God smak

Dagens resultat: 19.77 mm, bra men inte bäst

Tomaz Holmström har en mycket god smak i fråga om vapen och hans senaste förvärv väcker onekligen både avund och beundran, åtminstonde hos mig. För de som har missat saken så har han köpt en Steyr LG110 HP vilket är jaktversionen av Steyrs Field Target-vapen baserat på deras 10M-vapen.

Steyr LG 110 FP

Förutom att vara vackert och högkvalitativt så är naturligtvis modellen också oerhört välskjutande, något som Tomaz direkt visade med utsökta 15.77 mm i genomsnitt för 45 skott fördelade på 9 tavlor om 5 skott vardera i löpande följd på 50 meter. Jag kan garantera alla och envar att detta är inte lätt med ett vapen på 10J/177 och mitt eget personbästa ligger (hittils) blott på 16.88 mm.

Tidigare så har jag mest jagat Sandstig men eftersom han skjuter fullpower så är det naturligtvis roligare att mäta sig mot Tomaz magnifika Steyr som har samma kaliber och effekt. Vad gäller Sandstig så har han fortfarande mina 13.55 mm att fundera över som jag sköt med Lonestar i klassen för fullpower. Dessutom så har jag ett par millimeter kvar på honom om enskilt bästa grupp där jag har skjutit 4.00 mm med S200T och det är ett par millimeter bättre än vad han har gjort med sin FX Airguns Royale..

Det kommer att bli en mycket intressant sommar...

Trinidad o Tobago

Den stora huvudön - Trinidad

Utanför kusten av Venezuela så ligger önationen Trinidad och Tobago. Landet består av två större öar, Trinidad (större) och Tobago (mindre) samt 21 st mycket små mindre öar. Huvudstaden heter Port of Spain men trots namnet så är numera suveräna Trinidad/Tobago en före detta brittisk koloni.

Landet är en välmående demokrati som åtnjuter bra inkomster på grund av tillgången till olja och naturgas, precis som grannlandet Venezuela. Trinidad är ungefär 90 km lång och 40 km brett i mitten av ön. Klimatet är tropiskt med höga temperaturer. Sommaren infaller januari till maj med 30-35 grader och vintern juni till december med 25-30 grader. Vintertiden domineras av regn och större delen av årsgenomsnittet på 2000 mm faller under den perioden. Dygnet har 11 ljusa timmar ungefär varje dag, året runt. Ön är relativt platt med högsta punkten blott 900 meter över havet. Totalt finns det drygt 1 miljon invånare.

Varför då detta intresse för en paradisö i Västindien nästan på andra sidan världen?

Jo, vad jag inte visste var att Trinidad är ett land där luftvapen är oerhört populära. När jag besökte FX Airguns senast så frågade jag Fredrik vilka länder som skulle ha de vapen som stod färdiga för leverans. Han rabblade upp Polen, USA, Sydafrika osv men nämnde även Trinidad, för en ansenlig mängd vapen.

När jag talade med honom på telefon lite senare så frågade jag lite mera om saken och det visade sig att Trinidad är en stor och viktig marknad för fabriken och detta hade jag ingen aning om.

Att få ut licens för krutvapen är rätt knepigt i Trinidad men luftvapen är helt fria förutsatt att köparen är 18 år och att kalibern enbart är 177 (4.50 mm). Visserligen så är effekten helt fri men inga pipor får lov att vara räfflade!

Samtliga vapen som FX Airguns och övriga tillverkare säljer till Trinidad är alltså slätborrade. Hur funkar detta då? Tja, en bra skytt med en diabol (JSB Exact) kan faktiskt hålla 5 skott inom enkronan på 25 meter med en chokad pipa utan räfflor. På längre avstånd så kan man räkna med ungefär en snusdosa (ca 70 mm) på 50 meter. På grund av denna regel om släta pipor så finns bara ett fåtal fabrikat representerade och priserna på vapen är också högre än i omgivningen. Ett populärt vapen som FX Airguns Revolution kostar ca 24.000 SEK på plats i Trinidad med slätborrad pipa vilket betyder ungefär dubbla pengarna jämfört med Sverige.

Till de positiva sidorna hör att luftvapen är tillåtna för jakt och det jagas också flitigt med dessa. Det enda som krävs är att man löser ett statligt jaktkort för motsvarande $20 USD och detta kort är giltigt under 4 månader.

