Sprängd tub i USA

Ifrån YellowForum så kommer nu en rapport om ytterligare en olycka med en sprängd tub, i detta fall också ett hemmabygge som bevisligen inte klarade det tryck som blev påfyllt. När tuben brast så var trycket tydligen 2800 Psi vilket motsvarar 193 Bar.

Här är länken:

http://www.network54.com/Forum/79537/message/1328715925/Pcp+exploded%2C+another+case

Är 400 cc lagom...?

Inte illa med 70 st skott ifrån endast 400 cc med tanke på att alla skott ligger över 65 joule...

Idag så har jag testat hur kurvan ser ut med en liten 400 cc och resultatet var mycket tilltalande:

834, 41, 42, 49, 37, 49, 45, 47, 48, 48

852, 50, 42, 44, 48, 51, 40, 42, 50, 52

842, 48, 37, 43, 44, 41, 42, 36, 48, 47

845, 45, 47, 49, 43, 51, 34, 52, 41, 53

846, 37, 48, 41, 39, 47, 43, 45, 35, 44

852, 50, 50, 52, 51, 50, 50, 53, 49, 50

848, 48, 50, 43, 44, 44, 34, 40, 34, 34

Högsta hastighet: 853 fps - 260 mps = 50 fpe - 68 joule

Lägsta hastighet: 834 fps - 254 mps = 47.70 fpe - 64.70 joule

Medelhastighet: 845 fps - 257 mps = 49 fpe - 66.50 joule

Spridning: 19 fps motsv. 2.25 %

Den använda ammunitionen var HN Baracuda på 30.90 grains och vid genomsnittliga 845 fps så blir projektilbanan:

Inskjuten på 40 meter...

Totalt så blev vapnet nu 113 cm långt då det långa shroudröret enbart bygger bakåt. Här finns en vinst på 7 cm jämfört med originalvapnet. Ljudnivån har enbart ökat marginellt, från 89 dBa till 91 dBa, så den största förlusten finns i antalet skott - från 90 st till 70 st, men samtidigt så har vapnet förlorat en del vikt. Ett smidigare vapen med i princip samma ljudnivå och samma anslagsenergi men med färre antal skott.

Som det känns nu så blev vapnet helt perfekt och det känns inte meningsfullt att utveckla det vidare, här har jag den kompromissen som tilltalar mig själv bäst. Framöver så kommer min Elite att få vila sig lite i vapenskåpet för redan i morgon så väntar jag leverans på ett helt nytt PCP som det ska bli mycket intressant att lära känna lite närmare... 

Mera till Crosman från Hurricane

Blank finish är kanske inget vidare?

Nu har Hurricane fått in konadaptrar som tillåter montering av en M4-kolv etc på bakdelen till Crosmans 22XX-serie. Dessvärre så har jag ingen uppgift om prisläget ännu och visst borde de vara svartoxiderade istället? 

Fata Morgana

Något som jag ofta drabbas av är en form av mirage som vi på svenska kallar för luftspegling. Detta fenomen uppstår  uppstår när ljusstrålar från ett föremål bryts i gränsskiktet mellan varm och kall luft. Det absolut vanligaste scenariot är att man sitter vid ett öppet fönster i ett rum med kanske 17-19 plusgrader samtidigt som man skjuter ut i vinterkylan där det är kanske -10/15 grader.

Den kalla luften hör en högre densitet (täthet) jämfört med den varmare luften och när ljus passerar gränsen mellan kall luft och varm luft så böjer sig ljuset och därmed även bilden av det objekt som man beskådar. Det uppstår alltså ett "värmedaller" framför kikarsiktet på grund av tempraturskillnaderna mellan varm och kall luft.

Rent praktiskt så är detta utomordentligt irriterande och naturligtvis så påverkas även träffbilderna mycket negativt. Dels så är det svårt att se var man vill lägga riktpunkten och dels så upplever man det som att riktpunkten ständigt rör sig.

