Crosmans fantastiska lilla 2240!

En helt modern 2240 som idag 221101 kan köpas för $79 i USA eller 1295 kr på Röda Stjärnan, GBG.

Med en historia som spänner sig tillbaka nästan 70 år så har Crosmans Co2-pistoler blivit en lika solid del av amerikansk vapenkultur som exempelvis ikonen Ruger 1022. Vad många kanske inte vet är att trots den slående likheten mellan den ursprungliga 150 och dagens 2240 så finns det mycket betydande skillnader mellan dem, inte minst på grund av det stora uppehåll i produktionen som ägde rum 1969 till 1999.

Den ursprungliga modell 150 tillverkades mellan 1954 fram till just 1968 och produktionen blev inte uppdagen igen förens 1999 när den förbättrade efterföljaren 2240 lanserades. Även om 150 samt versionen med kaliber 177, modell 157, sålde bra så var det ingenting mot den succé som skapades av 2240 och alla dess moderna versioner.

Crosman sålde gärna kompletta satser med tillbehör samlade redan på 1950-talet.

Både 150 och 2240 är ju lite udda igenom sin kaliber 22 liksom att de inte egentligen är tillräckligt bra för att duga till tävlingsändamål. De är snarare att betrakta som plinkers eller hobbypistoler för rekreativt skytte. Rent affärsmässigt sett så hade de också fördelen att de bar en hel infrastruktur av tillbehör som krävde kontinuerliga inköp under användningen, främst då Co2-patroner. Dessa numera marknadsdominerande och välbekanta små behållare för 12 gram kolsyra skapades faktiskt inte av Crosman men populariserades utav dem under sitt eget varumärke "Powerlet".

Det finns flera olika Co2-patroner, här 8, 12 och 16 gram.

TIll skillnad från andra Co2-behållare på marknaden, för exempelvis drycker och liknande, så var de större med 12 gram istället för de då vanligare och mindre enheterna på 8 gram och hade dessutom en lite skvätt olja i sig för att säkerställa en fräschör för packningarna inuti vapnet - något som av naturliga skäl saknades i patroner för drycker. För säkerhets skull så kunde emellertid också gamla 8 grams patroner användas med hjälp av en speciell Crosman adapter.

Den lilla trevliga satsen från annonsen ovan i vekligheten.

Numera så är 12 gram Co2-patroner närmast en världsstandard för allt i hobbyvapenväg som drivs med kolsyra och man kan hitta dem under mängder med varumärken över hela världen, många sämre men också ett flertal bättre än Crosmans egen tillverkning. Själv så brukar jag köpa mina från Röda Stjärnan i Göteborg som tar mellan 4 och 9 kr per patron beroende på om man köper 500 stycken för 2000 kr eller en enda för just - 9 kr.

Räknar man lite på den hela så kan jag notera att mitt senaste inköp var 100 st Co2-patroner för 500 kr vilket innebär 5 kr per styck (o dessutom fraktfritt), vilket räcker till 60 skott vardera. Det betyder 6000 skott för 500 kr eller 500/6000 = 8.3 öre per skott alternativt 12 skott för 1 krona.

Det kanske är dyrare i långa loppet än ett PCP men det är ändå inte jättedyrt i pengar räknat, tyvärr så har ju Co2 lite av ett dåligt rykte för att vara dyrt i drift och dessutom att vapnen ofta läcker - så behöver alltså inte alltid vara fallet.

En kort film som visar hur Co2-patroner tillverkas.

Tittar man sedan under skalet på 150 och 2240 så finns det en hel del tekniska skillnader, uteslutande till fördel för den sistnämnda, även om mängden plast på dagens vapen mest är ett resultat av ökad lönsamhet för tillverkaren och rationellare produktion. Själva drivlinan däremot och inte minst packningarna är avsevärt bättre på 2240 än 150.

Med rötterna hos modell 150 presenterad 1954 så är 2240 minst sagt anrik.

Mycket på 2240 är alltså plast numera, nästan hela den övre delen på vapnet med siktet och kornsiktet liksom hela huset för pipinfästningen och repeterhandtaget. Nedantill så är handtagsplattorna av plast, liksom säkringen och locket på pistolstommens högra sida. Av metall är själva pistolhandtagets stomme, tuben, pipan samt pipbandet och skruvlocket för tuben liksom avtryckaren. Givetvis så är även ventilsystemet och avtryckarmekaniken av metall och dessutom repeterhandtaget.

