vapenventil som fyllventil av stål men på mitt vapen sitter bara en fyllventil av stål. Jag har ingen aning om varför men en gissning kan vara att dessa Mk I hade andra vapenventiler (av mässing) till vapen som byggdes för full effekt ("Export") än de som såldes för 12 fpe i England.

Closeup på själva fyllventilshålet till tuben..

En annan udda sak var den konstiga utformningen på ventilhålet i fyllventilen, den såg nästan ut att ha blivit snedskuren vid tillverkningen?! Är det ett tillverkningsavvikelse eller finns det någon högre tanke bakom detta? Med lite fantasi (läs, mycket fantasi) så skulle det kunna vara något som motverkar en venturieffekt när ventilen trycksätts. Ännu så lutar jag nog dock personligen åt att det helt enkelt är brittisk (läs, slarvig) tillverkningskvalité.

Jag ska posta lite bilder på div forum för att kolla om någon vet mera.

I nästa del så kommer monteringen av den nya fyllventilen med inbyggd manometer. 

Lonestar Tactical

Vapnet som aldrig fanns..

Nu när BSAs mäktiga Lonestar har slutat tillverkas så har modellen genast tillskrivits kultstatus hos vissa entusiaster. En av dem byggde en Tactical-version utav sitt exemplar med det prydliga resultatet ovan.

Dessa PCP från BSA är ju modulära och här har man kombinerat syntetstocken från Scorpion med ett MMC-system från Hornet och övriga delar från Lonestar. Den korta förstocken förstärker också vapnets längd tydligt och detta framstår som ännu tydligare med den 24 tum långa kaliber 25 pipan och den långa 154 cc tuben.

Ett enkelt, stilrent och mycket proffsigt bygge. 

JKI - John Knibbs International

Den här välkände handlaren har nu uppdaterat sin hemsida kraftfullt och bland annat lagt till ett intressant galleri med begagnade luftvapen av lite mer samlarkaraktär.

Länk:  http://www.airgunspares.com/store/department/49/SECONDHANDGUNS/

Dahlman testar familjegevär

  Myten..

Idag blir det en kul artikel ifrån tidigt 90-tal. Anledningen till detta är att jag talde med en entusiast som frågade vem denne Dahlman är som ständigt pluppar upp i olika sammanhang, relaterade till luftvapen?

För att göra en lång historia kort så skrev Anders L Dahlman artiklar i tidskriften Allt om Jakt & Vapen under perioden 1985-2005 och dessa artiklar gjorde ett stort intryck på dåtidens entusiaster, även undertecknad.

Under större delen av hans verksamma period så fanns inte Internet allmänt utbrett och hans sporadiska artiklar i jaktpressen var många människors enda kontakt med luftvapen i ett annat sammanhang än sitt eget. Sannolikt så var det därför som dessa gjorde ett så djupt intryck på de flesta entusiaster.

Dahlmans artiklar var överlag mycket välskrivna på ett lite äldre lätt högtravande språk som gav hans artiklar en unik egen karaktär. De delar av ett vapen som ansågs speciellt viktiga var alltid vapnets stockning samt låsningen av pipan hos brytfjädergevär, något som övriga skribenter tillskrev ett mycket ringa, om något, värde.

Här kommer en mycket tidstypisk artikel ifrån början av 1990-talet:

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/Dahlman_1.gif

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/Dahlman_2.gif

Storhetstiden

Många entusiaster håller perioden 1965-1980 som de bästa i Weihrauchs historia. Under den epoken så fanns bara de gamla klassiska modellerna, före HW77/80. Samtidigt var sortimentet så brett som möjligt med mängder av underversioner. En del av dessa versioner/modeller känner vi igen ännu, andra har gått till historien..

