Att söka sin licens

I den andra delen om vapenlicenser för luftvapen så ska vi idag följa ett ärende ifrån början till slutet. För enkelhetens skull så kör vi mitt eget ärende eftersom jag har sparat alla handlingar som hör till den här ansökan. Allt som skrivs i detta inlägg åsyftar en licensansökan för Målskytte, vilket är den vanligaste och mest uniforma typen av vapenlicens till luftvapen.

Målet med allt jobb - en legal licens

För att allt ska bli så tydligt som möjligt så kommer jag att länka till dokumentationen utanför bloggen och det beror på att den här gratisbloggen har ett begränsat utrymme vad gäller bildernas format.

Det absolut första som man gör när man är säker på att man uppfyller de krav som jag berättade om i första delen är att man rekvirerar de förutsättningar som krävs för att ansökan ska kunna lämnas in.

Detta innebär att man hämtar hem två stycken formulär som man skriver ut. Det ena är själva ansökan och det andra är ett föreningsintyg som din skytteklubb ska signera.

Här är en direktlänk till formuläret för ansökan: http://www.polisen.se/Global/www%20och%20Intrapolis/Blanketter/Vapen/RPS_551_1_0507.pdf

Här är en direktlänk till formuläret för föreningsintyget: http://www.polisen.se/Global/www%20och%20Intrapolis/Blanketter/Vapen/RPS_551_24_0304.pdf

När de båda formulären är utskrivna så får man komplettera dem med ett kvitto på sitt vapenskåp, om detta är den första ansökan för ett licenspliktigt vapen som man gör. Alla distrikt kräver inte detta men det är alltid en god idé att skicka med så mycket dokumentation som möjligt. Saknar man ett kvitto så kan man med fördel fotografera skåpet och dess certifikatslapp (finns oftast på insidan av dörren). Dessa foto printar man ut och bifogar ansökan och föreningsintyget.

Nu ska vi titta lite på en ifylld ansökan på ett BSA, detta ser vi på länken nedan:

http://i64.photobucket.com/albums/h194/airgunse/LicensUltra2kopia.jpg

De första fälten är inte så konstiga, man fyller i att ansökan avser ett vapen och därefter sina personuppgifter i rutan för "sökanden". Glöm inte att skriva alla dina namn och markera ditt tilltalsnamn. Ifall handläggaren behöver ringa och fråga dig något om din ansökan så är det viktigt att man anger vettiga telefonnummer så att man enkelt kan bli nådd. De ringer oftast bara en gång varje dag och om de inte når dig så står ansökan stilla så länge. Skriv läsligt, helst på maskin.

Nästa ruta handlar om själva vapnet, här skriver du i vad som efterfrågas om själva bössan. Under "Laddsystem" så behöver man inte skriva något om vapnet är ett enkelskottsvapen, har vapnet magasin så skriver man "Repeter" eller "Halvautomat", beroende på vad som är aktuellt. Rutorna för "Kombinationstyp", "Piplägestyp", "Ammunitionsklass" samt "Piplängd" är bara att skippa. De är enbart relevanta för krutvapen.

Notera att jag inte har skrivit in Tillverkningsnummer, jag söker alltså en så kallad "Öppen Licens". Detta är alltid smart att göra även om man råkar känna till det fabriksnya vapnets serienummer. Skälet till detta är att man slipper göra en ändring ifall vapnet exempelvis kommer bort i transporten, har en reklamationsskada som återförsäljaren upptäcker eller liknande. Man är alltså inte bunden till ett specifikt unikt vapenexemplar innan serienummret är angivet.

Då mitt vapen var fabriksnytt så hade det inget "VapenID", om vapnet däremot hade varit begagnat så hade de haft ett sådant och då fyller man i detta.

Under "Övriga Upplysningar" så anger man sitt vapenskåp och lämpligtvis skriver man "Se Bilaga" med tanke på kvittot. Jag gjorde inte detta då jag hade licenser innan den här ansökan och jag skickade inte heller in ett kvitto på skåpet då de redan hade detta sedan första gången jag sökte en licens.

Slutligen så kryssar man i rutan om "Föreningsintyg" och signerar ansökan.

