Om Fuxerna och den kommande tävlingen i tryckt form..

  Det gäller att synas för att finnas..

I Lilla Edets lokalblaska så finns det nu en sida att läsa om Fuxerna Skyttegille samt den kommande tävlingen på lördag. Förhoppningsvis så innebär detta ännu fler besökare och kanske dessutom några nytillkommna nyfikna som vill bekanta sig med vår skytteform. 

FX Airguns NO Limit

  Det nya kikarsiktesfästet från FX Airguns - NO Limit

Som de flesta vet ju så tillverkar FX Airguns ett eget kikarsiktesfäste efter en lite ovanlig typ. När detta fäste kom för ett par månader sedan så hyllade man framförallt dess möjlighet att erbjuda ett större spann för justering av kikarsiktet i höjdled eftersom själva fästet är justerbart i höjd, till skillnad från vad som är brukligt på konventionella kikarsiktesringar.

Vad många då inte insåg är att konstruktionen, liksom är fallet med många av de tekniska lösningar som FX Airguns har presenterat igenom åren, också har andra finesser - vilka inte är lika uppenbara vid ett första påseende.

Basdelarna som sitter direkt på kilbasen. 

En av dessa mervärden är att fästet också fungerar utmärkt som en take-downlösning. Man kan alltså enkelt (två skruvar) ta loss och dela på fästet för att underlätta såväl transport som förvaring av vapnet utan kikarsiktet påsatt och detta på ett helt pålitligt repetativt sätt.

Som ni vet och ser av bilderna så består varje del av en över- och en underdel. Underdelen sitter klämd över kilbasen på sedvanligt sätt enär den övre delen, som håller kikarsiktestuben, sätts fast i den undre delen med en skruv. De avlånga hålen i den övre delen tillåter då kikarsiktesfästet att justeras i höjdled men om man har ett givet läget på densamma, exempelvis högst upp eller högst ner, så har jag funnit fästet helt repetativt för take-downbruk.

  Closeup på en av de övre delarna på varje ring som sitter ner mot basdelarna.

För många användare så är möjligheten att snabbt, pålitligt, enkelt och smidigt kunna ta av och på kikarsiktet en enorm tillgång. Som många känner till så är vapenskåp i allmänhet förbluffande grunda och inte byggda för dagens moderna vapenkombinationer som regelmässigt innehåller vapen som har stora kikarsikten med tillhörande krav på frigångshöjd bakåt i skåpet. Tar man däremot av kikarsiktet så försvinner detta problem helt.

Samma sak gäller när en skrymmande vapenkombination ska ner i en för låg (trång) vapenkoffert. Även här är det synnerligen smidigt att ta loss kikarsiktet och placera detta, exempelvis som i mitt fall, under den långa pipan och framför vapnets tub. En sådan packning ger ett betydligt bättre utnyttjande av utrymmet i kofferten samtidigt som man skapar mera "luft" runt vapnet och siktet vilket i sin tur ger bättre marginaler för hårdhänt behandling, till exempel om man skulle råka tappa kofferten.

Jag har nu prövat NO Limit under ett par månader och är mycket nöjd.. 

Finns det inga nackdelar då? Jo, förutom de som förrut har nämnts i mina tidigare inlägg om NO Limit, om bristen på graderingar för höjdinställningsmöjligheten samt att klackarna på nederdelen inte tillåter en automatisk centrering av tubhållarringen (typ som BKL), så hade någon form av smäcker "vingmutter" typ Leupold QRW varit värdefull för att understödja take-downfunktionen.

Prismässigt sett så ligger dessa fästen på 520 kr i skrivande stund, vilket är något under BKL och ungefär en hundralapp över "vanliga" fästen som B-Square och Sportsmatch. En mycket måttligt summa som jag tycker gott och väl motiveras av FX NO Limits ökade funktionalitet.

FX NO Limit saluförs av Hurricane i Vittsjö 0451-91090, som lagerhåller dem både för 25 och 30 mm kikarsiktestuber. Ett bra köp som rekommenderas varmt!

