USFT Hunter

En unik design som också använder lågtryckssystem - och dessutom en udda pipa..

Att uppfinna hjulet igen

  Första träffbilderna efter omjusteringen, 15 meter JSB RS med halva skottvidden utomhus..

Idag så ägnade jag dagen åt att skruva med Challengern. Jag är lite nyfiken på vad som händer om jag minskar locktime. Just Challengern är ju intressant att justera eftersom den har en fullt steglöst justerbar hammare, vilket tyvärr är ganska ovanligt ibland normala PCP.

Jag började med att skruva ut hammaren och fick då en märkbart snabbare locktime, vilket ju är logiskt eftersom den längre hammaren nu inte behöver färdas lika lång sträcka för att öppna ventilen. Tyvärr så ökade dock rekylen lika märkbart och jag minskade därför på hammarens förspänning, vilket naturligtvis också minskade effekten då hammarens massakrafter minskar när den träffar ventilen. Så höll jag på och trixade lite fram och tillbaka tills jag hittade ett läge som kändes helt kanonbra.

Nöjd och glad över detta så scannade jag av lite grupper i hopp om att hitta andra Challengerägare som jag kunde dela mina upptäckter med och vars erfarenheter jag kunde lära ytterligare utav. Då snavade jag över en ägare som berättade att det i instruktionsboken faktiskt fanns en "grundinställning" på just Challengern?!

Efter att ha öppnat instruktionsboken ifrån sitt plasthölje och studerat den lite så kunde jag notera att sagesmannen hade helt rätt. Här fanns ju en exakt grundinställning beskriven. Med fyra och ett halvt varv ut på hammaren och .25" synliga gängor för justerskruven till hammarfjädern så var man i det läge som fabriken ställer in vapnen vid tillverkningen.

För skojs skull så mätte jag min egen inställning och kunde förbluffat notera - det var precis samma!

Tja, vad kan man då dra för lärdom av detta? Min slutsats är nog att 1) det är inte dumt att läsa instruktionsboken till ett vapen trots allt samt 2) man vinner alltid ytterst lite (om något) på att frihandinställa ett vapen jämfört med de slutsatser som vapentillverkaren redan själv har kommit fram till.

Efter att skruvande fram och tillbaka så landade jag på 8.00 joule med lätta 7.33gn JSB RS. Detta är förvisso klart mindre än legala 10 joule men även rekylen och locktime har minskat rejält. Som en extra bonus så har jag riktigt låg ljudnivå samt någonstans runt lite drygt 100 skott på en fyllning. 

De tio första skotten på en fyllning ifrån 135 Bar - notera jämnheten på tiondelen fps när..

Nu har jag inte kört en hel mätning igenom bössan men bara något tjugotal skott visar att det till större delen av kurvan handlar om spridning på ensiffrig nivå av fps och kanske någonstans runt 25 fps spridning totalt över 100 ovägda och otvättade diaboler.

Det kan gott vara värt en effektförlust på 20% och i synnerhet i skenet av att vinsterna ovan och det faktum att mycket lite av projektilbanan påverkas på avstånd ut till 25-30 meter.

Steyr - mer än bara Field Target!

Addicted to Airguns gör riktigt bra videorecensioner!

Steyr är hos oss mest känt för sina vapen till Field Target men faktum är att man även erbjuder en hel del andra spännande vapen, för de entusiaster som har en tjock plånbok redo. Förutom Hunting Automatic 5, som jag beskrev tidigare här på bloggen och som är unik igenom att i skrivande stund vara den enda äkta licensfria halvautomaten som saluförs i Sverige, så har man också några intressanta fullpowervapen.

En av dem recenseras i filmen ovan av Addicted to Airguns, besök gärna deras utmärkta kanal på tuben där de även har liknande recensioner om exempelvis FX Airguns Bobcat mfl.

Dessa fullpower modeller finns i två utföranden, vanliga HP med valbara kalibrar .177, .20 & .22 samt HP HFT som bara finns med kaliber 177 och lite annan utrustning, exempelvis en hamster. De effektlägen som erbjuds är 16 & 24 joule med 7.50 joule som alternativ till kaliber 177 samt 35 och 40 joule på högsta effekt med kaliber 20 och 22.

Egendomligt nog så erbjuder man ännu 2015 inte en enda modell i sin Hunting-serie med populära kaliber 25!

I begynnelsen..

