Test med 12 fpe

  Korrekt avstånd är en förutsättning för bra resultat..

Idag så var jag iväg till Fuxerna i det underbara men lite blåsiga vädret. Årets hittills varmaste dag minsann med imponerande 27 grader här i Ucklum. Jag började kvällen med att markera ut 25 och 35 meter och sköt in på 25 meter, vilket ChAirGun indikerade som optimalt inskjutningsavstånd för en JSB Jumbo Exact.

Efter inskjutningen av fem sorters diaboler på 25 meter så höll jag en Dot upp på mina MilDots i kikarsiktet för att se hur träffarna tog på inmätta 35 meters avstånd.

  Här har vi 25 meters avstånd..

Först så sköt jag JSB Jumbo Exact som drog lite ojämt åt höger men som ändå samlade rimligt bra. Nästa sort blev JSB Heavy som också presterade fint - en enhålsgrupp minsann. I mitten blev det gamla Logun Penetrator och dessa tunga, 20.50 gn, miniéformade projektiler presterade mycket stabilt, precis som med kaliber 25 hos min FX Airguns Elite. På den nedre raden till vänster så hade jag HN Baracuda, även dessa tungviktare med 21.10 gn. Slutligen så sköt jag JSB RS som naturligtvis träffade väldigt högt på grund av sin låga vikt.

  Här har vi fulla 35 meter..

På ytterligare tio meters avstånd så förändrades saker drastiskt. Här höll jag en MilDot upp och sköt sedan rakt på. JSB Jumbo Exact hamnade då precis rätt medan den något tyngre JSB Heavy sjönk något. Den stora överraskningen var Logun Penetrator, en Defiant-produkt, vilken föll som en sten! Visserligen samlade den mycket bra, nästan bäst av alla men oj så den föll... Precis tvärtom var det med lätta RS som fortfarande tog högt men också fortfarande väldigt fint samlat. Slutligen så har vi supertunga Baracudan vilken noterade tre träffar på tavlan och två träffar under hela tavlan, märk väl att jag också här har hållit över en MilDot.

Vad kan jag då dra för slutsats av ovanstående?

I mina ögon så är lätta RS en klar vinnare hittils, den skjuter tätt och den skjuter repeterbart - alltså förutsägbart - på olika avstånd. Den har en kort bantid igenom en hög utgångshastighet på grund av sin låga vikt och med hela 190 mps så är den duktigt snabb för att ligga under 12 fpe med kaliber 22. Högt BC har den bevisligen också samt den goda egenskapen att den ger lite mindre ME än JSB Jumbo Exact vilket betyder att jag nu klarar alla skott i kurvan under den magiska gränsen på 12 fpe utan ytterligare modifikationer på vapnet.

Ett vapen som tjänar mer än vad den förlorar på den lägre effekten..

Att skjuta 12 fpe är faktiskt riktigt roligt och det ska bli jättespännande att tävla med bössan i det här utförandet. Geväret är nu lättare att anspänna, tystare att skjuta och ger givetvis också betydligt fler skott innan man måste fylla om. Håller man sig sedan inom ca 35 meters avstånd så får man all den suveräna praktiska precisionen som man kan begära ifrån ett modernt PCP.  

Rent tävlingsmässigt sett så var dagens prövningar intressanta, att skjuta mot den här typen av vapen med 16J/.22 kommer onekligen att vara en mycket tuff utmaning för ett vanligt 10J/.177 om det bara råder den minsta blåst, något som nästan övertydligt demonstrerades av mitt referensvapen idag med just en sådan konfiguration. Med ungefär 190 mps så bör Ultran ligga rätt så jämnt i utgångshastighet med 10J/177 men med troligtvis minst dubbelt så hög BC. Den svåraste konkurrensen kommer naturligtvis att komma ifrån 16J/177 men dessa är (ännu) fåtaliga och råder det, som sagt, lite ofördelaktliga omständigheter med exempelvis frisk och växlande vind så är jag defintivt inte säker på att 16J/177 har någon teknisk fördel längre. Problem blir det naturligtvis om det är lugnt och fint väder...

Det ska bli mycket spännande att köra Ultran i nästa tävling, den saken är säker...

