Vad är en träffbild värd?

Hur ska man egentligen redovisa ett vapens precision? Jag har funderat mycket på den saken och resonerar ungefär på följande sätt; den praktiska precisionen man uppnår är alltid en kombination av skytt, riktmedel, ammunition, vapen och yttre omständigheter. Alla dessa variabler kan vara bra eller dåliga, vissa av dem kan vara bra samtidigt som andra är dåliga. Tyvärr så kan man aldrig testa ett vapen utan att samtidigt indirekt också "testa" de övriga variablerna, frivilligt eller ofrivilligt. Vad är då dessa värda i relation till varann?

Skytten

Skytten är den som har den absolut största inverkan på resultatet av en träffbild, åtminstonde teoretiskt sett. Dock är det så att de flesta människor som kan skjuta relativt hyfsat skjuter också ganska bra med ett PCP rakt upp och ner. Vapen av denna typ är ju oerhört förlåtande och "lättskjutna" jämfört med andra vapentyper. Vi har normalt inte ljudnivå, rekyl eller andra omständigheter som kan bidra till skotträdsla, vilket är den vanligaste anledningen till att folk presterar sämre med ett vapen än vad de borde göra. Det krävs, till skillnad från fjäderluftgevär, ingen direkt träning för att skjuta bra med PCP och ett PCP kan lätt sättas i skjutstöd etc för att vara absolut stilla under nästan hela skottcykeln.

Riktmedel

Idag använder de absolut flesta skyttar av PCP kikarsikte som riktmedel. Kikarsikten av idag håller en hög teknisk kvalité, även om det är ett "billigt" sikte och falerar sällan eller aldrig. Detta gäller då om man brukar det på just ett PCP som har mycket liten eller ingen rekyl. På ett fjädervapen eller ett krutvapen så är saken naturligtvis en helt annan.

Ammunition

Ammunitionen har tillsammans med skytten en mycket stor inverkan på utfallet. Även här så har dock den tekniska utvecklingen drivit fram så bra diaboler så med bara fem stycken olika sorter så menar jag på att man kan täcka in 90 % av alla PCP, räknat på kaliber 22 och full power. Testar man vapnet X så kan man kallt räkna med att man har hittat en av det vapnets topp 3 ammunitionsval om man går igenom JSB Exact Jumbo 5.51, HN Baracuda, JSB Heavy, Exterminator (Penetrator) och FX-P 5.52

Vapnet

Tittar man på PCP bortom lingonserien, alltså vapen ovan 6000 kr, så håller även vapnen en mycket hög standard. Det är sällan ett vapen skjuter direkt dåligt rakt ur kartongen. Oavsett fabrikat så levererar dagens aktörer helt enkelt bra produkter.

De yttre omständigheterna

Detta för oss då till den sista punkten och det egentliga temat för dagens inlägg - de yttre omständigheterna. Som vi kan se ovan så har de yttre omständigheterna i praktiken den absolut största påverkan för utfallet. Jag påstår alltså att de flesta vapen av idag är rimligt välskjutande direkt ur kartong, likaså tror jag att de flesta entusiaster som köper ett PCP för 6000+ kr har tillräckligt god skjutförmåga för att kunna skjuta rimligt bra. Sammalunda så är det relativt enkelt att hitta och matcha fram rätt ammunition för den unika vapenindividen.

Mina tankar

Med detta som bakgrund så måste man alltså ta ställning till om man ska testskjuta ett vapen inomhus eller utomhus. Detta är alltså viktigt eftersom de yttre omständigheterna, enligt resonemanget ovan, är av yttersta betydelse för utfallet av de träffbilder som man sedan visar upp.  

Detta dilemma är inget som är unikt för luftvapenbranschen utan förekommer naturligtvis i många andra sammanhang. Ser vi inom bilindustrin så har man där en laboriatorienorm som ska fastställa hur mycket bränsle en bil förbrukar. Som alla vet så kommer man vanligtvis aldrig i närheten av dessa fina siffor i verkilgheten, under vanlig körning. Det jag frågar mig då är vad dessa värden har för värde i verkliga livet? Nästa fråga, som bilspekulant, är naturligtvis hur man kan räkna om eller "översätta" tillverkarens teoretiska siffor till värden som jag själv kan förvänta mig att prestera på egen hand, i verkligheten?

Samma sak med luftvapen, vad är en måltavla som visar ett enda hål på 10 meter värd när den skickas med ett nytt PCP? Ingenting! Allt annat en ett enda hål på 10 meter med ett fabriksnytt PCP som skjuts under perfekta omständigheter på så kort avstånd hade naturligtvis varit fullständigt oacceptabelt så vad tillför egentligen tillverkarens medsända träffbild?

Av denna anledning så skjuter jag alltid mina vapen utomhus, det är alltid resultat som uppnås utomhus som redovisas så fort jag skriver någonting.

Det jag vill få fram är sådana resultat som en vanlig entusiast också kan få fram själv när han skjuter ett motsvarande vapen på motsvarande sätt. Jag vill på något sätt spegla det utfall som man kan ha rätt att förvänta sig när man själv gör exakt det som jag själv just gjorde. Mina resultat ska helst vara på samma nivå som de flesta andra kan prestera, de ska inte vara dåliga men inte heller exceptionellt bra.

Sunt förnuft råder alltså. Jag kollar hur vinden känns, är den rimlig så skjuter jag och känns det som att det rent subjektivt sett blåser för mycket så skjuter jag inte. Ungefär så tror jag att de allra flesta andra entusiaster också gör. Vinden är ju alltid det som ställer till mest bekymmer för oss luftvapenskyttar så fort vi skjuter utomhus och det är ju utomhus som vi till 90 % skjuter, åtminstonde när det handlar om PCP på full effekt.

