En tanke...

Med anledning av gårdagens inlägg så satte jag mig ner och funderade lite runt hur en alternativ tävlingsform skulle kunna tänkas se ut om man primärt satsade mot att få in så många deltagare som möjligt att pröva vår form av luftvapenskytte.

Som bekant så är det ju alltid enkelt att klaga på något befintligt snarare än att försöka skapa något helt nytt så betrakta detta bara som tankar på pränt i dess mest lösa form.

Jag började med att fråga mig varför vi tävlar? Jag tror att vi tävlar eftersom vi vill ha roligt. Detta uppnår vi igenom att träffas och tävla på ett sådant sätt att vi vill mäta vår skicklighet som skyttar mot andra. Det vi inte vill göra är egentligen att jämföra prestandan hos vår utrustning. Vi vill låta kombinationen av utrusningsval och den skicklighet som en skytt under träning med sin valda utrusning kan uppnå jämföras mot andra skyttekamraters dito.

Tankegodset som sådant är inte nytt, när jag har spånat här hemma så gick främst tankarna till allstartävlingar. För er som inte känner till denna tävlingsform så kan man lite kort och vårdslöst förklara den med att man smälter samma två på pappret udda tävlingsformer till en och utformar den med syftet att den ska vara så underhållande som möjligt både för deltagare och åskådare. Ett exempel är motorcykelsporten Supermotard. Här tävlar man på en bana som inte är olik en gokartbana, alltså tekniskt krävande, kort och förhållandevis långsam, som delvis innehåller grus och slät asfalt om vartannat. Motorcyklarna blir då en hybrid mellan en roadracingmaskin och en motocross. Ibland så korsar man in vitt skilda sportformer till en, vår mest publika skytteform (skidskytte) är ett exempel på detta där man mixar skidåkning med salongsgevärsskytte.

Det jag tänker mig är att man utvecklar en skytteform som väver in de tävlingsformer som tidigare har visat sig vara populära ibland oss entusiaster. Man mixar alltså HFT med BR och lägger in silhuetteskytte därtill. Självklart så måste tävlingsformen vara så enkel som möjligt, både för arrangerande klubb och deltagarna. Ett vapen ska räcka och det ska av praktiska och juridiska skäl vara under 10 joule (valfri kaliber). Ett minium av rekvisita ska räcka för arrrangören, till skillnad ifrån dagens FT-tävlingar som kräver mängder med (dyra) fallmål och en hel del planering. Alla tävlingsformernas utfall räknas sedan samman för en totalplacering, alltså ungefär som i triathlon.

Det jag tänker mig är fem olika delmoment som ska reflektera vitt skilda delar av de skytteformer (användningsområde) som vi kan tänkas använda våra vapen för hemmavid.

Fallmål

En tävlingsform liknande HFT, maximalt 10 fallmål ska krävas - valfritt antal stationer. Få antal fallmål för att få fram en låg investeringskostnad och valfritt antal stationer beroende på arrangörens lokala förutsättningar att skapa en intressant bana. Saknas tillgång till fallmål så kan man använda spinners istället med då får man justera poängberäkningen. Avstånd 10-40 meter. Två poäng för fällning, en poäng för plåtträff och noll poäng för miss. Ingen rumpa i marken, annars valfri skjutställning. Resultatet flyttas över som startvärde till nästa gren.

Tavelskytte

Skytte från bord med fullt stöd. Tillåtna stöd är sådana som man endera har fästa på vapnet eller som man bär runt i samtliga grenar som en del av sin utrustning (ryggsäck etc). Detta gör BR ("servicesstöd") otympliga men möjliggör ändå mindre beanbags, bipod etc. Enkel tävlingsgradering; tio skott ska avfyras på 25 meters avstånd mot tio ringar som är 25 mm i diameter (en enkronas storlek). Träff inom ringen ("obrutet ringstreck") ger 1 poäng, utanför ger -1 poäng ifrån den tidigare ihopsamlade kvoten.

Silhouette

Samma regler som HFT-delen, ingen rumpa i marken men valfri skjutställning, inga skjutstöd får användas, förutom den egna kroppen. Kyckling på 20 meter, kalkon på 30 meter, gris på 40 meter och och får på 50 meter. Två skottförsök på varje mål. Varje fällt mål ger 3 poäng. Finns inte tillgång till metallsilhouetter så använder man skalenliga utskrifter (måltavlor) från internet istället.

10 M skytte

Fristående rakt upp och ned, 10 st tomma 22 LR hylsor ska fällas med tio skott. Varje träff ger 2 poäng, varje miss ger -2 poäng på den totala ställningen.