Dessvärre så finns det ingen bekväm lösning på problemet, att gå ut och helt och hållet skjuta utomhus känns aldrig speciellt lockande vintertid. Det man kan göra för att minska problemet är att använda kikarsikte med god optik samt minska förstoringen. Jag har även prövat att använda sunshade (Light Stream) i hopp om att ett något längre avstånd med en tempererad zon framför objektivet skulle mildra problemen men icke.

Den enda vettiga lösningen som jag hittade var att sänka förstoringen. Igenom att göra detta så minskas "synbarheten" hos fenomenet och därmed också olägenheten.

Jag försökte fånga fenomenet på film men detta fungerade tyvärr inget vidare, det förefaller som att om jag ser förvrängningen själv så uppfattar inte kameran den och viceversa.

Att se och lära inför säsongen 2012

En Bergakungen produktion

Utav alla mina fans på bloggen så har Skogshuggaren en mycket speciell plats. Här är hans träningstips inför den kommande säsongen. Den spenslige mannen från de vindpinade vidderna och den snövita djupa skogen i norr ligger alltså i hårdträning inför den kommande säsongen och då finns risken att att han inte bara blir beväpnad med en videokamera utan kanske även med sin elakt svarta Royale.

Bäva månde konkurrenterna för nu kanske Oden med den mörka kåpan faktiskt börjar skjuta.

Vem vet - ger träningen honom en lite fastare form på pungen så kanske han också kan ta del av Ödsmålsställningen och bli en giftig konkurrent om pallplatserna.

Något att fästa sig vid...

Weaverskena

En gemensak sak för alla moderna vapen är möjligheten att montera optiska riktmedel. Detta kan som bekant ske på olika sätt och det absolut vanligaste torde den klassiska kilbasen vara, antingen 11 mm eller 3/8. Den här lösningen har varit totalt dominerande för luftvapenbranschen sedan tidigt 1960-tal och det är först på senare år som den har utmanas av modernare tekniska lösningar.

Den klassiska kilbasen har dessvärre en stor nackdel, det finns inget som hindrar att exempelvis ett kikarsikte rör sig längs hela dess längd, oftast på grund av rekylen hos vapnet. För att motverka detta så fick man antingen dra åt kikarsiktesfästet hårdare, med risk för finishskador, eller välja ett vapen som hade vertikala hål borrade nedtill i mitten av kilbasen avsedda för spärrpinnar från kikarsiktets fäste. Den här lösningen var Weihrauch tidiga med och den har sedan kopierats av många olika tillverkare, exempelvis Air Arms.

En alternativ lösning till att borra hål i själva vapnet för vertikala spärrpinnar är att använda horisontella spärrpinnar men dessa måste då spjärna emot något och detta kräver då i sin tur ett speciellt fäste. Den amerikanska riktmedelstillverkaren Weaver var tidigt inne på denna linje och idag så har begreppet Weaverfäste blivit en vedertagen norm när det gäller att fästa optik och andra tillbehör på ett vapen.

Liksom med många andra goda konstruktioner så plågades Weavers innovation av talrika kopior, en del bättre och en del sämre. I takt med att weaverfäste blev en mer och mer generisk beteckning så ökade förvirringen i takt med att olika tillverkare började skapa sin egen uppfattning om vad ett weaverfäste egentligen är - eller inte är.

De allra flesta tillverkare började använda 4.572 mm mellanrum mellan ribborna men avståndet mellan själva ribborna blev inte standardiserat. Detta skapade naturligtvis en hel del frustration när nästan varje tillverkade hade en egen uppfattning om vad som var lagom avstånd. En annan lösning måste alltså fram.

Picatinnyskena

Till skillnad från Weaver så har Picatinny ett rent militärt ursprung och dess rötter kan som namnet antyder spåras till Picatinny Arsenal, New Jersey. Här finns ett omfattande militärt forsknings- och utvecklingscenter för det amerikanska försvaret. Picatinny standardiserade sin variant på Weavers koncept men med en kristallklar mall för exakt hur skenan skulle vara utförd, detta dokumenterades därefter i Mil-STD-1913, en fastslagen militär standard.

Vad är då konsekvensen för oss entusiaster, vilket ska man välja?

