Säkerheten först !

Många med mig testar säkert sina luftvapen igenom en kronograf då o då. Själv så har jag min kronograf, en Chrony Beta, permanent uppställd i vårt pannrum där jag i lugn och ro kan skjuta långa serier utan att störa någon. Som kulfång brukar jag använda en bunt gamla telefonkataloger.

I allmänhet brukar det fungera bra men det har inträffat att en och annan diabol har studsat tillbaka och passerat mig med ett vinande bara för att slå in i dörren bakom mig. Detta har naturligtvis gjort att man har börjat fundera lite runt säkerheten vid den här typen av skytte, vad händer exempelvis om en diabol på returen träffar i ögat? Sannolikt inget scenario man ens vill fundera över...

I USA däremot, där är skyttarna och i synnerhet luftskyttarna, betydligt mera noga med att bära skyddsglasögon när de skjuter, en vana som sannolikt har rötterna i uppväxten med BB-guns och deras stålrundkulor. Egentligen så är våra vapenkulturer ganska lustiga, i Sverige så är alla skyttar oerhört väl medvetna om att skydda hörseln och krutskyttar använder nästan alltid rejäla hörselkåpor där man i USA oftast nöjer sig med små pluppar i öronen. Skyddsglasögon däremot, är mera udda i Sverige men oerhört vanliga och viktiga i USA. Kan det kanske för krutvapnen bero på vanan vid bygelrepeters och pumprepeterande gevär som vanligtvis har utkastet rakt upptill -framför näsan (o ögonen) på skytten..?

Nåväl...

Säg att man faktiskt tar tag i saken och satsar på ett par skyddsglasögon och att man använder dessa när man kör sina vapen i kronografen - klarar de då verkligen att stoppa en diabol som kommer på returen och vad händer dessutom med den som bär glasögonen?

Enda sättet att få veta är ju att testa så för ett par år sedan så körde jag en test och här kommer en rapport om utfallet av detta den gången.

Jag började med att att införskaffa ett par godkända skyddsglasögon som uppfyller normen enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrift AFS 1996:7, vilken i sin tur följer det Europeiska Direktivet 89/686/EEG.  

Crosman Accupell 7.90 grains & ett par skyddsglasögon.

Jag valde Accupells eftersom de är förhållandevis hårda och kända för att därför öka risken för återkommande projektiler. Diabolen sköts med 167 mps på ett målavstånd av 6 meter, vilket jag tror kan motsvara ett rimligt avstånd för en tillbakastuds vid en kronografmätning, alltså max 3 meter.

Ursprungligen så tänkte jag pröva glasögonen på ett huvud till en skyltdocka men efter att ha fått reda på vad sådana huvuden kostar och hur ömtåliga de är så avstod jag detta och satsade istället på en kartong:  

Riggat och klart för skott.

Kartongen har ett par goda egenskaper, dels erbjuder den lagom motstånd mot anslagsenergin samtidigt som det är lätt att avläsa projektilhål eller fragmentskador på ytan av kartongen.

Så....here we go...

Resultatet...

Mycket splitter blev det..5 joule....

Ingen höjdare tänker ni säkert nu....men....kolla lite på kartongen...

Trots att projektilen skog rakt i ögat så funkade glasögonen, de förde bort projektilen ifrån bakgrunden och kartongen fick inget projektilhål.

Studerar man kartongen noga så har den en del ytfragment men inget som innebär någon allvarlig skada på bäraren såvitt jag kan bedömma. Alternativet till dessa blessyrer hade ju i annat fall inneburet en mycket farlig träff när diabolen träffar med ca 150 mps rakt i ett öga.. Det kanske inte är en så dum idé att använda glasögon, allt är ju trots allt bättre än en rak projektilträff.

När jag ursprungligen skrev den här artikeln under 2007 så blev den väldigt uppskattad och min gode vän Ola donerade ett nytt par skyddsglasögon för ytterligare en test på samma tema.

Dessa var ett par Zekler av samma typ som de första glasögonen. Vid en närmare betraktelse så förefaller dock plasten vara något mjukare och segare.

Zeklers skyddsglasögon, med lite segare plast.

Själva skyttet ägde rum på exakt samma sätt som med de första glasögonen och här är brillorna uppriggade:

Enda skillnaden är att jag hissade upp glasögonen lite för att få en helt felfri kartongyta bakom dem.

