Kvastskaftet !

  På den amerikanska marknaden var modellen mycket uppskattad, här för jakt efter granjärpe

Slavia är ett varumärke som de flesta entusiaster idag inte har någon större relation till. För de allra flesta så känns Slavia ungefär lika hippt som vadmal och endast ett fåtal äldre fantaster kommer ihåg varumärket ifrån dess glansdagar på 1960/70-talet. Under den moderna tiden (nåja), alltså sedan milleniumskiftet så har Slavia tyvärr lyst med sin frånvaro på den svenska marknaden. Senaste gången som modellen såldes med lite volym i landet var under slutet av 1990-talet då de importerades av dåvarande HDF-bolagen i Halmstad och då såldes för det facila priset av blott 795 kr.

Självfallet så köpte jag naturligtvis ett exemplar själv, en sådan möjlighet kunde jag inte missa.

På många sätt, faktiskt mest positiva, så är Slavia 630 ett riktigt veteranvapen som har tillverkats sedan 1977 i oförändrad form men som har sina riktiga rötter ända tillbaka till mitten av 1900-talet. Förutom dess lite lustiga layout med en extremt lång pipa (21 tum!) så är detta ett synnerligen gediget och genuint fjäderluftvapen i dess absolut mest traditionella mening. Här talar vi 100% stål och trä!

Naturligtvis så handlar det om ett lågprisvapen så man får inte finish och passning på samma nivå som en Weihrauch men det är ändå trots allt frågan om ett välbyggt och ärligt vapen som de facto levererar betydligt mycket mer än vad man tror att den kan för dess blygsamma prislapp. Det första intrycket är annars vapnets längd och smäckra uppenbarelse, bössan är imponerande 120 cm lång (!) men väger bara 2800 gram och detta i kombination med vapnets långa pipa gör att tankarna onekligen går till just påskkärringarnas mest beryktade fortskaffningsmedel.

Att anspänna vapnet är hur lätt som helst, slagfjädern är högst måttligt komprimerad och hävstångseffekten av den jättelånga pipan blir därtill monumental. Vapnet låser upp med ett distinkt klick och därefter så hoppar den lilla lustiga säkringsknoppen ut baktill på cylindern.

  En lustig men synnerligen funktionell automatsäkring

Modellen har alltså automatsäkring, precis som en Weihrauch. Här så hoppar emellertid säkringen ut bakåt när upphaket låser och man kan då se en vit rand som signalerar att vapnet är säkrat. Avsäkringen sker igenom att man trycker den lilla knoppen framåt, in mot ändblocket till cylindern.

Vapnet är därmed redo att avfyras.

Avtrycket är ett synnerligen enkelt enstegsavtryck och naturligtvis inte att jämföra med ett varumärkesavtryckarsystem som exempelvis Rekord. Detta sagt så är det ett ärligt och trivsamt avtryck som de flesta skyttar har förbluffande lätt att komma bra överens med. Avtrycket är hyfsat lätt, mellan 1000-1500 gram, och rent men den enda justering som erbjuds är för själva ingreppet, alltså exakt när under rörelsen som avfyrningen äger rum. Till skillnad ifrån många andra enkla och billiga avtryckarsystem så var det på mitt exemplar fritt från "gruskänsla" och gav en rak kommunikation och bra känsla, sin enkelhet till trots. Sammanfattningsvis så är ett Rekord bättre, men inte tre gånger så bra, vilket prisskillnaden mellan vapenmodellerna gav vid handen.

När skottet går så kan man känna en viss vibration igenom drivkällan men inget direkt twaang. Min 630 kändes ungefär som en vanlig standard HW30S vad gäller själva avfyrningen och drivkällans arbete. Ett gott betyg för ett simpel konstruktion. Många känslor och upplevelser runt den här modellen är helt enkelt sådana att man känner att det finns en viss omsorg, eller i alla fall passning, runt sammansättningen och dimensionerna hos vapnets komponenter. Detta är ganska långt ifrån de subjektiva upplevelserna som man får efter att ha skjutit en ny plastbössa i lågprisligan från fabrikat som Gamo eller Hatsan.

