Direktlänk till inlägg 1 januari 2013
"Diskretion är en hederssak..."
Ungefär så stod det i kontaktannonserna i gamla tiders tidskrifter som Piff, Paff & Raff mfl. Diskretion kan även vara bra också i andra sammanhang och även då det gäller att bromsa eventuella hoplofobiska tendenser ifrån grannar och liknande.
Som de flesta av er vet så har jag åter igen blivit husägare, denna gång ett trevligt litet parhus om 95 kvm och 3 rok med tillhörande trädgårdstomt om blygsamma 120 kvm. Givetvis inte mycket större än trädgårdslandet vid mitt förra hus där bara den effektiva gräsmattan var över 2000 kvm men ändå klart bättre än lägenhetens dryga 60 kvm och bara 2 rok samt en balkong. Nu finns det möjligheter till meningsfullt skytte igen, om än på lite mindre ytor.
I effektiva mått mätt så disponerar jag lite drygt 15 meter bana, 5 meter inomhus + 10 meter utomhus. Inte mycket men det gör ändå att man kan skjuta lite när man själv så önskar. Tomten är också så bra belägen att jag har en säker skottvinkel bakåt från den tänkta skjutplatsen men skjutplatsen i sig självt (utomhusdelen alltså) är iaktagbar för större mängden grannar enär dessa passerar längs en gångväg varje gång de önskar ta sig till parkeringen.
Med andra ord så kan jag skjuta ifrån huset utan att bli iaktagen men målområdet har fri insyn. Skottvinklarna är säkrade men området är ljudkänsligt så ljudnivån liksom målområdets utseende är av största betydelse.
Efter en stunds funderande utifrån dessa förutsättningar så kom jag upp med en lösning enligt följande. Jag kom över ett fågelbord som påpassligt nog var skadat på ena kortsidan. Med kortsidan helt avlägsnad så fick jag ett djupt "hål" i form av en rektangel. Fågelbordet monterades på en lämplig stolpe, precis 165 cm ovan mark, och liknar i allt väsentligt ett helt normalt fågelbord. Själva fågelbordet kan enbart studeras ifrån sina långsidor av utomstående, förutom parhusgrannen som även kan se den ovanifrån.
Inuti fågelbordet har jag sedan monterat ett kulfång, fyllt med Unigum. Detta ger helt ljudlösa anslag liksom goda säkerhetsmarginaler även om jag bara avser att beskjuta det med 10 joule. Alla projektiler och projektilrester fångas upp och omhändertas.
Kvällstid så har jag en strömsnål LED-lampa inuti som möjliggör skytte på kvällen och natten, en stor tillgång vid den här årstiden. En av de äldre damerna som utgör mina närmaste grannar har för övrigt påpekat det trevliga fågelbordet och hur vackert det är att jag låter lysa upp det kvällstid då fåglarna ändå inte äter där...
Nåväl..
Förutom illusionen av något annat än bara en tavelhållare så håller taket på fågelbordet själva papptavlan torr, en stor fördel på vintern med stora mängder nederbörd av endera snö eller regn. Då placeringen av kulfånget är diskret och väderskyddat så kan jag låta kulfånget stå ute hela natten likväl som flera dagar - det finns alltid en fräsch tavla att påbörja eller fortsätta med, riggad och klar. Kommer det sedan rejält med snö, som förra veckan, så slipper man börja skyttet igenom att vada ut i halvmeterdjup snö bara för att sätta upp en tavla.
Slutligen så har jag noterat att fågelbordet och inte minst den stora öppningen som vetter mot huset utgör en svår lockelse för traktens skator och kajor. Den distinkta konturen av ett fågelbord lovar förmodligen "Mat" och den rejäla öppningen skapar dessutom en oemotståndlig nyfikenhet för att undersökas.
Så, nu tidiga morgonar innan jobbet eller sena kvällar innan det är dags att lägga sig så kan jag rasta min, detta år hela 50 år, gamla Diana 25 på 7.50 joule med öppna riktmedel på ett bekvämt och avslappnande sätt när som helst då det passar mig bäst.
Gott nytt år på er alla, förresten...