Nya regulatorer från England

    BSA S10 the XTX way - Made in England

Idag så kom nyheter från Darrin på XTX Air att man har fått tag på en helt ny typ av regulatorer till BSA. Dessa regulatorer förlänger inte tubens yttre dimensioner på samma sätt som Tweakys motsvarighet. Man meddelar följande på sin hemsida:

"Huub has developed a regulator that will fit without having to modify any of the existing parts of the rifle, which means it will be quicker to fit and therefore cheaper than the other regs I already fit. They will not add any length to the cylinder, the gauge will still read cylinder pressure (not reg pressure like some regulators do), they will have less joints and O rings (less chance of leaks), the rifle will look standard/unmodified and the rifle can be put back to standard by re-fitting the parts that are removed when fitting the reg.

More details and pictures will be added once the regs have been made and fully tested.
We are hoping that the first batch will be here in around 4 weeks time."

Lite tävlingsfunderingar..

Som ni säkert har läst tidigare här på bloggen så håller jag på att strypa ner min Ultra till 12 fpe och i samband med detta så uppstod en fundering - vilken tolerans ligger för avvikelser när det handlar om ett vapens ME?

Tidigare praxis var ju tre skott och inget fick gå över den aktuella gränsen men vad gäller egentligen när det handlar om PCP? Samma princip eller samtliga skott under? Majoriteten av skotten under? Den är frågan borde klargöras.

Nästa fundering rör Laxås tävling i juni där man lite ospecifikt skriver att "vid för få deltagare så kommer klasser att sammanslås". Vilka klasser handlar det då om? När jag nu exempelvis bygger om min Ultra från 25 till 16 joule så vill jag ju inte hamna i klassen för 45 joule om det finns för få deltagare i klassen upp till 16 joule etc.

Nästa sak jag höjer på ögonbrynen över är Vittsjös bänkskyttetävling.

Där kan den som önskar förboka sig för att få lov att betala 100 kr (!) i anmälningsavgift för att få tävla i 50 meter bänkskytte med 10 joule - fast bara med fjädervapen, förutsatt att de inte är semirekylfria. En tröst kan ju vara att man utlovar "gratis parkering och fritt inträde för åskådare"..

Skönt o höra att klubben verkligen tar i från tårna för att sprida sporten och göra sin tävling välbesökt....

Mot 12 fpe

  Ultran innan strypningen till 12 fpe, blå linje HN Baracuda, röd linje JSB Exact

Så, idag började jag injusteringen av min gamla BSA Ultra i syfte att få ner densamma till 12 fpe så att den kan delta i den gamla 10J-klassen. Min Mk I är egentligen en Export-modell som var avsedd för USA och Spanien och därför ställd på 18 fpe direkt ifrån fabrik, eftersom jag har den på licens. Skillnaden mot en strypt Ultra, som exempelvis min 177 Ultra Mk III är följande:

- Grövre transferport, en löstagbar sådan precis som gamla FX2000

- En styvare hammarfjäder, två versioner finns och UK-versionen klipps för 10J

- Justeringen av hammarfjädern, sker med en stoppskruv baktill

Att byta transferport är synnerligen krångligt då själva blocket har en komplicerad infästning till hammarhuset undertill; en av skruvarna som håller ihop paketet sitter nämligen under "rännan" som man laddar diabolen med. Den här rännan är inpressad i blocket och låst med en typ av inkrympt sprint. Transferporten i sin tur sticker upp i själva pipans nederdel så man kan inte bara lossa pipan och dra den rakt ut, såsom på div FX-vapen, utan man måste verkligen separera blocket från hammarhuset.

Som ni förstår så var min målsättning att INTE behöva byta transferport, om det kunde undvikas.

Hammarhuset är enklare, bakstycket sitter med en skruv upptil och en skruv nedtill och när dessa är loss så kan man öppna bakstycket och ta ut hammarfjädern. Mitt på bakstycket så finns det en stoppskruv som man kan ställa hammarens förspänning med. Man flyttar alltså inte hela bakstycket inåt eller utåt som på exempelvis ett vapen från FX Airguns utan justerskruven sköter den uppgiften. Själva justerskruven är sedan täckt av ett löst täcklock.