Trinidad är oerhört fågelrikt och den mesta jakten sker efter just fågel. Totalt så finns det inte mindre än 468 olika fågelarter representerade och många av dessa är endeminiska, de finns alltså bara på Trinidad och ingen annanstans. Det gäller alltså för skytten att hålla ordning på vad man får skjuta och inte i det myller av fåglar som förekommer. Många arter är fridlysta och medför grava böter vid felskjutningar. En del andra arter är importerade till öarna av människor för olika anledningar och då de inte anses som naturliga för miljön så är de alltid lovliga.

Vikten av valnöt

Ibland så kan man hamna i en situation då man kan välja mellan en stock av bok eller en stock av valnöt. Här har jag några bilder som tydligt visar hur fint man kan renovera valnöt, vilket inte på samma sätt är möjligt för bok.

Höger sida, före

Höger sida, efter

Vänster sida, före

Vänster sida, efter

En ny skjutplats

Erik och Malin leker medan jag kör gräsklippare

I dagarna så har jag haft fullt upp med ett altanbygge, vilket förklarar mitt bristande tempo på bloggen. En 40 kvm altan ska nu komplettera huset, vars bottenplan är 68 kvm - en rejäl ökning av användbar yta.

Den bästa delen är - naturligtvis - att jag får nya skjutvinklar vilket inbjuder till nya improviserade skjutbanor med förhoppningsvis ännu längre längd.

Ytterligare några dagar senare, trappan är klar...

Nu är i princip hela altanen färdig, sånär som på dörren igenom husväggen ovanför trappan. Den kommer att göras på måndag. Tyvärr har jag inget färdigt foto på altanen med taket och räcket färdigt men det kommer succesivt.

Detta kommer att bli mycket trevligt, altanen är också idealisk för att fotografera mot som bakgrund så ni kan nog räkna med en hel del foton med bakgrund av tryckimpregnerade bräder på här på boggen och i VT.

Glöm nu inte heller VT förresten, nya nummret kommer 29/6.

En trevlig kväll...

Genomsnitt 23.33 mm

En vacker kväll blev som skapad för CZ200T och lite skytte över 50 meter. Först sköt jag ovanstående tavla och sedan sköt jag lite med BSA Ultra, eftersom det kom en smula vind. Då jag inte kunde skjuta mera med BSA eftersom det var svårt att urskilja målet strax efter klockan 22.30 så råkade jag för skoj bara kolla igenom siktet till S200T och höll på att sätta mig av förvåning - i det kikarsiktet så var det fortfarande dagsljus!

Jag försökte fota av skillnaderna mellan de båda kikarsiktena men kameran kunde tyvärr inte göra upplevelsen rättvisa, den var verkligen dramatisk..

En enorm skillnad på upplevelse och mängd kvarvarande ljus, trots identiska yttre omständigheter, det var rätt skoj bara att sitta och växelvis kolla igenom de båda siktena enbart för att se skillnaden.

Genomsnitt 22.77 mm

Efter att ha kollat fram och tillbaka i mina två kikarsikte så tog jag och sköt en tavla till med 200. Trots tilltagande mörker så blev träffbilden faktiskt något bättre, tack vare mindre vind. Det är häpnadsväckande hur vindkänsliga dessa vapen är på långa avstånd.

För den som funderar lite över kikarsikte så kan jag bara säga - köp ett BRA. Visst, det kostar, men man har igen det så otroligt mycket i längden. De två sikten som jag jämförde var ett Tasco Varmint 2.5-10/42Ao för 930 kr (import, England) samt ett Leupold EFR 3-9/33 VX-II för 5400 kr (svensksålt). Det må låta otroligt men skillnaden i prestanda, under skymning/gryning) ÄR faktiskt större än skillnaden i pris, hur konstigt det än låter.

Skjuter man sedan i dagsljus så är skillnaden betydligt mindre och där duger Tascot gått för de ändamål som jag använder vapnet till.

