Dagens Upload

Den här konstruktören är mycket road av udda vapen, i synnerhet sådana som ser ut som något helt annat än vad man förväntar sig av ett luftvapen. Här kommer ett prima exempel på detta, en produkt som naturligtvis aldrig blev satt i produktion.

Länk: http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/BowkettDuel.jpg

Kunder, leveranser och tavlor

Idag talade jag med en handlare som precis hade suttit i samtal med en kund. Denne hade införskaffat ett kulfång till sitt luftgevär och eftersom kulfånget var nästan lika dyrt som geväret så ansåg han sig ha rätt att återkomma med lite synpunkter på sin investering.

Hans första reflektion var att kulfånget ändrade färg. Hur menar du, sade handlaren? Jo, varje gång han sköt på kulfånget så blev det en blank prick i den annars så vackra gula lacken.

Först var handlaren en smula osäker på om kunden skojade eller om han helt enkelt var en tvättäkta tokstolle så därför uppbringade han sin allra lenaste och mest diplomatiska stämma när han lugnt förklarade att mänskligheten ännu inte har lyckats uppfinna skottsäker färg.

Invändningen kom naturligtvis reptilsnabbt när kunden kontrade med att det ju bara var ett luftgevär och inte ett riktigt gevär. Nog borde väl ett kulfång av prima svensk tillverkning ha bättre kvalité än så? Varumärket kände han minsann igen sedan barnsben och själv var han mycket nöjd med en gräsklippare av samma fabrikat - den startade alltid villigt i ur och skur. Svensk kvalité helt enkelt.

Sålunda så måste det kulfång han köpte varit defekt från början, kanske dåligt underarbete? Man vet ju inte med dessa vattenbaserade färger nuförtiden. Hans granne hade minsann drabbats av lacksläpp på sin Opel bara för att färgen var miljövänligt vattenbaserad. Dessutom så var kulfånget dyrt, det var ju egentligen bara en plåtlåda. Hela hans luftgevär som han köpte betingade ju bara hundralappen mera.

Eftersom handlaren tålmodigt hade lyssnat på detta så kom nästa problem serverat som på ett silverfat, precis innan han fick möjlighet att vidare diskutera kulfångets tillkortakommanden. Även luftgeväret hade en del egenheter som dess ägare inte uppskattade. Det största problemet var att vapnet helt enkelt inte träffade där skytten hade avsett.

Här hade dock kunden gjort en glasklar analys av situationen och konstaterade då att ju längre bort han sköt mot målet desto lägre ner tog träffarna - precis varje gång. Geväret sköt ju alltså inte ens rakt! Surt kunde han blott konstatera det faktum att kulan inte gick rakt utan dalade i en bananformad bana på sin väg mot målet. Så kunde han ju inte ha det, då kunde man ju aldrig räkna med att träffa på första skottet utan det kräves en svärm skott först för att se ungefär hur högt ovanför målet man var tvungen att skjuta för att kunna träffa.

Måhända ett riktigt sikte, som man har på riktiga gevär, kunde hjälpa. Trots att dessa kostade hundratals kronor så kanske detta kunde vara lösningen på hans precisionsproblem? Dessutom så kan man ju se målet närmare samtidigt.

Nu hade handlaren laddat för en smärre föreläsning då kunden blixtsnabbt avsnoppade handlaren med att han var tvungen att ta ett viktigare samtal på andra linjen och lovade att återkomma till morgondagen.

Det ska bli spännande att höra hur nästa samtal förlöper...

I övrigt så fick jag idag mail från Big T Products med besked om att mitt Mendozasikte hade lämnat handlaren och var på väg i riktning Ödsmål. Om jag önskade så kunde jag följa paketet med en trackingtjänst från UPS. Där kan jag läsa:

Shipment has left seller facility and is in transit

Därtill så anges; Estimated Arrival: May 10, 2011

Nu hade jag naturligtvis helst velat se min leverans monterad och klar på min bössa till 110507, då säsongens tävlingar börjar. Dock så vet jag att de flesta handlare tar till lite när de anger leveranstiden och vanligtvis så brukar leveranserna komma långt innan dess. Det är helt klart smidigt att köpa vapendelar ifrån USA, bara man hittar en vettig säljare.