  Ingen hightech, detta är en traditionell och genuin fjäderbössa 1A

Riktmedlen är även dessa rustika och här kommer vi dessvärre in på lite av modellens svagare sidor. Visirlinjen är av naturliga skäl närmast enorm! En brittisk luftvapentestare skojade i sin recension och berättade att han upplevde det som att han närmast hade kunnat peta ner villebrådet med spetsen av mynningen av pipan istället för att påskjuta det. Ovant är det i alla fall, med öppna riktmedel och exceptionellt lång pipa. Kornsiktet och själva siktet är annars simpla och sannolikt formgivna strax efter andra världskriget. De är tyvärr lite för grova för riktig precisionsanvändning och inställningen av dem närmast primitiv. I verkligheten så spelar detta sällan någon praktisk roll eftersom de flesta köpare idag tenderar till att utrusta sina vapen med optiska riktmedel, företrädesvis kikarsikten - varpå man springer på en av modellens riktiga akilleshälar, kilbasen!

Kilbasen har tyvärr och av någon bisarr anledning en riktigt udda dimension och detta innebär naturligtvis att det blir synnerligen svårt och därtill kostbart att hitta exakt korrekta fästen för kikarsiktet. Då vapnet är billigt så frestas tyvärr många köpare av 630/631 att välja matchande billiga fästen med resultat att riktmedlen inte blir riktigt skottfasta alternativt att finishen på kilbasen förstörs. Just detta är nog tyvärr modellens största och mest påtagliga praktiska nackdel. Trist, då lösningen är enkel och hade gjort underverk för vapnets helhetsintryck.

Slutomdömet är bortsett ifrån kilbasen överlag riktigt gott. Slavia 630 sålde bra i USA under ett par års tid under 1990-talet, då för blott $89 (jmfr dåtida Beeman R7 på $249), och kallades ofta för "poor mans R7" just med anspelning på Beemans lilla guldägg. Maccari himself gillade den enkla, billig och ärliga modellen så därför kom det till och med ut ett simpelt men välgörande Maccarikit till modellen för blott $14.

Med ett sådant kit ombord, optimalt justerad och omsedd av en kunnig ägare liksom försedd med korrekt anpassade kikarsiktesfästen så blev lilla 630 en modell som uppskattades högt och rent av sina ägare och detta med all rätt. Med sina udda proportioner och sin måttliga effekt (max runt 9-10 joule och bara kaliber 177) så hade modellen mycket emot sig för att slå på den effekthungriga USA-marknaden men detta klarade den ändå. Lågt pris, hög kvalité liksom bra precision och ett diskret avfyrningsläte gjorde att modellen ändå vann många hjärtan och den var faktiskt inte heller helt ovanlig för lättare former av skyddsjakt.

  Genuin och prisvärd - så kan man sammanfatta hederliga gamla Slavia 630

Idag så säljs inte längre 630 ny över disk i Sverige, såvitt jag vet. När den såldes så var den billig med under 800 kr men var ändå rätt så trögsåld då många entusiaster tyvärr inte riktigt kände till den och dess goda företräden. Huruvida man kan hitta en ny 630 ifrån utlandet vet jag inte annars så är det dessvärre bara andrahandsmarknaden att lita på. Modellen är inte jättevanlig men oftast ganska billig och kan ibland hittas på typ Tradera för bara några hundralappar. Den som handlar då kan lyckas komma över ett riktigt bra vapen för mycket måttliga pengar.

Då är det bara att gratulera! 

Cool Discovery!

  Alltid roligt att bygga om Crosmans olika budgetvapen..

Mera om nya FX Airguns Streamline

En trevlig video från AirgunGear Show som belyser lite mer av Streamlines detaljer.

Ett koncept för framtiden!

  Crosman 2240 är en flexibel plattform som ger mycket skjutglädje för små pengar!

Efter några dagars feber och förkylning så börjar jag åter komma lite på banan igen. Som en extra bonus så har det dessutom börjat bli härligt varmt ute med 9 grader här i Ucklum varvid den kvarliggande snön försvinner med rasande takt. Nu börjar dagarna bli allt längre och våren rycker närmare med stormsteg. Nu börjar snart också säsongen när man kan skjuta utomhus och förhoppningsvis så kommer den här våren att bli mindre regnig och blåsig än den föregående. 