En gång i tiden så började det på detta sätt även i Sverige

Idag så fick jag tips om en charmlig riktigt gammal film om hur Hunter Field Target en gång började i England. Man körde de första tävlingarna 2003 och samma år bildades UKAHFT (United Kingdom Association for Hunter Field Target). Intressant nog så var Sverige riktigt snabbt ute och anammade detta reglemente samma år varpå vi redan samma höst i Hova sköt enligt ett översatt engelskt reglemente.

Här, liksom i England, så blev det hela snabbt en succé och tävlingarna fortsatte ytterligare ett par år fram till 2005/-06 då man successivt började glida över mot den mer formella Field Target-formen istället.

Field Target, som är en enklare tävlingsform att utöva med större tonvikt på rätt utrustning än på rätt skytt - framförallt vid det mest kritiska momentet (avståndsbedömningen), konkurrerade då ut vår traditionella HFT varpå den sistnämnda helt enkelt tynade bort. De starka klubbar som nu sakta växte fram runt mitten av 2000-talets första decennium (Onsala, Laxå mfl) specialiserade sig snabbt mot just Field Target och med detta så var normaliteten fastslagen.

Under det senaste åren så har enstaka entusiaster försökt göra framstötar för att åter igen popularisera HFT men med ringa utdelning. De fåtal entusiaster som är intresserade av att tävla med vår typ av luftvapen har som regel tillräckligt med intresse och ekonomisk kapital för att gå mot Field Target, där man också har ett större internationellt utbyte.

De entusiaster som driver dessa klubbar har med andra ord gjort ett riktigt bra arbete.

Field Target är en dyrare sport att utöva, den kräver mer eller mindre att man har licens på sitt vapen för att man ska kunna tävla internationellt på samma vilkor som övriga länder, vilket också har lagt fokus på klassen 16 joule också hos våra nationella tävlingar. Man har av den anledningen anslutit sig till SvSSF som paraplyorganisation, vilket naturligtvis kräver ekonomi och organisation på en lite högre nivå. Man har kort sagt gjort sin hemläxa.

Så, är HFT helt avskrivet ifrån Sverige nu?

Jag tror inte det. Anledningen är att svårigheterna med nyrekryteringen av fler entusiaster inom Field Target. Det finns nämligen en given mängd hardcore fantaster för vår typ av luftvapen inom de geografiska ramar som klubbarna kan nå. Efter detta så har man mättat marknaden så att säga och man behöver då ytterligare påfyllning utifrån eftersom dessa hardcore fans trots allt är numerärt sett förhållandevis ringa.

Visst, man gör lite taffliga försök med att erbjuda stympade klasser som är fria på tävlingarna där deltagarna inte behöver en del av all den formalia som Field Target bär med sig i form av tävlingslicenser, skyttekort och liknande men hittills så har detta inte visat sig bära frukt i någon större utsträckning. 

Två av anledningarna tror jag är kostnaderna och komplexiteten.

Field Target av idag domineras av mer påkostade PCP och fokuset inom tävlingsformen ligger tveklöst hos 16 joule. Ska man köra licensvapen så krävs det ju mängder med merarbete i form av vapenskåp, kostnader, licensstrulet osv. Gillar man inte detta, då får man spela andrafiolen igenom att göra 10J, vilket inom Field Target mer eller mindre betraktas som en nödvändigt ont för våra nationella förhållanden. Till detta så hör också frågan om optik eftersom man inom Field Target använder optisk avståndsbedömning för att träffa rätt, vilket kräver dyra och avancerade kikarsikten. Initialkostnaden för att tävla inom Field Target på riktigt är alltså förhållandevis ansenlig. 

Komplexiteten finns också hos arrangörerna. Så fort man skapar en tävling med licenspliktiga vapen så finns det juridiskt sett bara små skillnader huruvida om det handlar om älgstudsare eller luftgevär. En tävling i Field Target måste alltså arrangeras med en viss formalia för att fungera och till detta så ställer också överstyrande paraplyförbund krav på utformning och intäkter ifrån denna. Det är av den här anledningen som det vanligtvis är betydligt dyrare startavgifter hos Field Target än hos våra tidigare HFT-tävlingar, som inte sällan var helt gratis.

Mot bakgrunden av detta så tror jag att det i framtiden kommer att finnas utrymme även för en enklare form av skytte för de som just tilltalas av enkelheten och informaliteten hos luftvapenskytte. En skytteform vars fokus kommer att ligga enbart på max 10 joule så att man kommer ifrån mycket av de tungrodda delarna både runt arrangemang som vapeninnehav, försäkringsfrågor och liknande.

