50 meter blåst med ren pipa...

Notera de tre sista grupperna, här friskade det i ordentligt...

Den första tavlan sköts med Baracuda, ovanstående med JSB King..

Då jag fick lite mediokra resultat med Elite senste gången jag sköt över 50 meter så prövade jag nu en piprengöring för att se om resultatet kunde förbättras. Tyvärr så blåste det halv storm när jag sedan skulle skjuta så jag sköt först ett skott i kronografen med 859 fps (262 mps), alltså 50.80 fpe eller 69 joule vid 250 Bar, sedan sköt jag 45 skott med Baracudan, väntade ett par timmar tills vinden hade lugnat sig varpå jag fortsatte med ytterligare 45 skott men denna gång JSB King. Slutligen så sköt jag 18 skott på ett plinkingmål innan jag slutligen laddade in skott nummer 110 igenom kronografen och även denna gång då Baracuda för jämförelsens skull. Resultatet blev då 767 fps (234 mps), alltså 40.50 fpe eller 55 joule vid 110 bar.

I kronografen så har jag tidigare uppmätt 90 skott inom 15 fps med Baracudan och man ser alltså hur snabbt man tappar skott så fort vapnet går ur sin effektkurva, 20 skott ytterligare skickar upp spridningen till 92 fps men visst är det imponerande med 110 skott över 55 joule på en enda fyllning?

Dessutom så har jag lagt mig på Luxfers rekomenderade limit om 250 Bar, hade jag laddat ytterligare 10-15 Bar så hade jag säkert kunnat putsa ner spridningen till hälften. Det är en egendomlig känsla att kunna skjuta så länge med ett vapen som har så hög effekt utan att man knappt ser manometernålen röra sig och egentligen aldrig behöva tänka på huruvida man har luft eller inte. Elite förefaller alltid ha resurser till övers, oavsett vad man förtar sig med den.

Att beskriva ett skick

   Bra skick påstod köparen, de flesta skulle nog säga slitet eller hårt slitet bruksskick...

Då jag de senaste veckorna har fyllt på mitt förråd med tre nygamla fjäderbössor så har jag kommit mig att fundera lite över hur olika köpare beskriver sina varor. Tyvärr så verkar det inte finnas någon större konsensus på vad som ska beskrivas på vilket sätt. Lyckligtvis så betyder tillgången på digitalkameror, inte minst allt bättre sådana i våra smartphones, att vi får bättre möjligheter att se våra objekt och inte bara behöver lita på säljarens ofta alltför entusiastiska beskrivning av de olika objekten.

   Samma objekt som ovan, rejält rostat...

Frågan är då hur man ska beskriva sitt vapen på ett så ärligt sätt som möjligt? Det första man ska vara tydlig med är de tillkortakommanden som avviker ifrån normalt slitage. Om ett vapen är repat på normala ställen så är detta högst normalt och graden av repor bör då stå i proportion med vapnets ålder respektive prisläge. Om vapnet däremot har en spricka i kolven eller en flisa som har gått ur så ska detta poängteras separat då det avviker ifrån förväntat normalt skick, även om vapnet är alldrig så gammalt eller billigt. Detta behöver inte innebära att det inte blir en affär ändå men det skiljer sig ifrån normal förväntan på ett annat sätt än en vanlig repa.

Principen fungerar likadant med övriga saker, exempelvis blånering. Att blåneringen är sliten eller repad, exempelvis på pipans ovansida för en pipspännare är högst normalt, om vapnet däremot saknar bakre riktmedel så måste detta deklareras separat.

Sunt förnuft måste alltså råda men principen gäller även åt andra hållet. Om en säljare skriver att vapnet är komplett så behöver detta per automatik inte innefatta instruktionsbok, inköpskvitto, emballage och övriga mindre pinaler (ex alternativa korn för en korntunnel). Komplett avser ett normalt skjutbart vapen. Har man övriga kringprylar kvar så kan man naturligtvis med fördel påpeka detta vilket är en tillgång till köparen.