Long range

Samma som tavelskyttet tidigare. Avstånd 50 meter och målen tillverkas av vanliga lock från diabolaskar (lilla typen). Klädnypor håller fast dem så att de kan stå upp på ett plant underlag. 10 mål med ett skott på varje för 3 poäng per träff.

Nu ska jag inte fördjupa mig i fler detaljer, jag tror ni förstår själva principen – egentligen så krävs det inte några enorma resurser eller arbetsinsatser för att skapa en bra tävling bara man vågar tänka lite okonventionellt. Samma sak gäller tävlingsplatsen. När jag började tävla organiserat för runt 15 år sedan så gick många tävlingar på Hova fältskyttebana och dess största tillgång var att den låg perfekt geografiskt placerad – precis mitt emellan Stockholm och Malmö. Även de dåtida tävlingarna som SLUG arrangerade på Spillepengen (Malmö) och Dalby stenbrott låg bra eftersom tillgängligheten var god med tåg, både från Göteborg och Stockholm.

Vidare så säger inget att man måste tävla på en formell skjutbana. Jag har tävlat på de mest underliga urbana platser, ifrån Fagerlids sågverkshallar inomhus till på en stängd bilskrot (!).  En säker och avskild plats med tillåtelse av markägaren är allt som behövs eftersom vi använder licensfria vapen.

Man får helt enkelt använda fantasin.

Vad drar?

Jag har funderat lite över vad som attraherar en besökare till våra tävlingar. Jag tror att det finns vissa huvudsakliga komponenter som krävs för att en tävling ska kunna bli välbesökt.

En bra dag

Rätt tid på året, alltså inte tidigt på våren eller sen på hösten när vädret är oförutsägbart. Ingen dag som krockar med något annat stort evenemang (VM-final i fotboll etc). Helst en söndag eftersom folk tenderar att arbeta i större utsträckning på lördagar än på söndagar. Bra väder är viktigt, därför krävs det en reservdag ifall den planerade dagen exempelvis innebär regnrisk. I ett sådant läge så kan man ta söndag som huvuddag och lördag som reservdag.

Bra geografisk plats

Ju längre bort besökarna får färdas desto större risk är det att de inte färdas alls. Man bör försöka tänka sig en radie på ca 20 mil, det är ett avstånd som folk kan tänka sig att åka i normalfallet. Bra kommunikationer underlättar, alltså bra vägar eller tillgång till järnväg. Bra och fria parkeringsplatser faller också under den här punkten.

Låga kostnader

Vem vill egentligen betala 100 spänn för en klass? Kör man tre klasser så är det 300 spänn bara i deltagaravgifter. Till detta kommer bränslekostnader, förtäring och liknande. Låga eller inga avgifter attraherar naturligtvis mer besökare än höga omkostnader.

Fritt deltagande

Alla välkomna utan att behöva uppvisa en mängd formalia, alltså medlemskap i diverse föreningar, innehav av skyttekort, jägarexamen eller andra kvalifikationer som automatiskt kan tänkas diskvalificera en antal tänkbara deltagare.

Skytte hela dagen

Vem vill åka 20 mil för att skjuta 1 timma och vänta ut resultat i 6 ytterligare timmar? En besökare ska kunna hållas sysselsatt hela tiden så att dagen inte känns seeg. Här finns också behovet av att en skytt ska kunna delta i flera olika tävlingsmoment med ett och samma vapen. Man ska inte behöva ha bilen full med olika vapen för att kunna tävla i flera olika klasser eller grenar.

Låga utrustningskrav

Elitism måste bekämpas. Alla ska kunna ha en möjlig möjlighet att vinna med en förhållandevis enkel utrustning. Det är inte kul att delta i en tävling när man på förhand vet att möjligheten till en placering är obefintlig.

Vad tror ni andra?

Prisvärda måltavlor !

  Ett hundra tavlor för 49 kr - inte dumt.

I helgen så besökte jag Jula där de saluför förpackningar om 100 st måltavor till bra pris - 49 kr/fp. Jämfört med XXL som säljer 50 st för 39 kr så var detta ett klart bättre pris. Tavlorna håller standardiserade 14 x 14 cm och är tillverkad av kartong som håller hög kvalité i form av hålstabilitet och våtstyrka. Man erbjuder två spegelsidor, endera 5 riktpunkter eller en traditionellt enringad variant. Ett mycket bra köp.

Inga tävlingar denna säsong!