Nu är över 5000 kr naturligtvis en fruktansvärt massa pengar men med lite tur och känsla så kan man ändå äga ett toppsikte förbluffande billigt. Jag köpte mitt första Leupold, en föregångare till det nuvarande som hette EFR VX-I, för 3000 kr. Det var då ett reapris ifrån Vildmarkcity och året var 2003. På Elmiamässan 2007 så kollade jag emellertid i en ny VX-II och insåg att det var tid att byta, nya VX-II var helt enkelt betydligt bättre än gamla VX-I.

Året därpå så sålde dock Sanfrid sitt nya VX-II för ett kanonpris då han inte hade så mycket tid över till luftvapenskytte. Det siktet hade köpts ett par veckor tidigare för 4990 kr fabriksnytt i Sverige och var aldrig ens provmonterat. Vid en snabb affär så blev det mitt för 3500 kr. Veckan därpå sålde jag min gamla VX-I och fick då 2500 kr för det - en förlust på 500 kr för 5 års ägande.

Nu har jag haft min VX-II under 2 år och jag skulle säkert få 3500 kr för det om jag hade lagt ut det till försäljning. Kör jag det under ytterligare 5 år så kanske jag ändå kan få 2500-3000 kr om jag fortsätter att hålla det i nyskick.

Billigare än så kan man aldrig hålla premiumsikten.

Nu hade jag förvisso tur och inväntade rätt tillfälle att köpa, till rätt pris, men om jag istället hade lagt 3500 kr på ett Hawke/Tasco/Nikko och köpt ett av deras toppmodeller så hade jag sannolikt inte fått många kronor kvar efter ett antal år. Lustigt nog så blir alltså dessa dyra Leupold billigare att äga i långa loppet och om man kollar på ett sikte för 5000 kr så får man komma ihåg att det inte kostar 5000 kr men exakt vad det kostar vet man inte innan man har sålt det. Då hjälper Leupolds höga andrahandvärde till att balansera upp kalkylen till fördel för dessa i inköp väldigt dyra sikten.

Så, snåla inte - att byta 2-3 sikten för att man inte är nöjd och sedan succesivt byta upp sig blir alltid bra mycket dyrare än att köpa ett fint premiumsikte direkt.

Ägar- och användarglädjen är då dessutom helt oräknad.

Fylld dykarflaska

Genomsnitt 13.55 mm

Med en nyss fylld dykarflaska så kan jag äntligen skjuta Lonestar med tre fyllningar på en tavla om 9 träffbilder och resultatet lät inte vänta på sig.

Lonestar är sannerligen en solid long range performer.

Bästa träffbilden blev 5 mm och på den sämsta (sista) så lyckades jag rycka avfyrningen helt åt skogen och förstörde då en annars mycket lovande grupp.

Trist bara att den är så tung att skjuta med och att den slår sönder fallmålen så att man inte kan använda den till HFT där gränsen ligger på 45 joule, ca 20 joule mindre än vad Lonestar ger - som minst!

Detta är helt klart ett vapen byggt för USA och liknande marknader där avstånden kan vara minst 50-100 meter och där ändamålet primärt är jakt, då mot lite större mål som tvättbjörnar, sumpbäver, hare och opussum.

Under sådana förutsättningar och med stationärt skytte ifrån en bipod över exempelvis ett öppet fält, då är det få mindre villebråd som kan räkna med att klara sig.

Apropå hare, har ni tänk på reglerna runt maximalt patronantal för halvautomatiska kulvapen? De stadgar att man bara får ha 3 skott för en skogshare men hela 5 skott om det istället kommer fram en fälthare.

Underbar svensk vapenlagstiftningslogik...

Hatkärlek

Tyvärr fortfarande bara mobilkamera

Lonestar är en udda fågel. Liksom Yamaha VMAX så har den egentligen bara nackdelar men två stora fördelar förlåter det mesta - Lonestar har en grym praktisk precision och en sanslös effekt.

I övrigt så är den lång, tung och otymplig likt en roddbåtsåra. Ljudnivån är sanslös, även om man har vidtagit åtgärder som normalt är mycket effektiva på vanliga PCP. Likaså har den en ruskig rekyl för att vara ett rekylfritt PCP samt blott 15 skott på en fyllning - trots ett systemtryck mellan 240-150 Bar.

Lonestar representerar allt det som jag egentligen hatar med effektstarka vapen i form av format, driftsekonomi och ljudnivå - ändå är den ett helt underbart vapen. Kanske inte att leva med som endavapen eller varjedagvapen men för att ta ut för 50 skott en enstaka ljus varm sommarkväll i månaden är den helt oslagbar.