Om inget annat anges så är ett normalt vapen skjutbart på förväntat sätt. Vad innebär då detta? Jo, vapnet ska kunna avlossa en projektil med rimlig precision för konstruktionen. Utgångshastigheten ska ligga i rimlig nivå med vad tillverkaren uppger eller vad som är allmänt vedertaget för vapenmodellen. Klarar inte vapnet detta på ett uppenbart sätt, exempelvis bruten slagfjäder eller bränd packning etc, så ska detta påpekas tydligt i annonsen. Klarar inte vapnet rimlig praktisk precision, "lika-regeln", under bästa förhållanden så ska detta också deklareras. Det kan ju hända att pipan är bananböjd på grund av ovarsam hantering eller att kröningen är sliten/slut på grund av olämpliga projektiler (sten, tavelnubb etc). Även här är det bättre att vara tydlig innan än att få en sur köpare efter sig.

Övervärderande termer exempelvis "som nytt" ska man vara mycket försiktig med. Vapen som annonseras ut med dessa egenskaper attraherar inte sällan samlare med högt ställda krav. Slänger man sig med ett sådant superlativ så bör man inte förvånas om köparen faktiskt utgår ifrån att vapnet har all tänkbar kringutrustning sparad eller att exempelvis ett kikarsikte aldrig har varit monterat - någonsin! Sådana vapen finns faktiskt och om de dessutom är speciellt intressanta av någon anledning (modell, ålder, kaliber etc) så kan köparen naturligtvis begära substansiella summor utöver vad som är normalt för sitt vapen men detta ställer, som sagt, proportionellt sett lika höga krav på detaljrikedomen i beskrivningen av vapnet så att inga onödiga missförstånd uppstår.

En speciell typ av vapen som kräver extra tydlighet är renoverade vapen. En del vapen renoveras ju, med varierande skicklighet, av entusiaster istället för att skrotas ut och om ett vapen är renoverat så kan man vara säker på en sak - det har varit i väldigt dåligt skick (annars hade det inte renoverats) vad man däremot inte inte vara säker på är hur bra arbetet är gjort.

Kaliber 25 som 10 joule

I takt med att FX Airguns AB har populariserat den grova kaliber 25 för PCP så har allt fler vapen kommit ut på marknaden inte minst till glädje för entusiaster och långhållsskyttar. Som ni säkert kommer ihåg så förde man en hel del diskussioner runt om vapen med kaliber 25 överhuvudtaget skulle saluföras licensfria ifrån FX Airguns innan deras första produkter kom ut på marknaden.

Nu finns de där, tillsammans med bland annat Hatsans vapen i samma kaliber och tyvärr så har det uppstått en del problem runt detta.

Kaliber 25 är på många sätt en extrem kaliber för luftvapen och den kräver alltid rejält med effekt för att komma till sin rätt. När man sedan stryper ner ett vapen ifrån 65-70 joule till mindre än en sjättedel så kommer tyvärr inte vapnet att fungera lika bra som vid full effekt. Man kommer dessvärre att få uppleva mer nackdelar än fördelar med detta kaliberval i en så låg effekt. Varför då överhuvudtaget saluföra kaliber 25 som 10J?

Egentligen så finns det två skäl, det första och enklaste är krasst nog att konkurrenterna gör det. Det andra och viktigare skälet är att en del vill köpa ett vapen och bekanta sig med det innan man löser ut sin licens och tar upp vapnet till full effekt. Detta är lätt att förstå med tanke på de extremt långa väntetider som finns för handläggningen till vapenlicenser i vissa län, inte minst Västra Götaland. Igenom möjligheten att få ut vapnet direkt, om än strypt, så kan man kombinera det med önskat riktmedel och skojskjuta lite under devisen bättre lite än inget.

Att däremot köpa ett vapen i kaliber 25 för att behålla det beståeende med bara 10 joule är verkligen ingen god idé.

Nu läste jag på ett av våra fina forum att någon hade problem med en "krokig pipa" och krokigheten där har en helt naturlig anledning, vapnet är helt enkelt avpassat för full effekt. Man kan säga att det lite som att köpa en vass sportmotorcykel och konstatera att den känns vinglig i låg fart. Detta är för övrigt inget som är typiskt för just vapen ifrån FX Airguns AB utan jag kan personligen kostatera att min egen gamla BSA Lonestar med 90 mps som utgångshastighet inte heller var någon höjdare i sitt strypta utförande.

