Konceptus

Billiga tuningkits och lite annat godis: http://www.konceptus.pl/tuning-kits/

Big & Bad

Tillägnad Lasse & Sören - rätt kaliber slår hårt...

En av mina artiklar...

FX Airguns har lagt ut en av mina gamla artiklar från Vapentidningen online. Totalt så har jag hittils författat något tiotal av ungefär samma snitt. Detta är dock den enda som ligger online publikt, med tidningens goda minne.

http://www.fxairguns.com/wp-content/uploads/2011/09/VT6_11_FXAirguns_Elite.pdf

Mycket nöje...

En ny airstripper?

  Den nya versionen av airstrippern..

En del har reagerat över att airstrippern hos FX Airguns har bytt utseende och undrar då naturligtvis varför. Kan det vara så att FX Airguns har utvecklat än ännu mer effektiv airstripper och om så är fallet, ska man då uppgradera?

Jag ringde Fredrik i morse och kollade läget.

Saken är sådan att den första versionen av airstripper (den med ett antal små hål runt sin perferi) inte fungerade bra till kaliber 30. För att kunna evakuera den större luftmängden ifrån den grövre kalibern så fick man istället göra om konstruktionen. Den ny lösningen visade sig sedan fungera helt utmärkt även på de mindre kalibrarna och för att slippa lagerhålla två versioner (beroende på kaliberval) så lät man den äldre versionen utgå så att bara den större används, nu då till samtliga kalibrar.

Konsten att kränga !

  Sportec hade minsann en "utgångshastighetsmätare" minsann...wow !!

Gamla annonser är alltid roliga att läsa. Idag så har jag hittat två annonser ifrån Sportec anno 1975. Den första annonsen försöker ragga in kunder för service på luftgevär och man använder en hel rad argument med varierande vederhäftighet. Med fet stil som proklamerar man att man numera har en serviceman som är tränad på plats hos Feinwerkbau (jojo).. En inskjutning och en mätning i kronograf kostade ruggiga 15 kr, en ansenlig summa på den tiden. Noterbart är också att man stavar Feinwerkbau med litet f liksom att man refererar till diaboler såsom "kulor".

  Feinwerkbau 300 var vapnet som gällde i V-jeansens decennium..

Även i nästa annons så slår man på trumman för "en fabriksutbildad serviceman", Feinwerkbaus 70-talsvapen måste ju ha varit rena raketforskningen minsann. Annars så är då nya 300-serien det stora dragplåstret i annonsen, rader av olika segrar refereras och för den som saknar en fet plånbok så fanns alltid möjligheten till avbetalning. Själv undrar jag mest över vad ett "armégevärsur" egentligen är för någonting? En klocka på bössan eller vadå?

Precisionstest Weihrauch HW35E

  Först ut var 25 meter med 16 mm

Idag så var det slutligen dags för lite precisionsskytte på Fuxerna SG. Efter vårt klubbmöte så började jag tillsammans med Sören att skjuta lite. Han rastade sin Royale 400 över 50 meter medan jag prövade min HW35 på diverse avstånd lite för att se var komfortzonen för det här vapnet slutar.

Förhållandevis korta 25 meter var ingen match. Jag sköt 10 stycken JSB RS och träffbilden blev blott 16 mm. Här känns det spontant som att man hade kunnat sitta hela dagen och bara mata in skott efter skott i det lilla hålet som öppnade sig i tavlan.

  På 30 meter så känns ännu allt helt fint, här blev det 21 mm

När jag gick vidare ytterligare 5 meter för ytterligare en tioskottsserie nu på uppmätta 30 meter så sjönk träffbilden lite och den öppnade sig märkbart, ifrån en enhålsträffbild på 25 meter till fyra hål utav dessa 10 skott. Att känna till exakt avstånd är alltså oerhört viktigt när man skjuter ett luftvapen bortom inskjutningsavståndet, i mitt fall 25 meter.

  Vid 35 meter och 29 mm så känns det som att man närmar sig gränsen..

När jag nu lade på ännu fem meter och sköt över 35 meter så började även den, relativt sett, blygsamma vinden att göra sig påmind. Nu drog träffbilden klart märkbart lite åt vänster. Notera också hur mycket den sjönk ytterligare. Fortfarande fyra hål av tio skott men spridningen över knappt 30 mm visar tydligt att här går den ultimata gränsen ifall jag hade använt det här vapnet till skott mot levande mål. Bortom denna gräns öppnar träffbilden för mycket, den sjunker också för mycket (vilket hade krävt kompensering) och träffbilden blir även mycket vindkänslig.

  Fulla femtio meter är väldigt långt så 45 mm ger jag klart godkänt

För skojs skull så testade jag även över 50 meter och träffbilden här skjuter så djupt att jag var tvungen att hålla över med ungefär en hel måltavla, ändå träffade jag ganska långt ner. Det är enormt vad träffbilden sjunker när man börjar komma ut på lite avstånd. Lätet av anslaget var också avsevärt mera modest vilket tyder på att anslagsenergin börjar tappa av. Fortfarande håller dock kombinationen den så kallade "likaregeln" utan problem.

Vad är då sammanfattningen?

