Independence i blåst och solnedgång

Underbart ljust klockan 22:30

Idag var jag faktiskt ute o sköt lite, den första gången på ganska många dagar. Jag har dessvärre legat sjuk en längre period men idag så var jag tvungen att röra lite på mig, om inte så för att få lite frisk luft.

Ljuset är alltid speciellt vid solnedgången

Jag sköt lite tavlor för skoj på 40 meter men vinden var fruktansvärt ojämn så därför blev det lite fotande inför ett kommande reportage istället.

Serienummer 0011

En 40 mm manometer ser man inte på alla vapen..

Inga inlägg på bloggen...?

Korrekt dessvärre, jag har blivit sjuk och har inte haft tid/lust/möjlighet att uppdatera på ett par dagar men snart ska det vara som vanligt igen.

S200 Lighthunter

S200 Lighthunter

Vad gör man om man tycker att en S200 är för tung? En entusiast tog inspiration ifrån Falcons Lighthunter och kopierade stockdesignen för att på så sätt skapa en S200 Lighthunter. Ett ganska snyggt bygge.

I övrigt så har dagen varit lugn, ösregn och blåst. Förhoppningsvis är ovädret borta inom de närmaste dagarna och nästa lördag väntar tävlingen i Laxå.

Väl mött då.

Tuning by Straightshooters...?

Det verkar som att herrarna Kevin och Greg på Straightshooters har börjat slå sig in på tuning av fjädervapen, i samarbete med Rob Hawkins. Lite lustigt kanske eftersom Kevin vid flera tillfällen högljutt har förklarat på diverse forum att tuning är överskattat på de kvalitétsvapen som Straightshooters saluför.

Uppenbarligen så har inte kunderna lyssnat på det örat utan glatt fortsatt med tuning ifrån andra källor så här fanns det en marknad som gick Straightshooters förbi ända tills dagens introduktion av deras egen tuningservice.

För den som är lite nyfiken på deras tjänster, om inte annat så av akademiska skäl, så finns det lite mera info på följande länkar:

Rob Hawkins: http://www.springguntunes.com/TuningOptions.htm

Straightshooters: http://www.straightshooters.com/documents/whatsnew.html

Gott o blandat

CZ200T och ett snurrmål

Idag blev det en hel del skojskytte som omväxling till alla måltavlor. Jag använde då snurrmålet och detta är suveränt roligt men det kräver att man tänker sig för var man placerar det eftersom den här typen av mål tenderar till att kasta bort projektilerna till oväntade vinklar. För säkerhets skull så sätter jag alltid det målet i ett hörne mellan komposten och staketet så att dessa objekt kan fånga upp en diabol på irrvägar.

Två rejäla krukor ovanpå komposten

Ovanpå komposten så stod det två rejäla stenkrukor som verkar bestå av någon slags armerad lera, hård som attans. Ett givet mål att provskjuta mot, eller hur?

Ooops...ett hål rakt igenom - med 8 joule..!!

Döm om min förvåning när diabolen drog rakt igenom?? Visserligen så var ytan hård men det kan ju ha varit en slags ythårdhet för när diabolen väl träffade så verkade den penetrera ordentligt.

Här syns grovleken, ca 10 mm på en armeringsväv av syntet

Konsensus var nog att även effektsvaga vapen kan dra igenom mycket mera gods än vad man först tror. En viss försiktighet är alltså att tillråda när man skjuter mot okända objekt. Jag hade tänkt att använda krukorna som kulfång men detta var ju klart överskattat med tanke på att en enda diabol nästan gick rakt igenom ena sidan på en sådan.

Mina tillfixade fästen för rembygelfästet

En god vän hjälpte mig att svarva ner den ena distansen mellan bakkappan och stocken så att rembygelfästet fick en mycket bättre passform.

Rembygelfästet kan lätt roteras runt distansens hela diameter

Trots att fästet sitter stabilt så sitter det samtidigt "löst" på distansen så att det kan rotera och göra remmen mera följsam när vapnet vinklas.

Ett senkommet men stort TACK till den ansvarige för nedsvarvningen, jag vet att du följer bloggen.

Indien

En blivande stormakt och en tidigare brittisk kronkoloni med ett tungt angelikanskt arv att förvalta. Så även när det gäller luftvapen. Givetvis så finns det en stor och livaktig skara entusiaster som skjuter luftvapen även i Indien och dessa samlas - precis som vi - runt internetforum.

Det intressanta med detta forum är att det drivs på engelska, vilket gör det tillgängligt för människor över hela världen.

Länk: http://indiansforguns.com/viewforum.php?f=2

Incorporated ?

Ovanlig - men hur ovanlig..?

När Beeman importerade Feinwerkbau 124 till USA så lät han dessa vara märkta med texten; "Imported by Beeman Precision Airguns Inc" och sedan stod Beemans dåvarande adress, endera San Rafael eller Santa Rosa.

Det hela fungerade så att Feiwerkbau ryckte ett antal vapen ur sin produktion, inte nödvändigtvis i nummerföljd, och sedan stämplade man på Beemans text.

Notera Jnc istället för Inc

Tyvärr så hade någon en dålig dag vid sättningen av stämpeltexten så man lyckades få till bokstäverna "Jnc" istället för korrekta "Inc" på ett antal vapen.

Förkortningen Inc (=Incorporated) blev därför Jnc på ett antal vapen.

Enligt Blue Book så rör det sig om ca 20 stycken, vilka naturligtvis är intressanta samlarobjekt för 2010-talets entusiaster.

Sommaren 2000

Tio år sedan, det är nu sommaren 2010. Vad har hänt på luftvapenmarknaden och hur såg tillvaron ut för de fåtal entusiaster som höll igång för ett decennium sedan? Vilka sociala medier hade man, vilka vapen brukades, var köptes dessa och vilka träffar besökte dåtidens fantaster? Vilka var de stora profilerna och finns möjligtvis några utav dessa kvar i hobby ännu denna dag?