Här har vi Weihrauchs produktkatalog för 1974:

John Bowkett lämnar samarbete med BSA

På ett flertal forum cirkulerar nu uppgifter om att JB lämnar samarbetet med BSA, som har varit sedan han designade SuperTen i mitten på 90-talet efter sina arbeten för Titan/Falcon. Samtliga PCP som BSA har tillverkat har skapats ifrån JBs konstruktioner och det florerar även rykten om att BSAs PCP också ska börja tillverkas i Spanien framöver, precis som BSAs fjädervapen.

http://www.airgunbbs.com/showthread.php?573924-John-Bowkett-parts-company-with-BSA

http://bsaog.co.uk/forum/index.php?topic=38046.0

Test med 4 olika diaboler

Dagens fyra sorter och utfallet..

I takt med att den nya pipan blir inskjuten så tänkte jag testa om 4 olika diaboler av skilda fabrikat och med olika vikter. Avståndet var uppmätta 50 meter och jag sköt med fullt stöd när det var i princip vindstilla ute. Det var dock kallt, ungefär -1 grad, vilket jag dock inte tror påverkade utfallet i nämnvärd grad.

Exterminators sköt bäst med 252 mps och 61.95 joule

JSB King sköt bra på andra plats, här blev det 269.50 mps och 59.92 joule

     Delad andraplats gav Predator, mycket imponerande, med 268 mps och 60.80 joule

Sist hamnade tunga Baracuda med 253 mps och 64.30 joule 

Som synes så är Elite med sin senaste inkarnation av ST-pipan förbluffande okänslig för olika diaboler, oavsett vikter och tillverkare. Just detta intryck förstärks succesivt mer och mer ju mer pipan börjar sätta sig. Noterbart är även hur jämt anslagsenergin blir, trots kort pipa, detta tyder på att drivkällan levererar väldigt jämnt.

Nästa gång så ska jag testa med 4 lite mer udda sorter i den här grova kalibern...

Weihrauch HW55 utomhus

Att skjuta bra på 25 meter utomhus med bara öppna riktmedel är svårare än man tror...

Idag så var det då dags att pröva den senaste veteranbössan i praktiken. Till skillnad ifrån mina gamla Dianor och min Haenel så tänkte jag testa lite längre avstånd eftersom HW55 presterade såpass bra på 12 meter. Jag mätte därför upp 25 meter och tog stadigt stöd innefrån huset. Tyvärr blev skottvinkeln nedåt vänster, vilket tydligt syns på träffarna, men någon annan lämplig position kunde jag inte hitta. Att skjuta innefrån huset och ut kräver normalt minst 30 meter och detta kändes lite väl drygt med original riktmedel.

Jag passade även på att utrusta måltavlan med en större riktpunkt eftersom det helt enkelt är svårt att se originalets tillräckligt tydligt på ett såpass drygt avstånd. Den påklistrade måltavlan blev 50 mm i diameter, alltså två tum.

Efter att ha skjutit 10 skott i löpande följd så kunde jag konstatera en träffgrupp om 25 mm!

Jag blev faktiskt ärligt förvånad själv, såpass ändå? När jag sköt så kändes det lite som att skjuta i mörker då jag knappt såg var jag träffade, trots att den svarta träffbilden färgas neongrön i takt med träffarna. Efter lite inskjutning på just detta vapen, ett bra tuningkit som höjer effekten från 8 till kanske 12 joule samt - framförallt - ett kikarsikte så är jag övertygad om att detta 56 år gamla vapen skulle kunna skjuta riktigt tätt även på både 30, 40 och kanske rentav 50 meter.

Dock så ska man inte bortse ifrån kiksikten och dioptrar, är bara måltavlan klart kontrasterande och dessutom helst cirkulär med rätt proportioner jämfört med riktmedlen så kan man skjuta förbluffande bra med dessa "primitiva" riktmedel även på rejält långa avstånd.

Skulle man ägna sig åt lite aktivt skytte med ett luftgevär under mitten av 1950-talet så fanns det sannolikt inga bättre vapen att välja än just dessa Weihrauch.