Tillverkarna däremot, de skjuter oftast inomhus. Skälet för detta är att man vill lista ur exakt hur bra precision man kan pressa fram ur sin konstruktion om man optimerar allting. Då kan man lätt utvaska ett eventuellt defekt vapnen ifrån alla felfria och inhämta feedback som tillåter dem att dra erfarenheter för framtiden.

Hur ska man då översätta? En generell norm är att ett värde inomhus är värt ungefär hälften av ett värde utomhus. Detta har jag erfarenhetsmässigt sett funnit stämma väldigt bra med verkligheten rent statistiskt sett. Man ska dock veta att det alltid handlar om en schablonkalkyl och ingen sanning i absoluta termer.

Om man skjuter en 10-skottsgrupp så kommer den normalt sett att vara 60 % sämre än en 5-skottsgrupp, givet att allt annat är likvärdigt. Detta kan man statistiskt sett bevisa ganska enkelt och det stämmer även förbluffande bra. Detta är alltså vad som menas med en schablonkalkyl. Det stämmer i de flesta fall, men notera att det betyder därmed inte i alla enskilda fall - det finns alltid en slumpmässigt variation som man aldrig kan förutse.

Säger då en tillverkare, för att ta ett känt exempel, "att vårt vapen klarar av att samla 8 skott inom ytan av en 50-öring på 50 meter" så räknar jag på följande sätt; ett sådant mynt (när det fanns) var 13.50 mm i diameter. Eftersom "inom ytan" inte är detsamma som center-to-center, som vi vanligtvis mäter, så får vi räkna om lite i flera steg. Om kalibern är 22 så betyder det att vi får räkna ner värdet med en kaliberdiameter, alltså 5.50 mm. Då återstår 8.00 mm. Om man skjuter 8.00 mm c-t-c så hamnar man alltså inom ("under") ytan av nyss nämnda 50-öring.

Använder vi då en schablonkalkyl så anser jag att 8.00 mm inomhus under perfekta (läs, vindstilla) förhållanden bör motsvara ca 16.00 mm under normala vindlugna förhållanden utomhus. Ska vi sedan översätta 8 skott till 5 skott så är min gissning att skillnaden bör vara ytterligare ca 4.00 mm. Den som skjuter 5 skott utomhus och träffar c-t-c på 12.00 mm anser jag gör en prestation av ungefär samma svårighetsgrad som den vilken skjuter 8 skott inom ytan av en 50-öring vid skytte inomhus.

Nu glider den här skalan naturligtvis en del beroende på kaliber, bantid ("utgångshastighet") osv men exemplet ovan var räknat på kaliber 22 fullpower. Kör man 10J och kaliber 177 eller kaliber 25 fullpower så får man tänka om till andra schablonkalkyler.

Sant är dock att många är de skyttar som har förvånats (som jag ser det i onödan) över att deras vapen inte kan skjuta 8 skott inom ytan av 50-öringen när de själva försöker i verkligheten, utomhus. Man har då helt förbisett hur mycket de yttre omständigheterna påverkar utfallen i verkliga livet.

Ibland får jag kommentarer om de träffbilder som jag lägger ut på bloggen. Den förhärskande uppfattningen då är att dessa träffbilder är "dåliga" och ibland får jag frågan om det är fel på mej eller mitt vapen. Om detta kan man naturligtvis i sak tvista om men de mål jag sätter upp för de vapen jag skjuter ser jag själv som högst rimliga - det enda som krävs är att man som läsare också kan "läsa" utfallen.

Om jag kan skjuta 9 träffbilder (45 skott) och få ett snitt under 20 mm, då är jag nöjd med det vapnets prestanda (åter igen, kaliber 22 FP). Detta menar jag motsvarar (se ovan) tillverkarens egna test där en tavla ska ge ett enda hål, säg att detta motsvarar c-t-c mellan 6-10 mm (beroende på hur träffbilden är formad). Det är efter den huvudräkningen som man ska stanna upp och fråga sig själv om 45 skott i följd, med ett genomsnitt under 20 mm egentligen är så dåligt? Får jag sedan 45 skott med ett genomsnitt under 15.00 mm, ja då skjuter vapnet i verkligheten bättre än den enkelskottsträffbilden som tillverkaren frammanar i sin vindstilla skotttunnel eller liknande.

Så, om du konstaterar att ditt vapen "bara" skjuter 20-25 mm när tillverkaren mässar om "ett enda hål", då är det inte alls säkert att det är fel på varken dej som skytt eller ditt vapen utan det hela handlar bara om att man inte räknar på samma sätt och översätter korrekt med hänsyn till den förkrossande inverkan som de yttre omständigheterna alltid har på en träffbild.

 

Sandstig

17 februari 2011 11:05

Riktigt trevligt inlägg!!

 

jazz

17 februari 2011 16:03

trevligt inlägg!

 

offire

17 februari 2011 17:49

Ja det var tänkvärt

 

MR

17 februari 2011 20:15

Träffbilden som följer med vapnet är nog mer menat att visa att vapnet faktiskt är testat, sedan att man inte skickar ut en bössa med dålig träffbild är ju givet.

Nu kan jag bara tala för de tillverkare jag arbetat hos och där testas ALLA bössor innan leverans.

Vet att det finns/fanns tillverkare som "masstillverkade" träffbilder med en särdeles väl skjutande bössa, vilket lurar både kunden och tillverkaren, kunden tror att allt är ok och tillverkaren går miste om kontrollen av sin produkt genom att inte testa alla bössor.

 

sven

28 februari 2012 09:29

Bra skrivet! Ett gammalt men lika sant i dag som för ett år sedan! Borde läsas av alla!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...