Dagens Upload

Ett av de absolut bästa vapnen av sin typ som någonsin har tillverkats. En modern klassiker vars samlarvärde bara kommer att fortsätta o öka i framtiden.

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/FWB1.jpg

Lite effekt och mycket vind..

Genomsnitt 16.80 mm

Med lite luft i dykarflaskan så var det dags att ta fram CZ200T. Det vapnet har ju den goda egenskapen att den arbetar med ett lägre systemtryck (165-90 Bar) samt att den ger över 100 skott (inom 20 fps) på en fyllning. Nackdelen är att den effektsvaga (7.50 joule) och klenkalibriga (.177) bössan har en mycket vindkänslig projektil, något som blev ganska uppenbart vid dagens skytte i omväxlande byig vind.

Den här tavlan började bra med två fina träffbilder, typiska för CZ200T på detta avstånd, uppmätta 30 meter, under idealiska omständigheter. Första blev 8.00 mm och den andra marginellt mindre med 7.00 mm. Sedan friskade vinden till, knappt märkbart men väldigt uppenbart för utfallet, den tredje träffbilden växte direkt till 28 mm.

Träffbilden nummer 4 blev betydligt bättre 12 mm, bara 2 mm större än vad jag förväntar mej på detta avstånd med detta vapen. Sista träffbilden blev åter igen bortblåst, denna gång till hialösa 29 mm - tre gånger gränsvärdet för avståndet.

Kaliber 177 hos vapen med låg effekt är jättekul men man blir tyvärr mycket beroende av vindförhållanderna, något som man inte i lika hög utsträckning tänker på när man brukar skjuta PCP på kanske 40-60 joule i betydligt grövre kalibrar.

Vad är en träffbild värd?

Hur ska man egentligen redovisa ett vapens precision? Jag har funderat mycket på den saken och resonerar ungefär på följande sätt; den praktiska precisionen man uppnår är alltid en kombination av skytt, riktmedel, ammunition, vapen och yttre omständigheter. Alla dessa variabler kan vara bra eller dåliga, vissa av dem kan vara bra samtidigt som andra är dåliga. Tyvärr så kan man aldrig testa ett vapen utan att samtidigt indirekt också "testa" de övriga variablerna, frivilligt eller ofrivilligt. Vad är då dessa värda i relation till varann?

Skytten

Skytten är den som har den absolut största inverkan på resultatet av en träffbild, åtminstonde teoretiskt sett. Dock är det så att de flesta människor som kan skjuta relativt hyfsat skjuter också ganska bra med ett PCP rakt upp och ner. Vapen av denna typ är ju oerhört förlåtande och "lättskjutna" jämfört med andra vapentyper. Vi har normalt inte ljudnivå, rekyl eller andra omständigheter som kan bidra till skotträdsla, vilket är den vanligaste anledningen till att folk presterar sämre med ett vapen än vad de borde göra. Det krävs, till skillnad från fjäderluftgevär, ingen direkt träning för att skjuta bra med PCP och ett PCP kan lätt sättas i skjutstöd etc för att vara absolut stilla under nästan hela skottcykeln.

Riktmedel

Idag använder de absolut flesta skyttar av PCP kikarsikte som riktmedel. Kikarsikten av idag håller en hög teknisk kvalité, även om det är ett "billigt" sikte och falerar sällan eller aldrig. Detta gäller då om man brukar det på just ett PCP som har mycket liten eller ingen rekyl. På ett fjädervapen eller ett krutvapen så är saken naturligtvis en helt annan.

Ammunition

Ammunitionen har tillsammans med skytten en mycket stor inverkan på utfallet. Även här så har dock den tekniska utvecklingen drivit fram så bra diaboler så med bara fem stycken olika sorter så menar jag på att man kan täcka in 90 % av alla PCP, räknat på kaliber 22 och full power. Testar man vapnet X så kan man kallt räkna med att man har hittat en av det vapnets topp 3 ammunitionsval om man går igenom JSB Exact Jumbo 5.51, HN Baracuda, JSB Heavy, Exterminator (Penetrator) och FX-P 5.52

Vapnet

Tittar man på PCP bortom lingonserien, alltså vapen ovan 6000 kr, så håller även vapnen en mycket hög standard. Det är sällan ett vapen skjuter direkt dåligt rakt ur kartongen. Oavsett fabrikat så levererar dagens aktörer helt enkelt bra produkter.

De yttre omständigheterna

Detta för oss då till den sista punkten och det egentliga temat för dagens inlägg - de yttre omständigheterna. Som vi kan se ovan så har de yttre omständigheterna i praktiken den absolut största påverkan för utfallet. Jag påstår alltså att de flesta vapen av idag är rimligt välskjutande direkt ur kartong, likaså tror jag att de flesta entusiaster som köper ett PCP för 6000+ kr har tillräckligt god skjutförmåga för att kunna skjuta rimligt bra. Sammalunda så är det relativt enkelt att hitta och matcha fram rätt ammunition för den unika vapenindividen.

