Direktlänk till inlägg 21 juni 2010
Hatkärlek
Tyvärr fortfarande bara mobilkamera
Lonestar är en udda fågel. Liksom Yamaha VMAX så har den egentligen bara nackdelar men två stora fördelar förlåter det mesta - Lonestar har en grym praktisk precision och en sanslös effekt.
I övrigt så är den lång, tung och otymplig likt en roddbåtsåra. Ljudnivån är sanslös, även om man har vidtagit åtgärder som normalt är mycket effektiva på vanliga PCP. Likaså har den en ruskig rekyl för att vara ett rekylfritt PCP samt blott 15 skott på en fyllning - trots ett systemtryck mellan 240-150 Bar.
Lonestar representerar allt det som jag egentligen hatar med effektstarka vapen i form av format, driftsekonomi och ljudnivå - ändå är den ett helt underbart vapen. Kanske inte att leva med som endavapen eller varjedagvapen men för att ta ut för 50 skott en enstaka ljus varm sommarkväll i månaden är den helt oslagbar.
Den är tung som attans att ladda, den undersizade pipan ger snabbt skavsår på tummen och för att spänna MMC-systemet ifrån sittande ställning så underlättar en tvåhandsmanövrering. Men när vapnet väl är fyllt, laddat och anspänt då börjar det riktigt roliga - att spana efter målet.
Under 10 mm för 5 skott på 50 meter är inte ovanligt..
Allt - precis allt - som är synbart inom 100 meter riskerar att bli träffade och det med en för luftvapen sanslös brutal kraft. Ett kraftfullt och dovt POFF samt en rekyl som skickar vapnet baklänges centimetervis tillkännager åt omvärlden att en 31 grains Baracuda i kaliber 25 har börjat sin färd downrange med mer än 250 mps. Likt en målsökande missil kommer den ofelbart att träffa sitt mål och det med en närmast explosiv kraft. När den slår igenom min tunna papptavla för träffbilderna på 50 meter så kan jag tydligt se i kikarsiktet hur barkbitar stora som 20-kronors sedlar slits loss i ett moln av stoff. Det är en udda och spektakulär upplevelse för ett smallbore luftvapen.
Man bara häpnar och njuter - det är synnerligen lätt att bli tänd på effekt i dessa korta ögonblick.
Runt 15-20 skott orkar man, sedan kommer nackdelarna att göra sig påminda igen. Öronen, tummen och fingerlederna ömmar, dykartuben töms förbluffande fort och diabolkostnaden är inte fjärran från 22 LR.
Ändå kan jag inte låta bli att älska Lonestar. Den är brutalt kompromisslös, den ger dig precis det vad du vill ha - i överdåd - men den kräver i gengäld på ett närmast övertydligt sätt ett stort och totalt överseende med allt annat bortom precisision och kraft.
Träffbilderna?
Det blev 13, 8, 13 samt 24 mm.
Sedan fyllning
Därefter 13, 13, 23, 23 samt 78 mm.
Då hade jag mindre än 100 Bar kvar!
Lonestar säger; -Inte mer än 15 skott på en fyllning. Missar man detta så straffar den direkt med en riktigt usel träffbild på grund av vertikal spridning för skotten 16-20. Går man bortom skott 20 och dristar sig bort mot 25 skott så får man träffbilder som är svåra att hålla inom tavlan!
Tyvärr så hade jag dåligt med luft kvar i tuben, jag ska hämta den fylld i morgon då jag lämnade in den till Räddningstjänsten tidigare idag. Det innebar att jag fick nog inte in 240 Bar utan kanske snarare 220 Bar för sista fyllningen, därav ett resultat över 15 mm (alltså 23 mm) redan på tredje gruppen (skott 11-15).
Sköter man sin egen del, och håller vapnet fyllt, då ska det mycket till för att skjuta över 15 mm på en enskild träffbild. I morgon eller i övermorgon så kan jag hämta tuben och då ska jag minsann köra tre fyllningar för 9 träffbilder och då ska Sandstig få sig en match...