I Sverige en ganska okänd storsäljare...

  Inte bara ett bra val för England..

En av de vapen som oftast återfinns i kulisserna när olika produkter från FX AIrguns diskuteras är den eminenta och ytterst kompakta FX Airguns Verminator. Dessa vapen finns med två Marks (Mks) där den urprungliga Mk I tillverkades mellan 2003-2011 och därefter ersattes den med en Mk II, som fortfarande är i produktion.

När originalversionen presenterades, själv så såg jag den första gången som prototyp på en träff i Fagerlid under maj månad 2002, så var den något helt nytt. Detta var en av de mycket få take-down PCP som existerade på marknaden och den särskiljde sig tydligt igenom en ordentlig luftkapacitet tack vare sin bakmonterade tubflaska. Som de flesta insåg så var modellen i grund och botten bara en Gladiator med kortad pipa och med en väldigt kort tub framtill. Precis som sina syskon Cutlas och Ultimate så var den baserad på den samtidigt lanserade FX Airguns Cyclone - en modell som faktiskt fortfarande finns i full produktion!

  Naturligtvis så höll jag mig framme med kameran när Fredrik demonstrerade Ultimate på den nedre bilden.

Vid den här träffen den andra helgen i maj 2002 så väckte den nylanserade Cyclone-serien stor uppmärksamhet och det hela renderade till och med i ett tidningsreportage, på den tiden så var det ju bara någon enstaka träff om året och folk åkte därför långväga för att bevista den. Den absolut mest beundrade modellen var den helt revolutionerande Ultimate som hade ALLT av dåtidens tekniska finesser liksom en förmåga till snabbskjutande som var helt okänd på marknaden.

I början av 2000-talet så väcktes det en del kritik mot att många vapen hade förhållandevis små lufttuber och detta blev ett allt större bekymmer i takt med att effekten hos PCP successivt ökade. Dåvarande Theoben slog ofta på trumman över att man kunde skjuta en hel burk diaboler med deras Rapid (kaliber 22, 12 fpe) utan att behöva fylla på med luft. När då Gladiator kom med sin enorma 680 cc volym så häpnade konkurrenterna. Detta var mer än 50% större kapacitet än en vanlig 400 cc tub från Theoben. 

Med Gladiator färdig så var Verminator en ganska enkel produkt, en kortare pipa och en 45 cc förlängningstub som framtub så skapade man enkelt en helt ny modell med en helt annan marknadsposition. 

  De första Verminator använde Cyclones block som stomme.

Som marknaden kom att utvecklas så visade det sig att Gladiator blev uppskattad i USA, där man behövde rejält med luft och en lång pipa för maximala effektuttag. Den smidiga Verminator blev istället en storsäljare i England. På den marknaden så gällde ju 12 fpe varför en kort pipa inte blev ett handikapp. Vid en såpass måttlig effekt så räckte ju dessutom den enda lufttuben (då på 400 cc) långt. På den brittiska marknaden så kunde man ju därtill enkelt montera en laglig ljuddämpare, som ju blev nödvändig på grund av dånet från den korta pipan.

I skenet av de samtida konkurrenterna (främst AA S410 TDR men även BSAs då nya Ultra) så var Verminator en betydligt bättre produkt - större luftvolym, fartomställare, sidospännare, bra magasinsystem samt en oöm syntetstock. Kunde man bara leva med utseendet och ergonomin så var Verminator det ultimata jaktvapnet för marknaden i England.

Tyvärr så har Verminator inte blivit någon kioskvältare här hemma i Sverige, vilket är en smula märkligt då den är ypperligt avpassad för våra 10 joule. På en sådan effektnivå så är ljudnivån hanterbar även utan dämpare och luften räcker hur länge som helst. Liksom alltid så måste man dock tänka på den ergonomiska aspekten innan köp, utformningen på Gladiator och Verminator passar inte för alla köpare på grund av kolvflasktuben. 

  Ett mäktigt Meccano!

I samband med IWA 2011 så kom ytterligare en variant på Verminatorn i form av Xtreme, en Verminator med superkort pilpipa, vilket gjordet möjligt att skjuta pilbågepilar från modellen. Flexibiliteten blev alltså enorm, här kunde man nu bygga ett vapen med kort pipa, lång pipa eller pilpipa. Precis som med den vanliga Verminator så kunde man även få nya Xtreme med en liten praktisk väska som innehöll precis allt som man behöver.

Ett par år senare så kom emellertid en ny stark trend som delvis underminerade marknaden för Verminatorn, nämligen ett stort globalt intresse för bullpups. När dessa kom ut på marknaden så kunde kunderna för första gången förvärva små, kompakta vapen, ibland till och med som take-down, fast med bibehållen lång pipa. 

