Nämen...?

Airpang - där man minst anar det..

Idag roade jag mig med att slösurfa lite runt våra mest nämnkunniga handlare och noterade till min stora förtjusning att vår gode skåning hade lånat en Airpangbild till att illustera flaggskeppsmodellen ifrån FX Airguns.

Förhoppningsvis så kommer modellen snart att fyllas ut med mera fakta och vem vet, jag kanske även för förmånen att bidra med ett effektdiagram? Prislappen hamnade tydligen på blott 9250 kr, trots den trevliga valnötsstocken och detta får man nog betrakta som ett riktigt klipp. I skrivande stund så existerar det helt enkelt inget annat PCP på marknaden som kan leverera prestanda på samma nivå som just vår svenska Elite.

Med fler än 90 skott från kaliber 25 inom bara 15 fps spridning där vart och ett av dessa skott ligger över 50 fpe (65 joule) så har Elite trots sin helt mekaniska konstruktion ett prestandaförsprång långt utöver vilken annan konkurrent som helst, inklusive den helelektroniska och tekniskt mycket avancerade Airwolf från Daystate. Här finns en riktigt milstolpe i utveckligen av våra moderna PCP till en prislapp under 10.000 kr.

Även i USA så har Elite blivit mycket populär och här kommer de första rapporterna ifrån en av de tidigaste ägarna:

http://www.network54.com/Forum/79537/thread/1320614336/The+FX+Elite+-25+didn%27t+stop+at+the+Chrony+to+show+its+prower

http://www.network54.com/Forum/79537/message/1320532452/Another+attempt%2C+here+is+some+afternoon++numbers+for+FX+Elite+.2
5

http://www.network54.com/Forum/79537/message/1320543910/I+just+had+to+do+another+chrony+session+to+believe
+the+previous++FX+elite+.25+results

Hursomhelst...

Jag vill åter igen påminna om att det är tillåtet för alla och envar som vill att låna både bilder och övrigt material i sin oförvanskade form från bloggen Airpang för att använda till andra ändamål. Med detta så hoppas jag att materialet får så god spridning som möjligt så att vi får ännu fler entusiaster till vår hobby.

Det förtjänar den, eller hur...?

Fynd från det förgångna

 Sju oöppnade och tre öppnade askar Meisterkugeln

Ibland så stöter man på ganska anonyma försäljningsannonser som egentligen bara förkunnar "Luftgevär" och i bästa fall ett pris men ibland så finns inte ens priset angivet. Dessa annonser är naturligtvis högintressanta! Skälet till detta är att de klart och tydligt signalerar att här finns det någon som säljer något som han eller hon som regel inte besitter någon större kunskap om och därför finns alltid möjligheten att göra ett klipp.

Visserligen så stöter man som regel på rent skräp, kanske en gammal Gamo från 1980-talet eller ett slitet märkesvapen av ganska normal typ, men förr eller senare så finns det något mycket intressant bakom den anonyma rubriken. Ett bekymmer är emellertid att man möter på en hel del tokstollar också som försöker kränga gamla Excellentgevär i uselt skick för tusentals kronor och betraktar gravrost som "patina".

 Arbetare nummer 8 på linje nummer 3, ask nummer 10 i lådan är ask 1931 st för  oktober 1973

Ibland så kan det vara mycket tålamodskrävande att försöka dra ur en ointresserad säljare så triviala ting som vilket fabrikat hans gevär är tillverkat av eller vilken kaliber de har. Likaså är skick något mycket subjektivt och allt som åtminstonde fungerar nödtorftigt brukar anges "som nytt". Minst sagt tröttsamt om man åker miltals för att inspektera vapnet i förväntat nyskick och istället finner något som verkar ha legat nedgrävt i en potatisåker under de senaste decennierna..

Men...

Ibland händer det - ett fynd. Jag ringde häromdagen till en äldre herre som skulle sälja ett "Luft Gevär", notera särkskrivningen. Vapnet "sköt bra" och var "fint". Luttrad så åkte jag hem till vederbörande för att kasta ett öga på skrotet med tanke på att de var på vägen till och från jobbet och då visade det sig att fru Fortuna lyste över mig.