På vapen med AT så är täcklocket limmat på bakstycket varpå hammarfjäderns justerskruv inte längre kan justeras. Likaså är matarpinnens bakre del ihoplimmad med den främre och då inte matarpinnen kan delas så kan man inte heller komma åt skruven för att lossa bakstycket så att hammarfjädern kan bytas eller hammarhuset delas ifrån blocket.

Jag började med att helt ta bort justerskruven på hammarhusets bakstycket och sedan sköt jag följande fina kurva:

Här är 40 st skott inom 26 fps...

I kalla siffor så blev utfallet på följande sätt:

569, 71, 73, 68, 73, 75, 73, 74, 75, 78

577, 79, 79, 83, 85, 86, 88, 85, 87, 86

586, 87, 88, 90, 91, 89, 89, 85, 91, 87

589, 87, 83, 83, 80, 78, 76, 73, 67, 65

Genomsnittet för samtliga 40 skott hamnade på 581 fps vilket motsvarar 177 mps och räknar man energi så handlar det om 11.93 fpe eller 16.17 joule. Det enda "problemet" är de "spikar" jag har uppåt, alltså alla värden över 583 fps - totalt 18 skott utav 40 st som hamnar över 12 fpe. Det högsta värdet blir då 591 fps eller 12.33 fpe.

Nu vet jag inte exakt vilken diabol som kommer att leverera bäst precision men min förhoppning är att det blir någon som är lättare än nyss mätta JSB Exact (t ex RS .22) då lättare diaboler tenderar till att ge lägre ME hos ett PCP och det hade naturligtvis känts bäst att ha samtliga skott under 12.00 fpe.

Problemet är ju rent praktiskt att jag inte KAN ställa ner effekten lägre, inte utan att behöva byta/kapa hammarfjäder och/eller byta transferport. Nästa steg blir nu att testa fram den praktiska precisionen med en rad olika diaboler för att se vilken som prestarar bäst nu med bara 12.00 fpe istället för tidigare 18.00 fpe då HN Baracuda var det överlägsna förstahandsvalet.

"When somebody gives you a lemon...."

"....just make some lemonade..."

Efter de gångna dagarnas diskussioner och mina tidigare inlägg på bloggen så har tyvärr en del dragit den felaktiga slutsatsen att jag är kategoriskt emot det regelverk som FT Sverige på ett förtjänstfullt sätt har implementerat. Så är naturligtvis inte alls fallet och i synnerhet inte innan vi har tillämpat det under i alla fall innevarande säsong.

Visst har jag pekat på en del tillkortakommanden, påpekanden som jag tycker är helt berättigade och visst är det alltid så att allt nytt alltid kan göras bättre i takt med att svagheterna blir allt mer uppenbara?

Detta utesluter dock inte att jag kommer att ta del i den kommande säsongen efter bästa förmåga, det enda som krävs är en anpassning efter det nya regelverket och i dag så ska jag delge mina planer lite på hur jag resonerar där.

BSA Ultra Mk I .22

Detta vapen är på 24-25 joule och jag har alltid tävlat med det i klassen PCP FP. Som de flesta har noterat så blir då framgångarna blygsamma, enär ett handikapp på ungefär 20 joule eller 80% är förödande för möjligheterna att placera sig bra. Nu så har jag dock inte tävlat för just den sakens skull utan mest för att det har varit roligt och då har detta inte spelat så stor roll. Ska vi nu däremot satsa mer seriöst, i en mer seriös tävlingsform, så duger inte detta. Sålunda så ska jag ta ner vapnet i effekt till 16 joule där jag tror att det kommer att vara mera konkurrenskraftigt mot de övriga tävlandens vapen. Jämfört med en vanlig 177/10J så bör jag då ha ungefär samma utgångshastighet (188 mps med 14.30 gn) men ett betydligt bättre BC, liksom möjligheten att faktiskt slå ner målet även på de längre avstånden. Svåraste konkurrenterna blir naturligtvis 177/16J men de förefaller ännu vara relativt ovanliga. Antalet 22/16J torde också vara lätt räknade, det är nog ganska osannolikt att någon skulle ta ner sin bössa på 22/45J bara för att tävla hos 16J-klassen.