Har man dessutom ett sikte, kanske ett lite billigare sådant, med snål justermån så kan man hamna i en sådan situation att man måste shimsa kikarsiktet för att justermånen ska räcka till, detta speciellt på de korta avstånd som är aktulla vid skytte på låg effekt. Vi talar ju hela tiden här om hastigheter på max 110-115 mps.

Så, köp gärna ett vapen i kaliber 25 med strypt utförande men tänk på vad ni köper och varför liksom vilka begränsningar som detta för med sig.

Haenel vs Diana

   Beeman Laser - en klassisk myggviktare..

Idag var det då dags att pröva öst mot väst i praktiken. Varor från östblocket hade som regel ett mycket dåligt rykte under det kalla krigets dagar. Nämnde man öststatsproduktion så gick ofta tankarna till kvalité i den nedersta lingonserien och exempel på detta var vanligtvis varor ifrån Kina och Sovietunionen. Bristen på konkurrens och statliga direktiv av typen femårsplaner innebar ofta att man sålde samma halvdana grundkonstruktioner i flera decennier utan nämnvärda tekniska förbättringar, ungefär på samma sätt som Theoben gör med sin Rapid-serie nu under 2000-talet, inga liknelser i övrigt.

Bristen på konkurrans och det faktum att ingen fick tjäna pengar på innovation lade sig som tung våt filt på alla incitament för utveckling. Paradoxalt nog så innebar omöjligheten att tjäna privata pengar också att det inte fanns något skäl att rationalisera eller skära genvägar. Detta innebar att många produkter hade förbluffande hög teknisk kvalité i relation till sin prislapp. Ingen konkurrans innebar ju inga pressade kostnader och om ingen dessutom tjänade pengar så varför skulle man då försöka förbilliga konstruktionen eller dess utförande? Här kunde alltså hantverksstoltheten skina igenom om inte produktionskraven för allt för högt satta, vilket de sällan var.

Vapentillverkning är till stor del tradition och luftvapentillverkningen var redan efter andra världskriget en mogen och välfungerande teknologi. Detta gör att jag hade högre förväntningar på Haenel än vad man annars kan tro.

Första steget i duellen var att testa vapnens effekt, spridning och utgångshastighet. För att göra jämförelsen så enkel och rättvis som möjligt så använde jag de lättaste diaboler som jag kunde hitta, detta eftersom båda vapnen är mycket effektsvaga med dagens mått mätt - inte ens den vassaste av dem lyckades bräcka gränsen på 7.50 joule!

Vald diabol blev Beeman Laser, en gammal batch som jag hade liggande. Den är alltså inte att jämföra med de två diabolsorter som fortfarande heter Laser i Beemans nuvarande sortiment, vilket är utvecklingar därav. Denna original Laser väger 6.50 grains i genomsnitt, vilket även stämmer gott med av tillverkaren angiven vikt.

Först ut var nyförvärvet Haenel 300:

483, 462, 469, 474, 483, 471, 491, 456, 473, 473 - genomsnitt 473 fps (144 mps), spridning: 35 fps

Genomsnittlig anslagsenergi blev 3.23 fp eller 4.38 joule.

Nästa bössa blev Diana 25:

596, 612, 609, 604, 616, 605, 620, 593, 601, 597 - genomsnitt 605 fps (184 mps), spridning 27 fps

Genomsnittlig anslagsenergi blev 5.28 fpe eller 7.17 joule.

 Här ser vi effektutvecklingen, eller bristen på densamma, som ett diagram..

Tittar vi på tillverkarnas uppgifter, eller åtminstonde generalagenternas, så angavs Haenel till 130 mps och Diana 25 traditionsenligt till 175 mps. Nu var ju ovanstående skjutet med extremt lätta diaboler men om vi "växlar över" uppnådd anslagsenergi enligt ovan till diaboler med mer nominell projektilvikt (7.50 grains) så skulle vi få en utgångshastighet av 134 mps respektive 172 mps - förbluffande nära angivna värden minsann!