Vapnet visade sig vara inköpt till julen 1973 eftersom han önskade ha ett gevär "för skojs skull", han erindrade sig om att han erhöll en bra skatteåterbäring det året (förr fick man ju detta i december). Kort och gott en julklapp till sig själv. Att skjuta var dock inte så där jättekul utan bössan stuvades undan och upptäcktes i dagarna då ägaren skulle flytta från sitt hus till en äldrelägenhet.

Lite fundersamt så undrade säljaren om jag skulle ha bössan till min grabb, eftersom det var en Junior modell. När jag berättade att jag samlade på luftvapen och i synnerhet tyska vapen av god kvalité så föreföll han mycket nöjd. Till vapnet så hörde ammunitionen på bilderna, RWS Meisterkugeln.

 Notera dragbandet i förseglingen som underlättar öppnandet av asken, sådana finns inte längre..

Dessa diaboler är batchstämplade oktober 1973, vilket styrkte säljarens minne om inköpet. Detta visade sig vara all ammunition som vapnet någonsin hade avfyrat. Totalt så hade han köpt på sig 10 st askar om 100 skott vardera och 7 stycken askar var helt oöppnade. Övriga tre var öppnade och ett varierande antal skott var förbrukade ifrån varje ask. Varför vet jag inte? Bössan hade med andra ord gått ca 150 diaboler sedan ny för 38 år sedan! Intressant är också priset på diabolerna, här kostade 1000 skott 11 kr. Idag så får man betala 70 kr för 500 st, vilket gör 140 kr för samma antal. Numera så saluförs dessa i askar om 500 stycken istället för de små charmiga askarna om bara 100 stycken ifrån 1970-talet.

Meisterkugeln anno 2011 (bild stulen av ProGunner.se) 

  Nu återstod bara prisfrågan. Tyvärr så hade kartongen blivit slängd vid en storstädning för ett par decennier sedan, komplett med sitt innehåll av instruktionsbok och div smådelar. Pipan hade ett par små ytrostprickar såsom blåneringar gärna får om de ligger utan olja längre tider. Dessvärre så hade stocken också fått ett litet tryckmärke. Då säljaren lät sig förstå att jag var samlare och då dessa som regel uppskattar vapen kompletta med alla tillbehör, liksom vapen i perfekt nyskick utan ens mindre skavanker så drog han lite på sin synpunkt i frågan. Till slut så tog han vid orda och förkunnade; -"Jag vill nog ha en 550 kr för den.."

Något förstummad så kom jag mig inte för att svara ögonblickligen så han följde snabbt upp med; -"O då så får du med alla skotten också, det är ju drygt 700 st..." Det erbjudandet kunde jag inte direkt säga nej till så raskt halade jag upp plånboken för att langa över 600 kr. Fortfarande lite häpen så reagerade jag knappt när han stack till mig tre tjugor eftersom han inte hade en femtiolapp på sig i växel.

Så, nu sitter jag här med en trivsam liten 300 och i morgon så kommer ett fotofyllt inlägg om densamma....

 Meisterkugeln anno 1973, visst var designen vackrare förr...?

Ifrån en svunnen tid

  Författaren själv, född 1933 och alltså 45 år gammal vid tryckningen...

Innan jag åkte till England så hittade jag äntligen ett rimligt prissatt exemplar av The Airgun Digest nummer 1. Unikt med den utgåvan är att författaren till de flesta kapitlen är Robert Beeman, precis i början av sin karriär. Beemans kickade ju igång sin verksamhet 1972 och den här boken från 1978 presenterar en yngre Beeman som till stora delar hade en helt annan syn på många saker än den mer traditionella övertygelse som han presenterade i många frågor på senare tid.

Vid denna tidpunkt så saluförde han ännu inte några vapen under eget varumärke. Hans första gevär, Beeman R1, låg ännu ett par år bort i framtiden. När boken författades så importerade Beeman Diana, BSF, Webley, Anschutz och Feinwerkbau samt några modeller från Weirauch. Detta präglar till stor del väldigt mycket av det han skriver i boken. Som historiskt dokument över en svunnen tidsepok så är alltså denna publikation otroligt intressant.