Styrkan hos 10 joule är ju själva licensfriheten. 

I strikt juridiska temer så krävs det ju bara en yta där man har markägarens tillstånd att vistas, man sätter upp 20-30 fallmål på 10 stationer och går en eller två varv. Svårare än så behöver det inte vara egentligen. Eftersom man inte behöver vara på en skjutbana så skulle man kunna tänka sig en ambulerande klubb/förening som kör en turné under året med besök på 10-talet olika platser landet runt. Det största hindret för deltagande är ju inte att vi saknar personer som vill skjuta utan att dessa personer saknar renodlade FT-vapen och att de inte får en tävling nära nog rent geografiskt sett, för att de ska kunna vara intresserade av att färdas dit.

Här skulle en framsynt handlare kunna agera motor. En skåpbil/släpkärra med varor och fallmålslasten - sedan är det bara att köra. Åka till en av tiotalet geografiskt välplacerade städer, låna en bit mark av någon, sätt upp fallmålen och ett tält för försäljningen - nog borde detta kunna locka de entusiaster som inte bor alltför långt bort ifrån platsen?

I takt med att formaliseringen ("elitismen") hos Field Target växer sig allt starkare (jag lägger ingen värdering i detta) så tror jag samtidigt att en sådan polarisering även skapar utrymmen för alternativ som motsatser för de entusiaster som känner för något annat och något enklare. När allt fler polisdistrikt höjer ribban och mängden krav på riktiga skjutbanor, som ju läggs ner i parti och minut, och likaså även på licensutfärdande så borde det uppstå ett vaccum som andra skjutformer kan dra nytta av.

En av dessa skjutformer tror jag utan tvekan kommer att vara HFT - tillsammans med BR och Silhouette.

Framtiden får bevisa om mina tankar är rätt eller fel.

Dags att tävla igen !

Så har då de första tävlingsinbjudningarna anlänt för 2015. Här följer två stycken; en SvSF arrangerad tävling i Field Target av Mörrum, den traditionella så kallade Vårlaxen och en fri tävling i Silhuette arrangerad av Vetlanda Skyttegille. Nu återstår bara att se om det även kommer att dyka upp några inbjudningar i BR inför den kommande säsongen. Väl mött allesammans!

Field Target

Inbjudan Mörrum: https://www.dropbox.com/s/5b62cie8wpcfw8h/Inbjudan%20FT%20april%202015.pdf?dl=0

Mörrum kör en traditionell Field Target tävling under SvSFs reglemente, noterbart är att den fria klassen tyvärr bara har 30 mål istället för 50 mål och det är ju naturligtvis extra tråkigt när tävlingsplatsen ligger såpass avsides. Vi får hoppas att man ändå lyckas locka till sig ett gott antal startande. 

Anmälningsavgiften är 80 kr + den extra avgiften till SvSF som är 20 kr - totalt 100 kr per klass.

Silhuette

Inbjudan Vetlanda: http://1drv.ms/19EQGeu

Vetlanda kör en tävling i Silhuette under egen regi och man skjuter i serier om 40 mål per serie. Här finns en effektgräns på maximalt 25 joule, vilket är värt att observera för de som skjuter exempelvis PCP FP. 

Anmälningskostnaden är 20 kr utan överliggande avgifter - totalt 20 kr per serie

Låg effekt - hög precision - långa avstånd !

Lite skojskytte på 30 meter med JSB RS, totalt 25 st skott...  

Idag så tillbringade jag kvällen med att skjuta inomhus över 30 meter. Just att skjuta inomhus känner jag mig lite kuven inför nu när det börjar bli härligt varmt vårväder utomhus men i gengäld så blåste det lite och då blir inomhusskyttet direkt mycket mera tilltalande. Just vind är ju alltid ett problem för luftvapenskytte och i synnerhet då med vapen som har klen kaliber och måttlig effekt.

Idag sköt jag mest lite för skoj men jag passade även på att pröva mina kinesiska tävlingsdiaboler på lite längre avstånd inomhus där de inte påverkas av vinden. Efter lokalens ombyggnader under vårvintern så landar det på att jag totalt förfogar över 30 meter, vilket innebär att jag har tappat drygt 10 meter ytterligare som jag hade ifrån början. Trist men 30 meter inomhus är ju i alla fall bättre än de 15 meter jag har på hemmaplan och som ju delvis också är utomhus.

