Effekten hos Webley Tracker

  Min andra egna Webley & Scott Tracker

De flesta som har fallit för vår klassiska Tracker har förr eller senare funderat på vilka möjligheter det finns att öka effekten hos detta charmiga och smidiga vapen. Tyvärr så är dock inte Trackern så lämpad för högre effekt eftersom konstruktionen dels är baserad runt laddning med en tvärställd laddtapp och dels har en liten inre svepyta. 

Den tvärställda laddtappen saknar konventionell tätning (typ O-ring) och tätar enbart igenom sin mekaniska passform, metall mot metall. Detta betyder att om man ökar trycket så kommer en hel del av trycket att läcka ut igenom laddtappen utan att göra nytta till att driva fram projektilen. Man eldar alltså för kråkorna.

Den lilla svepytan inuti (alltså liten diameter på cylindern och kort slaglängd på pistongen) betyder att det är förhållandevis lite luft som komprimeras till att driva projektilen. Även om man monterar en vassare fjäder så kommer denna inte att kunna öka trycket på en speciellt stor volym med luft och då blir effektökningen sparsam.

Om man trots allt dristar sig till att sätta in en vassare drivkälla så kommer den ökade kraften att innebära en större påfrestning på den luftkudde som pistongen driver framför sig vid avfyrningen. Denna luftkudde har ju till uppgift att bromsa pistongen men den inbromsningen reduceras när systemet inte är tätt och en del av kudden kan smita ut via den tvärställda laddtappen. Resultatet blir en hårdare rekyl som direkt sänker skjutbarheten och därmed den praktiska precisionen som en skytt kan få ur sitt vapen. En ökad rekyl betyder också en större påfrestning på kikarsikte och kikarsiktesfäste eftersom rekylens massakrafter stiger. Samma sak gäller den mekaniska påfrestningen på övrig mekanik, såväl stockskruvar som vapnets grundläggande konstruktion (svetsfogar etc).

Vad är då en acceptabel effekt hos en Tracker, vad tål den...?

Webley & Scott uppger själva i instruktionboken till vapnet att modellen ger "550 fps" hos kaliber 22, den i Sverige vanligaste kalibern. Dessa 550 fps motsvarar alltså 167 mps och om man räknar med en diabol som väger 14.50 grains så blir då anslagsenergin 9.75 fpe. I metriska mått mätt 13.20 joule!

Det är naturligtvis inte mycket, anser många, men detta är den nivå man bör utgå ifrån. Allt över 13 joule är alltså "mycket" hos en Tracker och en effekt på nedåt 11 joule eller lägre bör anses som lågt. Håller man sin Tracker någonstans mellan 11-13 joule så får man ett mycket fint vapen så skjutbart som modellen maximalt kan anses vara. Accepterar man inte den måttliga effektnivån så får man helt enkelt kolla på en annan modell...

Totalt 461 stycken...

  Min gode vän Tom och hans ögonsten...

Så många är dom, de få som har glädjen att äga en Whiscombe. Detta mytiska fabrikat som hos luftvapenfantaster har ungefär samma status som en Brough Superior har bland motorcyklister. Parallen är faktiskt slående på många sätt; tillverkad av en entusiast till förmån för andra (välbemedlade) entusiaster med lika delar fet plånbok som stort knowhow runt ämnet som sådant. Precis som Brough Superior så hade Whiscombre tiden mot sig, när de kom så var de mekaniska mästerverk men bara några få år senare så ställdes deras prestanda i skuggan av modernare teknik.

Kulten och varumärkesmagin har de dock behållit under åren och visst blir man lika hänförd varje gång man skjuter med en Whiscombre liksom när man betraktar en Brough Superior, den sistnämnda en maskin som jag tyvärr aldrig har provkört och som jag troligtvis heller aldrig kommer i närheten av att köra.