Visserligen så kunde man igenom FXs system för snabbskifte av pipor ändå lätt montera på en lång pipa på en Verminatorn men väl ihopbyggd så var Verminatorn fortfarande längre än en motsvarande bullpup vid själva skyttet. 

  För många så är FX Airguns Verminator det ultimata jaktvapnet - det svårt att inte hålla med...

I dagsläget så har tyvärr Verminatorn hamnat lite i skymundan bakom dagens populära bullpups. Detta är mycket trist då modellen är fortfarande är otroligt praktisk och välbyggd, ett perfekt vapen för vår inhemska effektbegränsade marknad. Ett gevär som jag anser är förtjänt av en större uppmärksamhet av våra svenska entusiaster..

Ett tveeggat svärd!

  Ett bra nybörjarvapen!

En del brukar undra varför jag gärna lovsjunger billiga PCP och Co2-vapen istället för att framhålla diverse fjädervapen. Anledningen till detta är att när någon börjar dela vår hobby och skjuta så är det helt enkelt viktigt att få ett gott intryck - man har ju bara en chans att göra ett bra första intryck, som det brukar sägas.

Börjar man sitt skytte med en rå och brutalt rekylerande fjäderbössa som twaangar hårt vid varje skott så är sannolikheten förmodligen en hel del mindre att man fastnar för hobbyn än om den första bekantskapen med skyttet sker via ett PCP eller Co2-vapen.

Visst, det finns ypperliga och otroligt trivsamma fjädervapen också, även i den lägsta prisklassen, som Weihrauchs eminenta HW30S men de är ändå ett fåtal jämfört med de kopiösa mängder skräpgevär som vräks ut av Hatsan, Gamo och liknande aktörer.

  Ett ännu bättre nybörjarvapen?

De flesta som köper sitt första vapen har en begränsad budget men vanligtvis så beror inte det på att man saknar medel utan att man är osäker på om detta är något som man önskar satsa på och därmed till detta lägga ner en större summa pengar. Resonemanget är naturligtvis helt förståeligt och samma sak gäller nog för de flesta av oss om vi ska pröva på något helt nytt. Man vill helt enkelt inte satsa fullt ut med risk att man ledsnar och blir stående med en massa prylar som man får ta en förlust på för att sälja.

I från en annan synvinkel så finns ju dock problemet att bra saker är dyra och då är naturligtvis risken att man köper dåliga saker och därmed får ett dåligt intryck av hobbyn och dess möjligheter. 

Det är i detta läge som Co2 är en bra lösning!

Ett Co2-vapen som exempelvis QB-serien har stor skjutglädje samtidigt som den betingar högst blygsamma pengar. Skulle man ledsna så är de enkla att sälja och den ekonomiska förlusten blir minimal. Fastnar man sedan så är det aldrig fel att ha en QB ståendes även om man köper ett annat och bättre huvudvapen.

Ett rent nöje? 

  Om man äger många pipor så kan det bli en massa rengöring (foto: H Fuller)

En fråga som jag ibland får är om huruvida man ska göra rent sin pipa eller inte. Just runt detta ämne så finns det mängder med olika teorier, mer eller mindre väl underbyggda. Min egen generella åsikt i frågan är helt enkelt – ibland så är det bra.

Hur menar jag då?

Jo, precis som med det mesta andra i tillvaron så måste man väga fördelar mot nackdelar. En piprengöring kostar tid och pengar, även om det inte handlar om några större insatser på endera fronten. Vinsten är sannolikt en bättre eller i alla fall likvärdigt god teknisk egenprecision hos pipan. Med detta bakom sig så är insatsen rimlig att betala för vissa, men kanske inte för alla.

När ett vapen tillverkas så brukar pipan innehålla spår från tillverkningen och vilka dessa är liksom hur omfattande de är beror på piptillverkaren och pipans förväntade kvalitetsnivå. Inte sällan så innehåller pipan rester av konserverande fetter, skärolja och andra kemiska föroreningar liksom även rent mekaniska inperfektioner som små grader, någon enstaka flagna av metallspån och liknande.

Att göra rent pipan i början av dess användning kan därför vara motiverat – insatsens kostnad understiger den förväntade vinsten av rengöringen.

Visserligen så kan man ”skjuta bort” dessa smärre olägenheter också, men det tar tid och under den perioden så kanske inte pipan levererar optimal teknisk egenprecision av just den här anledningen. Vill man speeda upp processen så kan alltså en manuell rengöring vara en praktisk quickfix.