Weaver kan, som sagt, vara lite vad som helst - beroende på tillverkare. Picatinny däremot har en mer snäv standard, åtminstonde ännu innan det väller in en störtflod av "Picatinny made in China" framöver. Picatinny är dock dyrare att tillverka då toleranserna är tightare och de tenderar dessutom att säljas i större utsträckning till kunnigare entusiaster vilket hjälper till att hålla uppe kvalitén.

Vad passar då till vilket?

Jo, en pryl för Weaver passar som regel alltid på Picatinny men långt ifrån alltid tvärtom. Detta kan vara bra att ha i huvudet om man ska shoppa loss hos en fjärran handlare där det är omständigt att byta ett felköp. Personligen så brukar jag resonera som så att jag helst köper Picatinnys skenor då de överlag tillverkas med tightare toleranser samtidigt som jag vet att både Picatinny och Weavers fäste alltid kommer att passa.

SHOT-Show 2012

Nu har Jim Chapman på American Airgun Hunter gjort ett inlägg på sin blogg om årets nyheter på SHOT-Show 2012. Länken till hans inlägg är följande: http://www.americanairgunhunter.com/2012SHOT_day_1.html

Först så ser vi en pistolversion av AirForce Talon, en amerikansk Verminator så att säga. Egentligen inget nytt utan en produkt ganska snarlik det övriga sortimentet. Tack vare att dessa vapen tillverkas i USA och ger hög effekt i kombination med acceptabel precision (LW-pipor) och förhållandevis lågt pris så säjer de ganska bra "over there". För den inhemska marknaden så var detta alltså en stor nyhet, om än i litet format.

Nästa intressanta nyhet är Evanix serie av elektriska snabbskjutare, både den mer konventionella Speed samt dess mindre syskon i bullpupkonfiguration. Dessa båda vapen har rönt stor uppmärksamhet i USA trots deras relativt simpla konstruktion, kopierad rakt av från Airsoftvapnen. Både intressant och förbluffande med tanke på dess begränsade praktiska användbarhet när man bara får ut 20-30-40 skott på en fyllning och dessutom använder 10-skottsmagasin. Detta borde ju lägga lite sordin på skjutglädjen men icke då, intresset är ändå stort på andra sidan Atlanten. Uppenbarligen så finns det många välbeställda där som är beredda att betala rätt mycket för ett nytt koncept oavsett om detta är genomarbetat eller inte.

Wolverine från Daystate är betydligt mer av en nykonstruktion och därtill en sådan i en ovanligt vacker förpackning, stöpt i den nu så populära organiska formgivningen som bland annat BSA har anammat. Notera den exceptionellt grova cylindern som utgör en intressant kompromiss mellan normala smaltuber och konventionella flasktuber. Kaliber 303 är också ett mycket intressant drag, dessvärre så kommer inte JSBs nya diaboler i den här kalibern att levereras förrens långt in på våren så först då får vi se i verkligheten hur en Wolverine presterar. Ännu har nämligen ingen kunnat provskjuta den men visst är det ändå ett intressant koncept? Gasåterledande magasinsrepetering är jag mera frågande inför, exakt på vilket sätt kan detta tänkas vara bättre än fjäder eller mekanisk indexering? Framtiden får utvisa.

Efter Daystate då kommer då turen till en annan stor innovatör inom vår hobby, inhemska och välkända FX Airguns AB. Nytt för mässan var FX V2 Xtreme som är en Verminator 2 med ett tillsatspaket för exportmarknaderna. I den välkända men helt omkonstruerade väskan så kunde man återfinna en lång rad udda prylar, inklusive pilar för jakt och fiske samt en komplett fiskerulle för harpunering. Ett komplett survivalkit för den excentriske amerikanske luftfantasten med andra ord. Visst var väskan och allt dess godis väldigt iögonfallande men det mest intressanta är faktiskt inte alla tillbehör utan den unika konstruktionen som tillåter vapnet att byta pipa helt utan verktyg och dessutom på ett totalt repeterbart sätt!