  En av 97 kvarvarande exemplar (2012) ifrån 348 st tillvarade. Denna tillhörde fö T.E Lawrence

Åter till den magnifika Whiscombre. Som ni säkert vet så tillverkades dessa vapen under tjugotalet år från mitten av 1980-talet och framåt av den brittiske entusiasten John Whiscombre. Samtliga vapen var handgjorda och då John numera har gått i pension så har produktionen avslutats. När Whiscombre tog fart, under slutet av 80-talet, så var modellen den absoluta Apexmodellen i vårt luftvapensortiment. Detta var på en tid då de stora fjädervapnen regerade och då PCP snarare förknippades med drogmissbruk än potenta luftgevär. 

Webley hade sin groteska Patriot, Theoben sin förbluffande (med rätt skytt) skjutbara Eliminator och jättevapen ifrån U-länder som Turkiet, Kina och Spanien var ännu helt okända. Så mycket mera fanns faktiskt inte när kunden önskade ett vapen över "drömgränsen" på rykande 30 fpe! 

Eliminatorn i all ära, visst kunde den tämjas av en tränad och skicklig skytt, men det var ändå i grund och botten ett fjäderluftgevär, om än i förfinad form, o stum såsom alla andra jättelika fjädervapen. Den praktiska precisionen var alltså i högsta grad beroende på skyttens egen förmåga.

  JW-75 med sina fyra pipor, en till varje kaliber...

Fjädervapen har nämligen två tunga nackdelar - dess fysiska format står alltid i direkt proportion till effektuttaget och ju mer effekt man tar ut ur ett fjädervapen desto mer svårskjutet blir det. Skulle man därför konstruera ett top-of-the-pile luftgevär av fjädervapendesign så var man på något sätt tvungen att lösa dessa båda bekymmer. John Whiscombe angrep problemställningen igenom att tänka utanför lådan, klart inspierad av Dianas GISS-system ett par decennier tidigare. 

För att kunna skapa rekylfrihet så hade Dianawerke på 60-talet börjat erbjuda vapen med GISS-teknik, dessa vapen hade då två stycken pistoner, en som drev diabolen på sedvanligt sätt och en som gick "tom" åt andra hållet, agerande såsom en balansvikt. Då pistongerna var synkroniserade mot varann så "nollade" de ut massakrafterna från  varandra varpå all rekyl försvann - trots att mekaniken var stumt monterad i stocken, till skillnad från Diana 54/56 samt Feinwerkbaus 300-serie där mekaniken var "flytande" upphängd i en "släde" som vilade i stocken.

  En Whiscombe anspänns med en underspännare, i två eller tre steg...

Prototypen tillverkade John av två kapade och ihopsvetsade BSA Mercurys. Det geniala i hans idé var att låta pistongerna slå mot varann, istället för från varann. Tack vare den konstruktionen så dubblades cylinderns svepyta vilket gav en enorm kraft samtidigt som de synkroniserade pistongerna balanserade ut varandras massakrafter.

Resultatet blev ett förunderligt vapen, jag har själv skjutit med ett sådant och känslan är mycket speciell. Själva geväret anspänns stegvis med en underspännararm men vapnet har ändå en brytpipa, där laddningen sker. Själva avfyrningen är sedan tyst som ett fjädervapen, rekylfritt som ett PCP och med rejäl kraft - över 30 fpe!

Men..

Så blev det 90-tal... Med Theoben Rapids segertåg med början av 93 och framåt så slogs succesivt benen undan för Whiscombes tid på tronen som rekylfri prestandakung. De välbeställda entusiasterna noterade även den likaledes snordyra Sportsmatch GC-2 och i takt med att åren gick så kom det ut allt fler PCP på marknaden. De var alla billigare än Whiscombres och Sportsmatch mästerverk men ändå rekylfria, välskjutande och elegant utformade - till en bråkdel av priset. De få kvarvarande fjäderfantasterna fortsatte dock att tråna efter Whiscombe men insåg allt mera att de helt enkelt köpte ett samlarobjekt direkt över disk snarare än bara ett prestandamonster. Whiscombes mästerverk hade blivit tekniskt frånåkt med besked. 

