BAR backar...lite...

  Nu ända upp till nio gångers förstoring - Good News !!

Idag gick jag ett meddelande ifrån Lloyd på BAR där han påstod att lagen (?) nu har ändrats så att han kan exportera kikarsikten med upp till nio gångers förstoring ifrån sin verksamhet och till exempelvis Sverige. Tidigare så har man ju vägrat att exportera kikarsikten med mer än fyra gångers förstoring.

I praktiken så betraktar jag det som kvalificerat dösnack i båda fallen, det finns ett flertal aktörer i England som med glädje säljer och som non-stop också har sålt optik med valfri förstoring på export till Sverige hela tiden, trots att BAR har nekat allt över fyra gånger och hänvisat till någon form av "lag" som jag aldrig själv har varken sett eller hört talas om. 

Trots att BAR gärna slår på stora trumman över den här fantastiska förändringen så torde den innebära väldigt lite i praktiken, detta då för att entusiaster i Sverige överlag i första hand föredrar kikarsikten med mer än nio gångers förstoring och dels för att BAR ändå inte saluför några sikten som håller hög kvalité och som därmed är dyra nog för att vara intressanta att privatimportera med max nio gångers förstoring.

Så, tyvärr BAR - ni gav bort er försäljning av optik till aktörer som Opticswarehouse och mängder med småhandlare på Ebay när ni själva band ris för egen rumpa igenom att hitta på en tolkning av någon slags "lag" som inte tillät försäljning av intressant optik på export till omvärlden.

Gamo Coyote

Gamos första "egna" PCP lanseras i dagarna..

Efter att ha legat sjuk under ett par dagar så är det nu äntligen dags för en uppdatering. Gamo håller just nu på att förbereda lanseringen av sin nya Coyote, deras första egenutvecklade PCP som inte bara är en Gamovariant av ett BSA vapen, som var fallet med Dynamax. Nytt på Coyote är främst avtryckarsystemet, snarlikt det som Gamo lät Theoben använda på sina äldre Rapid-vapen, liksom prislappen - €699.

För denna, för Gamo, saftiga prislapp så får man en tioskotts repeter med bokstock av ett i övrigt traditionellt snitt, låt vara med en smula udda formgivning på stocken med en kolv inspierarad av deras futuristiska plaststockade fjäderbudgetvapen.

Det som jag personligen känner störst tveksamhet inför är idén att saluföra detta vapen utan shroud liksom med ett barrelband som förefaller sitta dikt an mellan pipa och tub. Den typen av konstruktionslöstningar brukar inte vara precisionsbefrämjande så vi får väl hoppas att de tänkbara köparna har sina precisionsreferenser hämtade ifrån Gamos övriga sortimen för att säkerställa full belåtenhet.

Den första versionen ut blir på 20 joule med kaliber 177 men fler versioner är att vänta.

Har 16J ett egenvärde?

  Första tavlan av två på 50 meter med 10 x JSBH på 10J.

På det svenska luftvapenforumet så diskuterar man just lite runt skillnaden på 10 och 16J. Frågan är naturligtvis extra intressant nu i skenet av vår tävlingsverksamhet. Nackdelarna med 16J tror jag att de flesta har klart för sig:

* Drar mera luft per skott

* Ett högre skottljud vi avfyrningen

* Kräver vapenskåp för förvaringen

* Kräver vapenlicens

* Kräver speciell omtanke vid transport

* Får ett märkbart reducerat andrahandsvärde

Däremot så måste man oavsett 10 eller 10J ha klubbmedlemskap och tävlingslicens samt skyttekort om man vill vara med att tävla. I debutantklasserna så krävs dock inte detta, men då får man i gengäld skjuta på ett färre antal mål.

Kostnadsmässigt sett så är ju skillnaden också stor, ett vapenskåp betingar 2-5000 kr lite beroende på storlek och om man köper nytt eller begagnat. En vapenlicnens kostar 750 kr och man får räkna med ungefär halva andrahandsvärdet på vapnet om man säljer det, förutom en avsevärt längre försäljningstid.

  Andra tavlan av två på 50 meter med 10 x JSBH på 10J.