Idag kom så besked om att Laxå inte kommer att köra några BR tävlingar detta år. Även när det gäller HFT så kommer det inte att annordnas någon tävling inom Laxås regi, som det ser ut i skrivande stund. De enda två tävlingarna som jag hittils har sett påpannonserde är SM i BR hos Vittsjö och några tävlingar HFT hos Piteå.

För de som bor i närheten av PLVK så är det bara att gratulera, för oss andra som bor mer centralt så avskräcker förmodligen tyvärr de långa avstånden. Det som återstår är FT och det programmet är ju sedan länge spikat vilket de invigda troligtvis redan har konstaterat via FT Sveriges hemsida.

Tyvärr så verkar alltså 2014 bli ett mellanår i hopp om att någon klubb kan fånga upp intresset till nästa år.

I begynnelsen...

Idag blir det en gammal artikel ifrån tiden då allt började...

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/FT1_zps57294645.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/FT3_zpsc0559d2d.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/FT5_zps36a1b300.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/FT4_zpse51e4e3e.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/FT2_zpscaa7436b.jpg

Den nya projektilbanan..

  En riktigt trevlig projektilbana.

Idag kommer projektilbanan ifrån den, för vapnet, nya inställningen med JSB Heavy 10.30 gn. Med den här projektilen så levererar vapnet en genomsnittlig utgångshastighet av 178 mps med ett spann på 175-180 mps. Inskjutningsavståndet valde jag till 25 meter och då ligger jag inom 2 cm diameter mellan 7.20 och 28.10 meter. Den andra centrerade träffpunkten hamnar därför här på 10 meter.

Byte till JSB Heavy

  Min Challenger nu laddad med JSBH.

Idag skiftade jag över från Defiant, som sköt överlägset bäst vid 7.50 joule, till JSB Heavy - som nu vid 10 joule har visat sig skjuta helt klart bäst. Det är märkligt hur ett vapens ammunitionspreferenser kan förändras så dramatiskt när man förändrar effekten, låt vara att de sker med nästan 30%.

  Trettio meter till målet med x9 förstoring...

Med den tyngre ammunitionen så krympte träffbilderna ordentligt vid mitt nuvarande effektuttag. Den här skillnaden blev än tydligare när man sköt på längre avstånd, alltså i det här sammanhanget mellan 30-40 meter.

  Visst krympte träffbilderna även på 25 meter men skillnaden var inte SÅ stor, här 10 träffar...

Efter att ha ställt in siktet på 25 meter så klickade jag upp åtta steg och då hamnade jag på en lämplig inställning för 30 meter. Nackdelen med JSBH på "bara" 10 joule är att utgångshastigheten blir låg och bantiden lång. Det gäller med andra ord att hålla bra koll på avståndet - den här diabolen är inte speciellt flackskjutande vid 175 mps.

  Fyrtio meter till målet med x9 förstoring...

Här ute vid 30 meter så samlade den nuvarande setupen helt godkänt, trots ett stilla regn framför pipan. Lyckligtvis så var det relativt lugna vindar och det kändes spontant som "goda förhållanden" för lite precisionsskjutning.

  Tio skott på 30 meter, en hyfsat representativ träffbild på avståndet..

Efter att ha skjutit lite på trettio meter så var det dags att pröva den yttersta gränsen för 10 joule. Efter att ha gått upp ytterligare 24 (!) klick så kunde jag hålla (i princip) rakt på vid 40 meter..

  Tio skott över 40 meter, trycket i tuben började sjunka - därav den fallande träffbilden..

Överlag så var det en trevlig dag där man i lugn och ro kunde skjuta över lite varierande avstånd. Enda otrevliga överraskningen var att en skruv ramlade ur avtryckarmekanismen. Exakt var den satt och vad den gjorde var svårt att utreda på plats men väl hemma och med avtrycket i handen under en stark lampa så kunde jag lokalisera den. Det visade sig vara skruven som ställer in tryckpunkten för avtrycket. Efter lite finlirande med inställningen där så fick jag till ett kännbarligen ännu bättre avtryck än vid skyttet ovan tidigare under dagen.

Nu räcker det sannerligen bara att nudda avtryckaren för att skottet ska gå. Om detta är på gott eller ont återstår att se framöver..

Priser och kostnader

Leupold EFR 3-9/33 VX II

Titt som tätt så hör läsare av sig till mig och önskar rekommendationer på kikarsikten. Inlägg om detta har dock varit förhållandevis sparsamt förekommande på bloggen och det beror helt enkelt på att jag inte anser mig besitta tillräcklig kunskap på området för att kunna förmedla detta på ett vederhäftigt sätt.