Just den brokiga blandningen mellan tossiga idéer och förutsägerser som gick direkt fel blandas med sund insikt och eviga sanningar i en charmig mix och ett fryst tidsdokument.

Boken inleds med ett kapitel där Beeman snabbt klargör att det är fjädervapen som gäller, konstigt vore ju annat med tanke på att PCP av dagens typ var fullkomligt okända och att han själv inte saluförde varken Co2-vapen eller pumpgevär. Eftersom gasfjäder/luftfjädervapen ännu tillhörde framtiden så koncenterar han sig snabbt på konventionella fjädervapen, vilka existerade i tre olika grundformer. Förutom vapen med brytpipa så kunde köparen välja mellan vapen som hade underspänning eller sidospänning.

"Underspännare är tekniskt föråldrade", detta var 15 år innan evergreenen TX200 

  Beeman redogör kort för marknadsläget och konstaterar omgående att alla vapen med underspänning är tekniskt föråldrade (!) och tämligen odugliga för precisionsskytte på längre avstånd (?!?). Här har den gode författaren en minst sagt grumlig kristallkula. De underspännare han tänker på är naturligtvis vapen som BSA Airsporter och den nyss nedlagda Webley Mk III, den förstnämda sålde inte han utan en konkurrent och den sistnämnda var ju utgången. Så mycket andra underspännare fanns inte på marknaden även om han tyst förbigår BSF S54, en av sin tids bästa vapen.

Sidospännare däremot, de har en lysande framtid framför sig i Beemans vision. Han har precis presenterat Webley Osprey och den tillsammans med Anschutz 250 och FWB 300 anser han vara de ultimata precisionsvapnen för skytte på korta till medellånga avstånd. Att både Anschutz och FWB tillverkar ypperliga vapen för precisionsskytte betvivlar väl ingen men var kom Osprey med i bilden? Inte ens med 70-talets mått mätt torde den kvalificera sig i sanningens namn.

Vad Beeman inte förutsåg var den formliga explosion som uppstod under sent 1980-tal i frågan om underspännare. Under en kort men intensiv period innan PCP började dominera marknaden på allvar så var de riktiga storsäljarna ibland de mer påkostade fjädervapnen just underspännare. Modeller som HW 77/97, BSA Superstar, Webley Eclipse och inte minst den maginifika TX200-serien motbevisade precis varje tes i Beemans resonemang tio år tidigare. Ironiskt nog så var det just för god precision som dessa vapen blev populära och idag torde ju ingen sann entusiast betvivla exempelvis en TX200s kompetens för att leverera ypperlig praktisk precision.

Sidospännarna däremot tvärdog. Förutom Dianas fantastiska 48/52/54/56-serie så är sidospännaren idag helt utrotade ifrån marknaden, sörjda och saknade av nästan ingen.

Pipspännare är tvärtom precis lika populära då som nu. Den egentliga skillnaden var effektuttagen, dåtidens vapen hade knappt hälften av den råa kraft som många av dagens närmast opraktiskt gigantiska pipspännare kan generera på fulla skaft. Ville man ha en riktigt vass bössa med ordentligt hög utgångshastighet så fanns det egentligen bara en enda total dominant nämligen Feinwerkbaus legendariska Sport-serie. Med 35 år gamla referensramar så var detta vapen en riktig rökare. Otroliga 830 fps ställde samtliga av dåtidens kokurrenter i skamvrån. Förutom en svindlande utgångshastighet för sin tid så hade den även utmärkt praktisk precision, precis som alla andra Feinwerkbau, samt utsökt passning, finish och övergripande kvalité. Ett halvdant avtryckarsystem, en tung prislapp samt en relativt svårmekad konstruktion var mindre tillkortakommanden. På den här tiden så var det helt enkelt FWB Sport som stod högst på stegen som till himlen bar anno 1978.

  Den har sålts nästan oförändrad under ett halvt sekel - och har skäl till detta...