Den är tung som attans att ladda, den undersizade pipan ger snabbt skavsår på tummen och för att spänna MMC-systemet ifrån sittande ställning så underlättar en tvåhandsmanövrering. Men när vapnet väl är fyllt, laddat och anspänt då börjar det riktigt roliga - att spana efter målet.

Under 10 mm för 5 skott på 50 meter är inte ovanligt..

Allt - precis allt - som är synbart inom 100 meter riskerar att bli träffade och det med en för luftvapen sanslös brutal kraft.  Ett kraftfullt och dovt POFF samt en rekyl som skickar vapnet baklänges centimetervis tillkännager åt omvärlden att en 31 grains Baracuda i kaliber 25 har börjat sin färd downrange med mer än 250 mps. Likt en målsökande missil kommer den ofelbart att träffa sitt mål och det med en närmast explosiv kraft. När den slår igenom min tunna papptavla för träffbilderna på 50 meter så kan jag tydligt se i kikarsiktet hur barkbitar stora som 20-kronors sedlar slits loss i ett moln av stoff. Det är en udda och spektakulär upplevelse för ett smallbore luftvapen.

Man bara häpnar och njuter - det är synnerligen lätt att bli tänd på effekt i dessa korta ögonblick.

Runt 15-20 skott orkar man, sedan kommer nackdelarna att göra sig påminda igen. Öronen, tummen och fingerlederna ömmar, dykartuben töms förbluffande fort och diabolkostnaden är inte fjärran från 22 LR.

Ändå kan jag inte låta bli att älska Lonestar. Den är brutalt kompromisslös, den ger dig precis det vad du vill ha - i överdåd - men den kräver i gengäld på ett närmast övertydligt sätt ett stort och totalt överseende med allt annat bortom precisision och kraft.

Träffbilderna?

Det blev 13, 8, 13 samt 24 mm.

Sedan fyllning

Därefter 13, 13, 23, 23 samt 78 mm.

Då hade jag mindre än 100 Bar kvar!

Lonestar säger; -Inte mer än 15 skott på en fyllning. Missar man detta så straffar den direkt med en riktigt usel träffbild på grund av vertikal spridning för skotten 16-20. Går man bortom skott 20 och dristar sig bort mot 25 skott så får man träffbilder som är svåra att hålla inom tavlan!

Tyvärr så hade jag dåligt med luft kvar i tuben, jag ska hämta den fylld i morgon då jag lämnade in den till Räddningstjänsten tidigare idag. Det innebar att jag fick nog inte in 240 Bar utan kanske snarare 220 Bar för sista fyllningen, därav ett resultat över 15 mm (alltså 23 mm) redan på tredje gruppen (skott 11-15).

Sköter man sin egen del, och håller vapnet fyllt, då ska det mycket till för att skjuta över 15 mm på en enskild träffbild. I morgon eller i övermorgon så kan jag hämta tuben och då ska jag minsann köra tre fyllningar för 9 träffbilder och då ska Sandstig få sig en match...

En härlig dagen efter

Genomsnitt 16.88 mm !!

Idag var dagen efter tävlingen och jag roade mig med lite skytte över 50 meter med CZ200T. Resultatet blev personbästa genomsnitt om 16.88 mm !!

Tyvärr så hade min hustru lyckats kvadda kameran på en hundutställning idag så jag har fått fota med mobiltelefonen, jag beklagar alltså den usla bildkvalitén.

Grupperna ovan mäter: 27, 15, 15, 10, 16, 13, 20, 14 och 22 mm.

En mycket frustrerande träffbild...

Vindstilla väder gjorde att det fanns ypperliga möjligheter till att få jämna och fina grupper utan att mer än en styck stack ut och gick över 25 mm. De flesta (5 av 9) låg mellan 13-15 mm, en bra på 10 mm samt två 20 resp 22 mm.

Hur det ska gå med målet om 10 mm är en öppen fråga, att klara 15.00 mm tror jag dock är fullt möjligt om man ger det lite tid och får perfekta förutsättningar.

Efter CZ200T så tog jag fram Lonestar för att köra 9 tavor och det blev också intressanta träffbilder men dessa kommer i morgondagens blogg..