FX Airguns Elite Mk I .25

Detta vapen har jag tidigare inte använt av den enkla anledningen att jag har kört Ultran i klassen PCP FP och min Elite har inte fungerat speciellt bra som nedstrypt till bara 45 joule i sin kaliber 25. Jag har tidigare undersökt möjligheten att erhålla licens för en växelsats till kaliber 22, alltså inskaffa en lös 22-pipa, bara för att skapa ett mer lämpat vapen för tävlingsformen men där har jag fått avslag med hänvisning till att jag redan har papper på ett 22-vapen. Tydligen så tillämpar man här princpen att kalibrarna är särskiljande för behoven. Om detta så kan man tycka lite av varje men det är i nuläget inte så mycket att göra något åt. Lösningen då blir att titta på en annan kaliber än 25 och 22 vilket lämnar mig kvar med kaliber 177 och 20, där naturligtvis den sistnämnda är mest intressant. Ju större kaliber, desto bättre.

Jag är egentligen inget fan av kaliber 20 och det är man generellt sett inte någonstans i världen, förrutom möjligtvis i Sydafrika och andra länder där kalibern är fördelaktig av rent juridiska skäl (licensfri status etc). Sant är dock att vissa fjädervapen fungerar väldigt bra i den här kalibern och i synnerhet kombinationen av Weihrauchs pipor och HNs diaboler har visat sig vara universellt lyckosam, vilket många ägare till .20 HW77/97/95/98 etc vittnar om.

Chambers saluför exempelvis blanks med kaliber 20 från Lothar-Walther men dessa betingar över £100 oblånerade och kräver en hel del strul för att importeras legalt. Enklare då att bara beställa exempelvis en HW30 etc med kaliber 20, skära av pipan och svarva ner den till korrekt storlek. En stor fördel med Elite är ju att man inte behöver tänka på matarpinne etc och infästningen till själva blocket är dessutom den enklast tänkbara. Ett begagnat vapen eller kanske ett importvapen från Tyskland borde man kunna komma över för under 1500 kr och dessa är ju helt legala att både importera och inneha så länge som de är licensfria.

BSA Ultra Mk III .177

Detta vapen köpte jag nytt i höstas för att använda till 10J men då den klassen numera är ihopslagen med 16J och då jag dessutom tänker köra den andra Ultran i den klassen så blir detta vapen helt överflödigt. Jag har ingen tomt som tillåter skytte längre än dryga tiotalet meter och de behoven där löser jag med min 7.00 joule Diana 25 istället. Åker jag sedan till skjutbanan så skjuter jag ju inte 10 joule där utan då tar jag naturligtvis min Elite i typ 90% av gångerna eftersom jag får möjlighet till 50 meter. Den försäljningen får helt enkelt finansiera växelsatsen till Eliten.

Sammanfattningsvis så ska jag försöka köra i klasserna 16J och 45J, den sistnämnda under förutsättning att det löser sig med en växelsats. Det ska bli spännande att de hur den säsongen kan utvecka sig...

Man kan väl inte låta bli att gilla BAR...?

  Vi säljer den gärna till dej - men det finns bättre vapen på marknaden...

Ibland så är Lloyd & Co uppfriskande ärliga på sin hemsida även om det kan ta sig lite drastiska uttryck. Lusläser man deras hemsida så kan man hitta en del guldkorn där man öppenhjärtat berättar vad man tycker eller inte tycker om en hel del produkter som de själva saluför..

Fokus på fjäder?

När jag läste resultatlistan från tävlingen i Onsala så slog det mig att mycket få fjädervapen var representerade. Anledningen till detta tror jag beror på följande:

1) Vapen under 10J tävlar nu mot vapen på upp till 16J. Banorna är längre och därmed tiden knappare än någonsin samtidigt som det numera kostar 70 kr att gå en runda - vem vill då tävla i ett sådant distinkt underläge som 60% av anslagsenergin utgör?

2) Fri Fjäder - alltså fjädervapen med effekt högre än 10J - är utslagna av kravet på licensuppvisande. Få personer har och än färre väljer att "slösa" en svår-att-få-tag-på licens för ett fjädervapen när det finns så många roliga PCP på marknaden, dessutom till bättre (relativt sett) andrahandsvärde.