För de som inte kan eller vill skjuta hemomkring så blir det att bege sig ut till en skjutplats eller en skjutbana och är naturligtvis inget bekymmer för de flesta som bara lastar in vapnets jättekoffert i sitt bagage och kör iväg med bilen. Om man däremot bor mitt i en storstad och/eller åker med kollektiva färdmedel så kan det med fördel finnas andra alternativa vapensystem som är mer ändamålsenliga och betydligt diskretare - takedown-vapen.

I takt med allt fler entusiasters urbana livsförhållanden så har den här typen av konfigurationer blivit allt mer intressanta, inte minst i länder med givna effektbegränsningar. Vi har under åren sett lite modeller ifrån Air Arms, FX Airguns mfl som har givit sig på fabrikstillverkade modeller runt detta koncept men fortfarande så är det många fantaster som föredrar att bygga sina takedowns själva, inte sällan i form av pistolkarbiner.

  Snyggt och prydligt förpackat

Själv så använder jag, vilket trogna läsare av Airpang säkert känner till, mest av allt en Crosman 1701 - vilket ju egentligen är en PCP-pistol som jag har byggt om till ett takedown-vapen. Att gå den typen av väg är inte ovanligt och en populär modell att utgå ifrån är Crosmans eminenta och synnerligen prisvärda 2240.

Vapnet på bilderna tillhör en entusiast från England och den används främst för att hålla efter skadefåglar. Till skillnad ifrån min egen setup så har han valt att skippa tillbehör som extra buddybottle, laseravståndsmätare, måltavlor med måltavelhållare och istället nöjt sig med själva vapnet och lite extra Co2-patroner för att få ett så litet och smidigt paket som möjligt, inte minst viktmässigt. Slutligen så har han också valt en plastväska med tanke på pris och paketets totalvikt.

  Redo för tjänstgöring!

Det ska bli spännande att se om vi kommer att möta fler färdiga koncept av detta slag ifrån någon av de etablerade tillverkarna på marknaden framöver och i synnerhet då hos den lägre prisklassen. Många aktörer har ju luftpistoler i sortimentet som troligtvis skulle kunna fungera ypperligt som takedown pistolkarbiner med ett minimum av ytterligare insatser till gagn för alla de entusiaster som behöver ett vapen som är smidigt och diskret att transportera samt har måttligt med anslagsenergi tillika ljudeffekter.

Två favoriter...

Efter en intensiv vecka med lite kringresande i landet inför vårbruket, nackdelen med att arbeta i en väldigt säsongsbunden bransch, så har jag äntligen landat i hemmet med en kanonförkylning. Av den anledningen så kommer större delen av dagen att tillbringas i sängen och därför så blir det inte heller något egenproducerat inlägg idag.

Vad jag däremot tänkte tipsa om är en intressant presentation av två visuellt snarlika modeller som under lång tid har varit storsäljare i branschen och som trots ett lågt pris ändå räknas som fullständiga entusiastvapen.

http://www.airgundepot.com/head-to-head-qb78-deluxe-vs-sheridan-2260mb-article.html

Ha nu en trevlig helg därute så ska jag dra täcket över huvudet igen..

Plast eller harts?

  Weihrauchs nyskapande låda helt tillverkad av syntetmaterial

Idag så ramlade det ut bättre bilder och lite mera uppgifter om nya HW 110. Enligt importören i England så är lådan tillverkad av "reinforced resin" men frågan är vad detta innebär, både i teorin och praktiken?

Översätter man resin så blir det ungefär harts, noga räknat konstharts. Idag så skulle vi närmast benämna materialet som syntetiska polymerer. Detta är en bred materialgrupp och exakt vad HW använder till sin låda är alltså i dagsläget nästan omöjligt att gissa sig till. Själv är jag lite kluven inför just resin så jag har haft lite dåliga erfarenheter av detta i andra sammanhang då föremålen drabbades av "resin rot", alltså att resinet vittrar sönder.

  Klassisk HW-design i en modern konstruktion

Det ska hursomhelst bli spännande att se hur det går med en såpass okonventionell konstruktion ifrån en i grunden väldigt konservativ tillverkare. Vem vet, i framtiden så kanske vi får se fler tillverkare som följer i Weihrauchs fotspår och satsar på lådor av olika syntetmaterial.

