En intressant innehållsdeklaration...

   Bara Tobbe skulle väl hitta på en sådan udda detalj...?

Bra grejer

   Riktigt bra linsskydd från Hurricane

Något som man måste ha för sitt kikarsikte är vettiga linsskydd, något som tyvärr sällan skickas med kikarsiktet. I vissa fall kan man förvisso få med linsskydd men som regel är dessa antingen av bikinityp, skruvlock eller flipps av enklast tänkbara kvalité.

Man blir med andra ord hänvisad till eftermarknaden men där går det att hitta lite guldkorn. Tidigare så har jag kör med både Bushwacker och mina tidigare favoriter Weaver Polar Caps men jag måste konstatera att Hawkes motsvarighet är betydligt mera tilltalande, inte minst prismässigt. Funktionen är snarlik Weaver med den skillnaden att locken är mer vridstyva vilket gör att man kan sluta dem bara igenom att använda lockets ena öra. Man behöver alltså inte pressa på två punkter, 180 grader ifrån varann, på locket för att det ska låsa korrekt, dessutom så låser det tyst, utan ett knäppljud.

Ska man sedan öppna skyddet så sker detta också tyst men mest imponerande är att man kan öppna dem med bara ena örat. Polar Caps har ju en speciell tagent (knapp) som man använder för detta ändamål och den finns bara på ena sidan, precis som Butler Creeks berömda röda knapp på sina flipps. Fjädermekanismen är därtill helt lagom inställd, inte för rapp så att locken far upp i raktetfart men ändå inte slapp att de fastnar blott 45 grader öppen.

Mina enda farhågor är slitstyrkan, kommer dessa flipps att fungera lika distinkt efter ett antal hundra öppningar/stängningar? Jag tvivlar, det är ju ändå Hawke. Förhoppningsvis så blir jag positivt överraskad även här, men detta får framtiden utvisa. Strukturen på skydden består av en gummiliknande textur som ger en åtsmitande passform utan att vara alltför jävlig att montera. Väl på plats så sitter de utmärkt och dessutom centrerade, igenom det vridstyva locket. Själva locken är transparanta i en lite lätt orange kulör. Till skillnad ifrån Bushwacker så är den optiska förvräningningen inte störande usel utan man kan lägga ett skott med förtroende, åtminstonde på lite kortare avstånd och i rimlig belysning.

Överlag så är det (hittils) en mycket bra produkt, om man betänker varumärket, för ett riktigt bra pris om blott 99 kr/st. Finns på lager för omgående leverans hos Hurricane, Vittsjö.

Resultaten

   Imponerande pokal, den hade Tomaz gillat...

Så har då VM i Benchrest avgjorts och resultaten håller på att sammanställas. Glädjande nog för svenskt vidkommande är att vi har Dan Brown på en hedrande andraplats i klassen för hög effekt med sin FX Airgun Independence.

Dan och hans modifierade Independence..  

Vi har ju tidigare haft en del entusiaster som här hemma i Sverige har beklagat sig över bristen på tävlingsresultat för vapnen ifrån FX Airguns och då måste dagens resultat komma som en mycket positiv överraskning.

I klassen för 12 fpe så noterar jag även en CZ200T, något som tydligt visar att man kan komma långt i resultatlistorna även med ganska billiga vapen.

MOA-tävlingen

   Genomsnitt: 13.55 mm eller 0.93 MOA

Inspirerad av POS tävlingsförslag på LuftvapenInfo så kommer här en grupp på uppmätta 50 meter som klarar MOA-gränsen som genomsnitt för 9 träffbilder.

Varför inte köra 9 träffbilder för MOA-gränsen, alla kan ju ha tur och råka få ut en enda träffbild under MOA på X meters avstånd men att få ett genomsnitt ifrån ett flertal är ju klart mycket svårare?

Packningsbyte och ammunitionstest

   En packning som har gjort sitt...