Här ser man också tydligt att de båda tillverkarna har lagt sig på helt olika effektnivåer, trots vapen med snarlikt format. Haenel är avsevärt mjukare att anspänna, den rör sig mindre i skottögonblicket men trots dessa fördelar så har jag hittils inte nått upp till samma nivå av praktisk precison som hos den tio år äldre Dianan. Måltavlorna högst upp på första bilden i dagen inlägg är klart representativa. Dianan har en kuslig precision på tio meter om man sitter med fast stöd, trots skytte med öppna riktmedel. Egentligen är ingen av vapnen tunga att spänna men visst är Haenel klart behagligare i långa loppet, detta sticker jag inte under stol med. Dessutom så är det större (o fulare) siktet på Haenel klart bättre. 

Avtryckarsystemet skulle jag hålla som likvärdigt med den skillnaden att Haenel kräver mindre kraft eftersom dess upphak håller tillbaka mindre massakrafter. Inget av systemen är dock ens i närheten av exempelvis Weihrauchs berömda modell HW30S. Skjuter man på avstånd runt 10, kanske 15 meter, så duger effekten hos Haenel gott både för plinking och precisionsskytte men vid skytte utomhus och i synnerhet när det handlar om 15-25 meter så är effekten helt klart i minsta laget. Eftersom effekten ligger runt 7.50 joule, snarare än fulla 10 joule, så får man nog räkna med en maximal praktisk räckvidd på de 25 metrarna där en ytterligare lite starkare HW30S borde klara 30 metersgränsen utan problem vid meningsfullt precisionsskytte. Priset för den högre effeken hos Dianan är en mer uttalad rekyl, även om naturligtvis inget av dessa båda vapen har speciellt mycket snärt jämfört med riktigt effektstarka fjäderluftvapen i traditionell mening. Även ljudnivång är subjektivt sett noterbart högre hos Dianan. Trots att båda vapen har läderpackning så känns Dianan klart äldre i sin skjutkänsla, den luktar och småryker mer än Haenel samtidigt som den känns på ett sätt mjukare och mera finmekanisk i rörelsen, oaktat den högre effekten.

Ser man till passning, kvalité och övergripande finish så drar Diana även här det längsta stråt. Visserligen så är hela Haenel av stål och trä, nästan helt utan plast förrutom säkringsknappen, men blåneringen är djupare, passningen ytterligare lite tightare och hela skjutkänslan otroligt solid hos Diana. En detalj som jag dock imponeras av hos Haenel är den riktigt kassaskåpsaktiga låsningen av pipblocket. Har har man en riktigt udda lösning där den rörliga låsbulten sitter i cylinderns underkant istället för i pipblocket som brukligt. I skenet av detta så känns Dianas traditionella kulkoppling som en billigare lösning, även om den har bevisat sig vara väl så slitstark och ändamålsenlig igenom alla de år den har varit i produktion.

Haenel är dock på intet sätt ett dåligt vapen, den har bara oturen här att jämföras med en i grunden bättre, o klart dyrare, produkt. Sett i skenet av dagens slit-o-slängvapen från Turkiet, Spanien och Kina så är Haenel på en helt annan och befriande bättre nivå. Dianan är som en 40 år gammal Mercedes, en produkt ifrån den tid då den fria delen av Tyskland representerade kompromisslös kvalité till höga men överkomliga priser. Visuellt sett så kan man tydligt se tio viktiga års skillnad i formgivningen. Haenel har en blek skolbänkslik kulör på stocken, säkringstagenten ser ut som ett grovt spisvred och mycket på vapnet är funktion snarare än formgivning. Dianan är mer 50-tal än 70-tal, här finns en stram tidlös formgivning ifrån den epok då fjäderluftvapnen hade den absolut vackraste design. En mörk traditionell stock med de germanska skårorna på sidan av förstocken samt en låg kolv med avrundad rosett på pistolgreppet, helt klart kompromisslöst skapad för skytte med öppna riktmedel. Någon kilbas finns naturligtvis inte heller. Vill man skjuta med kikarsikte så finns kilbas på min Haenel men detta är inte givet för 300-serien, många andra 300 som jag har sett saknar detta och med handen på hjärtat - vem behöver egentligen kikarsiket för att skjuta på bara 10-15 meter, vilket detta vapen som mest mäktar med?