Så kom vi in på 2000-talet och produktionen saktade in till ett stilla stopp. Idag är Whiscombe en del av vår luftvapenhistoria och vi som var med redan på den tiden kommer klart ihåg den otroligt dyrbara och mäktiga jättebössan från de brittiska öarna som både kunde ge perfekt precision och dundereffekt på en närmast otrolig nivå...

Grova amerikanska järn - made in China

En respektingivande bjässe..

Idag ska vi kolla på ett par vackar och ytterst kraftfulla men en smula bortglömda vapen från Crosman. Den första modellen heter Trail XL 725 och har som benämningen antyder kaliber 25. Effekten ligger runt 30 fpe med 28 gn diaboler och detta är riktigt rejäl effekt från en fjäderbössa, låt vara med gasfjäder. 

Nackdelarna är naturligtvis ett likaledes kolossalt format med en längd på 123 cm och en vikt på över 4000 gram, liksom att den kräver ordentligt med kraft för att anspännas. En annan känd nackdel som ägarna har rapporterat är en usel avtryckarenhet med oförutsägbart andrasteg. Däremot så lovprisas den praktiska precisionen, något som tillhör ovanligheterna hos potenta och stumma fjädervapen.

Utrustningsmässigt sett så är det naturligtvis ett plus i kanten och ovanligt att se både rembygeldubb och en riktig weaverskena som standardutrustning direkt ifrån fabrik, ett exempel som fler tillverkare borde följa.

Nästa steg ner på skalan i effekt är Trail NP 

Lillebrodern till stora XL är den mindre NP och den anges till 23 fpe med kaliber 22 i ett något smidigare format med en längd på 109 cm och en vikt på 3022 gram. Kanske inte vad man i normala termer brukar kalla för just smidig men allt är ju relativt.

Som synes så finns det kvar vackra och kraftfulla gasfjädervapen även efter Theobens bortgång, frågan är om någon av dessa kan axla manteln efter The Eliminator fullt ut?

Intressanta nyheter..

  Ett skyddslock för tuben kanske?

Idag kommer en kort presentation av ett par intressanta nyheter. Den ena är en salukomponent som man redan nu kan inhandla hos Rowan Engineering och den andra är ett hemmabygge som kanske kan inspirera någon entusiast här hemma i Sverige också?

  Monterad på en HW100

Att hantera och transportera de ack så nödvändiga dykarflaskorna kan ibland vara lite av ett dilemma men här finns en mycket bra lösning på problemen, en smart konstruktion som underlättar transport både liggande och stående samt dessutom tjänstgör som bärhandtag för de lite otympliga flaskorna..

  Ligger stabilt..

  Står stabilt...

The Woods Walker

  "Squirrels fear what deer wont hear"

Crosman har nu lanserat en ny variant på sin Marauderpistol som man kallar Woods Walker, the treestand companion. Tanken är naturligtvis ekorrjakt i tät skogsmiljö och för detta ändamål torde modellen vara idealisk. Prislappen i USA ligger vid $490 och då ingår dessutom karbinkolven.

Den klassiska kolven är nu också mönstrad..  

Personligen så tycker jag det är kul att Crosman har så många intressanta och kul vapen i sitt sortiment just nu. Dessutom så är de högst rimligt prissatta (på USA-marknaden iaf).

Idag så kommer Markus att stå för dagens inlägg, vår första gästbloggare. Hans tänkvärda tankar var egentligen en kommentar till mitt tidigare inlägg men såpass intressant att jag bedömde det så att det hade ett bredare allmänintresse. Så, håll till godo och om någon annan känner sig manad att skriva ett inlägg så är det bara till att höra av sig...

Tankar runt ballistik..

Jag är inte så mycket för att teoretisera min skjutning med luftgevär men ibland är det ändå intressant att göra det. Därav detta inlägg (som inte är riktat till någon utan snarare är ett slags sammandrag av tankegångarna i min hjärna - kanske för att testa om de stämmer).

Jag har inte läst på så mycket om BC, men är det inte så att om två kulor har samma form (längd, diameter, utformning) men olika vikt (t.ex. p.g.a olika densitet) så kommer de att ha olika BC?