Ägaren av en Verminator 2 kan alltså antingen montera en lång pipa, för full effekt som Gladiatorn, med eller utan en extra löstagbar shroudtillsats alternativt använda en kort pipa och även den med eller utan shroudtillsats. Tala om flexibilitet. Kort pipa med shroudtillsatsen samt effektväljaren på låg nivå blir perfekt för precisionsplinking i källaren samtidigt som man på bara några sekunder kan byta till lång pipa och därefter snurra upp effektväljaren för att få effekt på minst 45 fpe! Redan utan shroudtillsatsen så är Verminator 2 ett mycket diskret vapen men om man ändå väljer att skruva på tillsatsen - ja, ni förstår säkert själva...

Näst i tur är Leapers som har finputsat sin befintliga lineup av kompakta kikarsikten ytterligare. Tyvärr så har inte Leapers imponerat på mig speciellt mycket under åren så vi får hoppas att man succesivt förbättrar såväl kvalité som finesser.

Slutligen så visar Jim upp ett par intressanta tillbehör, dels en adapter som omvandlar en vanlig dovetail (kilspår) till Picatinnyformat och dels en ny kraftfull ficklampa.

Sammanfattningsvis så känns det som att årets SHOT-Show var en smula tunn. Intressantast var nog trots allt Evanix nya elektriska modeller och det oväntat stora genomslag som dessa fick, sin konventionella konstruktion till trots. Det ska bli spännande att följa om detta intresset håller håller i sig eller om det dör tvärt av som förra året Rouge - om någon nu kommer ihåg den? För svenska vanliga entusiaster så blir nog den bestående nyheten FXs första presentation av Verminator 2, en modell som alltid har sålt bra (i synnerhet i England) och som säkerligen kommer att vara minst lika populär nu när man dessutom enkelt och repeterbart kan byta olika piplängder och även köpa den med nu trendiga kaliber 25 - ett perfekt val för skadedjursjakt.

Bättre finish

Nu har FX Airguns en mycket snyggare finish på detaljerna....

Igår så ramlade det ner ett nytt shroudrör och det som omedelbart slog mig när jag packade upp det var vilken skillnad det hade i finish jämfört med förra utgåvan, den som kom med som original till min Elite från maj-11. Nu har man lämnat den sprejsvartlackade looken och övergått till en sammetsliknande yta med diskret textur.

Det är lite svårt att göra skillnaden rättvisa på kvällen via ett fotografi men skillnaden är betydlig när man håller dem i handen sida vid sida. Här ger det nya röret ett helt annat intryck av kvalité jämfört med den enklare föregångaren. En ytterligare fördel är att den nya finishen ger en märkbart mindre risk för reflexer på grund av olika ljusförhållanden, kamerablixtar likväl som naturligt solljus under exempelvis en jakt.

Det är de små detaljerna som gör det sägs det och nu närmar sig FX Airguns mer och mer de övriga dyra premiumvapnen även när det gäller ytfinish.

Senaste kombinationen sida vid sida med original Royale 400.. 

Idag så har jag prövat ytterligare en kombination av shroudrör, shroudplacering och piplängd. Nu är det 600 pipa, 400 tub samt det långa shroudröret placerat så långt bak som möjligt. Resultatet blev mycket goda 91 dBa, att jämföra med 89 dBa som original och 94 dBa med det korta shroudröret - allt övrigt likvärdigt. Effekten är nu satt på originalnivå, alltså 50 fpe med Exterminator och ett par fpe lägre med King. Vid en eventuell snålställning, alltså 40 fpe med Kings, något högre med Exterminator.

Nu är totallängden 113 cm, jämfört med 120 cm original. En vinst på 7 cm till priset av 2 dBa lägre ljudnivå. Hamnar jag sedan vid 89 dBa igenom att gå ner till 40 fpe så hade detta varit mycket tillfredsställande. Nu är bössan i längsta laget men trots en skillnad på bara 7 cm så upplever man den den som betydligt smidigare, objektivt sett. Troligtvis så gör den "lilla" tuben på 400 cc en hel del för upplevelsen också.

I morgon så blir det dags för provskjutning...