Slutilgen så kommer här en intressant måltavla som jag hittade på nätet. Den är egentligen avsedd för 25 meter benchrest men den kan säkert vara användbar även i andra sammanhang.

Länk: http://lucaslife.com/targets/25m%20Benchrest%2024%20Bulls.pdf

Den magiska gränsen

Tidigare så har vi här i bloggen läst att träffbilderna i högsta grad kan bero på olika sorters diaboler och dessutom med vilken hastighet som dessa diaboler avfyras. Idag så ska vi kolla lite närmare på ytterligare en variabel, som dock ofta är ganska okänd, nämligen avståndet.

Vadå avståndet? Klart att det blir svårare att skjuta på längre avstånd, eller vadå? Jo, det kan man naturligtvis tycka men sanningen är en smula mer hårresande än så. Det är nämligen så att träffbildens storlek står inte i direkt proportion till avståndet fram till målet. Det finns med andra ord en magisk gräns var varje vapen och den ska vi titta på idag.

Alla luftvapen skjuter nämligen tämligen tätt ut till ett specifikt antal meter och därefter så börjar träffbildern öppna sig rejält. Ibland så kan gränsen vara nästan absurt skarp och det finns mängder av exempel på vapenindivider som kan skjuta underbart fint på exempelvis 41 meter för att sedan fullständigt deorientera och prestera tre gånger så stora träffbilder på blott 43 meter. Inte sällan så är detta också vapen som i övrigt har underbart fin teknisk egenprecision.

Märk nu väl att detta är ingen absolut sanning, alla vapen är ju som alltid unika individer. En del vapen kan ha en lite mer diffus magisk gräns, som skytten kanske inte alltid ens observerar. Detta trots att han i övrigt kan vara mycket väl medveten om att den här gränsen existerar och aktivt eftersöker den. Andra vapen däremot kan ju, som sagt, ha en skrattretande tydlig gräns och min egen CZ200T är ett tydligt exempel på detta, vilket jag tänkte visa här idag.

Bakgrunden till detta är att man på Yellow Forum diskuterade träffbilder på 30 yards, alltså inte 30 meter, som jag skjuter. Jag flyttade då min måltavla ifrån 30 meter till 27 meter (alltså 30 yards) för att observera utfallet och detta blev en mycket intressant iaktagelse:

  Först 20.40 mm på 30 meter

  Sedan 14.20 på 27 meter

  Därfter 19.00 mm på 30 meter

  Slutligen 11.20 mm på 27 meter

Som synes så blåste det en hel del åt vänster på tavlorna men de sköts växelvis med fullt stöd och enbart med JSB Exact 8.44 gn med 10J. Skillnaden var alltså blott 3.00 meter men resultaten ovan talar för sig själva.

I vanliga fall så brukar jag kunna få till genomsnitt på 10-11 mm vid 30 meter under perfekta förhållanden men proportionerna mellan 27 och 30 meter är sannolikt nästan lika spektakulära även under perfekta eller mycket goda förhållanden. Detta kommer naturligtvis att utforskas mera framöver.

Så, testa gärna era vapen på lite olika avstånd, precis som jag tycker att ni ska pröva dem på lite olika effekter och med lite olika diaboler. Rätt som det är så hittar man en kombination som blir överraskande god och då vet man enkelt var man har sin bortre gräns för just den unika vapenindividen som man har i sin ägo.

Justering av avtryckarenheten på CZ200

Avtryckarenheten på CZ200 - avtryckarbladet borttaget  

Idag så ska vi kolla lite på hur man ställer in avtryckarenheten på CZ200. På bilden ovan så är själva avtryckarbladet avlägsnat. Avtryckarbladet sitter annars på den lutande rampen som skruvarna 1, 2 & 3 befinner sig.

Igenom att rampen lutar lite så kan man också påverka den kraften som krävs för att trycka in avtryckaren igenom att helt enkelt skjuta avtryckarbladet bakåt (mot skytten). Detta skapar en hävstångseffekt som minskar det tryck som krävs för att ett skott ska gå av. Först måste man dock ta bort själva avtryckarbladet då detta skymmer en del av justerskruvarna.