Idag tänkte jag skjuta 3 sorters ammunition nonstop med alla skott med, förutom ett avbrott för luftfyllning. Dessvärre så blev det ännu ett avbrott då en packning rök. Packningen sitter i transfertunneln och tätar tunneln mot pipan.

Så här ser den ut när den sitter på plats, detta är den skadade packningen.. 

När jag satt och sköt Baracudan, jag brukar uppenbarligen ha otur med denna, så gick packningen. Första gången jag sköt Baracudan så blev det ju halv storm ifrån ingenstans, andra gången så tog luften slut och idag så gick en packning - det är sannerligen inte lätt att få till en komplett tavla med just Baracudan.

Hursomhelst..

Plötsligt så hörde jag ett dovare läte samtidigt som jag kände att något sved till på vänster underarm, jag sköt i T-shirt. Träffen tog också en hel del lägre än övriga. Jag sköt då en gång till, utan problem, men tredje gången så upprepades fenomenet varpå jag misstänkte packningen. Mycket riktigt, packningen var blåst.

Min Elite har ju, som ni kanske har sett, en lite udda pipa. Den här pipan var egentligen feltillverkad och hade gängor i infästningen för att passa till en Royale. Den gängningen putsade jag bort för hand med motorsågsfil och Dremel varpå pipan anpassades till Elite. Tyvärr så blev munnen på pipan lite skarpare och inte lika mjukt avrundad som originalpipan eftersom lite gods blev avverkat i samband med att gängan putsades bort. På grund av ett missförstånd vid monteringen så ställde jag pipan lite för hårt mot transfertunneln vid installationen och detta tror jag också har bidragit till den korta livslängden på packningen.

Ny packning och blåst packning..

FX låter dock meddela att Elite numera har en lite hårdare packning än vad mitt eget vapen är utrustat med och jag fick en liten påse med packningar med mig senaste gången jag var på fabriken. Att byta packning var mycket enkelt och betydligt smidigare än att byta de vanliga pippackningarna, detta eftersom man har mera utrymme att meka i det större laddutrymmet hos Elite. Ett tillstukat gem fick tjänstgöra som verktyg.

Så, hur gick det då med skyttet? Tja, förutom en kraftig regnskur på sista tavlan samt ett packningsbyte mitt i den andra tavlan så gick det hela som planerat. Träffbilderna blev dock inte så bra som jag önskade:

   Genomsnitt: 15.55 mm

Genomsnitt: 20.11 mm

Genomsnitt: 18.77 mm

Som synes så blev det ett totalt genomsnitt på under 20.00 mm, noga räknat 18.44 mm för 135 skott i rak följd på uppmätta 50 meter med användandet av 3 olika sorters ammunition. Dessvärre så måste jag bryta en gång för att fylla luft, då jag får 90-100 skott på en fyllning, men med en något lägre effekt (kanske 40 fpe?) så borde jag ha kunnat få ut alla tre måltavlorna på en enda fyllning. Hur många andra PCP skulle klara av något liknande.

Tyvärr så fick jag lite ogynnsamma omständigheter, träffbild 8 på andra tavlan håller ju fler skott än 5, även om alla är inräknade i snittet, på grund av packningshaveriet. Sista tavlan är ganska så skrynklig, eftersom det började hällregna.

Givet detta så borde man kunnat putsa ytterligare lite nedåt på 18.44-resultatet

Nä, nu ska jag ut och skjuta igen...

Ännu en tavla Baracuda

   Genomsnitt: 19.88 mm

I går började jag med att skjuta lite mer träffbilder för Baracuda bara för att konfirmera att den sorten också presterar bra i min FX Airguns Elite. Tyvärr så satt jag lite och sov, det är lätt hänt när man har 100 skott på en fyllning, så jag missade att jag tappade trycket. Först så fick jag en 37 mm träffbild och då vaknade jag till och förstod inte riktigt varför? Sedan fick jag en medioker träffbild och sedan en till. Först då kollade jag på manometern och konstaterade att trycket hade fallit lite under 120 Bar så då fick jag fylla om varpå den sista träffbilden är skjuten med fullt tryck igen - o då sjönk den till fina 12 mm.