Alternativet var Weihrauch stora och lätt klunsiga HW35, den hade ett klart bättre avtryckarsystem (Rekord), likvärdig finish, passning och kvalité samt dessutom ett piplås och en nyligen presenterad automatsäkring. Nackdelen var främst den relativa bristen på effekt, trots ett gigantiskt format jämfört med Sport så var den ändå märkbart klenare med blott 700 fps. Ville man ha mera fjutt ur sin 35 så var kaliber 22 ett perfekt val, HW35 är nämligen märkbart starkare (relativt sett) med den grövre kalibern än med den klenare. För kaliber 22 kunde man förvänta sig ca 630-650 fps vilket gav rejält med skotteffekt mot målet. Den enda riktiga konkurrenten när det gällde ett riktigt vasst vapen med kaliber 177 blev därför BSF 55 som klarade runt 760 fps men i ett behändligt format, liksom FWB. Den här trion var ungefär allt som det fanns att välja mellan när man kollade på vapen över 700 fps.

Konsensus av det hela blev att de flesta tog FWB före BSF om man önskade kaliber 177 men många valde HW35 ifall man önskade kaliber 22 istället.

Ett annat intressant kapitel i boken tar upp riktmedel. Här går man igenom diverse öppna riktmedel och ägnar ett stort utrymme till hur man monterar (borrar & gängar) ett kiksikte. Ännu på denna tid så sköt de flesta med öppna riktmedel eller i bästa fall ett kiksikte, trots att många modeller nu överlag utrustades med kilbas direkt ifrån fabriken.

Nästa kapitel avhandlar diaboler och här är inte mycket sig likt jämfört med dagens situation. Kaliber 177 och 22 dominerar naturligtvis medan kaliber 20, som Beeman sedan slog på stora trumman för, helt passeras i tystnad. Detta förmodligen på grund av att en konkurren (Sheridan) mer eller mindre hade monopol på denna. Kaliber 25 nämns i förbifarten och man talar om dessa diaboler som "supertunga" med hela 23 grains, något som man förklarar med att det innebär 3 gånger vikten av en vanlig kaliber 177 diabol. Supertungt, med andra ord. I dagens tidevarv av potenta PCP med kaliber 25 så är knappast ens 30 gn att anse som supertungt, möjligen bara tunga. Ett varningens finger höjs över att kaliber 25 alltid innebär en mycket böjd projektilbana och därmed kort praktisk räckvidd, även här så förstår vi att framtidens 950-1000 fps för 30 gn diaboler med kaliber 25 var ren siencefiction...

En sak som han tar upp och som ständigt förekommer i dåtida artiklar är anledningen till kaliber 177s vindkänslighet, detta påstås hela tiden grundas i vikten, alltså att kaliber 177 lätt drabbas av vindavdrift på grund av låg egenvikt. Som vi vet idag så är skälet till detta bara indirekt vikten, den egentliga anledningen är ju den klenare kaliberns genomgående sämre BC. Den här missuppfattningen är alltså inte Beeman ensam om på den tiden.

I morgon så ska vi titta lite närmare på ännu ett mycket lyckat begagnatköp som jag gjorde nu i veckan. Denna gång så handlar det om ett modernare vapen som är precis 10 år yngre än min underbart trevliga Diana 25 ifrån 1963 som jag köpte förra gången. Det är förbluffande vilka fräscha och intressanta vapen man kan hitta för bara några hundralappar här och där om man letar runt lite.

Ännu en fjäderbössa alltså och även denna gång i nära nog nyskick, totalt så har den gått något hundratal skott för all ammunition som säljaren, tillika den förste och ende ägaren, någonsin har köpt följde med på köpet och bara den ammunitionen är egentligen värd ett eget litet kapitel....

Tusen inlägg med Airpang

Idag så har bloggen med detta inlägg passerat 1000 st inlägg sedan starten den fjärde december 2009. Lustigt nog så infaller detta exakt på dagen 12 månader sedan jag passerade första 500 st inlägg. Airpang skrider alltså framåt med en osviklig precision.

Förutom mina tusen inlägg så har jag även lagt ut 1589 st bilder och kombinationen av detta har inneburit 2478 st kommentarer som egna inlägg av besökarna där allt möjligt har risats, rosats eller bara kommenterats. Något som däremot inte har varit lika populärt är Gästboken som under hela denna tid bara noterat 30 inlägg.