Nästa steg är att fylla i sitt föreningsintyg, här är det som hörde till min ansökan:

http://i64.photobucket.com/albums/h194/airgunse/LicensUltra1kopia.jpg

Det här formuläret är väldigt enkelt egentligen, de saker som är viktiga att fylla i rätt är att föreningen är ansluten till ett av de förvalda förbunden, i mitt fall Sv Jägarförbundet. En viktig liten rad som man inte får missa är även när man blev medlem i föreningen, den rutan finns längst uppe till höger.

Längst ner intygar någon i föreningens styrelse att de angivna uppgifterna är korrekta. Se till att denne också anger ett telefonnummer som verkligen har bra tillgänglighet. Alla gånger jag har sökt licenser mot föreningsintyg så har handläggaren ringt upp den som skriver under intyget och frågat lite.

De brukar verifiera att den som skriver under är rätt person, att föreningsintyget är korrekt såsom det är inlämnat och även huruvida personen har något att berätta om sökanden som handläggaren bör känna till.

Förhoppningsvis så berättar han/hon att du är en reko person som borde få ha licensen och inte en psykiskt labil knöl med många konstiga vanföreställningar etc...

När Ansökan, Föreningsintyget och i förekommande fall kvittot på vapenskåpet är färdigt så är det bara till att knalla ner till polisstationen och lämna in ansökan. Spara alltid kopior på allt som du skickar in, jag brukar be en polisman på stationen intyga kopiornas äkthet ifall originalen kommer bort. Betala gör man över disk och sedan efter ett par dagar så brukar jag ringa till tillståndsenheten, kolla vem som handlägger ärendet samt förvissa mig om att ansökan har kommit fram och inte ligger kvar på stationen där jag lämnade den.

Nu rullar tiden på exceptionellt långsamt, som den alltid gör när man väntar på en licens men till slut så brukar ansökan ramla igenom.

Då skickar din handläggare ut två stycken Överlåtelsebevis, ett orignal till vapeninnehavaren (handlaren, vapenägaren) och en snarlik, men inte identisk, verson till dig själv.

Här kan man se hur ett sådant ser ut:

http://i64.photobucket.com/albums/h194/airgunse/InkpstillstndULTRAkopia-1.jpg

Om man nu har en öppen licens så saknas serienummer men på överlåtarens exemplar (handlarens version) så finns det en ruta där denne skriver in detta. När handlaren har returerat sitt ex till tillståndsenheten så är han fri att skicka vapnet till dig. Du kan direkt börja använda vapnet och ditt exemplar av överlåtelsebeviset fungerar då som ersättning för din vapenlicens tills dess den ramlar ner i brevlådan.

Efter ett par dagar så kommer licensen och då kollar man bara så att allt stämmer, främst då serienummret på vapnet. Eventuella fel måste rapporteras omgående innan ditt överlåtelsebevis löper ut (sex månader).

I morgon: Förberedelsernas tid

En ny utmanare ?

Idag nyttjade jag det vackra men lite blåsiga vädret för lite skytte med JSB Express. Tanken var att jämföra utfallen mot storfavoriten RS hos min 200.

Som vanligt så kör jag först 30 meter och om jag gillar utfallet så går jag vidare med 50 meter.

Referensdiabolen RS klarade idag 19.20 mm

Utfallet med RS var inget vidare, under 15 mm ska det vara i genomsnitt på 30 meter men väderförhållandena var inte direkt optimala. Detta gjorde dock testet mera intressant eftersom jag först och främst är intresserad av Express prestanda på lite längre avstånd, 50 meter och bortom detta.

Riktigt lovande, minsann..

Idag presterade Express mycket bra, klart bättre än tidigare mera improviserade tester i höstas när jag just hade köpt min 200. Ett genomsnitt på 15.40 mm är mycket bra, givet förutsättningarna så nu kör jag vidare på 50 meter.

Att skjuta 50 meter när det blåser är lurigt..

Resultatet blev väl sisådär, visserligen en riktigt fin grupp (av 9) som visade 16 mm men jag hade också flera riktigt dåliga (mer än 25 mm) och ett par rent katastrofala runt 50 mm. På 50 meter så är målsättningen ett genomsnitt under 25 mm och tavlan ovan visar 31.66 mm.