Sammanfattningsvis så ser jag en klar trend här, Baracudan verkar ligga i häradet av 12-17 mm under goda, normala, omständigheter. Detta är sämre än Exterminators spann av 10-14 mm eller Kings 12-15 mm men fortfarande klart användbart.

Själv så känner jag inte till något annat kaliber 25 vapen som med den här effekten (över 65 joule) kan leverera så bra träffbilder med så många olika diabolsorter, därtill med varierande vikter. Det ska bli mycket spännande att testa lite andra kaliber 25 diaboler än de tre som jag för närvarande har tillgång till, bara för att se hur de presterar.

From down under...

Harry Fuller har gjort ett par kul filmer medan han håller på att lära sig att film med slow-motion. Här kommer dessa, enjoy:

Predator träffar en vattenmelon

Diabolers rörelse i vindavdrift

Brittiska bössor ?

"Umquam Superstes Procerus"

Idag ringde en mycket trevlig ny bekantskap som hade reagerat på mitt lite ironiska inlägg igår om Webley Raider 10 och dess (bristfälliga) brittiska arv. Han hade själv köpt sig en BSA Supersport och var lite förvånad över bristen på underbar blånering och avsaknaden av valnötsstock som han per automatik antog medföljde en "brittisk" bössa. Efter att ha blivit övertygad om att stocken dessvärre var av bok och själva geväret byggt i Spanien så var han tyvärr ganska slokörad.

Hans fråga var då - vilka bössor är fortfarande brittiska och vilka vapen hade jag själv valt om jag hade haft "klassiskt brittiskt luftgevär" som kriterie? Finns det överhuvudtaget några riktiga brittiska järn kvar på marknaden, nu när W&S tillverkas i Turkiet och BSA i Spanien?

Till att börja med, vad är en brittisk bössa? Förutom det uppenbara, att den ska vara tillverkad i England/UK så ska den också ha traditionella brittiska egenskaper. Dessa skulle jag definiera som en utsökt passning, finish och övergripande kvalité. Den ska vara vacker, den ska kännas rejält solid men den behöver absolut inte vara modern, snarare tvärtom, eller tekniskt högståeende. Vissa frapperande (uppenbara) tillkortakommanden i rent konstruktiva detaljer kan också accepteras utan problem.

Så, ett PCP och en fjäderbössa, en kaliber 177 och en kaliber 22 - mina personliga val av nuvarande vapen, som kan köpas över disk idag?

Theoben Rapid

Detta blir valet för PCP och då med kaliber 22. Trots att Rapid är tekniskt frånsprungen och löjeväckande överprisad så har den fortfarande en klassisk brittisk aura som få. Rapid är helt enkelt Bently, brittisk herrklubb och Chesterfield i en luftvapen inkarnation. Man måste vara mycket förhärdad för att kunna motstå den gedigna karisman som en Rapid kan uppvisa. Tyvärr är Rapid lite Harley-Davidson, ett bra råämne för vidare förfining, vilket också kräver en välmatad plånbok. I USA så är det ganska vanligt att man monterar BSA-pipor på Rapid för att få bättre precision och jag kan lätt förstå varför. Den Rapid Mk II som jag själv hade förmånen att låna i vintras var inte direkt imponerande för sin tekniska egenprecision. Dessutom - hur brittisk är en pipa från Lothar-Walther egentligen? "Min" Rapid hade definitivt haft en BSA-pipa. Jag har skjutit mycket BSA PCP och jag är den förste att skriva under på att de BSA pipor som är bra de är verkligen riktigt BRA!

