En kort utvärdering...

  Här 10 skott på 50 meter med JSB Exact 8.44, lätt vind åt vänster..

Nu har jag kört ett par askar diaboler igenom Challengern och några intryck börjar samla sig. Liksom alla andra modeller på marknaden så finns det både för- och nackdelar hos just den här konstruktionen. Vissa detaljer är unika för just detta vapen emedan andra bara är ganska ovanliga hos PCP överlag. Det är främst dessa som jag ska adressera här nedan.

Straight-pull

Den här typen av repetering har blivit allt vanligare och populärare hos studsare men är fortfarande en smula udda hos PCP. FX Airguns hade en variant på sin Ultimate med pistolgreppsmanövrering men annars så är det en ganska ovanlig repeteringsform. Till skillnad ifrån ett bakmonterat repeterhandtag så kräver en äkta straight-pull inte att man lyfter handtaget vid repeteringen utan man drar det bara rakt bakåt och sedan framåt igen. På Challenger så är detta en av modellens stora behållningar, som jag ser saken. Själva slaget är kort och distinkt liksom enkelt att manövrera rent kraftmässigt. Själva T-handtaget däremot har ingen styrning mot blocket så när man sluter handtaget så måste man ha koll så att det passas in rakt mot blocket. Sluter man inte mekanismen helt så kommer T-handtaget att kastas bakåt mot skyttens nästipp samtidigt som man hör ett rejält "puff" då luften smiter ut bakvägen istället för att driva fram diabolen. Repetermekanismen är helt ambi och handtaget manövreras precis lika bra från både höger och vänster sida, dessutom så sitter det ju bra placerat till skilland från exempelvis MMC hos BSA som kräver manövrering också framtill framför lufttuben eller bygelrepetering som kräver rörelserum nedåt.

Duel fuel och HPA

En unik fördel på Crosmans olika produkter är duel fuel konceptet. Detta betyder dels att man kan välja om man önskar driva vapnet på kolsyra (Co2) eller tryckluft (HPA) och dels att om man väljer HPA så kan man köra på ett väldigt lågt systemtryck, i detta fallet från 135 Bar och ned till runt 50 Bar. Här i Sverige så är kanske användningen av Co2 tämligen marginell då vi har generösa regler för tryckluft men på andra marknader där det inte förhåller sig så eller där man av tradition har fin försäljning av kolsyrevapen (USA) så förekommer det att man kör vapnen på Co2 istället för HPA. Själv så har jag inga planer att köra kolsyra utan för min del så finns fördelen i det låga systemtrycket som ger otroliga mängder skott på en fyllning.

Skena under stocken

En tillbehörsskena under stocken kommer på fler och fler vapen numera och detta inte utan anledning. En skena är mycket praktisk för alla möjliga ändamål, från montering av remmar till mer avancerade bipodmontage. Vill man sedan montera en hamster så underlättas naturligtvis också detta. Ännu bättre hade det varit om Challengerns skena hade varit demonterbar, alltså fastskruvad som på S200T, men här är den pressad/limmad in i själva stockmaterialet.

Övrigt

Ser man sedan på de övriga detaljerna så är jag fortsatt nöjd med stocken och i synnerhet så nu när jag har modifierat och ersatt bakkappan. Original så är denna tillverkad av en glatt hårdplast men nu har mitt vapen en

betydligt bättre enhet av metall och gummi. Ytan är en smula sträv, eller knottrig, viket ger gör den behaglig att hantera. En solid och stabil stock utan att känns överdrivet tung. Avtryckarenheten har jag ännu inte modifierat utan den är bara lite justerad ifrån original. En mycket trevlig enhet och betydligt bättre än på S200T-serien. Säkringen är bra placerad och inte heller automatisk - utmärkt! Till de mindre goda egenskaperna hör finish och passning på "amerikansk" nivå, alltså bortom all kritik på ett 6000 kr-vapen och fullt i nivå med en helt vanlig tusenkronors 2240. 

En mix

  Katten bland hermelinerna...

Igår så gjorde jag ett besök på Nya Vapenaffären i Trollhättan med anledning av att jag hämtade ut en nytryckt tub hos närbelägna Brandservice på Överby. Tuben, tillverkad 2001, hade lustigt nog aldrig besiktigats sedan dess utan bara varit stående. Den hade dock använts till dykning då kranen föreföll ganska ordentligt oxiderad. Tyvärr så fick den blästras så prislappen landade på 976 kr men nu är den i gengäld godkänd för teknisk luft och kan användas fritt ända till 2023.