Idag ska jag dock göra ett litet undantag och berätta hur jag själv resonerar när det gäller att välja optik. Jag ska försöka hålla mina tankar så allmänna som möjligt så får var och en dra slutsatser själva om vad som kan vara rätt enskilt fabrikat och modell för det individuella behovet.

Jag har under de senaste 15 åren prövat en mängd olika kikarsikten i varierande prisklasser med olika för och nackdelar. Mitt mest minnesvärda slutsats av detta är följande:

Köp alltid kvalité.

Visst, kikarsikte med hög kvalité har också ett högt inköpspris men därmed är det inte sagt att de dessutom har en hög kostnad - oftast är det nämligen precis tvärtom. En gång i tiden, jag tror det var 2002, så köpte jag mitt första EFR, en Leupold 3-9 VX II för den då svindlande kostnaden av 3495 kr. Detta var i dåtidens perspektiv riktigt dyrt. Detta var en tid innan stora FT-sikten var utbredda och ett typiskt "bättre" kikarsiktesval var vid denna tid exempelvis en Bushnell Banner 4-12/40 Ao från Nordmark vilket kostade 1995 kr. Jag hade själv ett sådant på min dåvarande FX2000, ett av dåtidens toppvapen. Det vapnet kostade för övrigt året innan 5495 kr så ni förstår ju att 3495 kr var mäktiga pengar för ett kikarsikte.

Åren gick och sex år senare så fick jag ett kanonerbjudande. En skytt som skulle sluta skjuta annonserade ut ett VX II EFR, alltså "uppföljaren" för 3500 kr. Förvisso begagnat men i absolut toppskick. Jag slog till direkt, nöjd som jag var med VX I. För att finansiera det nya siktet så var jag då tvungen att sälja av lite kikarsikten och omstrukturera min vapengarderob. Mitt Banner åkte ut på annons och efter ett par veckor så kunde jag slutligen få 800 kr för det. Jag tappade 1200 kr på sex års användning. Nu skulle VX I säljas och det siktet sålde jag redan samma kväll - för 2500 kr! Det siktet hade jag också haft under sex års tid och det hade då bara kostat mig 1000 kr trots att det siktet hade givit mig klart mycket bättre prestanda under hela den tiden jag ägde det.

Ett kikarsikte med tung prislapp behöver alltså inte alls vara speciellt dyrt att äga då man alltid får ut ett betydligt högre restvärde. Om jag idag, ytterligare sex år senare skulle få för mig att sälja mitt EFR VX II så skulle jag säkert utan tvekan få tillbaka mina utlagda 3500 kr då samma sikte fortfarande säljs och nu betingar nära 5500 kr. Hade jag gått iland med detta så hade jag haft siktet "gratis" under sex år och min totala kostnad för 12 års Leupoldägande hade stannat vid 1000 kr.

Ponera nu att du hade tagit samma kostnad (1000 kr) och köpt ett "kinasikte". Min gissning är då att man knappast hade fått samtliga pengar tillbaka efter ytterligare 12 år. Oavsett vilket så hade man definitivt inte fått lika god prestanda och ägarglädje som med ett Leupold EFR för motsvarande kostnad. Jag antar att ni förstår poängen. Visst kostar ett bra sikte mycket pengar att köpa men dess ägandekostnad - det mest väsentliga - är sällan så hög som man lätt kan tro.

Idag så ser marknaden helt annorlunda ut jämfört med för tio-femton år sedan. Utbudet av både PCP och kikarsikten har ökat mångfald och det är därför "svårare" att köpa ett prisvärt kikarsikte. Forna tiders bättre sikten från Simmons och Bushnell är idag ersatta av produkter från MTC och Falcon mfl. Till och med gamla Tasco, numera Hawke, tillverkar anständiga kikarsikten till rimliga pengar och har haft stor succe med sin Sidewinder-serie.

Problemet med den här utvecklingen är att många av dessa "trendiga" kikarsikten utvecklas hela tiden framåt med fler finesser och nya utföranden. Inte sällan sker detta utan att priset höjs utan ibland kan det till och med sänkas i takt med att produktionen förläggs till att billigare länder i tredje världen. Om vi nu köper ett "bra"kikarsikte här för 4000 kr så finns alltid risken att samma sikte kommer att säljas nytt för 3500 kr om två år och då kanske dessutom med någon ny liten finess. Hur tror ni då detta påverkar andrahandsvärdet?

Låt oss nu anta att ni istället köper ett Weaver, Leupold eller liknande för 6000 kr och att precis samma sikte två år senare kostar 8000 kr. Vilket sikte tror ni då sjunker mest i pris och har kostat minst på sista raden när siktet väl säljs i andra hand?