Crosman 2240 är en oerhört simpel och självförklarande konstruktion som är enkel att förstå rent instinktivt.

Precis som många historiska vapen som STEN kulsprutepistol och BSAs luftgevär Meteor så är Crosman 2240 en produkt skapad av en långt gången och förfinad produktionsteknik. Ursprunget är ju modell 150, vilket blir väldigt tydligt när man kolla på pistolgreppet men mekaniken är förenklad på många sätt, exempelvis så anspänner man hammarfjädern samtidigt som man öppnar för att ladda en diabol. På modell 150 så är detta två rörelser och anspänningen av hammarfjädern är en betydligt mer komplicerad konstruktion med 2 olika effektlägen valbara.

En modern 2240 har bara 4 packningar.

Tittar vi på själva drivlinan så finns det enbart 4 packningar, en till matarpinnen, en till transferporten, en mellan spetsen på kolsyrepatronen och slutligen en mellan de två halvorna av själva ventilen. Ju färre tätningar och tillförande tätningsytor, desto mindre blir ju risken för att något ska läcka. Köper man en komplett packningssats så får man nu i slutet av 2022 betala någonstans mellan 80-150 kr, beroende på var man köper dem.

Vilken prestanda kan man då räkna med från en fabriksny 2240?

Ett problem med modellen är att den tyvärr levereras lite topptrimmad för att ge så hög effekt som möjligt.

Tyvärr så är en helt 100 procent original 2240 ingen höjdare.

Som vi kan se av en mätning på ett helt original vapen så erhåller man blott 12 skott på mitt exemplar med en spridning av 31 fps. Den här mätningen är gjord med 15.89 grains JSB Exact och vid 406 fps genomsnitt så innebär det 124 mps eller 7.85 joule E0. Att skjuta med den inställningen innebär ett stort slöseri med Co2 och ett otrevligt högt skottljud.

Exakt samma vapen men med 4 bortklippta på hammarfjädern - i övrigt helt identiskt.

Ett av de bästa och billigaste sätt att förbättra 2240 är att klippa bort 4 varv av hammarfjädern! Om man gör det så får man ett mycket tystare vapen som ger avsevärt fler skott på fyllningen till en mindre spridning och det till priset av relativt måttlig mängd förlorad anslagsenergi. Nu är den här andra mätningen gjord med JSB RS som i kaliber 22 bär en vikt på 13.43 grains. Utfallet blev 60 fina skott (ett någonstans i mitten ovan missades att registreras) inom en spridning på bara 16 fps. Eftersom projektilen är avsevärt lättare så blev naturligtvis anslagsenergin lägre, trots samma utgångshastighet i genomsnitt - 6.67 joule.

Man kan alltså säga att man förlorar ungefär 1 joule men man vinner i gengäld halva spridningen och 5 gånger så många skott!

Här ser vi kurvan för 100 procent original

Här ser vi kurvan för 100 procent original - med 4 varv kapade på hammarfjädern.

Den här modifikationen är mycket enkel att göra. Man lossar en skruv ovanifrån igenom plasthuset till repeterhandtaget, samma skruv som håller siktet samtidigt som man lossar den bakre skruven till pistolhandtaget. När detta är gjort så hoppar bakstycket till hammarhuset loss och man kan enkelt peta ur hammarfjädern och kapa bort 4 varv med en avbitartång. Monteringen är omvänd och modifikationen kostar naturligtvis ingenting.

Med JSB RS så får man en fin projektilbana.

När drivkällan är modifierad med den kapade fjädern så får man från genomsnittshastigheten av 124 mps en projektilbana som i tabellen ovan. Den innebär att man accepterar en projektilbana som avviker maximalt 2 cm i höjdled så kan man hålla rakt på hela vägen mellan 5 till 20 meter!

Trots bara 6.67 joule och den stora kaliber 22 så är alltså projektilbanan ingalunda oanvändbar.

Vi talar alltså om halva höjden av en tändsticka i avvikelse när man håller rakt på mellan 5 till 20 meter!

En utmärkt recension på 2240 från Andy på AAR on Air.

Avslutningsvis: om någon undrar över hur man framställer Co2 och i synnerhet förr i tiden när man inte hade Powerlets eller en Co2 på trycktankar så gjorde man på följande sätt, vilket gav grunden till de första Co2-vapnen på 1800-talet:

Ett enkelt och genialt sätt att framställa Co2.

Själv så håller jag faktiskt på att bygga lite runt min egen 2240 så en rapport om detta kommer också framöver.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...