Förutsättningarna för riktigt fin precision på 50 meter verkar i alla fall finnas hos Express och när jag får tillfälle att skjuta nästa gång då det är riktigt fint och vindstilla väder så står den högst upp på att pröva-listan.

Flatnos på längre avstånd...?

HN Match Kugeln

Sedan länge så har jag hört duktiga entusiaster som menat på att flatnosdiaboler inte fungerar speciellt bra på längre avstånd. De har usel BC, det tippar och är ballistiskt instabila under flykten och ger därför sämre praktisk precision bortom 25 meters avstånd. Känner ni igen det?

Idag tänkte jag testa den teorin lite. Till min hjälp så hade jag den flatnosdiabolen som (hittils) har visat sig skjuta bäst i min 200. Detta är Match Kugeln ifrån HN vilken väger 8.18 grains (angivet) samt har en BC runt 0.012

Refernsdiabolen är JSB RS med 7.33 grains och BC runt 0.020, avståndet blir 30 meter och 25 skott skjuts i rak följd.

Först ut, utmanaren:

Tja, kanske...?

Grupp 1 : 23 mm

Grupp 2 : 25 mm

Grupp 3 : 27 mm

Grupp 4 : 24 mm

Grupp 5 : 25 mm

Genomsnitt: 24.80 mm

Därefter den regerande mästaren:

En hel del bättre, men svårare att avläsa.

Grupp 1 : 17 mm

Grupp 2 : 21 mm

Grupp 3 : 13 mm

Grupp 4 : 20 mm

Grupp 5 : 12 mm

Genomsnitt: 16.60 mm

Som synes så hade inte HN mycket att hämta här. Man ska dock veta att när jag skjuter på 10 och 15 meter så skjuter i princip ALLTID den här HN bättre än RS så visst blev läget radikalt förändrat utomhus på 30 meter. Noterbart är också att grupperna för RS inte heller blev speciellt bra, mitt krav där är under 15 mm som genomsnitt, vilket innebär att de yttre förhållandena var långt ifrån perfekta.

Detta tror jag generellt har missgynnat HN mera än RS.

I morgon: Licenser - del 2

Vad kostar det?

En vanlig fråga om just PCP är just kostnaden. En del upplever det som både dyrt och krånligt att skjuta PCP, dessutom så är man lite osäker på hur man sköter det praktiska med fyllningar, besiktningar av utrustningen och liknande.

Idag ska vi kolla lite närmare på vad det kostar och hur (o när) man gör vad.

För att fylla ett PCP så krävs det en fyllkälla och oftast så är detta numera en dykflaska. Dykflaskor brukar köpas endera av handlare (ex Hurricane) eller på annonssidor som till exempel Bocket. Priset på en flaska varierar lite med dess volym och i ännu större grad med när flaskan senast var besiktigad.

Desto mera tid det är kvar tills nästa besiktning, desto dyrare blir sådeles flaskan.

Normalt sett så brukar en vanlig flaska på 8 liter och 300 Bar i fint skick kosta mellan 2-3000 kr. En del har dock hittat fina flaskor för närmare tusenlappen och även om detta är ovanligt så är det inte helt omöjligt när flaskan har mycket kort tid kvar eller redan har gått ut i besiktningen.

Flaskor måste besiktigas och detta kostar normalt mellan 500-1000 kr, beroende på vem som gör det. Besiktningar genomförs vanligtvis av brandhandlare. Detta är företag som ofta heter "Brandtjänst-någonting" på Eniro och dessa brukar finnas i de flesta större städer. Ett annat alternativ är dykcenter, alltså lite större handlare som sysslar med dyksportutrustning.

En flaska kan besiktigas enligt två olika normer. Antingen så kan man besiktiga den för andningsluft och då kan man använda flaska under 5 år tills nästa besiktning måste ske, eller så besiktigar man dem för teknisk luft och då dröjer det hela 10 år tills nästa besiktning.

Skillnaden är att om flaskan är besiktigad för teknisk luft så får man inte lov att använda den för dykning, vilket kan sänka dess andrahandvärde för den som vill sälja den till en köpare som avser att ha den till just dykning. För luftskytte så är dock teknisk luft alltid att föredra och jag har min egen flaska besiktigad på detta.