3) Öppna riktmedel tillåter både PCP och fjäder i samma klass och man blandar också effekten där. Detta gör att en vanlig licensfri fjäderbössa har svårt att hävda sig i konkurransen.

Samtidigt så vet jag att det finns massor med fina fjädervapen runt om i landet som aldrig kommer ut på tävlingarna och ibland så kommer därmed inte heller dessa vapens ägare ut, ibland för att de bara har ett enda vapen som inte fungerar i tävlingarna av ovanstående skäl och ibland för att man tycker att byråkratin och alla papperskrav (licenser, Grönt Kort, avgifter etc) avskräcker. I ytterligare några fall så tror jag det beror på att man helt enkelt inte känner sig konkurrenskraftig mot mer tävlingsvana deltagare som dessutom har "bättre" och dyrare vapen med mer avancerade och dyrare riktmedel.

Oavsett vilket så är konsekvenserna att utbytet i verkligheten mellan dessa entusiaster uteblir och tävlingsarenan förvandlas än mer till en sluten krets för de där tillhörande, något som jag inte tror är gangfullt för hobbyn.

Jag anser att Tomaz, Gunther mfl har gjort ett jättebra jobb med den internationella anslutningen, visst - tävlingsformen passar kanske inte mig personligen, men ett bra jobb har de gjort och jag tror att den tävlingsformen har ett bra berättigande i landet. Den ger också hobbyn en stor legal legitimitet. Nackdelen jag befarar är ju tyvärr en viss elitism och som en inteckning för detta så tar jag de allt färre tävlingsdeltagarna.

Låt oss nu leka med tanken: en ny tävlingsform, en ren fjädertävling. Tre klasser; 1) Fjäder upp till 10J, 2) Fri fjäder, "no questions asked", 3) Öppna riktmedel med max 10J och fjäder.

Back to basic liksom, ingen tävlingsavgift, enbart kikarsikte med fast eller tejpad parallaxjustering, stående eller sittande skytte med ingen rumpa på marken. Vi kör med 30 mål så att man hinner gå alla tre klasserna samma dag utan att stressa och med tid över för inskjutning, socialt småprat och allmänt banskytte i goda vänners lag.

Öppna riktmedel går med "korn o skåra" samtidigt som man får köra två klasser med samma vapen så att någon som har exempelvis ett 10J vapen även kan köra Öppna Riktmedel med samma vapen. Skjutplats i närheten av GBG för vettiga kommunikationer (tåg/buss/bil).

Finns det något intresse för något i stil med ovanstående?

Hör av er i kommentarsfältet om ni skulle kunna tänka er att hänga med på något dyligt...

Resultatlistan

Alltid ett populärt ämne i efterskott är resultatlistan och nu har Onsala äntligen fått ändan ur vagnen och lagt ut den online. Jag förstår fortfarande inte varför detta alltid tar så kopiöst lång tid? Vi lever på 2010-talet och jag hinner se mängder med foton på prisutdelningar och liknande i realtid på exempelvis Facebook när tävlingen har avslutats men ändå så tar det alltid något dygn (!) innan listan ramlar ut...

Nåväl...

Fullpower PCP drog naturligtvis flest deltagare, 13 st. Sedan hade man slagit ihop PCP 10J med upp till 16J men ändå delat klassen i "debutant" respektive "icke debutant", en smula förvirrande då många gamla rävar som jag har tävlat med i åratal ändå ställde upp som "debutanter"??

Kanske bara ett strategiskt sätt att minska konkurrensen?

Klassen upp till 16J, vilken dominerades av 10J, mönstrade in 8 deltagare. Samma klass, men nu kallad "debutant" och även denna dominerad av vapen på 10J eftersom här var just 10J gränsen räknade in fem respektive tre (!) deltagare för PCP och Fjäder.