Dags för lite kaliber 25

  Omväxling förnöjer och kaliber 25 kommer mest till sin rätt på bana, även en kort sådan.

Idag så blev det dags att rasta Elite lite på banan. Tyvärr så är banan "bara" 50 meter eftersom den är skapad med tanke på krutskytte med 22LR men ändå. Eftersom jag inte har skjuit med Elite på ett tag så började jag med tio skott igenom krongrafen för att se så att allt var oförändrat sedan sist, vilket det också var. Resultatet blev ett snitt på dessa skott vid 922 fps med King, eller ca 48 fpe (65 joule). Baserat på detta så blev projektilbanan beräknad till följande:

Titta, titta - en metrisk graf till och med..

Som man kan se på grafen ovan så ska det skilja ungefär 3 cm på träffläget mellan 40 och 50 meter och det är just i den här regionen som skillnaden är som mest markant mellan ett vapen med effekt som detta och "vanliga" luftgevär med lägre effekt på 10-16 joule.

Första tavlan blev dock 50 meter med två skott på varje målbild. Detta eftersom det är svårt att i efterhand analysera träffarna med kaliber 25 om man träffar med ett helt kluster träffar, kanske 10 st, på en och samma plats. Det tenderar alltså att bara bli ett enda hål och då har man svårt att se exakt vilken träff som har tagit var.

Även här så verkade allt vara som det ska..

När detta var gjort så prövade jag att se om grafens uppgifter ovan också stämde med verkligheten. Resultetet ser vi på tavlan nedan. Här är fem skott skjutna på 50 meter med riktpunkten ställd tio klick ner (mot 40 meter). Så med 40 meter som zero så träffar man enligt följande på 50 meter:

Minsann..tre centimeter som ChAirGun uppger var nog inte så tokigt..

Nu blev det inte så särskilt mycket mera skjutet denna kväll. Dels ösregnade det och dels så hade jag inte speciellt mycket luft kvar i tuben. Jag har precis omdisponerat mina flasktuber och nu kör jag med 400 cc på Elite. Där har jag två stycken tuber så jag kan byta mellan dessa i fält och därmed få 2 x 60 skott (inom 15 fps, från 235 Bar). Därtill så har jag min 500 cc flasktub "fri" att använda som backup med hjälp av dess fyllkit. Då kan den agera reservluft både för Elite (+ 80 skott) eller till Challengern (+ 250 skott). Att kunna skjuta lite drygt 200 skott med över 60 joule och kaliber 25 utan att behöva ta med handpump (hemska tanke!) eller en tung dykarflaska är väldigt befriande. Bara att ta kofferten med sig och där finns allt som behövs även för en intensiv kvälls skytte.

        Stor och liten..

Nu rycker hösten fram med stormsteg och inför den här perioden så kommer jag att köra Elite utomhus på banan när det (förhoppningsvis) uppstår några underbara indiansommardagar i takt med att löven gulnar. Challengern kommer förmodligen att användas mest inomhus, på avstånd runt trettiotalet meter.

Närmast av allt står dock hemmatävlingen på Fuxerna 30/8 och som en läsare påpekade, varför så finns anmälningsformuläret bara på en "sluten" arena på luftvapenforumet som bara inloggade besökare kan komma åt?

Bra fråga faktiskt?

Dock så jag tar mig även friheten att lägga ut den här också:

Länk: https://docs.google.com/document/d/1ZApfDo3vI_H_yeD4CDxND32X7VLelO1AYkdz3ncwc2Q/pub

Väl mött där, allesammans!

Fuxernas tävling 2014

Banan är nu redo - ni kommer väl? 

Nu närmar sig tävlingsdagen lördagen 30/8 med stormsteg och som brukligt är så kommer här en väderprognos inför tävlingen, för ovanlighetens skull en riktigt trevlig sådan.