Mina tankar

Med detta som bakgrund så måste man alltså ta ställning till om man ska testskjuta ett vapen inomhus eller utomhus. Detta är alltså viktigt eftersom de yttre omständigheterna, enligt resonemanget ovan, är av yttersta betydelse för utfallet av de träffbilder som man sedan visar upp.  

Detta dilemma är inget som är unikt för luftvapenbranschen utan förekommer naturligtvis i många andra sammanhang. Ser vi inom bilindustrin så har man där en laboriatorienorm som ska fastställa hur mycket bränsle en bil förbrukar. Som alla vet så kommer man vanligtvis aldrig i närheten av dessa fina siffor i verkilgheten, under vanlig körning. Det jag frågar mig då är vad dessa värden har för värde i verkliga livet? Nästa fråga, som bilspekulant, är naturligtvis hur man kan räkna om eller "översätta" tillverkarens teoretiska siffor till värden som jag själv kan förvänta mig att prestera på egen hand, i verkligheten?

Samma sak med luftvapen, vad är en måltavla som visar ett enda hål på 10 meter värd när den skickas med ett nytt PCP? Ingenting! Allt annat en ett enda hål på 10 meter med ett fabriksnytt PCP som skjuts under perfekta omständigheter på så kort avstånd hade naturligtvis varit fullständigt oacceptabelt så vad tillför egentligen tillverkarens medsända träffbild?

Av denna anledning så skjuter jag alltid mina vapen utomhus, det är alltid resultat som uppnås utomhus som redovisas så fort jag skriver någonting.

Det jag vill få fram är sådana resultat som en vanlig entusiast också kan få fram själv när han skjuter ett motsvarande vapen på motsvarande sätt. Jag vill på något sätt spegla det utfall som man kan ha rätt att förvänta sig när man själv gör exakt det som jag själv just gjorde. Mina resultat ska helst vara på samma nivå som de flesta andra kan prestera, de ska inte vara dåliga men inte heller exceptionellt bra.

Sunt förnuft råder alltså. Jag kollar hur vinden känns, är den rimlig så skjuter jag och känns det som att det rent subjektivt sett blåser för mycket så skjuter jag inte. Ungefär så tror jag att de allra flesta andra entusiaster också gör. Vinden är ju alltid det som ställer till mest bekymmer för oss luftvapenskyttar så fort vi skjuter utomhus och det är ju utomhus som vi till 90 % skjuter, åtminstonde när det handlar om PCP på full effekt.

Tillverkarna däremot, de skjuter oftast inomhus. Skälet för detta är att man vill lista ur exakt hur bra precision man kan pressa fram ur sin konstruktion om man optimerar allting. Då kan man lätt utvaska ett eventuellt defekt vapnen ifrån alla felfria och inhämta feedback som tillåter dem att dra erfarenheter för framtiden.

Hur ska man då översätta? En generell norm är att ett värde inomhus är värt ungefär hälften av ett värde utomhus. Detta har jag erfarenhetsmässigt sett funnit stämma väldigt bra med verkligheten rent statistiskt sett. Man ska dock veta att det alltid handlar om en schablonkalkyl och ingen sanning i absoluta termer.

Om man skjuter en 10-skottsgrupp så kommer den normalt sett att vara 60 % sämre än en 5-skottsgrupp, givet att allt annat är likvärdigt. Detta kan man statistiskt sett bevisa ganska enkelt och det stämmer även förbluffande bra. Detta är alltså vad som menas med en schablonkalkyl. Det stämmer i de flesta fall, men notera att det betyder därmed inte i alla enskilda fall - det finns alltid en slumpmässigt variation som man aldrig kan förutse.

Säger då en tillverkare, för att ta ett känt exempel, "att vårt vapen klarar av att samla 8 skott inom ytan av en 50-öring på 50 meter" så räknar jag på följande sätt; ett sådant mynt (när det fanns) var 13.50 mm i diameter. Eftersom "inom ytan" inte är detsamma som center-to-center, som vi vanligtvis mäter, så får vi räkna om lite i flera steg. Om kalibern är 22 så betyder det att vi får räkna ner värdet med en kaliberdiameter, alltså 5.50 mm. Då återstår 8.00 mm. Om man skjuter 8.00 mm c-t-c så hamnar man alltså inom ("under") ytan av nyss nämnda 50-öring.