De fördelar man får av 16J jämfört med 10J är främst en flackare projektilbana samt därtill hörande bättre möjligheter att placera sig bra i tävlingarna. Tidigare så hade man också fler mål på tävlingarna men eftersom man idag kan köra 10J i samma klass som 16J (förutsatt att tävlande har tävlingslicens och skyttekort) så är den skillnaden borta.

Att skjuta 10J på 50 meter ÄR avsevärt svårare än att göra detsamma med 16J, förutsatt lika kalibrar, och i synnerhet så när det blåser. Är det däremot lugnt väder så kan en skicklig skytt i princip skjuta likvärdigt av den enkla anledningen att vi tillämpar 40 mm träffzon. Jämför gärna med mina tavlor ovan där den svarta zonen har formatet av en enkrona, alltså 25 mm. Notera också att det är skjutet med en amerikansk plastbössa i 6000 kronorsklassen och inget state-of-the-art FT-gevär med två eller tre gånger den prislappen. Kikarsiktet var då ställt på x9 förstoring, en bråkdel av vad många skyttar använder till just FT.

Man bör sålunda inte överdriva värdet av 16J kontra 10J utan noga betänka de nackdelar som 16J bär med sig jämfört med licensfria 10J när skillnaden i praktiken bara gör sig tydligt påmind bortom 40 meter och under ogynnsamma förhållanden.

Har man sedan möjlighet att få ut en licens, frågan är då om man vill välja att bränna den på en 16J/177 eller kanske man istället går på ett fullfartsvapen i en grövre kaliber? Den frestelsen är nog svår för de flesta och i synnerhet så när man kan tävla även med vapen som har 45J. Problemet är ju om klassen 45J försvinner i framtiden, då står man där med en 22 bössa som bara kan tävla i 16J - ungefär som jag gör med min Elite fast ett pinnhål högre upp på skalan.

Tänk så mycket enklare det hade varit om man hade fått ett beständigt grepp om hur framtiden ser ut..

Att kunna men inte vilja...

Idag så läste jag på forumet att Gubbe äntligen har tagit steget över till 16J, inte minst till glädje för honom själv men till oro för alla medtävlanden i toppligan. Gubbe är utan tvekan en mycket duktig skytt.

Det som dock grämer mig är hur man har misshandlat hans licensansökan.

Enligt egen utsago så skickade han in den i oktober 2013 och fick inte ut den förrens i juni 2014! En liten lätt väntetid på 9 månader! Bara detta är ju en skandal i sig självt. Det som retar mig i sammanhanget är emellertid att han fick den igenom att ringa in och tjata varpå den vips hamnade färdig i brevlådan. Berättelsen har slående likheter med min egen senaste (förhoppningsvis sista) licensansökan. Jag gjorde nämligen precis likadant. Jag ringde in och argumenterade så hux flux blev den färdig dagen därpå. Detta är naturligtvis ingen slump utan ett resultat av att jag och Gubbe hade förmågan att ringa in och övertala.

På detta sätt ska det naturligtvis inte behöva gå till. Alla och envar som betalar samma summa som vi gjorde ska naturligtvis ha ett likadant och korrekt handläggningsförfarande. Själva idén med en kö förfelas ju om man kan gå före i kön då detta per automatik innebär att alla eftervarande hamnar ett pinnhål längre bort. Ännu värre är att problemet till sin natur är strukturellt.

Se bara på skillnaden i handläggningstid mellan licenser för ändamål jakt och för ändamål målskytte. Det är alltid - i alla län - en kortare handläggningstid för jaktvapen än för målskyttevapen. Nu kan man ju frestas till o tro att detta beror på att jaktvapen är enklare att handlägga men detta balanseras enkelt upp av att det går betydligt fler jaktlicenser på en enda målskyttelicens. Även här ska likaprincipen gälla - betalar jag samma summa för en jaktlicens som för en målskyttelicens så ska samma handläggninstid råda.

Att det inte är så i verkligheten beror bara på att våra två jägarförbund är mångdubbelt bättre på att jaga på handläggare och utöva påtryckningar på RPS än vad som är fallet för motsvarande målskytteorganisationer som exempelvis SvSF mfl. Denna lobbykultur parat med tillståndsenhetens bristande integritet underminerar dessvärre effektivt förtroendet för tillståndsenhetens kompetens i att hantera frågan.

Det finns med andra ord goda skäl till att överväga om inte länsstyrelsen åter igen borde sköta licenshanteringen i Sverige.