EDGun LeLya och spännande finish

  Den vanliga Lelyan

EDGun har under en tid haft en superkompakt bullpup i sitt sortiment som de kallar för Lelya. Modellen har dock ett lite säreget utseende, som inte tilltalar alla. Till årets IWA så har man därför presenterat en variant på samma tema.

  Den nya modellen ser ut som en pistolkarbin men skenet bedrar..

Till skillnad mot vad man först tror när man kollar på den nya varianten så är den bakre delen ingen buffertube, som på AR-systemet, utan själva lufttuben. En intressant lösning och det återstår att se om den kommer att få några efterföljare.

  En specialare från BAR

Blackpool Air Rifles (BAR) erbjuder nu lite olika vapen med en Cerakoted finish, vars resultat kan beskådas på en Weihrauch HW45 här ovan. Finishen utlovas vara såväl slitstark som korrosionsskyddande och kan erhållas i ett flertal olika kulörer. 

I krigens skuggor

  En bra julklapp från 1914

Luftvapen har alltid varit betydelsefulla i krig, paradoxalt nog. Vanligtvis så associerar vi ju luftvapen med måttligt effektstarka vapen som man i allmänhet inte utan svårighet kan använda för att ta en annan människa av daga. Istället så har luftvapen historiskt sett varit betydelsefulla för att utbilda vapenovana människor i att hantera skjutvapen innan de anförtros att hantera krutdrivna och fullständigt livsfarliga sådana inför sina uppdrag i krig.

Under hela 1900-talets största och mest kända konflikter så har luftvapnen haft en betydelsefull roll att fylla i detta sammanhang, allt från det första världskriget, via det andra och till modernare konflikter som Vietnamkriget.

Idag så ska vi kolla lite på två distinkt olika annonser som båda kom ut under en period då ett omfattande världskrig stod inför dörren. Den första annonsen, den ovan, är inför det första världskriget och det är uppenbart av stämningen i annonsen att man inte är direkt orolig inför utsikterna att landet faller i krig. Här uppmuntras läsaren att köpa ett luftgevär då "miniatyrgevären" (alltså motsv. 22 LR) har tagit slut på grund av stor efterfrågan. Man framhåller att ett luftvapen är minst lika bra som övningsredskap och man konstaterar att det är naturligt att alla vill förbereda sig att försvara sitt land i dessa tider. Även ungdomar och kvinnor förväntades minsann också ta del av detta.

Känslan i annonsen är en smula hurtfrisk, lite som en kollektiv uppladdning inför ett större idrottsevent. De fruktansvärda fasor som ett industrialiserat krig i verkligheten innebär var mänskligheten ännu inte införstådd med.

   Bristen på vapen av alla sorter var skriande och därav dessa desperata annonser

Vår andra annons kom inför det andra världskriget och nu var läget betydligt mer allvarligt. Den tyska krigsmakten hade med besked presenterat sig på kontinenten och i Storbritannien så insåg man att motståndaren var en formidabel fiende - toppmodernt utrustad, högt motiverad och bevisat effektiv. Nu var det dags att ruska liv i sitt eget försvar.

Den brittiska armén önskade få in luftvapen av kaliber 177 ifrån diverse fabrikat, nöden var faktiskt såpass stor att man även accepterade Diana-vapen tillverkade i Tyskland! Märkligt nog så undanbad man sig dock luftvapen ifrån inhemska Greener?! 

Vapenägaren kunde välja att donera sitt vapen, låna ut det till försvaret (tills kriget var över!) eller kanske sälja det, varpå man själv fick ange vad man ville ha för det. Även defekta vapen var välkomna och man hör tydligt den desperata tonen i uppmaningen.

Faktum är att Storbritannien satt pyrt till inför det andra världskriget och Tysklands psykologiska övertag var därtill förkrossande. Skjutvapen var förhållandevis sällsynta, bortom allmogens hagel- och luftgevär, så det påstås att man till och med vittjade museum på deras antika mynningsladdare, armborst och stångvapen (!) för att beväpna så många personer som möjligt.

Som Anders L Dahlman beskriver perioden i sin bok "Luftgevär"; - "En hillebard är inte mycket till vapen när den befarade fienden hanterade en toppmodern 9 mm kulsprutepistol.."