Vid besiktningen så stämplar man in datum på flaskan. Dels när den blev besiktigad och dels när besiktningen löper ut (månad/år). Detta gör att man lätt kan se hur flaskan är besiktigad (andning/teknisk luft) och när det är dags för nästa besiktning.

När man besiktigar flaskan så ser man på hur sliten den är, om den behöver renoveras eller om någon del till den (exempelvis kranen) behöver ersättas med nya delar. Om man har riktig otur så är flaskan så dålig att den inte kan renoveras utan måste då kasseras. En enkel översyn på en fräsch flaska brukar kosta runt 500 kr medan samma översyn med en inre blästring kan kosta en tusenlapp, ifall flaskan är mindre fräsch. En komplett kran brukar kosta 500-1000 kr men som regel så kan dessa renoveras för någon hundralapp.

En godkänd besiktning innebär att flaskan är fräsch nog för att kunna användas det antal år som kunden har önskat, 5 eller 10 år. Om flaskan inte är besiktigad och korrekt stämplad så får man inte lov att fylla den och min personliga erfarenhet är att de som fyller ALLTID är MYCKET noga med att alla stämplar är korrekta innan de påbörjar fyllningen.

Det är alltså INGEN idé att dyka upp med en icke godkänd flaska hos någon som fyller flaskor, då kommer de inte att vilja befatta sig med flaskan.

När man sedan får flaskan ifrån besiktningen så är den normalt fylld och skjutandet kan börja (eller återupptas).

Fyller flaskan gör man därefter normalt hos Räddningstjänsten i din lokala kommun eller hos en dykshop. Priset brukar vara ca 50 kr men lokal variation kan förekomma. Dykshoppar brukar erbjuda "10-kort" för en bestämd summa, typ 650 kr, vilket gör att man kan fylla 10 gånger på ett sådant kort. Det kostar nästan alltid lika mycket att fylla flaskan oavsett hur mycket luft man fyller i den.

Vanligtvis så lämnar man flaskan ena dagen och hämtar den andra dagen eftersom flaskorna fylls stegvis och måste svalna mellan påfyllningsduttarna, detta gäller i synnerhet om det är stora volymer som ska fyllas.

Hur länge räcker då en fyllning?

Detta beror på hur stor tub vapnet har och hur många skott man får ut på en fyllning. Stora tuber ger färre överfyllningar och hög effekt hos vapnet ger färre skott på en överfyllning. Vi ska köra två exempel nedan på en FX Cyclone med 180 cc tub som ligger både på 10J och kaliber 177 samt 45J och kaliber 22:

Kaliber 177: från 200 Bar till 100 Bar, 8 liter och 300 Bar flaska = 42 fyllningar.

Kaliber 22: från 220 Bar till 120 Bar, 8 liter och 300 Bar flaska = 33 fyllningar.

Räknar man sedan att 177 ger 80 skott på en fyllning så har man på en flaska 3360 skott och att kaliber 22 ger 30 skott på en fyllning så har man 990 skott.

Man får alltså räkna med en hel del mindre skott på hög effekt.

Slår vi ut kostnaden för en flaskfyllning (50 kr) så blir luftkostnaden per skott 0.014 kr respektive 0.050 kr. På 500 skott räknat så blir kostnaden alltså 7 kr respektive 25 kr. Till detta så kommer kostnaden för ammunitionen.

För att fyllningen ska kunna komma ifrån flaskan till vapnet så krävs det dessutom någon form av överföringsmetod, vanligtvis ett fyllkit. Undantaget är en del vapen vars tub har inbyggd manometer och där man kan skruva hela tuben direkt på flaskan. Då krävs bara en adapter (som brukar medfölja vapnet). Exempel på detta är min egen CZ200T.

Ett fyllkitt kostar normalt runt 1000 kr men detta kan variera mellan 650 kr för ett privatimporterat kit från England till dryga tusenlappen hos fel handlare. Ett fyllkit består av en manometer, en tryckventil samt en anslutning till dykflaskan och en till en tunn kevlarslang.

Fyllkittet skruvas i dykflaskan och på slangens anslutning så sätter man en fyllnippel, vilket man vanligtvis får med vapnet. Sedan är det bara att fylla. Nippeln i vapnet, tryckventilen stängd och sedan öppnar man sakta flaskans kran tills manometerns nål har gått upp och visat önskat tryck. Fyllningen ska ske sakta, normalt 1 Bar per sekund, annars så kan manometern visa fel och man får in mindre luft i tuben än önskat (samt att tuben blir jättevarm).