SMHI:   "20 grader varmt, sol från nästan klar himmel och stilla vind, ca 2 mps"

YR:   "19 grader varmt, växlande molnighet med övervägande sol och ca 1-2 mps vind"

Accuweather:   "20 grader varmt, lätt moln men uppklarande, ca 2 mps vind"   

Det ser alltså ut att bli kanonförhållanden för en tävling såpass sent på sommaren. Vi har ju haft mer eller mindre ihållande regn här för en längre period och RM i Laxå led också av en hel del regn. Skönt därför med lite omväxling här åt rätt håll.

Idag var jag för övrigt ute på banan och jag kan bara konstatera att Lasse, Sören & övriga har gjort ett jättefint jobb med att förbereda banan och tävlingen. All vegetation var fint nedtrimmad, alla snurror och avståndsmarkeringar var klädsamt nymålade och jag har nog aldrig sett banan i så fint skick.

Inne i klubbstugan så låg fallmålen redo för översyn och utplacering liksom en hel skog varningsskyltar för skogsvandrare. Allt såg med andra ord ut att vara under kontroll på ett förtroendeingivande sätt och det återstår därför bara att göra tummen upp och hoppas att alla tillresta besökare kommer att uppskatta klubbens faciliteter och den stundande tävlingen.

Lite lätt udda...

Airgun Reporter

Det händer att elaka magnumbössor kastar av kikarsiktet på grund av våldsam rekyl men detta är första gången jag ser ett vapen kasta av själva kilbasen (!).

Fågel Fenix

  En gång i tiden så var den modern och nydanande - idag är det en ikon med evigt liv

Det är nu över 20 år sedan dåvarande Theoben lanserade sin banbrytande Rapid Seven. Detta ikoniska vapen var en revolution när den anlände på marknaden igenom sitt nyskapande magasinsystem. Fram till dess så var ett vanligt gevär normalt sett enkelskott, som exemepelvis Air Arms Shamal och Sportsmatch GC-2. Theobens nya Rapid var däremot en "autoloader" som man kallade den i samtida brittisk luftvapenpress, alltså ett magasinvapen.

Med dagens mått mätt så var den naturligtvis föga upphetsande. Magasinet rymde sju diaboler och repeterades med ett repeterhandtag vilket manövrerades uppåt-bakåt-nedåt-uppåt-framåt-nedåt men detta spelade ingen roll - det var nyskapande och alternativet som fanns vid denna tid var enkelskott med diabolerna i fickan. Förutom magasinsystemet så hade modellen även en rejält stor tub, en vettigt jämn drivkälla och riktigt bra matchpipor. Allt sammantaget så blev The Rapid Seven snabbt en trendbössa som precis ALLA ville äga, trots en prislapp på då hisnande £545 (en BSA Supersport kostade £79).

Naturligtvis så skymdes även solen av moln, några av de mindre lyckade detaljerna var ett halvdant avtryckarsystem ifrån spanska Gamo och att man var tvungen att skjuta vapnet med magasinet på plats hela tiden. Det som man idag upplever som mest frustrerande, avsaknaden av snabbfyllning och manometer, saknades aldrig på den tiden eftersom inga andra vapen hade dylika moderniteter. Med tiden så skulle man också uppmärksamma och reta sig på magasininmatningen ifrån fel håll (vänster) samt de fixerade kikarsiktesringarna. 

Trots tillkortakommandena så var Rapiden en pålitlig storsäljare och fann snabbt en stor skara lojala fans som mer eller mindre levde för modellen. Jag hade själv en Rapid någon månad för ett par år sedan och även om den i skenet av modernare konkurrenter känns mer än lovligt primitiv så har den ändå en brutal karisma som gör tydliga intryck även på den mest förhärdade luftvapenentusiast. En Rapid är helt enkelt brittisk kvalité, i ordets bästa bemärkelse. Den är både tårdrypande vacker och samtidigt solid som en barockbyrå. Den är brittish gunmaking på ungefär samma nivå som Bentley är brittisk fordonsindustri. En Rapid är nästan osannolikt solitt byggd och det är svårt att inte känna vördnad när man håller en sådan i händerna. En Rolex som man matar med diaboler kort sagt..

