Direktlänk till inlägg 29 oktober 2013
Den mörka tiden...
Långt därborta kan man skönja ett ljus...
Nu har den mörka tiden kommit på riktigt i samband med övergången till vintertid. Regn, blåst och inte minst mörker innebär att man måste hitta andra sätt att bedriva sitt skytte. För min egen del så har jag 13 meter användbart avstånd hemma i mitt hus. Det är då 10 meter utomhus och ytterligare tre meter inomhus. Just att sitta inomhus och skjuta utåt är oerhört bekvämt när det är kallt, mörkt och regnigt utomhus.
Som ni säkert har läst här tidigare så består min målhållare av ett ombyggt fågelbord. Detta betyder att papptavlan skyddas mot regn av ett litet tak samtidigt som fågelbordet är vackert och inte direkt signalerar "skytte" till grannarna. Här finns en kort presentation av målhållaren ifrån ett tidigare inlägg:
Länk: http://airpang.bloggplatsen.se/2013/01/01/9231088-tips/
Nu när mörkret sänker sig så är LED-belysningen till stor glädje. Den består av en solcell och en diodlampa så den laddas automatiskt under dagen för att lysa de första 4-5 timmarna efter att mörkret har fallit. Detta då till skillnad ifrån på sommaren då den lyser hela (den korta) natten igenom.
Closeup, om än lite skevt fotat..
Fördelen med solcellsbelysningen är ju också att man inte behöver gå ut för att sätta på eller stänga av ljuskällan. Det enda som krävs är att man tar vägen om målhållaren varje morgon för att ladda på en ny tavla. Vill man sedan skjuta på kvällen när man kommer hem så kan man bara ställa dörren lite på glänt och därefter skjuta 25 skott och aldrig behöva sticka näsan ur byggnaden. Detta är riktigt trevligt vintertid när temperaturen faller ner mot -10/15 grader och då har man ju även vapnet inomhus så att man slipper kondens, tryckskillnader och liknande..
Hur går det med bössan då...?
Grön, skön och med en betydligt bättre bakkappa...
Jo, tyvärr så försvann min 3D-film i postgången och den jag hade kvar sedan sist räckte inte riktigt till att svepa hela stocken utan lämnade lite kanter obehandlade upptill på stockens ovansida. Nåväl, sådant händer. Istället så har jag målat stocken grön, som en temporär lösning. Färgen är en egendomlig blekgrön kulör ifrån en traktor anno dazumal. En annan förändring är att bakkappan av glatt hårdplast har åkt i soptunnan och ersatts av en "riktig" som är tillverkad av metall och gummi. Själva "axeln" behöll jag dock så inställningsmöjligheterna är oförändrade.
Tyvärr så har riktigt goda förhållanden till att testa vapnets praktiska precision inte uppenbarat sig ännu. Lösningen blir förmodligen att ta med bössan för en after-work och testa den fullt ut inne i en verkstadshall, där har jag i alla fall 25-30 meter perfekt vindstilla förhållanden att skjuta över utan att behöva frysa rumpan av mig.
Ifrån bloggen Croswords så kommer dock rapporter från Ray o Hans i A-TEAM att Challengern klarar 5-skottsgrupper om 20 mm på 40 yards liksom 25 yardsgrupper runt 6 mm under rätt blåsiga omständigheter, helt godkänt för ett i grunden matchvapen avsett till 10 metersskytte och på bara 7.50 joule. I deras tester så uppgav de 100 skott för 10 meter och ca 70 skott för skytte på längre avstånd, ut till 40 yards.