Fågel Fenix

  En gång i tiden så var den modern och nydanande - idag är det en ikon med evigt liv

Det är nu över 20 år sedan dåvarande Theoben lanserade sin banbrytande Rapid Seven. Detta ikoniska vapen var en revolution när den anlände på marknaden igenom sitt nyskapande magasinsystem. Fram till dess så var ett vanligt gevär normalt sett enkelskott, som exemepelvis Air Arms Shamal och Sportsmatch GC-2. Theobens nya Rapid var däremot en "autoloader" som man kallade den i samtida brittisk luftvapenpress, alltså ett magasinvapen.

Med dagens mått mätt så var den naturligtvis föga upphetsande. Magasinet rymde sju diaboler och repeterades med ett repeterhandtag vilket manövrerades uppåt-bakåt-nedåt-uppåt-framåt-nedåt men detta spelade ingen roll - det var nyskapande och alternativet som fanns vid denna tid var enkelskott med diabolerna i fickan. Förutom magasinsystemet så hade modellen även en rejält stor tub, en vettigt jämn drivkälla och riktigt bra matchpipor. Allt sammantaget så blev The Rapid Seven snabbt en trendbössa som precis ALLA ville äga, trots en prislapp på då hisnande £545 (en BSA Supersport kostade £79).

Naturligtvis så skymdes även solen av moln, några av de mindre lyckade detaljerna var ett halvdant avtryckarsystem ifrån spanska Gamo och att man var tvungen att skjuta vapnet med magasinet på plats hela tiden. Det som man idag upplever som mest frustrerande, avsaknaden av snabbfyllning och manometer, saknades aldrig på den tiden eftersom inga andra vapen hade dylika moderniteter. Med tiden så skulle man också uppmärksamma och reta sig på magasininmatningen ifrån fel håll (vänster) samt de fixerade kikarsiktesringarna. 

Trots tillkortakommandena så var Rapiden en pålitlig storsäljare och fann snabbt en stor skara lojala fans som mer eller mindre levde för modellen. Jag hade själv en Rapid någon månad för ett par år sedan och även om den i skenet av modernare konkurrenter känns mer än lovligt primitiv så har den ändå en brutal karisma som gör tydliga intryck även på den mest förhärdade luftvapenentusiast. En Rapid är helt enkelt brittisk kvalité, i ordets bästa bemärkelse. Den är både tårdrypande vacker och samtidigt solid som en barockbyrå. Den är brittish gunmaking på ungefär samma nivå som Bentley är brittisk fordonsindustri. En Rapid är nästan osannolikt solitt byggd och det är svårt att inte känna vördnad när man håller en sådan i händerna. En Rolex som man matar med diaboler kort sagt..

  En tidlös konstruktion - på gott och ont..

Tack vare en stor popularitet och en framsynt konstruktion för sin tid så kunde Rapiden saluföras i nästan ett helt decennium innan konkurrenterna började bli alltför närgångna. I början av 2000-talet så kom då slutligen en Mk II med många av originalmodellens tillkortakommande ordnade. Här fanns nu ett riktigt bra avtryckarsystem samt en ännu bättre ventilmekanism försedd med - en regulator. Överlag så fick modellen god kritik, läs hyllades som det åttonde underverket, i den brittiska luftvapenpressen. Efter ytterligare ett par år så kom slutligen den fulländade Rapiden - MFR (Multi Function Rifle).

Nya MFR hade en mindre tub, en djärvt formgiven stock samt en helshroudad pipa som tydligaste kännetecken. Här fanns i princip allt i samma paket, ett mindre och smidigare vapen som nästan helt formgavs efter de brittiska luftvapenägarnas önskemål och behov. Äntligen så kunde man dessutom singelladda vapnet utan problem eller välja mellan 7 och 12-skottsmagasin.

Eftersom alla modeller låg kvar i produktion sida vid sida så såg Rapidernas lineup tämligen oförändrad ut ända till det bittra slutet. Till sist så gick ju produktionen i Cambridgeshire som bekant i graven och Theoben stängde portarna. En svart dag för alla världens Rapidfans.

Men....