Bortsett från det så fungerar justeringen på följande sätt:

1. Börja med att vrida skruv nr 4 medurs tills tre varv återstår på gängorna ovanför den kringvarande metallytan.

2. Vrid skruv nr 2 moturs tills tre varv återstår på gångorna ovanför den kringvarande metallytan.

3. Vrid skruv nr 3 tills den ligger jämnt med det kringvarande metallytan.

4. Vrid skruv nr 1 medurs ett halvt varv i taget. Testa om avtrycket hakar upp när du spänner upp mekanismen. Hakar den upp så fortsätt med ännu ett halvt varv medurs osv tills avtrycket inte hakar upp längre. Slutligen skruva skruv nr 1 moturs ett åttondels varv och testa när upphaket börjar haka fast.

Efter detta så är justeringen färdig och nu har man ett avtyck ställt på ca 700-750 gram. Återstår gör bara att montera tillbaka avtryckarbladet.

Made in Mexico

Mendozas öppna riktmedel...

Nu har jag löst problemet med att hitta ett lämpligt riktmedel inför årets tävlingar, där jag tänker delta även i Öppna Riktmedel med min CZ200T. Jag har kollat lite på den dyrare Williams som betingar $70 så jag blev väldigt nöjd när jag hittade ovanstående Mendoza för (från) $19.

Leverantör blev Big T Sports USA som lovar leverans "April 25, 2011 - May 10, 2011". Totalsumman inklusive frakt från USA blev 393 SEK som drogs på mitt VISA för en timma sedan. Detta ska bli spännande. Undrar om det tillkommer tull & moms eller om paketet smiter förbi ändå?

Själva siktet betingade dock $29 och inte $19 eftersom de billigaste leverantörerna (typ Pyramid Air) inte levererar till Europa, ett tyvärr allt vanligare problem med vapen- och vapentillbehörsleveranser ifrån USA.

Mendoza tillverkas, som ni säkert vet, i Mexico och har ett stort sortiment av både luftvapen och tillbehör. I USA så utgör de ett lågprisfabrikat, steget över våra Gamo och Hatsan, snarast motsvarande Diana. Alltså inget lågprisskrot men ändå inte premiumkvalité.

Williams Open Style Gunsight

   En bra lösning för PCP om man vill ha öppna riktmedel

En del har hört av sig och varit lite nyfikna på var man hittar det trevliga riktmedel som jag berättade om i gårdagens blogg. Tyvärr så har jag bara hittat det hos amerikanska handlare ännu och en aktör som saluför dem är Airguns of Arizona där den betingar $70. Jag fortsätter dock att leta och lovar att återkomma med besked när jag hittar en lämplig leverantör som kan skicka till Sverige, helst någon inom Sverige eller åtminstonde EU.

Kan jag inte ordna det så får jag lösa det igenom att be någon vän i USA att skicka över ett exemplar privat...

Svårigheter och bortfall

Licensdebatten fortsätter i ett eskalerande tempo. En av de vanligaste invändningarna är att deltagare kommer att bojkotta tävlingarna och antalet tävlande kommer därmed att minska. Låter inte detta som en skrämmande hotbild?

Om man ska dra saken till sin spets så tror jag detta är bra! De som inte ser någon mening med att åka till våra tävlingar om man inte har möjlighet att medta och använda ett illegalt vapen ska vi nog enbart vara nöjda med att ha frånvarande.

Bor man sedan i ett län där det inte går att få ut en licens, ja då kan man fortfarande delta i 3 klasser utav 5 stycken och även ta del i samtliga klasser under reglerna för skytte under uppsikt.

Man är alltså inte begränsad i sitt deltagande, annat än om man själv väljer att vara det.

Saken är nämligen simpel. Klubbarna vill nu inte att man ska skjuta med illegala vapen under deras tävlingar. Eftersom klubbarna arrangerar tävlingarna så får man endera gilla läget eller välja att inte delta. Ett tredje alternativ är att gå med i en klubb och påverka klubbens hållning i frågan igenom de demokratiska processer som finns i klubbarna. Då kan man möjligtvis försöka få den klubben som man är medlem hos att ändra sitt ställningstagande och istället välkomna skytte med illegala vapen på tävlingarna.