  En tidlös konstruktion - på gott och ont..

Tack vare en stor popularitet och en framsynt konstruktion för sin tid så kunde Rapiden saluföras i nästan ett helt decennium innan konkurrenterna började bli alltför närgångna. I början av 2000-talet så kom då slutligen en Mk II med många av originalmodellens tillkortakommande ordnade. Här fanns nu ett riktigt bra avtryckarsystem samt en ännu bättre ventilmekanism försedd med - en regulator. Överlag så fick modellen god kritik, läs hyllades som det åttonde underverket, i den brittiska luftvapenpressen. Efter ytterligare ett par år så kom slutligen den fulländade Rapiden - MFR (Multi Function Rifle).

Nya MFR hade en mindre tub, en djärvt formgiven stock samt en helshroudad pipa som tydligaste kännetecken. Här fanns i princip allt i samma paket, ett mindre och smidigare vapen som nästan helt formgavs efter de brittiska luftvapenägarnas önskemål och behov. Äntligen så kunde man dessutom singelladda vapnet utan problem eller välja mellan 7 och 12-skottsmagasin.

Eftersom alla modeller låg kvar i produktion sida vid sida så såg Rapidernas lineup tämligen oförändrad ut ända till det bittra slutet. Till sist så gick ju produktionen i Cambridgeshire som bekant i graven och Theoben stängde portarna. En svart dag för alla världens Rapidfans.

Men....

Ur askan så steg så steg två helt nya Rapider upp, en brittisk och en amerikansk kusin. Theobens dåvarande VD, Martin Rutterford, hade flyttat till USA och startade där Rapid Air Weapons, en moderniserad Rapid Made in the US. Samtidigt så köpte Chris Whistler upp resterna av gamla Theoben i England och fortsatte tillverka en finputsad Rapid under namnet Impact Airguns. Man kan alltså än idag köpa en helt ny Rapid, frågan är bara vilken man ska välja?

Impact Airguns

Deras version av den klassiska Rapid kallar man Impact Airguns GSX 200 och den är förbluffande trogen orignalet. De mest tydliga skillnaderna är att man standardutrustar modellen med snabbkoppling för luftpåfyllningen samt en manometer. Likaså har repeterhandtaget en nedböjd form som gör att bössan inte behöver två platser i vapenskåpet för att kunna stå där med handtaget påmonterat. På prislappen står det £1195.

Rapid Air Weapons

Rapid från USA är klart mer modifierad ifrån originalet. Deras modell HM1000 är betydligt mer anpassad för sin inhemska marknad med en avsevärt längre pipa och en delvis moderniserad mekanism tack vare en upp-to-date sidelever istället för det mer otympliga kulhandtaget. Nu skulle det plötsligt bli enklare att repetera vapnet också med relativt styva hammarfjädrar. En HM1000 lättar plånboken med $1600.

Vilken ska man då välja?

Tja, egentligen så kokar det hela nog ner till vilken utveckling som man personligen föredrar. RAWs version är tveklöst modernare, inte minst tack vare repetering med sidospännare, samtidigt som Impact Airguns tolkning är mera original och dessutom - Made in England.

Vill man ha effekt så bör RAW vara rätt val men samtidigt så om man ändå letar efter en modern högpresterande flasktubsbössa så finns det ju mänger av bra alternativ numera, inte minst ifrån Daystate eller kanske även FX Airguns som erbjuder samma typ av vapen för en betydligt lägre prislapp här hemma i Sverige.

Är man traditionalist och vill ha en Rapid och inget annat så borde ju Impact Airguns vara det naturliga valet, förutsatt att man nödvändigtvis måste ha ett fabriksnytt vapen. Är detta inget absolut krav så finns det ju fortfarande gott om fräscha begagnade Rapider i England. Förutom en lägre prislapp så får man då också det absolut mest genuina originalet.