När den rena pipan sedan börjar användas så blyar den sakta till sig och allting brukar i allmänhet fungera utmärkt.

Ska man då rengöra någon mera gång?

Här beror det lite på hur pipan används. Behovet av rengöring styrs i första hand av två faktorer – projektilens hastighet och beskaffenhet liksom vapnets användningsområde.

  Air Arms S510 Xtra FAC med kaliber 177 kan lätt skjuta av sina diaboler med över 1000 verkliga fps..

Hastigheten

Desto fortare som en projektil passerar banan desto mera blyar den av sig och detta gäller i synnerhet om projektilen accelereras hårt, då kan den till och med defragmenteras i extrema fall. Blyet som fastnar i pipan skapar då en beläggning som jämnar ut profilen mellan bommar och räfflor mer än vad som är lämpligt varpå rotationshastigheten hos projektilen kan påverkas negativt och därmed även dess precision på (främst) längre avstånd.

En del menar på att projektilen (lätt överdrivet) ”kanar” över räfflingen istället för att ”kugga i” densamma och få en mer kontrollerad färd. Likaså kan en projektil som form förändras eftersom den ”kläds på” bly helt enkelt bli obalanserad och släppa fel ifrån kröningen när den lämnar mynningen.

Detsamma sker naturligtvis också - än mera drastiskt - om den defragmenterar i pipan så att delar av den (vanligtvis kanten på kjolen) fransas. Jag har hört uppgifter om att diaboler som färdas under 6-700 fps i betydligt mindre utsträckning påverka och skapar blyavlagringar än vad som är fallet för snabbare skjutna diaboler men om detta är sant eller inte har jag inga vederhäftiga källor att hänvisa till. Rimligtvis borde emellertid en så pass måttlig utgånghastighet under alla förhållanden minska risken för defragmentering.

  Hunter Field Target ställer höga krav på vapnets tekniska egenprecision.

Användningsområdet

Den som skjuter mot tomburkar på sin radhustäppa behöver av naturliga skäl inte fundera så mycket på piprengöringen. Den precision som man når med en smutsig pipa räcker ändå under alla omständigheter för ändamålet. Generellt sett så förefaller vapen som används till skytte på längre distanser vara mera känsliga för besmutsningen än vad som som är fallet på kortare avstånd.

Om man sådeles huvudsakligen skjuter på korta avstånd så är alltså rengöringen mindre viktig än om man skjuter på längre avstånd. I detta resonemang ligger även frågan om vad man begär av sitt vapen? Den som skjuter Int 10M och tävlar på hög nivå vill självklart att vapnet ska prestera så optimalt som det bara är möjligt och då kan rengöringen vara en viktig del. Den som å andra sidan mest skjuter lite rekreativt har möjligtvis lite lägre krav och då blir vikten av rengöring mindre betydelsefull.

  Till vissa kalibrar så kan man nästan använda toaborsten för att skrubba rent..

Avslutningsvis så kan jag sällan ge ett rakt och konkret svar på om det är "bra" att göra rent pipa och i så fall hur ofta. Ur min synvinkel så är behovet av rengöring högst individuellt men den vägledande principen bör vara att om något fungerar till behåtenhet så finns det aldrig något skäl att mixtra med det.

Vänder man på saken så har man däremot väldigt lite att förlora på en rengörning om man INTE är nöjd med sitt vapens prestationer - att göra rent är varken överdrivet arbetsamt eller dyrt.

En lägre ljudnivå?

  Ljudet av tystnad...

Frågan om effektiv dämpning är något som förefaller återkomma allt oftare i de frågor som jag får både till Airpang och via mail. Exakt varför det förhåller sig så vet jag inte, förhoppningsvis så beror det kanske på att hobbyn växer varvid en allt större del av entusiasterna är bosatta i tätare bebyggelse än tidigare?

Kanske beror det på att PCP, som ju ha större problem med ljudnivån, blir allt vanligare även hos nybörjare?

Oaktat vilket så kommer jag därför att idag adressera två typiska frågor som berör detta ämne?

”-Vilket PCP från FX Airguns är tystast?”

Generellt sett så är alltid PCP på lägre effekt och med en lång pipa tystare än motsatsen. Till detta kommer att ju större tillsatsanordningen är (shroud etc), desto effektivare dämpas ljudet. Om vi däremot tar ett typiskt fullpowervapen (.22/45J) så är Independence den tystaste produkt från FX Airguns som jag själv har använt. Den har lång shroud och förmodligen någon typ av ventil som är kalibrerad för att vara lite långsammare.