Frågelådan är emellertid mycket uppskattad. Trots att denna finess kom rätt sent så har den redan givit 243 st funderingar. Besökarantalet är angenämnt högt stundtals slår jag i 250 st unika besökare varje dygn vilket har skapat ett angenämnt problem. Utav alla bloggar på Bloggplatsen så ligger jag vanligtvis på 18-20 plats, vilket är otroligt bra med tanke på hur "smalt" intresse som avhandlas i bloggen. Travtips, The Sims och liknande har ju betydligt större upptagning av besökare.

Närmaste problem som står framför är bandbredden och jag funderar just på över hur jag ska lösa detta. Ett alternativ är att köpa loss en dedikerad plats för bloggen och sedan finansiera den igenom reklambanners för våra uppskattade handlare/tillverkare/återförsäljare. Detta då för att säkra gratis och alltid tillgängligt tillträde för er besökare. Hög trafik är ju i sig trevligt men det kan tyvärr även innebära en del praktiska problem att lösa.

Annars rullar allt på som vanligt, till glädje för många och förtrytelse för fåtalet.

Väl mött för nästa tusen inlägg!

Stadsduvan

Spikar överallt, här på Paddington Station

Stadsduvan (Columbia Livia) är ett stort bekymmer över hela England och i städerna är problemen som värst. Duvor trivs i städerna där det finns mycket mat och få naturliga fiender. Människans verksamheter ger inte bara föda utan husen genererar också värme som vintertid förbättrar duvornas möjligheter att överleva.

Utanför ett gatukök i London 

Exakt hur stort problemet är kan vara svårt att förstå om man inte har varit på plats och upplevt saken. Bara i London så finns det miljoner duvor, ingen vet riktigt exakt hur många men en konservativ uppgift är ungefär hälften av antalet människor, alltså runt 4 miljoner!

Räknar man sedan med att varje duva producerar 12 kg bajs på ett kalenderår så inser man fort varför varje tänkbar yta på ett tak, en bjälke eller en skylt är försett med långa vassa spikar som gör platsen till en olämplig landningsplats för dessa flygande råttor. Avföringen i sig självt utgör stora problem. Dels kan den sprida bakterier som beslår människor och tamdjur med olika kända sjukdomar, allt från histoplasmosis till papegojfeber och dels så finns det en risk för framtida pandemier som exempelvis fågelinfluensan.

Bortsett ifrån detta så besmutsar spillningen skyltar, en del av dem kan faktiskt övertäckas helt och hållet, liksom takfönster och alla möjliga o omöjliga öppna ytor. Vad som sedan händer med ömtåliga ytor när dessa träffas av långsamt frätande bajs, exempelvis ett lackerat biltak, tror jag de flesta kan förstå...

I de mycket täta folksamlingar som finns runt exempelvis Oxford Street så lär en överflygande duva svårligen kunna undvika att träffa åtminstonde en människa i mängden där nere med sin äckliga spillning. Denna person kommer inte att bli glad, jag lyckades faktiskt själv se en sådan drabbat person i verkligheten på min korta weekendvistelse och hans svor ve och förbannelse då han träffades i håret av vit flytande spillning med formatet av en pingisboll.

Ett ännu allvarligare bekymmer är det antal haverier och bränder som äger runm varje år när duvor (eller ekorrar) kommer i kontakt med eller in i ställverk och andra strömförande ledningar där de orsakar kortslutning och brand.

Naturligtvis så har de styrande i staden tagit tag i saken och idag så kan den som med berått mod matar en stadsduva lagföras med upptill £500 i böter. I praktiken, som på bilden ovan, så finns det många som struntar i förbudet. Polisen anser sig nämligen inte ha tid/resurser för att bötfälla olovligt djurmatande och brotten beivras därför inte.

Mata inte 

På grund av problemen och mängden fåglar så är de metoder som krävs för att reducera bestånden väldigt offensiva och med våra mått mätt till och med rätt udda. Förutom luftgeväret så använder man systematiska metoder som Avitrol  (fågelgift) och exotiska sätt som exempelvis tama jaktfalkar. Stadsduvan är helt fri att skjuta året om under General License men all avskjutning måste ske på ett ansvarsfullt och djuretiskt lämpligt sätt. Av praktiska skäl så fungerar hagelgevär dåligt inne i städerna, både på grund av ljudnivå och skaderisker så de flesta professionella duvjägare (ja, det finns en hel yrkeskår, ända sedan 1600-talet) luftgeväret. En del duvbekämpare använde faktiskt inget annat redskap än sina egna fötter, de sparkade helt enkelt ihjäl närmaste duva, ungefär som en fotbollspelare. Detta är dock sedan ett antal år tillbaka olagligt.