I vapenaffären så brukar det inte finnas så mycket som intresserar, av naturliga skäl mest krutvapen. Dock så hittade jag till min stora förvåning en Webley & Scott Axsor stående i ett hörn?! Nyfiken som jag är så var jag bara tvungen att fråga en säljare om vapnet för att få reda på dess bakgrund. -"Axs--or??, vad är det?", sade han. När jag berättade att det gällde "luftgeväret" så påpekade han raskt att de minsann inte hade något luftgevär alls i kausunen. varpå jag fick hålla fram det framför honom. -"Eeeh..." blev svaret. Därefter så erkände han snabbt och utan omsvep att han inte "kunde så mycket om luftvapen" men "att det minsann såg ut som sådant där tryckluftsgevär".

Nåväl..

Något exakt pris kunde han inte precisera, tydligen så var vapnet inte "inskrivet". När jag frågade om det kanske var licensfritt så slog han direkt ifrån sig detta och sade att det hade kaliber 22...  Efter ett ögonblicks funderade så trodde han "några tusen" eftersom "sådana är rätt dyra".

Själva vapnet föreföll vara ett rent hembygge. Stocken var sliten och delvis skadad, en flisa hade gått ur kolvdelen, men hantverket var inte att klaga på. En snyggt hemmasnidad lamintstock med fina proportioner och maskinfräst infräsning för mekaniken. Lufttuben var sprejburklackad med silvergrå fälgfärg och pipan redigt sliten och repig i blåneringen. Ett magasin medföljde och intressant nog så var bössan en karbin. Varbygel och avtryckarblad föreföll komma ifrån eftermarknaden och var riktigt snygga, kanske de bästa detaljerna på hela vapnet. En skruv saknades till infästningen av mekaniken på undersidan av förstocken. Piphållaren hade på ovansidan någon form av konstigt hål, som för ett kornsikte. Exakt vad detta var tänkt att fylla för funktion kunde jag inte reda ut. En annan kund i kausunen påpekade apropå ingenting att "sådana luftgevär kräver licens för man kan jaga djur med dem, precis som riktiga gevär". Jag log avmätt mot honom och nickade som ett diskret erkännande av sanningshalten i hans utsaga.

Så, eftersom "några" bör vara mera än "ett par" så antar jag att säljaren fiskade efter i alla fall minst 3000 kr för denna 15 år gamla Axsor i skick som ovan och på licens...

  En tripod för mobiltelefonen...?

En lite mer intressant pryl som jag har fått tips om är en tripod på Ebay som för £5.50 kan hålla mobiltelefonen stilla när man filmar eller fotar med densamma. Det intressanta med denna är dock inte själva tripoden utan hållaren. Den har nämligen samma standardgänga som Serben har för sitt kikarsiktesfäste!

  Nu kan man använda mobilen till kikarsiktesfästen

Med hjälp av denna så behöver man alltså inte släpa med sig en kompaktkamera ut för att fota när man skjuter. De flesta av dagens mobiler har ju alldeles ypperliga kameror numera och värstingarna har jag sett runt 20 megapixel.

Bevisbörda och försiktighet

Till att börja med så tycker jag det är kul, intressant och givande att licensförhållandena runt lösa pipor har väckt ett sådant intresse. Det är alltid spännande med den här typen av diskussioner. Idag så tänkte jag adressera två saker som är viktiga att beakta runt den här debatten:

Bevisbördan.

En vanlig invändning runt ämnet är att det ju alltid är en eventuell åklagare som har bevisbördan, man är alltså alltid oskyldig tills motsatsen har bevisats - eller hur? Detta är naturligtvis helt riktigt men samtidigt så måste man beakta själva utgångspunkten för frågeställningen. Denna är dessvärre sådan att vapen per automatik alltid är olagliga för civilt ägande här i Sverige. Åberopar man sedan någon form av undantag (exempelvis en vapenlicens), ja då måste man själv bevisa att vapnet och förhållandena runt detta innehav överensstämmer med undantaget. Principen är exakt samma med narkotika. Använder man narkotika legalt, exempelvis för medicinska ändamål, men påträffas med detta då är det inte åklagaren som ska övertyga rätten om att narkotika är olagligt utan då är det brukaren som måste bevisa att hans bruk är legalt och ett undantag ifrån den normativa regeln. 

Försiktighet.

Ponera nu att jag har fel. Jag talar i nattmössan och mina meningsmotståndare har rätt. Vilka är då konsekvenserna för de som följer mitt råd? Jo, de missar möjligheten att äga en vapenpipa utan vapenlicens. Thats it! Säg nu istället att jag har rätt och att mina meningsmotståndare har fel. Vilka är då konsekvenserna? Jo, då gör man sig helt plötsligt skyldig till vapenbrott, olaga vapeninnehav. Förutom böter så kan man säga hejdå till sina eventuella vapenlicenser och belönas dessutom med en anmärkning i belastningsregistret. Har man riktig otur så har man ett säkerhetsklassat arbete och blir då omplacerad eller uppsagd från jobbet.