Använder vi då en schablonkalkyl så anser jag att 8.00 mm inomhus under perfekta (läs, vindstilla) förhållanden bör motsvara ca 16.00 mm under normala vindlugna förhållanden utomhus. Ska vi sedan översätta 8 skott till 5 skott så är min gissning att skillnaden bör vara ytterligare ca 4.00 mm. Den som skjuter 5 skott utomhus och träffar c-t-c på 12.00 mm anser jag gör en prestation av ungefär samma svårighetsgrad som den vilken skjuter 8 skott inom ytan av en 50-öring vid skytte inomhus.

Nu glider den här skalan naturligtvis en del beroende på kaliber, bantid ("utgångshastighet") osv men exemplet ovan var räknat på kaliber 22 fullpower. Kör man 10J och kaliber 177 eller kaliber 25 fullpower så får man tänka om till andra schablonkalkyler.

Sant är dock att många är de skyttar som har förvånats (som jag ser det i onödan) över att deras vapen inte kan skjuta 8 skott inom ytan av 50-öringen när de själva försöker i verkligheten, utomhus. Man har då helt förbisett hur mycket de yttre omständigheterna påverkar utfallen i verkliga livet.

Ibland får jag kommentarer om de träffbilder som jag lägger ut på bloggen. Den förhärskande uppfattningen då är att dessa träffbilder är "dåliga" och ibland får jag frågan om det är fel på mej eller mitt vapen. Om detta kan man naturligtvis i sak tvista om men de mål jag sätter upp för de vapen jag skjuter ser jag själv som högst rimliga - det enda som krävs är att man som läsare också kan "läsa" utfallen.

Om jag kan skjuta 9 träffbilder (45 skott) och få ett snitt under 20 mm, då är jag nöjd med det vapnets prestanda (åter igen, kaliber 22 FP). Detta menar jag motsvarar (se ovan) tillverkarens egna test där en tavla ska ge ett enda hål, säg att detta motsvarar c-t-c mellan 6-10 mm (beroende på hur träffbilden är formad). Det är efter den huvudräkningen som man ska stanna upp och fråga sig själv om 45 skott i följd, med ett genomsnitt under 20 mm egentligen är så dåligt? Får jag sedan 45 skott med ett genomsnitt under 15.00 mm, ja då skjuter vapnet i verkligheten bättre än den enkelskottsträffbilden som tillverkaren frammanar i sin vindstilla skotttunnel eller liknande.

Så, om du konstaterar att ditt vapen "bara" skjuter 20-25 mm när tillverkaren mässar om "ett enda hål", då är det inte alls säkert att det är fel på varken dej som skytt eller ditt vapen utan det hela handlar bara om att man inte räknar på samma sätt och översätter korrekt med hänsyn till den förkrossande inverkan som de yttre omständigheterna alltid har på en träffbild.

Från Jockes samling

Royale 400 .22  samt Royale 500 .25

Idag så fick jag ett mail ifrån min gode vän Jocke som även tidigare har haft vänligheten att dela sin samling med oss. Där har vi sett AA S410/510 samt Evanix men han har även en Typhoon som kommer att presenteras här inom kort. Idag ska vi kolla lite på hans båda Royale, en 22 och en 25.

Förutom lite träffbilder så rapporterar den nöjde ägaren om att hans R400 levererar 64 skott inom 20 fps spridning med JSB Heavys med en genomsnittlig Vo på 890 fps. Den kraftfullare R500 skjuter 57 skott inom 20 fps spridning med den 30.90 gn tunga Baracudan vars genomsnittshastighet om 830 fps innebär en anslagsenergi av 64 joule, vilket då betyder dryga 20 joule upp från R400s 43 joule. Samma hastighet och energi som min egen BSA Lonestar för övrigt, fast den skjuter ju bara 15 skott på fyllningen där Jockes R500 klarar nästan fyra gånger fler skott ifrån sin större 500 cc tub.

Träffbild med R400

Träffbilder med R500

Goda råd

En fördel med kända entusiastvapen är att det överallt runt världen finns entusiaster som besitter knowhow som inte finns att hitta i tillverkarnas manualer. En god vän i USA, som jag känner igenom ett forum sedan många år tillbaka, hade följande intressanta tips som han mailade till mej;

"Johnny,

Det hela låter mycket intressant och något som naturligtvis ska prövas också. Om man inte behöver tillföra komponenter eller permanent förändra vapnet så faller det inom ramen för vad som är rimligt att göra i termer av injustering snarare än modifikation.

Med ebb i flaskan..

