Dags för 80 meter igen...

Denna gång så tänkte jag pröva JSB King av den nya editionen på uppmätta 80 meter med min FX Airguns Elite och glädjen var naturligtvis stor när jag kunde konstatera att den här batchen, om möjligt, sköt ännu bättre än den sista med svarta etiketter.

   Genomsnitt: 23.88 mm eller 1.03 MOA

Trots inte helt perfekta men ändå bra yttre omständigheter så var jag mycket nöjd med ovanstående tavla. Dock så uppnådde jag inte målsättningen, 45 skott med löpande följd med 1.00 MOA eller bättre.

Fast, det kommer ju fler dagar, eller hur...? 

Dagens Upload

Temat för dagen är anno dazumal men med ett aktuellt ämne, åtminstonde ifrån forumen i USA. Hur mycket räffling måste man egentligen ha i en pipa för att få vettig precision eller, omvänt, hur usel precision får man med ett slätborrat vapen?

Här finns även en liten nostalgitripp för de som gillar gamla brittiska vapen och som uppskattar en tid då tillvaron var enklare och prestandan mer medioker.

På med den rutiga kepsen, nu bär det av till 1950-talets England...

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_1999.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_2000.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_2001.jpg

Piprengörning

Det har funnits en hel del frågor runt rengöring av pipor till PCP i allmänhet och ST-pipor i synnerhet, detta eftersom de sistnämnda är en relativ nyhet på marknaden och inte ännu har dragit fram så stora erfarenheter på forum och liknande.

För att göra slag i saken så talade jag med Fredrik Axelsson om FXs egen syn på piprengöring för deras olika modeller, med tonvikten lagd på de nya piporna.

När en pipa smutsas ner inuti så beror detta på att små mängder material skavs bort ifrån projektilerna av de kanter som finns i loppets räfflor. Detta material bygger sedan upp en mycket tunn yta inuti loppet men ibland så kan den här belagda ytan släppa och när så sker uppstår en flyer, en träff som drar av omotiverat mycket ifrån övriga träffar i en träffbild.

Att det byggs upp en beläggningsyta inuti pipan är alltså sällan skälet till flyern utan snarare det faktum att beläggningsytan släpper. Därför brukar man säga att maximal precision uppstår först när pipan har "blyat in" igen, alltså när den här tunna beläggningen har återuppstått efter rengöringen. Då har man maximal precision ända tills beläggningen åter igen har blivit så tjock (relativt sett) så att en projektil råkar dra med sig en fläck av den samtidigt som den då störs ur kurs.

Detta är alltså grundprincipen, eller mekaniken, bakom behovet att rengöra pipan. Som vi kan se så är det alltså räfflorna som accumulerar upp beläggningen och desto mer räfflor man har desto större mängder (ej tjocklek) beläggning uppstår. Ju längre räfflor man sedan har desto större blir sålunda sannolikheten att en del av beläggningen släpper och ju längre tid tar det att återuppbygga beläggningen till lagom nivå efter rengöringen.

Här har vi alltså en av de intressanta skillnaderna mellan ST-pipor och helräfflade konventionella pipor. En 600 mm ST-pipa är helt slätborrad under drygt 570 mm av sin längd, en yta som fångar ytterst lite beläggning. När man sedan gör rent pipan så möter draglappen i princip inget motstånd alls utan kanar lätt igenom loppet som is på is. Man kan sedan tydligt känna när draglappen går igenom den 27 mm korta räfflade delen där motståndet ökar betänkligt, dock ändå inte lika tungt som i vanliga pipor eftersom en pressad yta blir mjukare än "eggarna" som uppstår på en i godset skuren räffla.

När ska man då göra rent sin pipa? Jo, när behov uppstår. Detta betyder alltså när man tydligt märker att precisionen försämras. Då den försämringen kan vara högst smygande så är det därför en bra idé att spara någon form av anteckning över de resultat som man uppnår på ett givet avstånd, exempelvis 50 meter. Då kan man lätt jämföra dagsformen mot idealvärdet för att se hur pipan har utvecklat sig. Man bör alltså inte göra rent pipan onödigt ofta eller vid X antal tusen skott.