Skottet tog precis mitt i vänster öga:

En fin träff..

Resultatet var bara att själva glasögat fick en knappt synbar fördjupning där diabolen träffade samtidigt som densamma slogs ur riktningen, bort från skytten (över axeln). Ett ganska elakt märke uppstod dock på kartongen och jag antar att detta härrör ifrån själva glasytan som slogs inåt näsan till samtidigt som diabolen avstyrdes. Min bedömning är att bäraren troligtvis hade fått ett mindre märke på själva näsryggen då märket i kartongen hamnade utanför ögonytan.

Så...

Nu höjer vi ribban lite eftersom dessa brillor uppenbarligen var av ett helt annat och segare virke än de tidigare glasögonen. Jag riggade därför upp resterna av glasögonen på följande sätt:

En smula överkurs..

Eftersom glasögat, det högra, nu står mot en trästolpe så blir det inget flex bakåt som med kartongen utan glasögat står betydligt mera stumt mot stolpen för att minska absorbationen av anslagsenergin.

Okej.

Pang i rutan..

Den här träffen lät riktigt illa, det är förbluffande vilken kraft man har med bara 7 joule ME. Träffen tog rakt på ögat och man kan ganska tydligt se märket på ovanstående foto. Stolpen var helt oskadad.

Sammanfattningsvis så kan man säga att dessa, något mjukare, glasögon var helt klart att föredra framför den första modellen jag testade. Känslan är dock att även om diabolen styrs bort ifrån glasögat så kommer sannolikt en ansenlig anslagsenergi att drabba bäraren men i rimlighetens namn så är ett sår på exempelvis näsan betydligt bättre än ett bortskjutet öga. När jag sköt mot stolpen så tog träffen avsevärt mera vinkelrätt mot ytan än då glasögat satt på kartongen men ändå penetrerade inte diabolen - ett mycket bra resultat...

Som alla kan se och förstå av ovanstående så är bärande av glasögon ingen dum idé och i synnerhet inte när man skjuter på ett sätt som man vet med sig ökar risken för returskott. Tänk på att ingen läkare kan reparera en helt förstörd syn..

Skjut försiktigt..

Resten av tuben..

För att illustrera lite om vikten av vindstilla så körde jag idag resten av tuben slut vilket innebär ytterligare 55 skott. Totalt så får jag alltså 150 st skott mellan intervallet 190-80 Bar med min 200. Räknar jag ifrån min flaska på 300 Bar och 8 liter så betyder det 61 överfyllningar och därmed 61 x 150 = 9150 skott. En av fördelarna med att ligga under 10J.  

Dagens första tavla.

Som synes så gör den växlande vinden på ca 2-3 meter per sekund att träffbilderna växer ordentligt jämfört med gårdagens tavlor. En del grupper sticker av över 30 mm medan de som inte påverkas av vinden, då jag har lyckats skjuta mellan vindpustarna, fortfarande ligger under målet med 15 mm.

Dagens andra tavla - 10 skott på sista träffbilden.

Även på den andra tavlan så håller mönstret i sig. Vissa träffbilder är rent usla, över både 20 och 30 mm medan jag lustigt nog fick fram en nästan all-time-low på en utav dem med finfina 5 mm. Den sista träffbilden sköt jag med 10 skott då jag inte orkade trava fram o byta tavla för bara en 5-skott serie till.

Här ser man tyckligt nyckfullheten hos kaliber 177 vid måttliga hastigheter, en grupp kan lätt bli lika bra som när det är vindstilla men den kan också bli 6 gånger så stor utan att man kan förutse det. Jämför gärna med de jämnare resultaten i det tidigare inlägget.

Vindens värde

Idag (söndag) så hade vi helt vindstilla i Ödsmål och riktigt vindstilla väder är mycket ovanligt såhär nära havet. Underbart väder med strålande solsken, en enstaka minusgrad samt helt, totalt vindstilla. Perfekt läge för en dags rekreativt skytte med andra ord.

När man skjuter effektsvaga vapen på långa avstånd, som är fallet med min 200 på uppmätta 50 meter så gör minsta lilla vind att avdriften blir ordentlig.