För, hur man än vänder på saken, en Rapid köper man främst för känslans skull. Visst, den kan prestera precis lika bra som ett helt modernt PCP men den har också en hel del egenheter som man måste lära sig att i alla fall acceptera. Gör man det så får man i gengäld ett vapen med stor karaktär och hög karisma.

Precis det som en modern legend ska kunna leverera.

Nu är det sannerligen hög tid..

Idag så fick jag besked ifrån en annan entusiast att hans licensansökan fortfarande står stilla. Han lämnade in sin ansökan här i Västra Götaland den tredje mars (!) 2014 och handläggningen pågår fortfarande. Vid en påstötning under dagen så visade det sig att man just nu handlade ärenden från januari vilket, om detta är korrekt, innebär en väntetid på cirka nio månader på en licens för målskytte med ett luftgevär.

Ansökan var för övrigt på intet sätt märklig. Sökanden har krutvapen sedan tidigare, både jägarexamen och skyttekort samt bifogade ett föreningsintyg till ansökan på sedvanligt sätt, utfärdat av en SvSF-ansluten klubb med Field Target uttryckligen angiven i sin verksamhetsberättelse. Vapnet var ett vanligt PCP ifrån FX Airguns AB, ett sådant som normalt sett inte innebär några som helst problem, en klubbkamrat till sökanden fick ut sin licens på ett likadant vapen precis tidigare utan problem (bortsett ifrån vår numera exceptionella väntetid på handläggning).

Trots allt detta serverat på ett silverfat - NIO månaders väntetid.

Det är med andra ord minst sagt hög tid för den som vill ta ut en licens till nästa säsong att fnatta på nu. Räknar vi nio månader framåt så är vi i maj månad, då de första tävlingarna redan har ägt rum. Ansöker man inte på det snaraste så finns det alltså ingen garanti för att man ska få ut sin licens till i alla fall några tävlingar 2015. Då får man vänta till säsongen 2016 istället, om nu tävlingsformen som sådan finns kvar.

Det finns ju trots allt en hel del osäkerhet.

Är det exempelvis klokt att söka på ett vapen till klassen 45J? Vilka regler kommer att gälla 2015 och 2016? Det kan låta fjärran bort i tid men i skenet av licensansökningstiderna (ovan) så vore det säkert skönt för den som söker att känna till spelreglerna redan nu. Det kanske inte är så kul att stå där med ett vapen som plötsligt saknar den tävlingsformen som man sökte vapnet mot?

Det talas lite svävande ifrån frontfigurerna i våra tävlingar om att man ska "utvärdera" men den utvärderingen bör rimligtvis snart vara klar nu så att tänkbara nya entusiaster kan söka sina licenser och dessutom erhålla dem i god tid inför nästa års tävlingar.

En annan slutsats man kan dra av dessa otroliga väntetider på licenser är att klassen för 10J kan gynnas. I den klassen så slipper man licenser, vapenskåp, väntetid, kostnader, usla andrahandsvärden på vapnet osv.

För - på sista raden - SÅ stor är inte skillnaden mellan 10J och 16J.

Visst finns det en praktisk prestandaskillnad, javisst - men väg den lilla skillnaden (60%) mot allt det kolossala merarbete och dito kostnad som krävs för en licens. Nej, skulle jag skaffa ett licensvapen som ny till hobbyn så hade det blivit ett vapen som hade gjort skillnad ordentligt, upp 600% i anslagsenergi snarare än futtiga 60%. Jag hade kört ett vapen som hade givit mig en än mer konkret fördel för extrakostnaden och omaket för licensen. Hade jag gillat Field Target så hade jag tveklöst stannat på 10J. Då har man också fördelen av att kunna köra den fria klassen och dessutom slippa bli pungslagen på tävlingslicenser och liknande.

Ekon ifrån det förgångna..

American Airguns är en sida som kanske inte så många känner till nuförtiden. Det intressanta med den här sidan är dock att den är tämligen oförändrad igenom åren och därför ger en intressant inblick i luftvapenmarknaden (i USA) för sisådär tio år sedan.

Länk: http://www.airguns.net/reviews.php