Se t.ex http://en.wikipedia.org/wiki/Ballistic_coefficient

Inom fysiken verkar BC definieras som M/(Cd*A) där Cd som kallas ”drag coefficient” är en faktor som beror på form m.fl variabler (dock ej på kroppens massa). Ett och samma Cd (d.v.s. en given form m.m.) ger alltså högre eller lägre BC beroende på kroppens vikt (kanske snarare densitet). Inom skjuteriet verkar BC definieras som SD/i eller M/(i*d^2) där i är kvoten mellan Cb och Cg. Cg är tydligen ett slags referensvärde för en standardprojektil (och det verkar finnas flera olika: G1, G2, o.s.v.) Cb är kulans ”drag coefficient”. Även här ser man att vid ett givet Cb (längd, diameter, utformning) så ger högre densitet en högre massa M och därmed högre BC. Härav bör man kunna dra slutsatsen att om man har två kulor med exakt samma storlek och form men av olika material, t.ex en av bly och en av plast, så har de olika BC. De har samma "drag coefficient", Cb, men blykulan som har högre densitet (och därmed högre massa), får därför högre BC, och är därmed "bättre". Härmed kan man säga att vikten har betydelse, men den är inbakad i BC och har därför underordnad betydelse. Nu vänder vi på det hela. Antag att vi har två kulor som har exakt samma BC. Antag vidare att en är tyngre och en är lättare. Då måste väl den tyngre vara "bättre"??

Inte så säkert.

Givet att båda kulorna har samma BC så måste det vara så någon annan egenskap påverkas om kulorna har olika massa. Minns nämligen att BC = M/(i*d^2) . Om kulorna har samma diameter d, samma ballistiska koefficient BC men olika massa M, så måste det vara i som har ändrats. Som ovan gäller i = Cb/Cg. Som sagts beror Cb bl.a på formen och längden. Om BC är lika kulorna emellan måste den lättare kulan ha lägre i och den tyngre kulan ha högre i. Lågt i är bra för det innebär att ”drag coefficient” Cb är lågt. Kulan har bra form. Den tyngre kulan har högre i vilket är dåligt. Det innebär att Cb är är högt. Kulan har sämre form.

Slutsatsen här blir alltså: om vi har två kulor med samma BC men olika vikt så måste det vara så att någon annan viktig variabel skiljer kulorna åt. Stor massa kan visserligen vara bra men i det här fallet finns den på bekostnad av högre Cb. Låg massa kan vara dåligt men i det här fallet kompenseras den av ett lägre Cb.

Oj, jag får erkänna att jag har använt tyngd, vikt och massa lite om vartannat här men menat samma sak - massa.

Anlägg gärna moteld (motluft?) den som vill, om jag har rört ihop det här. Jag vill gärna lära mig mer om BC :-)

Ny vs gammal..

  Mk I från 2006 och Mk III från 2012

Idag så ska vi titta lite på skillnaderna mellan de båda Ultrorna, i korta drag så finns det sex punkter som skiljer:

1. Längre lufttub på Mk III

2. Högre block med större mellanrum mellan pipa och tub

3. Blocket har serienummer, inte bara pipan som hos Mk I

4. Bättre avtryckarsystem och en mer tillbakaflyttad avtryckare

5. Knoppen på säkringen är rundad och inte taggad

6. Stocken är ju en helt annan version, en Minelli

Överlag så känns Mk III tveklöst modernare igenom sin nya stock. Egentligen så är jag inte någon större vän av den nu så trendiga organiska formgivningen men den här stocken är faktiskt riktigt lyckad. Nackdelen men dess böljande former är naturligtvis att man inte kan montera en bipod på något vettigt sett, vilket ju är trist...