Vid bara 0.9 meter per sekund rak sidvind (2 mph) så blir avdriften på 50 meter 13 millimeter - en halv träffzon. Tänk då på att 1 meter per sekund är så svag vind att man knappt märker den.

Definitionen/beskrivningen av Beaufort 1 (den lägsta vindstyrkan), alltså 0.3-1.5 meter per sekund är följande:

"Knappt märkbar för känseln, löv rör sig sakta, skorstensrök driver i vindens riktning, små krusningar på sjön"

Räknar man på 30 meter så blir avdriften 8 mm - dubbla diametern av en diabol.

Just att särskilja på 0 meter per sekund och 1 meter per sekund är med andra ord väldigt svårt men skillnaden i möjlig praktisk precision kan vara monumental.

En del skyttar skjuter även när det blåser på relativt friskt, att se en skytt skjuta luftvapen vid 2 meter per sekund (4 mph) är inte ovanligt. Definitionen är som följer för detta vindförhållande (Beaufort 2):

"Lyfter vimpel, vindflöjel visar vindriktningen, på sjön korta tydliga vågor"

Alltså fortfarande mycket måttlig vind, subjektivt sett. Effekten blir vid 50 meter enligt ovan 37 mm avdrift och på 30 meter är den "bara" 10 mm.

Av detta så kan vi se att avdriften på längre avstånd ökar dramatiskt medan avdriften på kortare avstånd förvisso ökar men inte alls lika mycket, proportionellt sett.

Hursomhelst...

Idag var det verkligen helt vindstilla och därför perfekta förutsättningar för skytte på varierande avstånd med den lilla tvåhundran. Jag tankade upp 190 Bar, vilket kanske var lite för mycket då jag fick låg hastighet på de först skotten, men sedan sköt jag först 25 skott på 30 meter, följt av 45 skott på 50 meter och därefter avslutade jag med ytterligare 25 skott på 30 meter. Allt sköts i en löpande följd, precis som redovisat här nedan. Ammunitionen var som vanligt RS och kvarvarande tryck blev 130 Bar vilket innebär att jag gott och väl kan skjuta ännu en 25 skotts tavla på 30 meter innan jag behöver fylla upp igen.

Notera de låga träffarna på första träffbilden.

Detta blev en mycket bra tavla, under 15 mm som genomsnitt på 30 meter är fullt godkänt ("halva lika regeln") men varje millimeter under 15 är succesivt svårare och det är inte varje dag man kommer under 13 mm.

Värdet av absolut vindstilla syns tydligt på 50 meter.

Även på 50 mm så önskar jag "halva lika regeln" för mina vapen och under perfekta förhållanden så är dessa mål relativt enkla att uppnå. På måltavlan ovan så uppfyller 6 av 9 tavlor mina krav på detta. Sämsta tavlan blev 35 mm, vilket var helt självförvållat, och den bästa hamnade på 16 mm. Alla bilder under 20 mm gör mig mycket nöjd och idag hade jag 4 utav 9 som klarade detta. Trevligt.

Inte lika bra som dagens första tavla på 30 meter.

Den sista måltavla var som sagt åter igen på 30 meter men den blev inte lika bra som den första. Kanske koncentrationsproblem, det blir lätt lite monotont att bränna av närmare 100 skott nonstop. Tre träffbilder hamnade under 15 mm och de två sista stack strax däröver.

Sammanfattningsvis; Vindstilla väder är oerhört viktigt för bra resultat på avstånd bortom 30 meter med licensfria vapen under 10 joule. MEN- om dessa ypperliga förhållanden verkligen råder så kan man utan tvekan klara träffbilder mellan 10-15 mm vilket inte är långt ifrån ett fullpower 22 PCP på samma avstånd.

Underskatta aldrig effekten av vinden, och i synnerhet inte för de som dristar sig till att använda luftvapen för skyddsjakt. Vindens effekt på längre avstånd är brutalt straffande för luftvapen medan exempelvis en 22 LR inte alls påverkas lika mycket. Exakt hur dessa skillnader ska se ut kommer jag att räkna mera noga på i kommande inlägg då vinden som sagt är något som vi sällan reflekterar över men som har en enorm effekt på resultaten av vårt skytte.

Diana försvinner ifrån UK..?

Anrika Diana från Tyskland verkar ha hamnat lite i otakt och för att generera kaptital så har man överlag höjt priserna en hel del och i synnerhet då på stora och betydelserika marknader som exempelvis England.