Man måste alltså ta ställning, acceptera läget, låta bli att vara med eller försöka påverka klubbarna som medlem.  Att gnälla, orera och falla fram i kolleriska utspel på olika forum hjälper tyvärr inte.

Elitism säger någon? Detta är är i Sverige oftast ett negativt laddat värdeord, det är alltså negativt att stå bakom elitism. Om man känner sig underlägsen i någon mening och med avund betraktar någon annan i en bättre position så brukar man ibland av ren affektion börja ropa om elitism. Vad är då elitism i detta sammanhang? Här handlar det om en fraktionering, det finns två tydliga grupper med två distinkt olika ställningstaganden;

En grupp anser att klubbens verksamheter i form av tävlingar och liknande ska vara förenliga med landets lagstiftning. För att nå detta mål så är man beredda att uppoffra sig. Man är beredd att satsa tid, engagemang och även ekonomiska resurser för att nå sin målsättning. Om inte detta är nog så kan man till och med tänka sig att underordna sig andra människors vilja för att kunna etablera ett samarbete som gemensamt för ett flertal människor mot samma mål. Igenom detta arbete så vinner man erfarenheter, kunskaper och tålamod. Man blir en elit.

Nästa grupp gör ingenting. De vill ha tillvaron serverad på silverfat och accepterar inget mindre. De vill ha en trevlig tillställning serverad på ett enkelt och bekvämt sätt utan att själv behöva satsa något. Saker och ting ska bara ske som man önskar, oavsett vad andra människor tycker och tänker. Ser inte omvärlden ut på detta sätt så häcklas, hånas och förlöjligas motståndarna till detta. Den här gruppen brukar ofta ropa om elitism när de känner sig rädda eller utanför.

Vart vill jag då komma med detta? Jo, tillvaron är så fint ordnad att man själv kan välja vilken grupp man vill tillhöra och ännu bättre - känner man att man har hamnat i helt fel grupp så kan man byta. Detta har dock ett pris, man måste våga ompröva sina egna tidigare ställningstaganden och detta kan för många vara både smärtsamt, obehagligt och rent motbjudande. Då är det många gånger lättare att döva missnöjet igenom att fokusera över det på andra och skrika om möjligt ännu högre...

Angående debatten om licenserna

Idag ska jag fatta mig kort om detta intressanta ämne, på dagordningen så står bara två korta klargöranden:

1. Jag har inte skapat debatten och jag äger inte den här diskussionen. Klubbar (ex Onsala) fattade beslut om licenskontroll långt innan jag började blogga om ämnet. Det jag gör är bara att föra ut budskapet eftersom jag har den bästa kanalen för detta ändamål. Detta hindrar dock inte att jag tycker att beslutet är klokt i sak och naturligtvis står jag bakom detta. Jag tycker ju de facto inte att en seriös skytteklubb, oavsett sportgren, tyst ska acceptera att tävlingsdeltagarna skjuter med illegala vapen inom klubbens verksamhet. Däremot så tycker jag att alla deltagare ska få reda på att det krävs licens för vissa grenar (de som kräver licens) innan de åker X antal mil och dyker upp på en tävling. Det är bättre att få reda på läget en månad innan än att "bli nekad i dörren" på själva tävlingen, eller hur?

2. Min gode vän Leif tror jag försökte ironisera lite över att jag faktiskt anser att man ska följa lagen när han lätt syrligt föreslog att man kanske även borde ha drogkontroller på tävlingarna. Mitt ärliga och uppriktiga svar på detta är: JA. På en del av tävlingarna så finns det en alkoholkultur som jag själv personligen betraktar som högst tveksam och jag har själv inga som helst problem med att man även ska "blåsa" innan man får börja tävla dagen efter. En bakfull skytt anser jag inte glädjer någon och denne är absolut ingen tillgång för sporten och dess strävan att bli mera seriös. Ska vi gemensamt försöka arbeta efter principen att man bör vara lika nykter när man hanterar skjutvapen som när man ska köra bil? Detta tycker jag borde vara en bra målsättning för klubbarna att jobba efter.