Avslutningsvis så betalade jag 800 kr för Dianan och räknar man av fullvärdet av ammunitionen som ingick till min Haenel så kostade den mig blott 400 kr. För 1200 kr så har jag alltså här två kvalitétsprodukter, visuellt snarlika men med helt olika karaktär som dock har det gemensamt att de erbjuder egenskaper som inte existerar på fabriksnya fjädervapen av idag. Väl skötta och korrekt använda så kommer vilken som helst av dessa att hålla min karriär ut som skytt och man lär troligtvis aldrig kunna slita ut någon av dem vid normal användning.

Ekonomiskt sett så är det pengar på banken, bjuder jag ut dem på marknaden om ytterligare ett decennium så lär jag minst få mina erlagda pengar tillbaka, något som knappast är fallet för den som köper en ny Gamo CF-20 för 3000 kr eller kanske en modern Diana Panther eller plast Hatsan. Det är en måttlig investering, en solid investering och ett förvärv som kan ge mig enorma mängder skjutglädje samt en ägarstolthet som mycket få av dagens fjädervapen når upp till...

Lite skojskytte..

Idag tog jag ut min Diana 25 för att skjuta lite i trädgården. Ett tidlöst nöje med en läskburk upphängd med snöre i ett träd tjugotalet meter bort och sedan plinking ända tills burken blev avskjuten. Något som tar klart längre tid med Dianan än min grovkalibriga FX Airguns Elite. Sedan så sköt jag lite måltavla fristående, vilket är nyttig träning både inför våra tävlingar och när snabba tillfällen för skott uppenbarar sig i skogen.

Haenel 300

 Tysk kvalité ifrån fel sida om järnridån...

En mycket vanligt förekommande men ändå ganska okänd luftvapentillverkare är Haenel ifrån Suhl i den tyska delstaten Thüringen. Själva staden Suhl är förbluffande liten med bara 44.000 invånare men man har, liksom svenska Husqvarna, en månghundraårig tradition av att tillverka ypperliga skjutvapen. Precis som sin svenska motsvarighet så har man även tillverkat mängder med andra saker, förutom skjutvapen, och mest kända torde tillverkningen av cyklar och motorcyklar vara, främst under varumärket Simson.

 Säkringen är inte automatisk, vilket är mycket bra, här säkrat läge..

På grund av sin utvecklade vapentillverkning, med rötterna så långt tillbaka i tiden som till 1535, så blev naturligtvis regionen högintressant för diverse statsintressen igenom åren och i synnerhet under 1900-talet med dess ack så blodiga historia. Under första världskriget så tillverkade man mängder av vapen som exempelvis Mausers m/98, Lugers pistoler och diverse rena krigsvapen som MG08 och MP18 automatvapen åt de dåvarande kejsardömet Tyskland. Under Weimarrepublikens dagar minskade produktionen något på grund av demilitariseringen efter nederlaget under första världskriget men under 1930-talet så skapade den nazistiska regimen en vapenproduktion utan dess like.

Nu samlades mängder av vapentillverkare i området, nästan alla som vi idag känner till som traditionellt tyska, ibland dessa Merkel, Simson, Sauer, Mauser, Luger och inte minst Haenel själva. En del av dessa förstatligades tyvärr och värst drabbade blev Simson vars ägarfamilj var genuint judisk. De förlorade allt vad de ägde samtidigt som de bokstavligen talat blev tvungna att fly för sina liv hals över huvud när SS-trupper marscherade in i staden.

 Inte ens bakkappan, av trä, visar större skador eller slitage..

Efter kriget så hamnade dessvärre staden och dess verksamheter på kommunistsidan GDR (German Demokratic Republic), mera känt som DDR (Deutsche Demokratische Republik) eller kort och gott Öst-Tyskland. För fabrikerna som hamnade på fel sida så blev det bara till att gilla läget och köra business as usual fast med nya produkter, allt från små Makarov pistoler till stora militärvapen för Warzawapaktens krigsmakt. En bestående del av verksamheten kvarstod dock som jaktvapen, sportskyttevapen och vapen för individuellt rekreativt skytte, exempelvis luftvapen.

 Notera den ovanliga omvända pipspärren, den låser med en skruv på undersidan..