Den senaste handlaren som inte är speciellt nöjd över detta är Lloyd på BAR vilken skriver följande om saken på sin hemsida:

"Although Diana seeming to be pricing themselves out of the Uk market we have re-stocked on possibly the nicest gun in their range at the moment, the Stutzen. We have also managed to get a deal on them so the price is much more sensible. I doubt there will be any more at this price, and I doubt we will bother to re-stock any Diana´s again due to their frankly ridiculous prices. Shame."

Frågan är hur det kommer att gå för Diana på sikt med ett åldrat sortiment som bara består av fjädervapen och som ska kriga mot Hatsan och Gamo med deras ständigt nyskapande sortiment. Det blir nog svårt att klara sig som större luftvapentillverkare utan åtminstonde ett enda PCP i sortimentet.

Vapenlicens för luftvapen

Så, du är sugen på ett luftvapen med lite mer effekt än de 10 joule som ett tillståndsfritt luftvapen maximalt erbjuder? För att lagligen inneha ett sådant vapen så krävs det en vapenlicens och i några delar här framöver så ska vi i bloggen titta lite på ämnet och mera exakt vad som krävs för att en sökanden ska erhålla sin vapenlicens. Inlägget kommer av pedagogiska skäl att vara uppspaltat i tydliga rubriker.

Alltså:

Utgångsläget i svensk lagstiftning är att alla skjutvapen är förbjudna för privat innehav men att två olika typer av undantag kan göras:

1. Generell dispens (gäller alla, exempelvis ett licensfritt vapen)

2. Specifik dispens (gäller den som kvalificerar sig, alltså tar en vapenlicens)

För att få tillstånd (vapenlicens) att inneha ett tillståndspliktigt skjutvapen så måste man uppfylla ett antal grundkrav, några är allmänna och vissa är specifika.

De allmänna är följande:

1. Myndig - alltså 18 år och ej omyndigförklarad (undantag för detta kan göras)

2. Betryggande förvaring - var vapnet förvaras när det inte är under direkt tillsyn

3. Godkänd vandelsprövning - den som söker licens ska anses som ansvarsfull

De specifika är följande:

4. Behov - vilket skäl man har till att bli bifallen en ansökan.

5. Kunskap - att man kan bevisa sin teoretiska kunskap runt vapenägande

6. Färdighet - att man kan bevisa sin praktiska kunskap runt vapenhanterande

Nu ska vi titta lite djupare på dessa punkter och vid behov även i sin tur dela upp dessa i fler punkter.

1. Myndig.

I Sverige så blir man myndig vid 18 års ålder och detta sker automatiskt såvida inte vårdnadshavaren anser att detta inte ska ske varpå en personutredning äger rum (exempelvis runt utvecklingsstörning etc). Man kan även bli omyndigförklarad längre fram i livet, exempelvis om man drabbas av demens eller liknande, och då kan man inte heller söka en vapenlicens. Den som är myndig bär det fulla juridiska ansvaret för sina handlingar och sina beslut. Om vårdnadshavaren samtycker så kan en minderårig få vapenlicens under speciella omständigheter, exempelvis för studier på viltvårdsutbildningar och liknande, men detta tillhör undantagen.

2. Betryggande förvaring.

Tillståndspliktiga skjutvapen, även luftvapen, måste förvaras i godkända vapenskåp. Tidigare så räckte ett låst plåtskåp för luftvapen på licens men nu är kravet skärpt till regelrätta vapenskåp av samma typ som övriga skjutvapen. Det absolut vanligaste är att man köper ett färdigt (godkänt) vapenskåp men man får även godkänt för ett hemmatillverkat skåp om det uppfyller samma normer som ställs på de fabrikstillverkade skåpen.

3. Godkänd vandelsprövning.

Vandel är ett lite ovanligt ord och betyder enligt ordboken livsstil, i bemärkelsen attityder, värderingar och världsuppfattning. I detta sammanhang så innebär en vandelsprövning att polisen låter sig bli övertygade om att sökanden är en socialt lämplig och ansvarsfull person som kan anförtros skjutvapen utan att skapa problem för sina medmänniskor med dessa. Det man gör är att man tittar i belastningsregistret för att se om det finns några noteringar där om sökanden. Har sökanden exempelvis begått våldsbrott, hatbrott, drogrelaterade brott och liknande så försvårar detta för en godkänd vandelsprövning men generellt sätt så kan all begången brottslighet vara ett hinder för en vapenlicens. Den som har begått ett brott och lagförts för detta får normalt vänta ett antal år (ca 3-6 år) efter påföljdens avslut innan en vapenlicens kan vara aktuell. Sökanden ska alltså under dessa år ha skött sig och visat sig vara en välanpassad person som har lagt den tidigare brottsligheten bakom sig.