Sammanfattningsvis - var försiktig när ni lyder olika personers råd och innan ni följer deras utsagor (även mina). Gör en konsekvensanalys innan ni springer åstad och prövar olika saker...

Licensplikt för lösa vapenpipor

Ett återkommande ämne som har aktualiserats i en helt ny tråd på luftvapenforumet är tillståndsstatusen för lösa pipor avsedda för licensfria luftvapen. För att veta om något, i detta fall en pipa, är tillståndspliktig eller inte så får man läsa de lagrum som är aktuella, i detta fall Vapenlag 1996:67. Där kan man läsa följande;

3 § Vad som sägs om skjutvapen gäller också 
a) anordningar som till verkan och ändamål är jämförliga med skjutvapen,
b) obrukbara vapen som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen,
c) start- och signalvapen som laddas med patroner,
d) armborst,
e) tårgasanordningar och andra till verkan och ändamål jämförliga anordningar,
f) slutstycken, ljuddämpare, eldrör, pipor, stommar, lådor, trummor och mantlar till skjutvapen, eller armborststommar med avfyrningsanordningar,
g) anordningar som kan bäras i handen och är avsedda att med elektrisk ström bedöva människor eller tillfoga dem smärta, och
h) anordningar som gör att skjutvapen kan användas med annan ammunition än de är avsedda för. Lag (2011:467).

Vi kan alltså lätt läsa oss till att pipor är tillståndspliktiga. Huruvida piporna hör till licensfria vapen eller inte framgår inte av lagtexten, den talar enbart om "pipor". Det ligger därför nära till hands att tolka detta som "alla pipor" eftersom man inte lämnar något utrymme för undantag. Exakt hur ett lagrum ska tolkas kan man få ledning av i våra så kallade FAPpar, alltså "Föreskrifter och Allmänna råd för Polisväsendet". Här kan exempelvis en åklagare läsa sig till hur rättsväsendet önskar se tolkningen av våra olika lagrum. Av denna anledning så är det alltså viktigt att se vad som står om det aktuella ämnet i en FAP innan man tvärsäkert kan säga något om hur lagrummet ska tolkas.

Vill man läsa i en FAP om just vapenlagen så heter denna FAP "RPSFS 2009:13", mer känd som FAP 553-1. I avsnittet som behandlar tillståndspliktiga vapendelar så fastslår man följande (om vad en pipa är):

10. Pipa och pipämne med räfflat lopp. Även slätborrad pipa med patronläge.

Inte heller här, i hela denna FAP, så kan man tyvärr hitta något undantag för just tillståndsfria skjutvapen, alltså licensfria luftgevär. 

Nästa steg är att läsa prejudikat, alltså hur en rättslig instans (domstol etc) har avgjort en liknande frågeställning tidigare. Inte heller där har jag hittat något utfall som säger varken det ena eller det andra. Vår enda information att hitta blir alltså vapenlagen samt fappen och där kan jag, som sagt, inte hitta något som överhuvudtaget lämnar utrymme för undantag. 

Sålunda så är min personliga tolkning att ALLA pipor (även till licensfria vapen) är tillståndspliktiga om de inte sitter ihop med ett vapen som i komplett, fungerande skick bevisligen är tillståndsfritt. En pipas juridiska (tillståndsfria) status skiftar sålunda beroende på om pipan är monterad på ett licensfritt vapen eller inte. Alternativt omvänt, det enda sätt för en pipa att bli tillståndsfri är om den sitter på ett tillståndsfritt vapen - i alla andra fall så är pipan licenspliktigt.

"Men polisman X sade ju att...."

Detta är mycket vanligt - och det spelar ingen som helst roll vad en polisman, en handläggare eller vad vem som helst säger. Det enda som gäller är ett domslut! Har vi inte ett domslut så gäller aktuellt lagrum, är detta tvetydigt så får man söka råd i FAP eller prejuridikat. Finns inte besked att nå så gäller försiktighetsprincipen - är det inte uttryckligen lagligt så är det per automatik olagligt. Detta eftersom vapen överlag inte är tillåtna för civilt ägande och användande i Sverige utan dispenser, antingen en generell sådan (tillståndsfrihet) eller en specifik sådan (vapentillstånd).

Lördag på klubben...

  Vi var ett trevligt gäng som sköt ihop, de flesta med 10 joule...