Sedan så måste man också tänka lite proportionellt. Jag har 50 meter på Fuxernas Skyttegille och det är ju förvisso betydligt längre än 30 meter, i alla fall för 10J/.177, men 30 meter är också ganska långt egentligen. Tänker man på en normal villatomt så är det långt ifrån alltid man kan disponera en så pass lång skjutsträcka helt ostört och än mer ovanligt att man kan göra det med en skjutplats under tak. I det perspektivet så känner jag mig mycket gynnad med mina 30 meter helt inomhus, därtill med värme.

Här 30 meter med 10 x kinesiska matchdiaboler och 10 x JSB RS  

I praktiken så är det ju faktiskt så att de flesta som skjuter utanför en regelrätt skjutbana har sällan så långa ytor till sitt förfogande, i synnerhet om man vill ha tak över huvudet vid skjutplatsen. Har man då en kortare yta än 40-50 meter så kommer man i gengäld väldigt långt med ett vanligt licensfritt vapen om max 10 joule.

Jag vet inte om det är åldern eller någon form av ökad insikt med åren som smyger sig på men jag skjuter allt mer med enbart 10 joule och allt mer sällan med tillståndspliktiga vapen. De extra meter som jag vinner i räckvidd har jag ju liksom ändå ingen nytta utav. Skjutbanan är ju på 50 meter, vilket är lite för kort för min FX Airguns Elite med tanke på kaliber och effekt, samtidigt som 20-30 meter gott räcker för meningsfullt skytte med ett licensfritt vapen och där hittar jag skjutplatser betydligt enklare och närmare än att behöva åka till banan.

Numera så slås jag ofta av effektiviteten hos de licensfria vapnen, alltså hur mycket skjutglädje man får ur dem på förhållandevis små ytor och hur vilsamt det är med låg skottljudsnivå, mängder av skott på en fyllning och att slippa alla de juridiska begränsningar som kommer med ett tillståndspliktigt vapen med tanke på transport, förvaring, tillåtna skjutplatser och inte minst säkerhetsaspekten. Ett tillståndsfritt luftvapen förkroppsligar så att säga själva konceptet med luftvapen som vapengrupp och gör alla dess fördelar än mer tydliga i fråga om tillgänglighet, ekonomi och säkerhet - liksom skjutglädjen.

Detta tror jag är tänkvärt för alla entusiaster och inte minst de som kommer nya in till vår underbara hobby.

Man behöver alltså inte ha ett vapen med hög effekt, grov kaliber, licensplikt osv för att kunna ha riktigt roligt och meningsfullt skytte med luftvapen - ibland nästan snarare tvärtom!

Ett litet skönt hål...

En mångsidig liten öppning...(foto BB Pelletair)

På Luftvapenforumet så gick det för ett par dagar sedan en tråd om locktime på olika PCP. Alltså den tiden det tar ifrån att avtryckarens trycks in tills dess att ventilen öppnar och diabolen kan böra accelereras. Hos de allra flesta vanliga PCP så kan man bara påverka locktime på ett enda sätt - igenom att öka förspänningen på hammarfjädern.

En högre förspänning på hammarfjädern innebär att hammaren accelererar fortare och locktime minskar. En nackdel av detta är dock att den ökade kraften också innebär att ventilen öppnar en längre tid och mer luft hinner ut. Med andra ord så ökar också effekten. 

Att öka effekten kan ju låta kul i sig självt men det kan också ha oönskade nackdelar. Eventuellt så kanske man har en effektgräns att ta hänsyn till, typ 10 Joule av legala skäl eller 16 joule av tävlingstekniska skäl, likaså kan man drabbas av obalans i vapnets setup som ökar spridningen ifrån skott till skott eller en oönskat hög luftförbrukning etc.

Rena tävlingsvapen har dock möjligheten att ställa in locktime separat och den finessen finns även hos Crosman Challenger. Med hjälp av detta så kan man alltså korta ner locktime utan att för den sakens skull öka vapnets effekt eller rekyl, den sistnämnda ökar ju om man ökar massakraften i hammarslaget igenom en högre förspänning.

Rent praktiskt så sker det igenom att hammaren består av två delar, en hammarkropp och en utskruvbar slagyta.

  Den tvådelade hammaren

När man vill minska sin locktime så sticker man alltså in en insexnyckel igenom bakstycket och dess justerskruv för hammarfjäderns förspänning. Nyckeln går sedan rakt igenom hammarfjädern och den ihåliga hammaren ända fram till ett fäste för insex inuti hammaren. När man därefter skruvar på insexnyckeln så "förlänger" man hammaren eftersom man då skruvar ut hammarens slagyta, den lilla delen till vänster på bilden ovan.