Idag så sköt jag tom min flaska, alltså ner till strax under 200 Bar. Det jag kom att fundera på då var hur bra Royale kunde prestera i ett lägre tryckintervall. Kunde jag med bara ca 195 Bar som starttryck ändå få vettig precision för 45 skott i följd över 50 meter. Det fanns bara ett sätt sätt att få reda på saken;

Genomsnitt: 18.55 mm

Tja, inte så tokigt. Nu har jag beställt lite mera JSB Heavy ifrån Hurricane så med frisk luft och mera ammunition så börjar scenariot klarna, troligtvis så blir det Rapid med Baracuda mot Royale med JSB Heavy. Det ska bli mycket spännande.

Äntligen

Rapid i det fria...

Äntligen så har jag slutligen hittat en diabol som Rapiden verkar uppskatta, den klassiska och mångdugliga HN Baracuda. En tung diabol som tidigare har visat sig vara favoritammunitionen för min BSA Ultra och som med kaliber 25 också är förstahandsvalet för min BSA Lonestar.

Tyvärr så hade jag ont om luft och fick starta vid bara 200 Bar, något som naturligtvis handikappar Rapiden mer än Royalen eftersom den förstnämnda arbetar med högre tryck. Därför körde jag inte fulla 9 träffbilder utan bara fyra stycken..

En fin öppning...

Oops, lite vind där kanske...?

Helt okej...

Ännu bättre..  

I morgon, läs måndag, så ska jag fylla upp flaskan igen för att kunna lägga lite mer skott med just Baracudan, hittils så verkar den vara den absolut mest lovande diabolen. Ett bekymmer med dessa vapen som har stora tuber, magasin och hög effekt är att luftkonsumtionen lätt sticker iväg.

Jag kör med en 300 Bar flaska på 8 liter vilket räcker till ca 15-16 fyllningar, räknat på 220-160 Bar med 400 cc. I praktiken så innebär detta 8 skjutningar med två vapen mot varann. Har man ett vapen så får man alltså ut ca 900 skott (Royale) mot Rapidens ca 600 st.

Dags för Logun Penetrator

Efter de lätt nedslående försöken med JSBs båda populäraste sorter, 16 resp 18 gn, så går jakten vidare med Logun Penetrator. Kanske dessa lite tyngre diaboler kan hålla effektutvecklingen hos Rapiden i schack och ge lite bättre träffbilder?

Genomsnitt: 25.78 mm

Även här blev resultatet dessvärre nedslående, drygt 25 mm är inget acceptabelt resultat. En jämn, till synes slumpmässig fördelning att träffarna i varje träffbild indikerar klart att detta inte är rätt diabol för just den här Rapiden. Även här fick jag hålla över en dot på de tre sista träffbilderna för att inte kana av tavlan. De tyngre diabolerna tenderade ändå att göra detta på den sista träffbilden, med den höga effektnivån så räcker helt enkelt inte luften ända fram..

Nu dags för Royale:

Genomsnitt: 21.33 mm

Ett bättre resultat, om än inte lika bra som JSB Heavy under gårdagen. Jag har dock tidigare legat under 20.00 mm även med Penetrator, dock inte denna gång som synes. Den här diabolen brukar landa på andra eller tredje plats av de sorter som just min Royale föredrar.

Nu ska jag ut o testa HN Baracuda för att se om detta är rätt recept, Baracudan är ju trots allt en diabol from Tyskland, liksom Rapidens pipa (Anschutz), det kanske kan fungera ändå?

Under natten så har jag dessutom frågat runt lite på diverse olika forum för åsikter/teorier om varför Rapiden inte har lyckats prestera bättre. Här är lite av åsikterna:

"Could be the 40 fpe

Lots a guys over here that shoot benchrest with the 18.1gr JSB have found best accuracy at around 29-32fpe."

IHD - Yellow Forum

"Agree..

I turned mine down from 40 ft lbs and it responded well. Way more consistent over the chrono too as well as lots more shots per fill. It's also much quieter."

Scott - Yellow Forum

"At that power and velocities wind deflection becomes a real issue, even in light breeze.

Especially at your present winter low temperatures. I'm thinking your temperature is probably not much above O deg C outside.
If this is the case: Without making this into a long story Johnny, I suggest that if there is any semblance of cross wind or head wind, reduce the power down to 870 fps - 30.4 fpe with 18.1 gr Exacts and 26.7 fpe or thereabouts for 15.9 gr Exacts. These figures approximate Mach 0.80 at zero deg C ... Go a little higher if the temp is above zero C and a little lower if it is below zero C deg.

Otherwise if there is absolutely no wind at all, or some following wind, you can add some to that velocity.

In perfect conditions, or with wind from behind these pellets can be pushed along to quite high velocity and still get precision grouping. The pellets themselves can take the hit.

Try it and see. ............... Kind regards, Harry."

Harry Fuller - Yellow Forum 

"Bytt pipe. Det er det eneste som vil hjelpe.

Om ikke JSB går bra, så går ingenting bra."

Egon Olsen - AGW Forum