Detta är emellertid bara min egen högst personliga teori och min gissning är att det kan ha något med dess inbyggda fyllkälla att göra. Oavsett så är den här modellen synnerligen tyst för sin effekt och detta borde även vara likadant för dess systermodell Indy.

-”Kan man kombinera en shroud med en separat ljuddämpare?”

Ja, i det flesta fall så går detta utmärkt. Tänk bara på att vinsten i lägre ljudnivå kan vara avsevärt mindre än konsekvenserna av att bli ertappad med en illegal ljuddämpare, om oturen skulle vara framme.

  Många kombinerar en shroud med en separat ljuddämpare för lägsta möjliga ljudnivå...

Sedan gäller samma grundregel som alltid när man hänger på olika saker på en vapenpipa; Studera först att korrekt frigång finns för projektilens färd och skjut på en plats där det finns goda marginaler för att hantera något oförutsett!

Träffbilden brukar ofta ändra sig, ibland drastiskt, när man förändrar något framtill på pipan. Skjut länge under riktigt säkra omständigheter innan vapnet riktas mot de vanliga måltavlorna, så att man hinner lära sig den eventuellt nya träffpunkten.

Rent allmänt så glädjer det mig att allt fler entusiaster är måna om att visa hänsyn till sin omgivning igenom att skjuta tystare.

En rysk Daystate!

Nu har det till sist ramlat ut en video på nya Tsar!

En annan form av strypning än den som ägarna ofta vill bli av med..

Ett reglage som få av dagens ungdomar känner till eller har använt..

Idag ska vi tala om en strypning, men inte vilken strypning som helst...för att trevestera Hajk. I de flesta fall så är det ju helt andra strypningar än dagens ämne som intresserar många, främst nya, entusiaster till vår hobby. Man vill ju ha så hög effekt som möjligt, ingenting gör ju ett luftvapen så bra som hög effekt, eller hur?

Nåväl..

"Choke", det engelska ordet för strypning, åsyftar inte bara strypningen av luft till en förbränningsmotor för att öka andelen bränsle i bränsleblandningen och därmed få en kall förbränningsmotor mera lättstartad utan begreppet förekommer även i luftvapensammanhang och då är det något helt annat man tänker på, nämligen en successivt avsmalnande parti av pipans insida precis innan mynningen. 

Syftet med strypningen är att knipa åt diabolen lite precis innan den lämnar mynningen för att försäkra så att diabolen blir helt uniform när den passerar pipans kröning och därmed släpper pipan helt perfekt samt på ett likadant sätt för skott efter skott.

"-Men om min bössa saknar en choke då, skjuter den då sämre?"

Nej, det är inte alls givet - vissa vapen ska INTE ha chokad pipa. En choke på pipan är en tillgång för ett PCP och alla andra snarlika drivkällor som accelererar diabolen relativt varsamt igenom loppet. Dessa vapen behöver ofta en choke för att bli riktigt välskjutande. Ett fjädervapen däremot, och i synnerhet ett gasfjädervapen, som accelererar diabolen på ett betydligt mera våldsamt sätt "blåser" därigenom upp kjolen på diabolen så att den får perfekt anläggning helt och hållet runt kjolkantens hela perferi när den lämnar kröningen.

VIdare så behöver inte en choke nödvändigtvis vara en kort konisk strypning precis innan mynningen, en del pipor som är hammarsmidda konar nästa hela vägen och blir därmed chokade på detta sätt.

I det allra flesta fall så behöver vi inte tänka alls på saken, vapentillverkaren ser vanligtvis till att utrusta sin produkt med en lämplig pipa. Om vi däremot får för oss att kapa en vapenpipa så måste en eventuell choke beaktas, liksom om vi skulle komma på idén att skifta en pipa mellan exempelvis ett PCP och ett fjädervapen.

The Golden Era!

  En gång i tiden ett riktigt bra vapen!

När jag talade med en entusiast tidigare i veckan så utbrast han nostalgiskt - "Kommer du ihåg hur mycket bättre vår hobby var förr?". Faktum är detta inte är så svårt - jag har bra närminne.

Vår bästa tid är nämligen nu, vilket naturligtvis inte direkt vad var min samtalspartner avsåg. 

Han talade sig varm för brittiska fjädergevär, avgrundsdjupa blåneringar, skimrande ädelträ och allt annat som hör detta till ända tills jag avbröt honom och frågade om egenskaper som prisbild, skjutbarhet och inte minst praktisk precision. Då är den svunna tidens luftvapenhobby inte längre lika rolig.