Förutom dessa så hade vi tre juniorer och tre som sköt Fjäder FP. Det absoluta bottenresultatet var Öppna Riktmedel som hade blott 2 (två!) deltagare. Alla som bara hade deltagit där hade alltså varit garanterad en pokal, inte mycket till tävling där med andra ord. Att ingen nappade på detta berodde förmodligen på att 1) ont om tid, 2) startavgift på 70 spänn, 3) trött efter den tidigare grenen som ju nu var osedvanligt lång.

Vi såg alltså färre deltagare, trots strålade väder, fler klasser men med färre tävlande i varje klass och färre klasser som nyttjades av samma deltagare. Om detta är representativt för utvecklingen, är det då så vi vill ha det?

Hur kul är det exempelvis med en klass där bara två personer deltar??

Sedan är det flera som har förundrat sig över att jag gnäller över startavgiften på 70 kr. Jag vill börja med o påpeka att jag i sak inte har något emot summan som sådan men jag hade gärna velat veta vad jag får för de extra 20 kr per klass som jag i egenskap av deltagare måste betala som "extraskatt" till Svenska Skyttesportförbundet?

Exakt vad får jag för dessa pengar?

Ännu har ingen kunnat ge ett vettigt svar, det kanske helt enkelt är så att ingen egentligen vet? Nu vet jag inte hur det är med er men för min del så tyckte jag att tävlingarna var precis lika roliga och meningsfulla när det kostade 50 kr som nu när det kostar 70 kr. Visserligen så blir allt dyrare men +40% på ett kalenderår?!  Var detta måntro för att finansiera alla stoppur?

Jag ser det så här: Det är önskvärt för sporten om fler personer deltar och då handlar precis allt om tillgänglighet! Alla "trösklar" som förvårar för sporten måste man eliminera. Det ska inte vara dyrt, krångligt eller byråkratiskt att få vara med att tävla - söker man detta så finns det mängder med krutskyttegrenar.

Luftskytte ska vara billigt, roligt och utvecklande.

Ska vi få folk att åka långt för att tävla så måste tävlingen vara billig och omväxlande. Man måste få hinna (o ha råd) att skjuta flera klasser med olika vapen, man måste ha tid att kunna umgås utanför skogen och även att samtala inuti den, den sociala delen är viktig för många. Man måste ha fler tävlande i varje klass, ett par tre tävlanden duger inte - detta måste vara en varningssignal till att något måste förändras och förbättras.

Intressant var dock att alla gamla matchvapen förefaller ha försvunnit, i gårdagens tävling så fanns det bara 2 stycken exemplar, båda FWB 300. Förbluffande! Vanliga fjädervapen var också ovanliga, två Diana 54, två HW97 samt två HW30S och en HW80/LGV - detta var samtliga fjädervapen i tävlingen, licenskrav eller inte!

Anledningen är enkel, licenskravet (som jag i sak står bakom) "dödar" fjäderklassen då få tävlanden "slösar" en licens på ett fjädervapen numera. De som skjuter upp till 16J tenderar till att välja PCP, endast en skytt där sköt fjäder.

Fullpower PCP dominerades fullständigt av FX Airguns, detta fabrikat stod för 10 utav 13 deltagare. Två var Axsor och slutligen mitt BSA. De första åtta platserna togs av vapen från FX. Åter igen, licens krävs och då väljer alla deltagare att lägga den värdefulla licensen på det "bästa" alternativet - några roliga uddavapen lär man inte se här.

Nej - nu ska jag inte klaga längre, jag har följande förslag:

Gärna en gren som klarar de internationella reglerna (stoppur, 45 mål etc) men resten av tävlingarna på vanliga regler. Anpassa avgifterna därefter, 70 kr för internationell klass, 50 kr för övriga. Märk upp alla stationerna, låt de 10 enklaste av de 15 tillgängliga vara de som ingår för Öppna Riktmedel så att denna klass slipper idiotmålen på 50 meter med reducerad träffzon som bara gör tävlingen till ett lotteri, om än med dåliga odds.

Alltså: 11-16 joule för fjäder och PCP i samma klass, 10J PCP, 10J Fjäder och sedan en klass för FP 45J för både PCP och fjäder. Slutligen Öppna Riktmedel för enbart 10J och fjäder. Sedan Junior 10J, max 18 år. Då hade vi haft 6 enkla och logiska klasser, 1 som går internationellt och 5 övriga.