Dessa tre punkter ovan är alltså gemensamma för alla licensansökningar oavsett vad man söker för någonting. Nu kommer vi in på de lite mer specifika delarna som kan variera lite vidare.

4. Behov.

I Sverige så behovsprövas alla licensansökningar. Sökanden måste alltså ange ett legitimt skäl för att erhålla en vapenlicens. Det finns fem olika skäl som anses vara legitima för tillståndsenheten som handlägger ansökan.

A. Jakt - man jagar med vapnet

B. Målskytte - man tävlingsskjuter med vapnet i organiserad form

C. Vapenhandel - man köper och säljer vapen i en registrerad näringsverksamhet

D. Vapensamlande - man samlar skjutvapen av historiskt intresse

E. Självskydd - man har ett skjutvapen för att skydda person eller egendom

I princip alla vapenlicenser tillhör endera av Jakt eller Målskytte. Noterbart är att Vapensamling innebär just samling, det är alltså inte säkert att vapnen får vara brukbara eller att de får lov att användas (skjutas) även om de inte är pluggade.

Att få licens för Självskydd är mycket ovanligt och vanligtvis så brukar detta vara i fall av exempelvis en misshandlad och förföljd kvinna som får licens på en tårgaspistol för att kunna värja sig mot en tidigare partner eller liknande. Det är under alla omständigheter mycket ovanliga undantagsfall som är aktuella för den licensformen.

5 & 6. Kunskap & Färdighet

När man har angivit ett behov så måste man styrka att man besitter nödvändig kunskap och adekvat färdighet att hantera det aktuella skjutvapnet. Detta kan ske på olika sätt men det absolut vanligaste sätten är att använda ett Jägarexamensbevis (Jaktlicens) eller ett Föreningsintyg ifrån en skytteförening (Målskytte). Den som har en godkänd Jägarexamen har de facto bevisat både kunskap (i skriftliga prov) liksom färdigheter (på skjutbanan) och anses per automatik uppfylla kraven.

Den som söker med ett Föreningsintyg måste tillse att föreningen ingår i en Skytteorganisation som är av en sådan sort som Rikspolisstyrelsen anser godkänd för att utfärda intyg till den vapentypen som ansökan avser.

Vapnet som man önskar erhålla licens för ska naturligtvis uppfylla de krav på utformining som gäller för aktuell licenstyp. Det ska alltså vara lämpligt för jakt om licensen avser ett vapen på ändamål Jakt och det ska på motsvarande sätt klara de krav på regelemente som ställs för skjutvapen som ska användas till Målskytte i den specifika gren som ansökan avser.

Så långt förhoppningsvis inget konstigt. I nästa del så ska vi titta lite närmare på en ansökan för en licens till Målskytte och gå igenom hur man gör steg-för-steg.

Nytt inköp !

Idag beställde jag en bipod ifrån England. Jag har förvisso redan en trevlig Rockers Outmount (klon på Harris) som jag har ägt en massa år nu och som är helt suverän överlag men en smula opraktisk för min CZ200T.

Pris från England med frakt: 168 kr

Kruxet är bara att på min CZ så har jag en hamster monterad och när jag skjuter med den som stöd mot underlaget så blir bipoden i vägen eftersom den tar i när jag tiltar vapnet framåt, mot spetsen av hamstern. Vanligtvis så sker detta när jag skjuter ifrån en fönsterbräda och nedåt. Det jag behöver är alltså en bipod som inte blir lika hög när den är ihopfälld och därmed ur vägen.

Bipoden däremot har jag mest som markstöd för att kunna ställa ifrån mig bössan utan o riskera att den ska välta omkull och därför är det inte så noga med vanliga bipodkrav som exempelvis benhöjd, tilt och liknande.