Luftvapen var självfallet inget nytt för Haenel och man hade tillverkat ett flertal olika modeller ända sedan 1920-talet. Förutom mauserliknande repetergevär för 4.40 mm rundkula så bestod Haenels lineup under efterkrigstiden av den kända 30X-serien med sina olika modeller, 300, 302 & 303. Dessa gevär representerade olika storlekar av helt konventionella brytfjädergevär och det är det minsta av dessa, modell 300, som jag nu har förvärvat.

 En mycket enkel konstruktion, Standard 1A för brytfjäderluftgevär..

Lilla modell 300 tillverkades mellan 1965 till 1990 och hann därför vara i produktion nästan ända till 1993 när Haenel avvecklade sin luftvapentillverkning. Under dessa 25 år så förekom vapnet i två olika versioner, en tidig serie mellan 1965 till 1975 och en sen serie. Trots att de till stora delar har samma tekniska grundkonstruktion så är de visuellt olika där den senare modellen är kantigare formgiven samt försedd med justering för avtryckaren.

 Mitt exemplar har det bättre bakre siktet som är helt justerbar utan verktyg

Det fysiska formatet på min tidiga typen 300 är ungefär detsamma som en HW30S eller en Diana 25. Längden uppgår till 970 mm med 390 mm piplängd. Totalvikten angavs till 2300 gram och utgångshastigheten till mycket måttliga 130 mps. Noterbart är alltså den förhållandevis låga utgångshastigheten i relation till formatet. Den typen av luftgevär brukar normalt ligga runt 175 mps, eller åtminstonde inte under 150 mps. Mycket lilla HW25 ligger exempelvis på 165 mps och min egen 1963 års Diana 25 ger nära 10 mps ytterligare.

 Detta vapen är inte mitt och visar det enklare bakre siktet som också förekom..

Kollar man på slagfjädern till 300 så håller den längden av 160 mm, ytterdiameter på 18 mm och en trådgrovlek på 2.50 mm. Totalt så drar den 26 fulla varv. Det handlar med andra ord inte om något effektmonster, tvärtom.

 Detta vapen har den senare och lite mer kantiga formgivningen samt justering för avtrycket..

Den naturliga frågan man nu ställer sig är självfallet hur Haenel 300 står sig emot den västtyska konkurrenten Diana? Under de närmaste dagarna så ska jag köra min Haenel 300 head on mot Diana 25 för att studera utfallet. Det jag redan nu kan konstatera är att Haenel har mindre effekt, trots i princip samma yttre fysiska format. Detta bör naturligtvis ge ett effekthandikapp men samtidigt så är den märkbart lättare att anspänna och betydligt lugnare och mer "död" under avfyrningen. Frågan är bara om den har förutsättningar i övrigt för god precision, exempelvis i form av vettigt avtryckarsystem och tillräckligt bra pipa för uppgiften?

Någon som har mera info..?

Det talas om en ny fjäderbössa på G med rekyfri funktion och låg vikt, 3500 gram, därtill en pipspännare. Bland annat Lloyd på BAR har uttryckt sig lite kryptiskt runt detta och ifrån annat håll så påstås det vara Air Arms som har något nytt att avslöja...

Nytt och Like

Till dagens utlovade inlägg så skulle min nya 300 figurera men så blev det inte. Detta inlägg, med massor av foto, har tagit lite längre än beräknat att författa så det kommer online i morgon istället. I övrigt så uppskattar jag er som klickar på Like för Facebook eftersom detta hjälper till att öka möjligheten att bloggen hittas för de som söker på luftgevär i allmänhet. Man kan även göra samma sak med Googlefunktionen.

På Facebook så finns det även en fansida för Airpang om någon skulle vara intresserad. Idag har jag fotat och filmat nästan hela dagen och man märker hur trångt om tid allt blir när man har så få ljusa timmar att utnyttja på dagen. En del har hört av sig och undrat hur det går med Diana 23 renoveringen och den står för ögonblicket stilla, en rapport kommer emellertid under kommande vecka. På grund av nya vapenfynd och författandet av ganska tidskrävande inlägg för den kommande veckan så har det praktiska pysslet i källaren fått stå tillbaka.