Top of the line

  En del menar att det är världens bästa spirit levels - från £105 + frakt

March är en tillverkare av kikarsikten och tillbehör som håller absolut högsta kvalité och som därför är populära val för tävlande på högsta nivå i exempelvis Benchrest och liknande. Förutom tillbehören så är även deras kikarsikten riktigt magnifika pjäser som dock kräver en rejält tilltagen budget. Kanske inte så konstigt att de kan köpas med linsskydd av äkta läder (med valfritt motiv/monogram) etc..

  March 8-80/56 - Made in Japan, från £2550 och uppåt beroende på utrustning.

Intressant test av Hatsan AT-44

I många tester, inte minst tester gjorda av luftvapenblaskorna i England, så får vapen vanligtvis alltid högsta betyg på allt och detta är ju särskilt löjeväckande när ett överbetyg ramlar ner hos en erkänt usel konstruktion. Med bakgrund av detta så känns det alltid extra intressant att läsa en balanserad test som i svart på vitt visar vad ett fabriksnytt vapen, som inte har blivit modifierat, kan prestera "right-out-of-the box".

Det som gör den här testet extra intressant är att föremålet i fråga är Hatsans gamla AT-44 och just denna modell har jag själv skjutit en hel del med, inte minst tack vare det ex som min gode vän Sandstig ägde och snabbt sålde för några år sedan. Anledningen var helt enkelt att detta var det mest usla vapen vi någonsin hade använt.

Sedan läste jag på forumet om någon stackare som hade tagit ut efterföljaren, den blytunga BT-65, på licens! Jo, ni läste rätt - på licens. Alla vet ju hur trögt det är att sälja bra vapen på licens, så tänk då det läget...

Hursomhelst.

Skulle man ändå komma på idén att köpa ett Hatsan AT-44 rakt över disk, ostrypt på licens, så kan den här testen vara nyttlig läsning, helst innan.

Länk: http://www.pyramydair.com/blog/2014/06/hatsan-at44s-10-long-qe-part-1/

I den här delen så är speciellt spridningen ifrån skott till skott intressant. Jag brukar vilja se att ett PCP ligger inom 20 fps i spridning, helst 15. Med Challengern så har jag hittat en drömsetup som ger under 10 fps igenom hela kurvan. På Gaylords AT-44 så räcker en fyllning till 9 skott innan spridningen travar över 20 fps. Vänder man på saken så fick han 80 fps spridning på blott 20 skott. Jag skulle nog vilja säga att detta exemplar klarar 10 skott på en fyllning, med lite god vilja.

Det ska bli mycket spännande att se vad han uppnår i form av praktisk precision downrange...

Den magiska metern

  En helt normal grupp på uppmätta 40 meter..

Som ni har sett här de senaste dagarna så har jag inte haft några speciellt bra resultat över 50 meter med min Challenger på blott 10 joule. Trots goda betingelser i övrigt så är 50 meter helt enkelt 50 meter och detta är ett mycket långt avstånd för ett 177/10J-vapen helt oavsett hur välskjutande det är i övrigt. 

Väl på banan denna gång så funderade jag lite över exakt var gränsen går? Kan man kanske så nära som på metern när fastslå detta bara igenom empiriskta tester? Den här dagen tänkte jag testa mitt-emellan-avståndet - 45 meter. Först av allt så sköt jag en referenstavla på 40 meter, tavlan högst upp i dagens inlägg. Som synes så kunde man täcka alla 10 träffarna med en vanlig enkrona (den svarta zonen), så långt precis som vanligt.

Nu 45 meters avstånd istället;

  Första gruppen på 45 meter, ett skott drog åt höger..

Till min förvåning (o glädje) så gav den första gruppen känslan av att 45 meter verkar ligga närmare 40 meter än 50 meter rent resultatmässigt sett.  Ett skott drog av åt höger (av okänd anledning) men i övrigt så var utfallet inte långt ifrån det på 40 meter. Mycket lovande..

  Skott efter skott drar åt höger, har jag ändå lite vind där nere?

Nästa tavla var inte riktigt lika uppmuntrande, här drog flera träffar åt höger och dessutom så fick jag en träff som tog väldigt långt ner, av någon oförklarlig anledning? Kan det möjligtvis vara så att det kom lite vind ändå, trots att jag inte kunde förnimma någon sådan uppe vid skjutplatsen?