Själva mekanismen är identisk med den skillnaden att Mk III med sina 10 joule är avsevärt enklare att anspänna än min gamla Mk I med knappa 25 joule. Det är just hos dessa måttliga effekter som MMC-systemet verkligen kommer till sin rätt. En annan skillnad är att avtryckarmekanismen skiljer rätt så rejält, den nya bössan har ett mycket mjukare system som kräver märkbart mindre kraft för att släppa skottet - helt oavsett hur avtryckarsystemet justeras. En mindre tilltalande detalj med den nya stocken är att vippan till Rowans avtryckarsystem hänger ner och är fullt synbar ifrån sidan vid varbygelns bas. På den äldre stocken så är vippan dold av själva stocken.

Dock så måste man sammanvägt se det som att Ultran levererar ett mycket gott värde för pengarna. Det finns mycket få varumärkesvapen med valnötsstock att hitta på "rätt" sida om 5000 kr.

Hittils så ser kalkylen ut på följande sätt, allt räknat som nypriser:

1. BSA Ultra Mk III - 4412 kr, valnötsstock, importerad från BAR

2. Clearidge RM - 1769 kr, tillkommer gör ev tull o moms samt frakt + 400-600 kr

3. Sportsmatch fäste - 200 kr, importerad från BAR

4. Spiritlevel ACD - 160 kr, importerad från tillverkaren, USA

5. Rowans avtryck - 480 kr, köpt direkt online från Rowans

Totalt: 7021 kr

In allt så kostade mitt paket ovan ungefär precis lika mycket som en Ultra DL betingar över disk här i Sverige om man köper den ifrån en vanlig handlare där den går till 7195 kr enl Fondprodukters ca-pris.

Blogg på begäran...

Hittade den här på nätet: http://www.funstuff.se/produkt/BSA-Ultra-Bok-45mm-10J-PCP-luftgevar

Företaget Fun Stuff önskar att man bloggar om deras produkter, exempelvis BSA Ultra, så varför inte?

Låt oss därför ägna ett inlägg för att titta lite närmare på denne aktör.

Förutom det lite udda greppet att uttryckligen be om bloggning så knuffar man även för sitt "prispressade pris", ett erbjudande som klokt nog bara gäller för svenska nätbutiker. Detta är med andra ord ett erbjudande som är av föga värde för alla oss andra som lever i en global värld och kan handla lika smidigt ifrån vilket annat land i Europa som helst.

Gärna en prisgaranti alltså, men ska den vara värd något så ska den naturligtvis gälla oavsett nätbutik.

Nästa sak som får mej att höja på ögonbrynen är erbjudandet om "köp till en extra försäkring", en klassisk marginalförstärkare som vi känner igen ifrån en lång rad andra, inte fullt så hedrande, branscher. Just konceptet med någon form av utökad garanti tillämpar exempelvis BAR:

  Här är garantin/"försäkringen" 5 år istället för 3 år men desto viktigare - den är gratis..

BARs tankekoncept är följande; "Vi tror så mycket på den produkt som vi själva säljer att vi vågar erbjuda en riktigt lång garanti helt gratis". Att däremot sälja en försäkring antyder snarare att handlaren har det lite snålt på goodwill-kontot alternativt saluför produkter som förväntas haverera såpass ofta att man behöver teckning för alla åtagande.  

För det kan väl inte vara som så att man finansierar sin prispress igenom att sälja "onödiga" försäkringar?

Min personliga åsikt är nog sådan att den här typen av marginalförstärkare antyder en "hästhandlarkultur" som små entusiasttjänande verksamheter inte ska besmutsa sig med. Vad näst, muzak medan man väntar i kundtjänst?

Vad gäller priset så är det kanske inte så mycket att orda om, man har gjort så mycket man kan av Fondprodukters horribla prissättning. Hade man verkligen velat erbjuda sina kunder "bästa pris" så hade man självfallet importerat in vapnen själva istället för att gå omvägen om en generalagent. Prisskillnaden är ju betydande, min egen Ultra som jag fick i förrgår kostade 4412 kr (med valnötsstock!) där Fun Stuff erbjuder sin version med bokstock för 5195 kr.

Nä, billiga försäljningsknep som köpta garantier (kallade "försäkring"), köpta blogginlägg och bästa pris på en ytterst liten och lokal marknad lockar inte direkt till köp.