Om vi börjar med sociala medier så var det egentligen bara forum som gällde, bloggar var ett på den tiden okänt koncept. I England så hade Airgun BBS precis startats och Yellow Forum drog under vårkanten igång som en ersättare för The Airgun Letter Forum, som precis hade lagt ner. Antalet svenskar på dessa forum var dock försvinnande få. I Sverige så startade Mikael Koivisto sin klassiska sida Luftvapen under 1998 och det forum som han kopplade till sidan blev fort den naturliga mötesplatsen för våra nationella entusiaster. Då det inte fanns något annat forum i Sverige så fick forumet inte ens något namn utan var bara kort och gott Forumet. I efterhand så brukar man dock referera till det såsom Det Vita Forumet eftersom bakgrundsfärgen på det var vitt.

Forumet var ett mycket enkelt rullande forum som sparade 300 inlägg varpå dessa efteråt var försvunna. Layouten var snarlik The Yellow Forum på detta sätt, med skillnaden att det sistnämnda sparade inläggen succesivt. När jag själv kom till forumet 1999 så var det ganska långsamt med rätt sporadiska inlägg, något som snart kom att ändras. När vi ett par år efteråt körde på fulla skaft så kunde vi flera gånger tömma en helt sida (300 inlägg) på en enda kväll.

Ämnena berörde naturligtvis främst luftvapen och tonvikten låg helt klart på fjädervapen eftersom det var detta som de flesta entusiaster ägde. En av de stora profilerna var PCP-Roger, som faktiskt ägde ett PCP - en Career 707 - vilket namnet antydde. Han var också en av de få som körde dykarflaska till sitt vapen redan ifrån början. Egentligen en journalist ifrån Oskarshamn som hade fallit in i Airgunitus som vuxen och som skaffade en Sheridan ifrån Hammer vilken raskt byttes till en Career som han byggde om rätt så omfattande.

Den ende jag kommer ihåg som körde PCP vid sidan av honom var Tony (efternamn?) som satt i rullstol och sköt en Air Arms S300 med bravur. Det fanns också en kille vid namn Jan Magnus Danielsson (JmD) som i denna sväng funderade på att ersätta sitt Gamo CF-20 med en Axsor, vilket dock blev en splitt ny FX2000 istället då den modellen presenterades i samma veva. Jag vill minnas att han fick serienummer 6XX-någonting. Han var mycket tidigt ute med PCP och under det nästkommande året (2001) så brakade det loss ordentligt och ett tiotal FZX2000 dök upp hos de kända fantasterna i landet.

De flesta forumsdeltagare var mycket spridda på den här tiden och hade bara träffarna och forumet som gemensamma träffpunkter. Ifrån Stockholm så fanns det dock några fantaster mera samlade. Vi hade Andy Ö med en TX200 Mk I toppad med dåtidens värstigsikte (Tasco 3-9x50Ao) samt en ung gänglig gymnasist, David A (aka JaiGuruDeva, sedan JGD) som sköt Gamo men drömde om FX2000, en mycket duktig långhållskytt. Vidare så fanns Mikael R som skapade Tracker-sidan vid denna tid, givetvis Tracker-skytt.

Centralpersonen var naturligtvis Mikael Koivisto som drev forumet och försökte hålla ordning i leden, inte så lätt med figurer som undertecknad, JGD och inte minst Silwer (dock under annat namn). Många är de gråa hår som vi gav stackars Mikael när vi skoningslöst drabbade samman på hans forum med mer eller mindre sakliga argument och inte sällan rena personangrepp. I efterhand naturligtvis ganska skoj men säkert frustrerande på den tiden det begav sig. Mikael sköt en .177 BSA Supersport med 22-pipa, ett klassiskt vapen som han kanske till och med har kvar ännu idag..?

En av de duktiga mekarna var Kalle Kallander som också hade en TX200 Mk I vilken han hade sänkt ner i en underbart vacker lönnstock. Jag vill minnas att serienummret var 30XX och bössan använder han fortfarande på träffarna, nu dock med kaliber 20. Ett vapen som han redan på den tiden hade ägt i nästan ett decennium.

Dealer of choice var naturligtvis Hammer Arms men en del hade noterat att den tystlåtne entusiasten Patrik på Vildmarkcity hade stort genuint kunnande runt luftvapen vilket innebar att han drog en hel del kunder. En annan källa till främst delar var Robban på Tommys Vapenverkstad i Husqvarna.

Ibland de yngre killarna så måste även ErikS nämnas, en ung grabb med stor entusiasm som åkte ända ifrån Norrland för att delta på träffen 2001. Han packade ihop sin farsas BSA Meteor så att den obemärkt gick ner i en Salomon-ryggsäck och sedan började färden söderut. Han åkte tåg, buss, liftade och till sist så stod han på trappan hos en förvånad arrangör och frågade om man möjligtvis kunde få övernatta i dennes hammok för att sedan kunna samåka till träffen följande dag. Jag vill minnas att han var 15-16 år och envis som en terrier både när det gällde att ta sig fram i tillvaron såväl som att vinna, han sköt sig till en mycket bra placering dagen efteråt efter att ha byggt ihop vapnet på parkeringen. Meteoren ersattes sedemera av en Supersport så vilket fabrikat han föredrog stod nog helt glasklart..

Nu har ett decennium passerat och de som fortfarande står kvar är Kalle Kallander, Silwer (som alla har hört men ingen sett), Mikael K (om än knappt) samt jag själv. Det ska bli mycket spännande o se hur det hela ser ut om ytterligare 10 år framåt...