Jo, ut till 40 meter så kan man under gynnsamma omständigheter i övrigt ägna sig åt meningsfullt precisionsskytte, personligen så tycker jag dock att 30-35 meter känns som en rimlig gräns. För bänkskytte på 25 meter så är precisionen helt tillräcklig. Samtliga träffbilder är ju 10-skottsgrupper och tumregeln här är ju att dessa generellt sett blir ungefär 60% större än motsvarande 5-skottsgrupper. Om det hade varit tillåtet så hade det säkert fungerat med enstaka jaktskott på 30 meter under perfekta förhållanden men då sådana sällan råder så hade jag nog helst lagt min gräns för detta ändamål vid 20-25 meter. På ett avstånd ut till 25 meter så var den här kombinationen riktigt ordentligt vass.

HW fjädersmälla med 12 fp?

Dudda här på bloggen frågade apropå gårdagens inlägg om vilken modell jag hade valt ifall jag hade önskat ett vapen på 16 joule istället för 10 joule. Primärt sett, egentligen inget. I Sverige så kräver ju 16 joule licens och det är för mycket arbete/krångel och för mycket pengar förlorade i vapnets andrahandsvärde för att man ska ta ett fjädervapen på licens, som jag ser saken. Licensen är klart mer motiverad hos ett PCP.

Ett luftvapen har normalt sett sin yttersta gräns vid runt 1000 fps men redan runt 900 fps så börjar effektuttaget påverka skjutbarheten påfallande negativt. Vill jag då skjuta fjädervapen så kan jag räkna med att ett välskjutande fjädervapen (ex Diana 54) med kaliber 22 som bäst kan ge 830 fps. Utrymmet mellan 830-900/1000 fps kan jag alltså aldrig (av precisionspraktiska skäl) utnyttja hos ett fjädervapen.

Väljer jag däremot kaliber 177 så kan jag utnyttja hela registret hos den här kalibern då ett flertal fjädervapen kan leverera en diabol, även en av för kalibern hög vikt, med 1000 fps och bibehållen vettig precision. Kruxet med kaliber 177 är dock dess usla BC, relativt kaliber 22 och 25. Skulle jag välja den sistnämnda kalibern för ett fjädervapen så kan jag som bäst räkna med ungefär 650 fps och då endast med lätta diaboler. Funkar för jakt, javisst, men inte för skytte över långa eller okända avstånd.

Tar jag däremot steget ut och köper ett PCP på licens så kan jag lätt nå 1000 fps med kaliber 22 och perfekt skjutbarhet, även 900 fps med stora kaliber 25 är inom räckhåll och - kom ihåg - det är precis lika lätt/svårt att få ut en licens för ett 70J PCP som en 16J fjäderbössa.

Sammanfattningsvis - en effekt av blott 16J är tekniskt sett för likartad med 10J för att det ska vara värt besväret med en licens, då kör jag istället hellre på 10J. Detta resonemang tror jag inte att jag är helt ensam om och därför menar jag på så är det viktigt att vi har fler grenar öppna för vapen på 10J än bara en enda (eller två om man, som sig bör, skiljer mellan fjäder och PCP). Att ha en klass för Öppna Riktmedel är sålunda mycket viktigt eftersom en tävlande då kan skjuta i minst två stycken klasser istället för bara en, om man nu gör sig besväret att åka till en tävling. En liten parantes i all korthet bara.

Åter till vårt hypotetiska val på 16 joule; tyvärr så har HW80 alltid kritiserats i England för att den inte upplevs som speciellt harmonisk med 16J eftersom den i grund och botten är designad för en betydligt högre effekt. Då vapnet ändå blev mycket populärt på den brittiska marknaden under 80- och början av 90-talet. så försökta man göra det bästa möjliga av situationen och en del tuners tillverkade till och med short stroke kits för att bota HW80s seega locktime i sitt utförande med 16J. Här blev alltså långslagheten en nackdel snarare än en fördel. Detta problem finns inte hos HW35, som i grund och botten är väldigt kortslagig.

Effektmässigt sett så gav min HW35 med VorTek-kit 750 fps (7.90 gn) vilket betyder 10 fpe. Då hade jag inte pistongvikten monterad, vilken hade givit fjädern ytterligare lite förspänning, liksom VacSeal som hade givit ännu bättre tätning. Med dessa delar monterade så rapporteras det i USA om runt 830 fps med diaboler av likvärdig vikt. Energimässigt sett så handlar det då om precis 12 fpe. Effektmässigt sett om vi räknar med ett tak om 12 fpe så hade det alltså fortfarande inte spelat någon roll mellan HW80 eller HW35 - det är först om vi hade gått utöver 12 fpe, alltså typ till USAs FT-gräns om 21 fpe, som HW80 hade varit en effektmässig fördel.

Jämför vi sedan mot 77/97 så känns 35 mera likvärdig, de två förstnämnda har fast pipa och den sistnämnda ett aktivt piplås, vilket ger samma säkerhet. Endera lösningen saknas hos HW80. Talar vi fortfarande om tävling för 12 fpe så har jag ingen som helst tvekan om att en 35 kan vara precis lika konkurrenskraftig som exempelvis en 97. Båda har samma avtryck, motsvarande en fast pipa med laddning direkt in i pipan och sedan pipor av likvärdig kvalité ifrån samma tillverkare.