Vad som avgör när en pipa behöver rengöras är i yttersta hand de projektiler som man använder. Den som skjuter oversize diaboler (ex 5.53 mm diaboler) eller diaboler som är osedvanligt smutsiga (ex Gamo Hunter) får oftare göra rent pipan än den som skjuter ren och fina normaldimensionerade diaboler.

Om man sedan väljer att använda rengöringsproppar ("mustamponger") eller om man föredrar en konventionell draglapp är till stor del en smaksak. Rengöringspropparna är bekväma och snabba (bokstavligt talat!) men kostar lite mera och tar inte bort lika mycket smuts per enhet som en till ytan betydligt större draglapp. För trångladdade magasinvapen så kan brukar jag personligen föredra rengöringsproppar men de vapen som har rejält öppen tillgång till pipan (ex min Elite) så kör jag draglappar.

Med draglappar så tar man en linnedraglapp, vilka kan köpas i jakthandeln i form av buntar om ca 50 st, och placerar sedan denna i en ögla som kan knyter i en grov fiskelina (typ 0.60 mm). Därefter så drar man bara rakt igenom pipan, från början av pipan till mynningen. Den första lappen brukar komma ut helt svart, sedan följer lappar i succesivt renare utsträckning. För en konventionell pipa så brukar man få räkna med 8-12 lappar där en ST-pipa klarar sig med 2-3 st. Dra pipan helt rakt igenom loppet eftersom kröningen snabbt kan nöta av linan så att lappen stannar inuti loppet.

Räkna sedan med kanske hundratalet diaboler i en konventionell pipa och tjugotalet i en ST-pipa innan man börjar få upp tillräckligt med beläggning för att vapnet ånyo ska skjuta bra. Därefter så förbättras precisionen stegvis ända till processen är redo att återupprepas igen efter att precisionen ånyo har dalat.

Utseendemässiga förändringar

Som ni ser så har jag förändrat profilbilden till bloggen för att göra den större och mera synlig i dagens moderna mobiltelefoner. Har ni några andra synpunkter på utformningen av bloggen?

Steve Lee..

Den gode Anders Olausson tipsade mig om den här videon och varför inte? På sitt sätt så passar den nog rätt bra på bloggen ändå, trots en del krutvapen. I dessa bistra tider där vansinnesdåd titt som tätt äger rum med skjutvapen så kan det vara bra att påminna sig om varför vi pysslar med skjutvapen.

För att det är kul, varken mer eller mindre...

BSAs tavelhållare

BSAs smarta tavelhållare som den ser ut vid leverans..

Under veckan så beställde jag BSAs smarta lilla tavelhållare då jag inte har någon naturlig fästpunkt för måltavlor på min stora öppna åker framför huset. Det jag sökte var en liten, smidig tavelhållare som kan ställas in på olika höjder men som samtidigt garanterat står stabil och inte blåser omkull så man måste knalla 200 meter en gång till och i onödan.  Jag hade tidigare hört att BSAs tavelhållare hade gott rykte hos entusiaster världen över och för blott £18.95 (från BAR) så kändes den helt okej. Snabbt så skickade jag av en beställning via Facebook och ett par minuter senare så fick jag en bekräftelse på att den var på G över till Sverige.

  Ett mycket kompakt format, går ner i bakfickan på ett par jeans utan problem..

Den första överraskningen var hur otroligt liten, lätt och smidig som den var. Trots att den var tillverkad av plåt så var den ändå gedigen med en solid känsla.

  Den inringade skruven utgör spärr för paketet.

Tavelhållaren har en mycket smart spärr som gör att den inte viker ut sig när man inte önskar. Spärren manövreras enkelt med fingerspetsarna samtidigt som den är absolut säkert låst i sitt infällda läge.