Sportec hade en lite mera avancerad modell för 640 kr (+ frakt) men den såg lite mer klumpig ut så det blev att importera ifrån England istället.

Nu ska det bli spännande att se vad det är som man egentligen har köpt och om den kommer att fungera så som jag har tänkt mig.

JSBs testburk

JSBs utmärkta testburk med 7 olika sorter.

Man kan alltså enkelt och billigt utvärdera vilken variant av JSBs diaboler som passar bäst för det aktuella vapnet. Själva asken är uppdelad i sektorer och man kan inte avlägsna locket ifrån asken utan man vrider istället på locket tills man blottar den sektor som innehåller den varianten som man önskar pröva. Totalt finns det åtta sektorer som innehåller 7 olika sorters diaboler samt en tom sektor vilken tjänstgör som lås för asken.

Unikt är att diabolerna inuti asken är stoppade både ovantill och under och inte bara ovantill som är vanligt på JSBs askar. Alla diabolerna är handsorterade för att vara så uniforma som möjligt och inte en enda diabol i min ask hade ens tillstymmelse till de annars så vanliga små defekterna som exempelvis en kantstött kjol.

Vilka sorter som levereras framgår tydligt på asken och motsvarande nummer på locket finns i botten på asken så att man lätt kan vrida fram rätt sort.

Att JSBs vanliga Exact skulle dominera asken var ju kanske inte så konstigt och även Heavy respektive Express kändes rimliga - men varför har man tagit med en spetsdiabol (Straton), dessa är ju sällan kända för god precision...?

Dagens boktips !

Airgun Odyssey av Steve Hanson

Dagens blogginlägg ska handa om en riktigt bra bok som faktiskt spänner över både nybörjare och mer erfarna luftfantaster. Steve Hanson har lyckats få med det mesta i sin relativt tjocka bok (175 sidor) om vad som är väsentligt att känna till om luftvapen men fokus ligger hela tiden på fjäderluftvapen.

Boken varvar bakgrunden/historiken bakom luftvapen med tidlösa kapitel om luftvapenjakt, ballistik och olika drivkällor med deras för- och nackdelar. Extra kul är att boken också innehåller rätt många personliga reflektioner, anekdoter och funderingar runt luftvapen och luftvapenfantaster.

De lite mer tråkiga delarna är att fotografierna, förvisso av bra kvalité, bara är svart/vita och att perspektivet på hobbyn är 100 procent amerikanskt. Detta märks inte minst när författaren förfasar sig över att man i Europa (läs, England) kräver en slags licens (som vissa länder kräver för skjutvapen) även för luftvapen!? Här märker man att tankarna verkligen svindlar för honom - vapenlicens, för ett luftvapen?!?

Ett annat exempel är vikten av att ha ett bra backup-vapen med när man är ute och jagar. I ett kapitel så berättar författaren om hur hans son Alan, som är en mästare på att imitera en döende kanin med sin lockpipa, lyckades locka fram en hungrig svartbjörn istället för en räv och då var en grov revolver bra att ha till hands, inte minst för rejäla skrämskott. Glöm alltså inte att ta med din 357 revolver eller dyligt när du är ute och luftvapenjagar, en sådan har vi ju alla, eller hur...?

Riktigt bra är emellertid kapitlen om terminal ballistik, olika diabolers utformning/penetrationsförmåga med massor av tabeller. De två kapitel som tilltalade mig personligen allra bäst var berättelsen om Steves uppväxt och hans luftvapenliv igenom åren, hans inköp och erfarenheter av sina vapen under tiden samt de slutsatser han drog av dessa i praktisk användning som exempelvis skadedjursjakt. En riktigt kul nostalgitripp faktiskt. Det andra favoritkapitlet är testerna av idag utgångna luftvapenmodeller som jämförs med dagens produktion. Där kan man se författarens syn på om en Beeman R10 verkligen matchar dagens R9 eller om Feinwerkbau Sport borde kunna prestera bättre än en ny TX200 från Air Arms.

Slutligen så ägnas en hel del av boken åt amerikansk field target samt tuning av fjäderluftvapen, där det sistnämnda sannolikt har störst värde för oss läsare i Sverige. Kort sagt så är detta en mixad och mycket bra bok som är lätt att förstå även om man inte gillar engelska samt väldigt pedagogiskt upplagd för den som är ny till sporten.