  De fem första träffarna var en dröm på 45 meter..

Nästa tavla var förtrollande, skott efter skott träffade i princip 100% rätt. Fyra helt perfekta skott, sedan gick det femte några millimeter nedanför nirvana. Det var nästan så att jag hade beslutat mig för att skona resten av tavlan för att kunna spara en grym 5-skottsgrupp att flasha med - på 45 meter med 177/10J! 

Jag beslöt mig till sist för att bita ihop och skjuta ytterligare fem skott och naturligtvis så fick jag en (relativt) usel spridning. Skott nummer 10 tog lågt och var i särklass sämst i en annars mycket trevlig träffbild.

  Sista gruppen på 45 meter, nu börjar det minskande systemtrycket märkas tydligt..

Efter 40 skott skjutna så var det dags för skott 41-50. Redan halvvägs in i gruppen så kunde jag notera att trycket hade börjat falla så att vapnet inte längre kunde ge optimal jämnhet på den nivån som krävs för att man ska kunna få bra praktisk precision på ett så långt avstånd som 45 meter.

Ett säkert tecken på detta är "dubbelskotten" som ofta uppträder i slutet av kurvan. Ännu hade dock inte skottljudet ändrats till det ljudligare och mer "tomma" lätet som ett PCP uppvisar på lågt systemtryck. Jag hade därför säkert haft ytterligare 20-25 bra skott att nyttja över en kortare distans.

Men det är då en helt annan historia..

Att njuta av 10 joule..

Vår lilla kaliber 177 i sitt tillståndsfria tillstånd på maximalt 10 joule är på många sätt vår absolut mest användbara kaliber, man kan säga att den nästan objektifierar allt som är bra med luftvapen – låga kostnader, föroreningsfri användning, säker hantering och stor skjutglädje.

Den sistnämnda kommer dock inte per automatik utan kräver rätt förutsättningar.

Får den det så kommer den emellertid i gengäld att fungera förbluffande bra i de mest vitt skilda situationer. Skjuter man på korta avstånd, kanske rent av inomhus och ut till tjugotalet meter så presterar nästan alltid kaliber 177 mycket bra. Om man däremot skjuter utomhus och på längre avstånd, från 20-40 meter och kanske rentav ännu länge – ja, då krävs rätt förutsättningar.

Viktigast av allt är att det råder vindstilla förhållanden. Om så inte är fallet så måste man korta avståndet för att skyttet ska bli meningsfullt. Det är ju aldrig roligt att sprida över hela tavlan när man vet att både man själv och vapnet faktiskt förmår att prestera avsevärt bättre. Ju mer man skjuter 177 licensfritt över längre avstånd, desto större respekt får man för vinden och dess konsekvenser för skyttet. Ska man uppnå maximal njutning av sitt skytte så krävs det därför att man planerar sitt skytte en smula och väljer en dag då det prognoseras så lite vind som möjligt.

Rätt dag för skyttet är alltså viktigt. Kan man inte välja dag eller om man hittar bästa möjliga dag så är nästa punkt att hitta rätt tidpunkt för skyttet. Rätt tidpunkt, alltså när det förväntas blåsa så lite som möjligt, är vanligtvis så sent eller tidigt som möjligt på dagen. Alltså i arla gryning eller precis innan solen går ner på kvällen. Fördelen med att gå upp i svinottan är många, som regel så får man vara i fred (ensam) på skjutbanan och dels så är mygg och liknande insekter inte lika påtagliga.

Nackdelen, förutom att det är tidigt om man inte är morgonpigg, är att morgonen som regel innebär att man har en tid som man måste hålla när man ska hem. Att skjuta med stress är aldrig lika angenämt som att skjuta i lugn o ro. Av den anledningen så blir det oftast att man i praktiken skjuter på kvällen. När rätt tid är hittad så gäller det att hitta rätt plats. 

Även om man skjuter väldigt stationärt, exempelvis på en och samma skjutbana hela tiden, så kan man ändå förbättra sina möjligheter till goda förutsättningar igenom att väljar en bra skjutplats, vanligtvis någon av ytterplatserna i en skyttepaviljong.

Här är risken att störas av vind den minsta möjliga.