  Igenom att lyfta på plåtfliken 1 så kan man öppna hållaren

Alla kanter och andra ytor är avputsade och mjuka, inga vassa plåtkanter eller spetsar som kan skada kläder eller händer. Spärren består av en skruv/mutter och inte en nit varför förbandet kan efterdras vid behov, om glapp uppstår.

  Första läget, för hårda underlag som asfalt etc

Det första läget är lågt och perfekt för hårda underlag som grusvägar, asfalt eller en hårt packad åker. En slits i metallen säkrar hållaren i en lagom vinkel. Inte för flack så att man får konstig motskjutningsvinkel och inte för rak så att den riskerar att blåsa omkull.
   Andra läget, för mjuka underlag som en gräsmatta etc

Det andra läget är högre och då blottar man spetsarna som används till att förankra hållaren ner i ett mjukare underlag som en gräsmatta, jorden eller liknande.

   Hållaren i funktion

Överlag så känns hållaren som ett bra köp för måttliga pengar, det ska bli mycket spännande att pröva ut den i verkligheten så jag ber att få återkomma med en mera utförlig rapport över den praktiska funktionen framöver.

Vad är mycket...?

Idag satt jag och kollade på en gammal annons ifrån mitten av 1990-talet där den beryktade Richard North sköt Theoben Rapid 7 för att knuffa lite för Simmons produkter, där han själv faktiskt också hade ekonomiska intressen.

Härvan runt "The ProHunter", Tasco/Simmons, bilkraschen, tiden bakom galler osv är för lång för att dra här men det kan nog bli ett långt separat inlägg på bloggen någon annan gång i framtiden.

Hursomhelst..

Här är den aktulla annonsen: http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_1819-1.jpg

Den gode (?) North laddade upp med en prima Rapid 7, sin tids dundervapen, han hade bra optik för sin tid (Simmons 6.5-20/44 Rangefinder) samt de bästa diaboler pengar kunde köpa - Crosman Premiers.

Ett riktigt värstingkit för femton år sedan. Resultatet då? Jodå, under en timmas tid och perfekta förhållanden så fick han till en (1) st grupp med 3 skott som mätte drygt en halv tum på knappt 80 meter!

Detta resultat var så exceptionellt så att man kunde bygga en hel A4-annons runt saken och därtill bifogade fotobevis på prestationen. Richard understryker noga att detta minsann inte är ett vanligt luftvapen utan ett gevär som ger inte mindre än 28 fpe - alltså hela 38 joule. För att folk skulle kunna relatera till hur mycket kraft 28 fpe egentligen är, glöm inte att att mycket få entusiaster hade tillgång till kronografer på den här tiden, så förtydligade han effekten igenom att berätta att diabolen slog igenom en och en halv tum med trä på 50 yards.

-"I do not think anything could have prepared me for the results using one particular combination!"

Rickard är andäktig inför utrustningen och det otroliga resultatet, vederbörligen ödmjukt imponerad av de enorma kraftresurserna och den fantastiska precisionen. Nu är det kanske lätt att, som jag, raljera hänsynslöst över Richards, med dagens mått mätt, högst medelmåttiga prestationer men jag kommer själv ihåg när just den här annonsen var med i månadens nya AGW ända ifrån England.

I tiden långt före Internet så var man imponerad både över precisionen och kraften, jag själv kommer klart ihåg hur jag rotade fram en annan tidning för att få fram en översättningstabell med vars hjälp jag, tillsammans med en miniräknare, kunde beräkna vilken utgångshastighet vapnet hade. Man häpnade verkligen, den gick fortare i kaliber 22 än min egen fjäderbössa i kaliber 177. Otroligt.

Idag så känns det lite som när man på 50-talet berömde prestandan i Volvo PV Sport och dess då pigga 85 hkr. Tiden har sannerligen rusat fram på bara 15 år!

Min egen Elite ger drygt 20 fpe mer än Norths gamla Rapid och en träffbild om bara tre skott på en halv tum hade jag aldrig kunnat med att ens presentera på bloggen anno 2011, då hade jag istället ringt Fredrik och frågat vad det är för fel på bössan...