Idag blev det ett besök på Fuxerna i riktigt kanonväder. Absolut vindstilla, lagom varmt och lagom kallt. Inga mygg och en nästan total stillhet. Endast det avmätta puffandet ifrån våra vapen störde friden. Själv så tillhörde jag nog dem som väsnades mest med min 7.50 joule Challenger då mina medskyttar använde (en mycket vacker och välskjutande) FWB-300 liksom en helshroudad 10J Bobcat med kaliber 22. Ändå handlade det inte om några speciellt korta avstånd, förutom för min del. Både Lorentz och hans Daniel sköt glatt mellan 30-50 meter med sina vapen medan jag själv, med min lägre effekt, höll mig inom 30 meter.

  Med 25 meter istället för 20 o dessutom utomhus så öppnar grupperna ordentligt..

Själv så kunde jag konstatera att det är svårare att skjuta bra på 20 meter utomhus än inomhus och att det är enklare att få bra resultat när man skjuter med skjutstöd än med bipod. Inga nyheter förståss men det är slående hur tydligt skillnaden märks när man bara har 7.50 joule till hands. På min 1/4" kikarsikte så var jag tvungen att gå 8 klick bara för att hålla riktpunkten likvärdig när jag ökade avståndet från 18 meter (inskjutningsavstånd) till 25 meter. Skulle jag sedan skjuta 30 meter så krävdes det ytterligare 12 klick. Bortom 30 meter sköt jag aldrig men i exempelvis Tyskland så har man hela 40 meter som maxavstånd för sin nationella klass i Field Target med bara 7.50 joule. Det är troligtvis än ännu större utmaning än 50 meter med 10 joule. Mycket intressant. På något sätt så blir alla beräknade kurvor påfallande mycket mer påtagliga när man upplever dem i verkligheten.

  Vid 30 meter så går gränsen...

Inomhusskytte och beslutsångest...

  Totalt 25 skott över uppmätta 20 meter inomhus, liggande med bipod.

Idag så kom jag över en hall så att jag kunde skjuta lite inomhus, fri från vind och nederbörd. Den enda diabolen jag hade möjlighet att pröva var 8.44 gn JSB Exact men jag misstänker att både RS och JSBH skulle prestera bättre. Hursomhelst så känns det lovande inför 25 meter benchrest.

På forumet så pågår det just nu en av hobbyns mest segslitna frågeställningar, i tråden "FX-bössa beslutsångest", nämligen vilken kaliber som är bäst. Denna gång så handlar det om 10 joule. Tyvärr så finns det även en hel del svammel i den tråden, exempelvis ett påstående om att ett vapen med kaliber 177 och 10 joule knappt kan slå omkull ett fallmål på 25-35 meter. Så kan naturligtvis vara fallet, i det enskilda fallet, men detta tillhör sannerligen undantagen. Om målet är friskt och står rakt monterat så kan man utan vidare fälla målet ända ut till bortom 50 meter även med 7.50 joule. Min åsikt i frågan är kristallklar - licensfria vapen fungerar bäst med kaliber 177 och då inom max 30 meter, vilket räcker till typ 90% av allt normalt skytte utanför skjutbanan.

Nästa delfråga var berättigandet av bullpup som koncept. Min åsikt är att det är svårt att hitta en bra bullpup men om man väl gör det så fungerar dessa precis lika bra som konventionella gevär, med fördelen av kortare totallängd. Den här typen av vapen har kommit i ropet nu med tanke på de nya modellerna från FX Airguns och jag skulle själv kunna tänka mig att äga en sådan men då givetvis i Elite-konfiguration. Magasin är jag inte intresserad av och fartomställare verkar vara mera trassel än fördel, driftsäkerhetsmässigt sett. Tyvärr så har många andra bullpups problem med konstig/obekväm ergonomi liksom topptung och rank banans samt grova eller primitiva avtryckarsystem.

I frågan om storleken på tuberna så ÄR stora tuber och i synnerhet sådana med höga systemtryck MYCKET olustiga att handpumpa i långa loppet. Handpump funkar om man har ett vapen på låg effekt och små tuber, gärna då också med låga systemtryck - annars INTE. Att handpumpa tar tid, kostar svett och möda samt ger sämre kvalité på luften vilket ökar kravet på vapnets (tubens) konstruktion/livslängd liksom servicebehov. Använd alltid tryckluft från dykflaska och betrakta handpump som udda alternativ i mycket speciella situationer. Tänk också på att de inbyggda pumparna på Indy och Indepencence inte ska förväxlas med konventionella handpumpar, dessa vapen är avsevärt enklare att handpumpa men ändå tröttsamma att skjuta långa sekvenser med under stationärt skytte. Detta problem kan ju lösas men det kostar en smula extra igenom att man förser vapnet med en egen extern buddybottle via slang. Räkna med runt 2000 kr extra men sedan så har man verkligen mycket av det bästa ifrån två världar - bekvämlighet och oberoende. Överlag så har stora tuber annars bara fördelar, så länge man inte handpumpar dem. De är visserligen större och tyngre men fördelar som jämnare utgångshastighet, fler skott på fyllningen, mindre risk för pingljud etc överväger. Små tuber fungerar bäst på vapen med måttlig effekt, max 16 joule och nedåt.