Ur askan så steg så steg två helt nya Rapider upp, en brittisk och en amerikansk kusin. Theobens dåvarande VD, Martin Rutterford, hade flyttat till USA och startade där Rapid Air Weapons, en moderniserad Rapid Made in the US. Samtidigt så köpte Chris Whistler upp resterna av gamla Theoben i England och fortsatte tillverka en finputsad Rapid under namnet Impact Airguns. Man kan alltså än idag köpa en helt ny Rapid, frågan är bara vilken man ska välja?

Impact Airguns

Deras version av den klassiska Rapid kallar man Impact Airguns GSX 200 och den är förbluffande trogen orignalet. De mest tydliga skillnaderna är att man standardutrustar modellen med snabbkoppling för luftpåfyllningen samt en manometer. Likaså har repeterhandtaget en nedböjd form som gör att bössan inte behöver två platser i vapenskåpet för att kunna stå där med handtaget påmonterat. På prislappen står det £1195.

Rapid Air Weapons

Rapid från USA är klart mer modifierad ifrån originalet. Deras modell HM1000 är betydligt mer anpassad för sin inhemska marknad med en avsevärt längre pipa och en delvis moderniserad mekanism tack vare en upp-to-date sidelever istället för det mer otympliga kulhandtaget. Nu skulle det plötsligt bli enklare att repetera vapnet också med relativt styva hammarfjädrar. En HM1000 lättar plånboken med $1600.

Vilken ska man då välja?

Tja, egentligen så kokar det hela nog ner till vilken utveckling som man personligen föredrar. RAWs version är tveklöst modernare, inte minst tack vare repetering med sidospännare, samtidigt som Impact Airguns tolkning är mera original och dessutom - Made in England.

Vill man ha effekt så bör RAW vara rätt val men samtidigt så om man ändå letar efter en modern högpresterande flasktubsbössa så finns det ju mänger av bra alternativ numera, inte minst ifrån Daystate eller kanske även FX Airguns som erbjuder samma typ av vapen för en betydligt lägre prislapp här hemma i Sverige.

Är man traditionalist och vill ha en Rapid och inget annat så borde ju Impact Airguns vara det naturliga valet, förutsatt att man nödvändigtvis måste ha ett fabriksnytt vapen. Är detta inget absolut krav så finns det ju fortfarande gott om fräscha begagnade Rapider i England. Förutom en lägre prislapp så får man då också det absolut mest genuina originalet.

För, hur man än vänder på saken, en Rapid köper man främst för känslans skull. Visst, den kan prestera precis lika bra som ett helt modernt PCP men den har också en hel del egenheter som man måste lära sig att i alla fall acceptera. Gör man det så får man i gengäld ett vapen med stor karaktär och hög karisma.

Precis det som en modern legend ska kunna leverera.

 

Silwer

24 augusti 2014 19:26

Du har rätt i att egentluigen är det bar en tillverkare av FT PCPer kvar idag av FT snitt AA som kom med sin 100 serie under 80tal, SM GC2 är döda efter en enda modell.

De här var jaktvapen, de använde det andra kapat kanske främst daystate egentligen men som tex AA arbetat vidare i koncept men till jaktvapen.

Ihop med Titan skulle jag sägas så kom då jaktluftvapnet för den inhemska marknaden.

Tyvärr ser jag inte hyllande på det här idag då de påverkade rätt lite egenligen vad som skulle hända och de var som sagt heller inte med från början.

Visst han de ju med bättre grejor inna de helt slutade göra nåt men att nu komma igen med det här är löjligt bara, gå och göm sig.

 

jazz

26 augusti 2014 15:40

Tycker som silwer. Även on jag tillhör entusiasterna så ser jag ingen mening med att återuppta produktionen om man inter har mer än ett annat handtag och bjuda på. Jag kommer nog att köpa fler theoben, men då det gamla märket och just för samlings ändamål.

 

Silwer

27 augusti 2014 05:25

Jo, jag tycker inte det räcker för att lyfta fram det som märke längre.
Åter försöker de leva på visserligen bra men gamla meriter och det har misslyckats förr.

De är inte skitvapen på nåt sätt men de är heller inte budgetvapen, det vore iofs lite skrämmande om de släpptes som sådana.

Men hur lång tid innan de är bygda Kina tro?, isf är det bäst de kostra på en sjujäkla slutkontrollstation i Europa inte i blindUSA.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...