Tillsammans med den grå ekorren så har stadsduvan erövrat hela London, trots att jag höll noga uppsikt så såg jag inte en enda kråka, skata eller kaja på hela vistelsen! Antalet fiskmåsar var för en hamnstad mycket begränsat och de få som sågs var väldigt storvuxna, nästan i trutformat.

!!  NOTERA MIN NYA MAILADRESS  !!

Jag får fortfarande in felmeddelanden ifrån min gamla Teliamail som inte är i funktion. Jag kan se att det ramlar in meddelanden men jag kan inte läsa och därmed inte heller svara på dessa!

Det senaste mailet fick jag ifrån en Lars Lanneus (?) och för honom liksom andra gäller den nya adressen:

johnnyottosson52@gmail.com

Mr Beeman

Här kommer en intressant interview av Robert Beeman som har producerats av Pyramid Air:

http://a4.g.akamai.net/7/4/30675/v1/vidego.download.akamai.com/30675/mm/flvmedia/2321/p/y/r/pyramyd-air-waves-05-01-2011-682479.mp3

Dags för lite Elite

   Ute i buskarna med FX Airguns Elite..

Med tanke på gårdagens mediokra resultat för FX Airguns Elite så bestämde jag mig för att skjuta lite på 80 meter, dessutom med lite olika ammunition. Steve CT har ju på Yellowforum äntligen fått hem sin egen Elite och just nu är det många diskussioner på detta forum om det här imponerande vapnet.

Jag fyllde upp bössan till 230 Bar eftersom trycket i flaskan inte räckte till fulla 250 Bar. Trots detta så sköt jag 90 st skott nonstop utan fyllning emellan. Samtliga skott redovisas nedan. Avståndet var uppmätta 80 meter och jag sköt med fullt stöd i bra, men inte perfekta, förhållanden, lite vind åt höger.

För skojs skull så sköt jag med tre olika fabrikat av ammunition, med olika viktklasser. Detta har de flesta PCP svårt att hantera på långa avstånd. Första raden på varje tavla, 3 träffbilder från vänster till höger, var skjuten med JSB King 25.40 gn, andra raden på varje tavla var skjuten med Defiant Exterminator 30.00 gn och den sista raden på varje tavla var skjuten med HN Baracuda 30.90 gn.

Tyvärr så blev de två sista träffbilderna inget vidare på grund av lågt återstående lufttryck när jag inte kunde fylla fulla 250 Bar från början. Gör jag det så vet jag att jag har 90 skott inom 15 fps spridning, nu hade jag förmodligen bara runt 70 skott så de sista hade rätt hög spridning ifrån skott till skott...

Första tavlan:

Första raden JSB, andra raden Defiant och sista radan Baracuda.. 

Andra tavlan:

På slutet så började luften ta slut..

Bästa enskilda träffbilden av samtliga 18 mätte blott 10 mm:

   Dagens bästa

Nu orkade jag inte räkna ut storleken på träffbilderna för alla 18 träffbilder men den vita ytan i mitten av varje riktpunkt är 25.40 mm, som en svensk enkrona. Detta var ändå bara lite skojskytte under en halvtimma med diaboler tagna rakt ur askarna, utan att vara tvättade, smorda eller vägda etc...

Under perfekta förhållanden och ordentliga föreberedelser så kan man skjuta betydligt bättre och då är mina träffbilder ovan mer normal för 100 meter.

Är det bara lugnt och vindstilla så är det kul att skjuta mot folk med 22 LR på banan, det vill till att de har sina saker i ordning för att matcha upp mot ett sådant här luftvapen.

En annan kul grej är att min Elite som är helt original presterar den här typen av prestanda med blott 89 dBa (genomsnitt), helt utan ljuddämpare, bara med originalshrouden. Man kan alltså skjuta friskt medan grannarna sitter på altanen 50-75 meter bort utan att störa...