Faktum är att fram till 1990-talet så var det mesta inom vår hobby rätt så uselt och innan Internets genombrott så var dessutom insikten om detta minst sagt skral. Jag brukar säga att inget har förbättrat vår upplevelse av vår hobby mer än just Internet. Den kunskap som idag finns i entusiastled tack vare Internet är helt enkelt enorm!

Visst, det fanns böcker förr och det fanns även en och annan fantast som var tillräckligt erfaren för att själv ha kunnat bygga upp en bra kunskapsbank, likaså kunde man beställa (dyra och tekniskt sett usla) VHS-kassetter från England med enstaka guldkorn av vishet men ändå - idag är kunskapen lättare än någonsin att hitta, tack vare att vi alla finns online.

  Både utsökt finish, passning och kvalité SAMT moderna prestanda!

Samma sak med vapenutvecklingen, även om man råkar uppskatta traditionella brittiska fjädervapen, som min vän entusiasten. Ställ en BSA Airsporter Mk V med kaliber 22 och full effekt mot dess moderna andliga arvtagare Air Arms Pro Sport i samma utförande. Ladda upp Airsportern med prima Eley Wasp och Pro Sporten med JSB Exact. Testa sedan den praktiska precisionen på 30-50 meter under varierande förhållanden. Skillnaden på ammunition och optik är ÄNNU större...

All hårdvara har tekniskt sett blivit ännu bättre för varje år som går, även om den subjektivt sett estetiska aspekten kanske inte nödvändigtvis har följt med. Bortsett ifrån detta så har dessutom utrustningen blivit relativt sett billigare än någonsin, tack vare CNC-produktion, import från låglöneländer och en intensivare konkurrens på en allt mer värdefull marknad.

Att marknaden har ökat i värde och att luftvapen har blivit populärare än någonsin beror också en helt ny (gammal) vapentyps stora genombrott på 90-talet - dagens moderna PCP!

Tillsammans med Internet så är just PCP en av de stora anledningarna till dagens guldålder för luftskyttehobbyn.

Tack vare PCP så har möjligheterna öppnats för att göra saker med luftvapen som forna tiders fantaster bara hade kunnat drömma om - luftomladdande äkta semiautomater, pålitliga repetervapen, big- och mediumbores, you name it!

  Dagens PCP har prestanda som dåtidens fantaster bara kunde drömma om!

Har man varit med i några decennier så är kontrasterna slående. Jag kommer ihåg när jag första gången läste i Anders L Dahlmans, för övrigt utmärkta, bok "Luftgevär" i början på 1990-talet om hur han beskrev luftvapenjägare som dristade sig till att beskjuta en skata på 50 meters avstånd, något som han bestämt avrådde ifrån. Hade man ett sådant behov så fanns det bättre vapen, menade han och hänvisade till ett salongsgevär.

Själv häpnade man över själv idén att skjuta en skata på den astronomiskt långa distansen av 50 meter. På den tiden så ansåg de flesta att 30 meter var avlägset nog, med dåtidens fjädervapen och tillhörande diaboler. Idag däremot med ett lämpligt PCP som exempelvis en FX Boss så är ett sådant villebråd på ett sådant avstånd en helt annan historia.

Vår bästa tid är nu!

Brocock Compatto Bantam Magnum

  Nu finns även Bantam med kaliber 25

Igår så presenterade man så de officiella siffrorna på den större Bantam med kaliber 25. Tyvärr så blev inte effekten riktigt a par med konkurrensen vilket naturligtvis inte är någon fördel på en del viktiga marknader, exempelvis då den amerikanska.

Med 400 cc tub så anger man blott 35 st skott och med 500 cc så blir det ändå inte fler än 50 skott. Trots det ringa antalet skott så stannar effekten vid angivna 38 fpe. Som en referens så ger min 6 år gamla Elite med samma kaliber 100 skott från 500 cc och 75 skott från 400 cc - dubbelt så många.

Inte heller blir jämförelsen mera smickrande för Brocock över att Elite ger fulla 50 fpe och spridningen ligger vid 15 fps.

Anledningen till att Compatton inte ger bättre värden ligger förmodligen i bristen på regulator. Slingshotsystemet, som ju bevisligen fungerar bra vid 16 joule, gör det uppenbarligen inte på full effekt och detta kan bli en tung barlast att bära vid försäljningen på de marknader där det inte finns effektbegränsningar. Idag så skriver vi ju 2017 och marknaden är full av vapen med kaliber 25 och 30 där köparen har ett rikt utbud att välja mellan. Att då ligga märkbart under övriga aktörer i vad sin produkt presterar är ingen fördel.

Compatto är ju dessutom en relativt dyr produkt i USA jämfört med deras inhemska alternativ, liksom här i Sverige i skenet av FX Airguns lineup...