Annonsen ovan ska man naturligtvis betrakta som ett tidsdokument och en insikt över hur snabb den tekniska utvecklingen har varit inom vår hobby bara de senaste åren. Då ska man också betänka det faktum att Rapid 7 var just ett ytterst kompetent och till o med modernt vapen vid den tiden. Modellen var bara 3 år gammal och oerhört tekniskt nyskapande - ty vad hade marknaden i övrigt att erbjuda? Air Arms hade sin S100, Daystate körde Huntsman men dessa var liksom snordyra Sportsmatch GC-2 bara enkelskottare. Theoben hade löstagbar Luxfertub, matchpipa från LW samt magasin, ett autoindexerande magasin!

Även kikarsiktet var närmast sience-fiction, själv var jag lyrisk över min 2-7/32 Ao från Tasco som hade kostat en kvarts månadslön något år tidigare. Här fanns alltså ett kikarsikte med tjugo gångers förstoring och linser på mer än 40 mm. Visst var man imponerad. Även ammunitionen hade gott rykte, helt nya Premiers läste man i resultattabellen ifrån dåtidens AGW utgjorde förstahandsvalet för duktiga F/T-skyttar över hela världen och många frågade sig nu - var de kanske rent av bättre än regerande RWS Superdomes?

För min egen del så dröjde det ytterligare tre år innan jag första gången kom i kontakt med ett PCP i verkliga livet, en krutgevärsliknande skapelse från Sverige, presenterad på den första tävling jag någonsin bevistade - Axsor Cup.

Med en prislapp på drygt 9000 kr så var den dock långt bortom räckhåll för min dåvarande ekonomi. Det fick gå ytterligare ett par år innan jag kunde införskaffa mitt första egna PCP men då hade Axsorn förvandlats till rykande färska FX2000 samtidigt som prislappen hade dalat till mer humana 5300 kr. Den summan pengar gjorde att jag fick avyttra hela min dåvarande fjädervapengarderob och ändå vänta ytterligare en månad på nästa lön innan jag hade råd att köpa en svart och fin Axsorpump med tjock kort gummislang varpå jag verkligen kunde skjuta med bössan. Efter att jag hade fått tag på en fullfartshylsa och lånat en bekants kronograf kunde jag belåtet konstatera att min egen bössa gav precis 28 fpe.

Precis som Richard Norths Rapid gjorde fem år tidigare...

För övrigt så blev jag uppringd av en trevlig herre strax innan 18 på onsdagen, tyvärr hade mitt batteri laddat ur och meddelandet på telefonsvararen gick inte att lyssna av. Då han ringde ifrån skyddat nummer så kunde jag inte heller ringa upp igen. Hör gärna av dej ånyo när det passar..

Phoenix Benchrest

  Shane Kellar - segraren

I Phoenix har man under helgen haft en tävling i benchrest och totalt 19 stycken deltagare ifrån hela Arizona deltog. Man tävlade i lite olika klasser; en klass för fjädervapen, en för 20 fpe och en öppen klass - vilken naturligtvis tilldrog sig mest intresse.

   Banan

Några tävlande..

Tydligen var det en mycket lyckad tillställning och rapporten jag fick från Luis Ruiz (som även har tagit bilderna) berättade om en munter tillställning i goda vänners lag. För svenskt vidkommande, vi hade inte tävlande närvarande, så fick dock FX Airguns ett gott utfall på resultatlistan.

Resultaten

Full effekt:

1st- Shane Kellar - FX Royale 400 .22 ST 
2nd- Luis Ruiz  - FX Royale 400 .22 LW

3rd- Mark Buchanan - Daystate MCT .22 LW
4th Jeff Wilbur  - FX Royale 400 .22 ST

20 fpe (F/T-klassen):

1st- Len Ttapa - Daystate .177 CR-X
2nd- Dave Branscomb - BSA S10 .177
3rd- Rick Easton - Marauder .177