På detta sätt så kan man alltså ställa in hur "lång" hammaren ska vara utan att påverka varken dess vikt eller hammarfjäderns förspänning. Ökar man sedan förspänningen för att få mera kraft, så får man också backa tillbaka slagytan in i hammaren igen för att få en ökad slaglängd för hammaren så att man når högre effekt.

Både hammarfjäderns förspänning och den utskruvbara längden på hammarens slagyta är alltså individuellt ställbara helt oberoende av varann. Nackdelen med detta är att man får vara extra uppmärksam på hur man justerar in eftersom det då kan vara lätt att man justerar bort sig.

Själva bakstycket på Challengern har faktiskt tre olika funktioner, varav detta är den ena. På normala PCP så kan man ju bara (i bästa fall) ställa in hammarfjäderns förspänning men här går det att göra detta, samt locktime och även tömma hela systemet på luft med hjälp av ett avluftningsverktyg ("Degasser").

En genialisk liten uppfinning!

Att tömma ur luften ur ett PCP för reparation eller service är inte alltid det enklaste. För att underlätta så har Crosman dock ett speciellt avluftningsvektyg som också använder hålet i justeringsreglaget. Man skruvar helt enkelt in verktyget tills det bottnar och när man sedan skruvar ytterligare lite på det så töms all luft ur tuben ut igenom pipan. Enkelt, smidigt och genialiskt!

Slutligen så har vi själva justeringen till hammarfjäderns förspänning. Det sker igenom att man med fingrarna vrider på justerknoppen baktill på vapnet under T-handtaget. Med hjälp av denna så kan man då öka utgångshastigheten lite för att exempelvis perfekt balansera under en given gräns även om man väljer en annan diabol än den som vapnet ursprungligen var inställt till.

Hur mycket kan man då justera?

Inte mycket. Precis som T-versionen av CZ/S200 så har Challengern en transferportsstrypning. Orignal så kommer vapnet med en transferport som är 1.30 mm stor och då får man mellan 7-8 joule. Om man borrar upp porten till 1.50 mm så kan man ställa in mellan 10-11 joule. Tittar man på de portar som finns orignal, till samtliga 22XX-serien eller till Discovery så är dessa på gigantiska 3.55 mm! 

  Entusiastverksamheter som Alliance Hobby saluför till och med ännu större portar - 4.10 mm!

Man kan emellertid inte använda en så stor port till Challengern, dess ventilsystem är annorlunda och kan inte mata ut så mycket luft som en så stor transferport kan låta passera. 

Vill man alltså komma upp till 12 fpe (16.30 joule), vilket är ett vanligt önskemål för den tävlingsinspierande Challengern så ska porten ligga på 2.00 mm och lyckligtvis så finns det en färdig sådan port, för den som inte vill borra upp sin original 1.30 mm port. Denna port används på 2240 mfl som saluförs i England och Kanada med måttet .81". Med denna port på plats och inga modifieringar i övrigt (förutom justeringar) så hamnar man mellan 11-12 fpe i en jämn och fin kurva om ca 40-50 skott.

Vill man av någon anledning komma över 12 fpe så får man helt enkelt byta ventilen mot Discoveryns..

Licensfria halvautomater..

  Steyr förefaller erbjuda den enda modellen för ögonblicket..

Idag ringde jag till Fredrik på FX Airguns för att förhöra mig lite om FXs syn på att halvautomatiska luftgevär numera är licensfria ända upp till 10.00 Joule E4 jämfört med bara 3.00 Joule tidigare. Fredrik kunde då berätta att förändringen innebär ingen praktisk skillnad på det sortiment som FX Airguns erbjuder i nuläget.

Man kommer även fortsättningsvis att enbart saluföra halvautomatiska gevär mot licens.

På frågan om det gick att ställa ner Monsoon eller Revolution till under 10 Joule så svarade han att detta inte var möjligt, rent tekniskt sett. Däremot så skulle FX Airguns utan tvekan kunna konstruera en annan modell som kan repetera lika pålitligt som Revon och dess systermodell.

Något sådant vapen är emellertid inte aktuellt.

Så, vill man ändå ha en äkta halvautomat under 10 Joule så har Steyr sin Hunter Automatic med 7.50 Joule men enbart i kaliber 177 och med ett 5-skottsmagasin. Ett påkostat vapen med en tung prislapp och ett magasin på bara 5 skott är kanske inte optimalt för en halvautomat men det är allt vad marknaden erbjuder för ögonblicket.