Den mörka tiden...

  Långt därborta kan man skönja ett ljus...

Nu har den mörka tiden kommit på riktigt i samband med övergången till vintertid. Regn, blåst och inte minst mörker innebär att man måste hitta andra sätt att bedriva sitt skytte. För min egen del så har jag 13 meter användbart avstånd hemma i mitt hus. Det är då 10 meter utomhus och ytterligare tre meter inomhus. Just att sitta inomhus och skjuta utåt är oerhört bekvämt när det är kallt, mörkt och regnigt utomhus.

  En vy igenom kikarsiktet..

Som ni säkert har läst här tidigare så består min målhållare av ett ombyggt fågelbord. Detta betyder att papptavlan skyddas mot regn av ett litet tak samtidigt som fågelbordet är vackert och inte direkt signalerar "skytte" till grannarna. Här finns en kort presentation av målhållaren ifrån ett tidigare inlägg:

Länk: http://airpang.bloggplatsen.se/2013/01/01/9231088-tips/

Nu när mörkret sänker sig så är LED-belysningen till stor glädje. Den består av en solcell och en diodlampa så den laddas automatiskt under dagen för att lysa de första 4-5 timmarna efter att mörkret har fallit. Detta då till skillnad ifrån på sommaren då den lyser hela (den korta) natten igenom.

  Closeup, om än lite skevt fotat..

Fördelen med solcellsbelysningen är ju också att man inte behöver gå ut för att sätta på eller stänga av ljuskällan. Det enda som krävs är att man tar vägen om målhållaren varje morgon för att ladda på en ny tavla. Vill man sedan skjuta på kvällen när man kommer hem så kan man bara ställa dörren lite på glänt och därefter skjuta 25 skott och aldrig behöva sticka näsan ur byggnaden. Detta är riktigt trevligt vintertid när temperaturen faller ner mot -10/15 grader och då har man ju även vapnet inomhus så att man slipper kondens, tryckskillnader och liknande..

Hur går det med bössan då...?

  Grön, skön och med en betydligt bättre bakkappa...

Jo, tyvärr så försvann min 3D-film i postgången och den jag hade kvar sedan sist räckte inte riktigt till att svepa hela stocken utan lämnade lite kanter obehandlade upptill på stockens ovansida. Nåväl, sådant händer. Istället så har jag målat stocken grön, som en temporär lösning. Färgen är en egendomlig blekgrön kulör ifrån en traktor anno dazumal. En annan förändring är att bakkappan av glatt hårdplast har åkt i soptunnan och ersatts av en "riktig" som är tillverkad av metall och gummi. Själva "axeln" behöll jag dock så inställningsmöjligheterna är oförändrade. 

Tyvärr så har riktigt goda förhållanden till att testa vapnets praktiska precision inte uppenbarat sig ännu. Lösningen blir förmodligen att ta med bössan för en after-work och testa den fullt ut inne i en verkstadshall, där har jag i alla fall 25-30 meter perfekt vindstilla förhållanden att skjuta över utan att behöva frysa rumpan av mig.

Ifrån bloggen Croswords så kommer dock rapporter från Ray o Hans i A-TEAM att Challengern klarar 5-skottsgrupper om 20 mm på 40 yards liksom 25 yardsgrupper runt 6 mm under rätt blåsiga omständigheter, helt godkänt för ett i grunden matchvapen avsett till 10 metersskytte och på bara 7.50 joule. I deras tester så uppgav de 100 skott för 10 meter och ca 70 skott för skytte på längre avstånd, ut till 40 yards. 

Framtidens kikarsikten?

  Nightvision samt inspelning av video...

BAR har nu börjat saluföra modell Photon från Yukon som har en hel del intressanta konstruktionslösningar. Förutom 5 gångers förstoring så har siktet bildförstärkning med inbyggd IR-lampa för att fungera oberoende av ljuskällor, alltså även i totalt mörker. Utgång finns även för extern videoinspelning, exempelvis en mobiltelefon.

Prisbilden ligger på £399