När rätt tryck har uppnåtts så öppnar man hastigt tryckventilen varpå överskottsluften i slangen pyser ut med ett ljudligt läte. Därefter så kan nippeln tas ifrån vapnet och fyllningen är klar. Förvara alltid nippeln så dammtätt som möjligt, jag brukar ha den i en liten plastpåse.

Som man ser här så är det varken dyrt eller konstigt att fylla med tryckluft. Räknar man lite grovt så får man säga att en flaska med kit kostar 3000 kr och den kan utan vidare ge 2000 kr tillbaka efter 3-4 års tjänst. Kostnaden för luft är inte heller alarmerande hög så är man inne på tankarna om ett PCP så ser jag inte fyllandet som något större hinder.

Go ahead...

Evanix Monster

Evanix lanserar i dagarna sin nya monster med gigantiska 900 cc kapacitet. Volymen har man uppnått igenom att kombinera både en front och bakmonterad tub på vardera 450 cc. Jag har ännu inte hittat någon uppgift på antal skott för en fyllning men en gissning är runt 200 på fullpower och drygt 1000 skott vid 10J, baserat på prestandan hos andra snarlika konstruktioner med mindre volymer.

Udda placering på manometern

Maxima anslagsenergi för kaliber 22 anges till 60 joule och vapnet har shroud, manuell säkring samt QF. Repeteringen kan vara via sidelever, vanligt repeterhandtag (höger) eller T-handtag baktill. Magasinet har kapacitet för 10 diaboler och indexerar automatiskt vid repetering.

Ett skott i luften..

Hur långt går mitt skott och hur farligt är det om någon blir träffad på X antal meter? Frågan är inte ovanlig utan dyker upp då och då på olika forum. Detta och varför en krutvapenkaliber som exempelvis 22 LR kräver avsevärt mycket längre säkerhetsavstånd ska vi titta lite på i dagens blogg.

Till vårt förfogande så har vi tre vapen som vi jämför med:

* LIcensfritt luftgevär med kaliber 177. Det skjuter en diabol som väger 7.90 grains med en hastighet av 200 mps (650 fps) och projektilen har ett BC om 0.20

* Licenspliktigt PCP med kaliber 22. Det skjuter en diabol som väger 16.00 grains med en hastighet av 290 mps (950 fps) och projektilen har ett BC om 0.032

* Ett krutvapen kaliber 22 LR som skjuter en kula vilken väger 40 grains med en hastighet av 380 mps (1250 fps) och projektilen har ett BC om 0.100

Vi börjar då med att låta ett ballistikprogram (Chairgun) beräkna hur långt en projektil ifrån respektive vapen når som längst, skjuten i en optimal vinkel för maximal räckvidd.

* Licensfritt luftvapen med kaliber 177 når då 197 meter vid 28 grader.

* PCP med kaliber 22 når 335 meter vid 27 grader.

* Kaliber 22 LR med supersonic når 935 meter vid 29 grader.

Det intressanta är dock den kvarvarande energin och energiförlusten. Som man kan se bara rakt upp och ner av siffrorna ovan så är 22 PCP väldigt oekonomisk eftersom den bara ger 70 procent längre räckvidd trots att den har 400 procent högre anslagsenergi vid mynningen och en projektil med drygt 50 procent bättre BC och 100 procent mera vikt.

Nu har vi dock otur och träffar något oönskat på 100 meters avstånd, hur mycket energi har vi då kvar och hur mycket skada kan vi förvänta oss att målet tar?

* Kaliber 177 - målet träffas av 2.85 joule vilket blir TKO = 0.069

* Kaliber 22 - målet träffas av 19.80 joule vilket blir TKO = 0.320

* Kaliber 22 LR - målet träffas av 146 joule vilket blir TKO = 1.380

När vi sedan får reda på att ME är 10 joule, 43 joule och 188 joule så kan vi enkelt räkna fram energiförlusten med en vanlig miniräknare, den blir:

' Kaliber 177 = behåller 28 procent av sin mynningsenergi.