Förutom BSA pipa så hade jag valt shroud, på grund av våra licensregler, samt en 400 cc flaska, som är helt lagom. Ingen av originalstockarna tilltalar mig personligen utan här hade det blivit GINB. En av styrkorna med Rapid är ju eftermarknaden, med två decennier på marknaden i oförändrad form så finns det många eftermarknadsleverantörer för diverse prylar, inte minst stockar. Magasinet hade blivit den "rättvända" 7-skottsversonen och bössan hade givetvis även en BT-regulator.

Med regulator, som minskar det tekniska handikappet, en BSA pipa, som ger bra, inte bara vettig, precision, så hade jag varit nöjd. Ett vapen med mycket känsla, underbar blånering och utsökt passform i såväl stort som smått. Made in UK.

Air Arms TX 200 HC

För fjädervapen och då kaliber 177 så hade jag valt HC-versionen av TX-serien. Varför inte Pro Sport kommer många direkt att fråga sig? Tja, varför inte? Jag har full förståelse för de som tar en Pro Sport före en TXHC, även Pro Sport är ett formidabelt vapen och mycket snarlikt TX HC i de här eftersträvade "brittiska" egenskaperna. För min personliga del så tycker jag att Pro Sport lite för mycket liknar ett krutvapen för att vara intressant. Då kan jag leva med den "germaniska" underspännaren men jag har, som sagt, full respekt för de som resonerar precis tvärtom i värderingarna av de båda modellerna.

Tillkortakommanden då? Tja, det är ju inte så kul med en LW pipa även här men på TX så är pipan ganska enkel att byta. Jag hade nog haft den kvar ändå. Stocken hade fått vara valnöt men jag hade putsat ner den för att slippa de kitchiga laseretsningarna som någon estetiklös marknadsförare har besudlat de senaste modellerna med. Hellre slät valnöt än smaklös dito. Vill man ha en nätskärning så ska det vara en riktig nätskärning, ett hantverk gjort av någon som verkligen kan sin sak. Sådana gubbar finns fortfarande, inte minst i England, och det är sannerligen en upplevelse bara att se dem arbetet, precis som när en gravör träder till verket. Detta är hantverk är inget man lär sig på en kafferast, något som säkert de flesta som har prövat på att nätskära snabbt inser.

Till skillnad ifrån Rapid så är dock TX-serien relativt sett modernare, vilket naturligtvis beror på att det inte har inträffat någon nämnvärd teknisk utveckling på fjädervapnen sedan lanseringen i början av 1990-talet, vilket har skett hos PCP. Air Arms TX-serie är välskjutande, lättmekade, de har ett bra avtryckarsystem och är också väldigt prisvärda. Själv tillhör jag de, som trots att jag gillar Weihrauch, alla gånger hade tagit en TX framför en HW77/97 etc.

Avslutningsvis

Tyvärr så har många britter huvudet uppkört i aslet och ingen koll på vad som sker bortom den egna ön. I synnerhet USA betraktas med skepsis och det råder ofta något som man kan likna vid lillebroskomplex. Detta, i kombination med de inhemska låga effektgränserna, gör att man har stagnerat en stor del av sin tekniska utveckling, inte minst på PCP. Tuffare krav, skapade ifrån fullpowervapen, har aldrig haft något stort genomslag varför det man alltid har sålt fortfarande kan sälja ett tag till utan nämnvärda förbättringar. På detta sätt så är det alltså kanske inte Norge utan snarare England som är den sista sovjetstaten. Brittiska PCP är därför oftast 12 fpe-vapen som man på olika sätt har tvingat upp i fart, inte sällan med mediokra resultat. Övriga tillverkare däremot skapar dedikerade fullpowervapen som man därefter stryper ner för den brittiska marknaden. Hade man gjort så även i England så kanske man hade sålt bättre i USA och därmed haft mera pengar att investera i sin tekniska utveckling.

Som läget är nu så fruktar jag att vi på bara några år kan se något som närmast motsvarar den gamla brittiska bilindustrin. Här krävs det en nytänkande entusiast med stor plånbok för att rädda produktionen. Luftvapenbranschen i England behöver helt enkelt en egen John Bloor.