* Kaliber 22 = behåller 46 procent av sin mynningsenergi.

* Kaliber 22 LR = behåller 78 procent av sin mynningsenergi.

Vi kan alltså konstatera att den högre energin ME främst avspeglar sig i form av stor kvarvarande anslagsenergi snarare än extra lång räckvidd.

Alla dessa tre vapenexempel är stereotyper på effektnivåer som är relativt välbekanta för den vanlige entusiasten och de är angivna ovan främst för att skapa referensramar till själva huvudfrågan, alltså den frågeställning som fick mig själv att skriva dagens blogginlägg.

Det jag är nyfiken på är var en kraftfull kaliber 25 PCP hamnar?

Är den mera 22 PCP eller mera en 22 LR om man sätter den till samma sammanhang?

Så, alltså en 30.90 gn Baracuda med BC 0.040 som går med 250 mps (820 fps) och har en mynningsenergi av 63 joule.

* Maximal räckvidd uppnås vid 29 grader och är 378 meter.

Helt klart närmast en 22 PCP enligt ovan. Man måste ha minst 2.5 gånger högre BC för att komma ikapp 22 LR i fråga om räckvidd.

* Målet på 100 meters avstånd träffas av 33 joule vilket blir TKO = 0.66

* Kaliber 25 = behåller 52 procent av sin mynningsenergi.

Nu blev det lite intressant, trots att kaliber 25 här bara har 23 procent av anslagsenergin jämfört med 22 LR på 100 meter så har den ändå 48 procent av TKO. Energin minskar bra mycket snabbare än 22 LR (bara 3/4 av projektilvikten samt 40 procent av BC) men den 15 procent grövre kalibern gör att den dödande förmågan bibehålls bra mycket bättre, proportionellt sett.

Kalibern har också den fördelen att den, liksom vikten, är konstant - den förändrar sig aldrig under färden mot målet, vilket är fallet med hastigheten och BC. Låt oss nu jämföra lite mot vårt PCP med kaliber 22.

Då finner vi att 22 PCP ger 68 procent ME jämfört med 25 PCP men på E100 så är skillnaden 60 procent. Kaliber 22 behåller alltså energin väldigt bra i relation till den dubbelt så tunga 25 projektilen med 25 procent bättre BC.

Här är kaliber 22 helt klart mera energieffektiv.

Kollar vi sedan på TKO vid E100 så har kaliber 22 bara 48 procent av knuffen hos kaliber 25. Man kan alltså säga att fenomenet med kaliber 22 LR även stämmer mot 22 PCP - värdet av en liten fördel i en konstant variabel är bra mycket mera värdefullt än en avsevärt större skillnad i en varierande variabel.

Nästa gång vi kollar på dessa 4 olika vapen så ska vi se lite hur projektilbanorna ser ut på olika avstånd.

Locktime

Tiden det tar för en diabol att lämna pipan ifrån det exakta ögonblicket då avtryckaren släpper upphaket brukar vi kalla för Loctime. Önskvärt är att få en så snabb loctime som möjligt eftersom skytten då har mindre tid på sig att negativt påverka träffbilden med sina egna rörelser.

Fjäderluftvapen kan ju som bekant drivas med endera en spiralformad slagfjäder av ståltråd eller någon form av sluten enhet, vanligtvis en luftfjäder eller en gasfjäder. Luftfjädrarna fylls med luft (vanligtvis 25-30 Bar) och kan fyllas och tömmas med hjälp av en extern pump. Väl fyllda så behöver man inte längre använda luftpumpen för att kunna skjuta, alltså inte att sammanblanda med PCP.

Gasfjädrarna är däremot som regel fyllda med kvävgas och helslutna, de fylls ifrån fabriken och skulle då gå sönder så att de börjar läcka så får man kassera dem.

Ett populärt argument ifrån tillverkarna/försäljarna av gasfjädrar är att dessa bland annat skulle ge vapnet en snabbare locktime men är detta verkligen sant?

En entusiast i USA vid namn Mike Adams bestämde sig en gång för att testa påståendet och anordnade en testrigg för ändamålet. Han monterade en accelerometer i ringarna till lite olika luftgevär och satte sedan en likadan accelerometer på ett kulfång. De båda enheterna sammanfördes sedan i ett mätverktyg, en Fluke Model 123.

När skottet gick så analyserade Fluken början av vapnets rörelse, varaktigheten av rörelsen, riktningen (-arna) av rörelsen liksom diabolens anslag i kulfånget som bröt hela sekvensförloppet.

Det blev en snabb och riktigt brutal resa inne i dessa vapnens inre.

När upphaket släpper så accelereras pistongen fruktansvärt hårt, efter 6 millisekunder (6 tusendels sekund) så når pistongen redan sin maximala hastighet och då bär den 20G. Efter bara 1.8 millisekunder senare så är slaget nästan färdigt och luftkudden framför pistongen börjar brutalt bromsa upp pistongen varpå den peakar på över 50G (accelerometerns skala räckte inte över 50G) åt andra hållet (gissa hur kikarsiktet mår).

Pistongen färdas nu bakåt i ett (relativt sett) lugnare tempo och redan bakåt tar 20 millisekunder. Därefter vänder den ånyo framåt och landar i viloläge längst fram efter totalt 25 millisekunder.

Den riktigt intressanta delen av testen var dock att alla vapen visade i princip samma värden. Slutsatsen av detta kan bara vara att de endera faktiskt har samma tidsintervaller (likvärdig locktime) eller att skillnaderna mellan vapnen är mindre än vad utrustningen förmår att registrera.

Skillnaden i locktime mellan de olika drivkällorna är alltså i praktiken obefintlig, om den ens existerar.

Men...?

Många entusiaster säger sig kunna svära på att gasfjädervapnet känns snabbare, ofta avsevärt snabbare. Talar de i nattmössan då eller vadå?

Adams teori och svar på dessa erfarenheter var att de traditionella slagfjädrarna eftervibrerar under en längre tid (relativt sett) efter skottet och bristen på de här eftervibrationen hos de slutna fjädrarna lurar skytten till slutsatsen att dessa har en snabbare locktime. På motsvarande sätt så kan ett vältunat fjädervapen med konventionell slagfjäder upplevas som väldigt mycket snabbare i sin locktime än samma vapen i sitt standardutförande.

Snabba ryck från Chambers..!!

Visst är det trevligt när saker som man har beställt kommer fort, helst dagen innan beställningen. Chambers är suveränt snabba och den lilla bipoden som jag beställde på lördag den sjätte kom idag - 3 dagar senare - den nionde, på morgonen och direkt i brevlådan. Chambers måste alltså ha postat på måndag innan 12 och leveransen var i Ödsmål på onsdag klockan 10..

Bättre än så kan det väl knappast bli, eller hur...?

Nåväl...

Vad är det då jag har köpt och hur fungerar den? Är den prisvärd och passar den även för andra entusiasters bruk än bara mina egna, ibland konstiga vapen?

Så här ser den ut..

Det är alltså en liten stel bipod tillverkad av hård ståltråd med två hårda plastkulor i varje ände. Fästet är INTE fällbart utan bipoden är alltid i sitt utfällda läge.

Bipoden monteras i skenan under förstocken.

En förutsättning för att kunna montera bipoden är att vapnet har en skena undertill på förstocken. Detta finns på en del vapen för tävlingsbruk, exemplvis Feinwerkbau, Air Arms och liknande. Bipoden skjuts in i skenan och skruvas sedan fast med den kanträfflade skruven (vilken även kan dras med skruvmejsel).

Monterad ser den ut på följande sätt.

Bra köp? Tja, som fotograferingsstöd eller som allmänt mark/bordstöd så är den helt perfekt. Den är enkel att ta av och på samt kan lätt förvaras i en ficka när den inte behövs. Som skjutstöd kan den möjligtvis fungera om den placeras ovanpå något, då benen är väldigt korta.

Jämfört med en "riktig" bipod (typ Harris) så saknar den tilt samt förlängningsbara ben och - inte minst - möjligheten att fällas ur vägen när den inte ska användas. Priset är dock bara 1/5 av även en billig importerad Harris så sett i skenet av priset så tycker jag (ännu) att det är ett mycket bra köp.

Bössan i sin helhet.

Som den skarpögde noterar så är kombinationen av marinblå fleecefilt och en vitpälsad korthårig terrier inte den bästa kombinationen när man ska fotografera närbilder på saker och ting...