Peli-Can

      Uppfinningsrikedomen är stor - både på produktens utförande och dess marknadsföring.

En ny form av diabolhållare har kommit ut på marknaden under det fyndiga namnet "Peli-Can" och den innehåller dessutom en pellet seater, alltså en liten spets som man kan putta fast diabolerna i ett bra startläge när man laddar exempelvis ett fjäderluftgevär.

  Peli-Can rymmer ca 160 diaboler med kaliber 177

Förutom att enkelt öppnas och stängas för att fylla och hälla ut diaboler samt den fyndiga diabolplaceraren så har den också en ingjuten ögla för att man ska kunna hänga den exempelvis i en snodd runt halsen. Givetvis så är den utförd i transparent plast så att man enkelt kan se hur många diaboler som återstår. 

Inget pris för den är i skrivande stund angivet.

Uppfriskande ärlighet !

  Pest eller kolera - fler och fler turkiska varumärke dyker upp i Europa.

En mycket uppfriskande ärlighet kan man ibland hitta på BARs hemsida när någon aktör har dragit den gode Lloyd i (vid?) näsan, så också denna gång. Ni kommer säkert ihåg några tidigare uttalande som satte fart på en hel del personer inom hobbyn som exempelvis brutalsågningen av Dianas fiasko P1000 och när Hull Cartridge (Weihrauchs importör i England) gick i taket när BAR skrev att HW57 var skräp och inte borde köpas men att man ändå var tvungen att sälja den för att komma åt tillverkarens övriga modeller.

Denna gång så är det Edgar Brothers (importör av Hatsan) som får sig en känga för långsamhet i fråga om leveranser.

Återstår nu att se hur Kral uppfattas av BAR och om dessa vapen verkligen ger bra värde för sina pengar, vilket verkar vara BARs första intryck den modell som man bekantade sig med i inlägget ovan. Personligen så tror jag att vapen i den här prisklassen kommer att få se växande marknadandelar framöver och det ska bli spännande att se hur de mer exklusiva tillverkarna kommer att förhålla sig till den här delen av marknaden i takt med att den växer.

Apropå Hull Cartridge så har ni väl inte missat att de har en del intressanta presentationer upplagda online på några av de modeller från Weihrauch som de saluför?

http://www.hullcartridge.co.uk/articles.htm

Symbios och konsten att slappa..

Att skjuta luftgevär är ett klassiskt sommarnöje för många..  

Nationaldagen blev en lugn dag hemmavid och grabben, som vanligtvis inte är speciellt intresserad av skytte, uttryckte intresse för att lägga några skott varvid jag dammade av hans 2240 så att han kunde tömma lite Co2 över nejden, nåväl – tomten. Ifrån Italien så fick jag prospekt från Javier ("Rapid-70") på hans bullpupkits och möjligheten att kunna konvertera en 1701 till bullpup.

Efter att ha studerat materialet och de föreslagna, likväl som nödvändiga, förändringarna så svalnade mitt intresse något. Det är helt enkelt betydligt enklare (o billigare!) att konvertera en 1720 eller MrodP till bullpup än 1701. Det främsta skälet till detta är den kortare tuben och dess dito relativt sett tillbakaskjutna positionen av manometern i förhållande till exempelvis 1720. Sedan så är nog frågan om inte en 1701 som bullpup faktiskt till och med hade blivit FÖR kort.

  Med tredimensionellt kamouflage..

Lagom är bäst med andra ord. Formatmässigt sett så har jag inga problem med min 1701 som den är nu och med dess tillhörande väska, dessutom så är den ergonomiskt sett betydligt vettigare att skjuta med än vad den förmodligen hade varit som bullpup. Jag ska dock illustrera dagens inlägg med ett par foton som jag fick och som visar snygga bullpupbyggen på MrodP-plattformen.

Här tror jag att en hel del av framtiden kommer att finnas, alla dessa små aktörer som bygger tillvalsprodukter till de befintliga vapenmodeller som tillverkas av de större aktörerna. Den tillverkare som har en stor svans av fristående eftermarknadstillverkare av tillbehör har förmodligen en bra fördel gentemot de tillverkare som bara bygger vapenmodeller som ingen annan försörjer med tillvalsdelar.

  En mer traditionell look - om man nu kan säga det om bullpups

 En del vapentillverkare har tidigare försökt stoppa den här tillvalsmarknaden med olika medel, exempelvis stämningar och liknande, med hänvisning till sitt eget produktsäkerhetsansvar osv men detta börjar nu sakta att förändras. Sanningen är nog den att i en allt bredare marknad så måste man profilera sig och flexibilitet tror jag är ett bra säljargument för den enskilda produkten, även om denna flexibilitet inte skapas av tillverkaren själv.

En symbios helt enkelt. 

En träff för 13 år sedan..

Idag så kommer det lite foton från en luftvapenträff som hölls i början av september 2003 inuti Dalbys stenbrott. Det var en riktigt varm och fin dag med högsommarvärme och jag vill minnas att uppslutningen var ovanligt god med de flesta profiler ifrån dåvarande luftvapensverige närvarande. 

Arrangörer var den sedan saligen avsomnade föreningen SLUG, alltså Sveriges LUftvapen Gille.

Nytt för min del till den här träffen var att jag hade fått en digitalkamera, med vilken bilderna är tagna. På den här tiden så var digitalkameror ovanlig och dyra så anledningen till att en sådan hamnade i min ägo var att jag vann den i en säljtävling på jobbet. Varuvärdet var 2995 kr och den kunde ta 16 st foto med lägsta kvalité och 4 stycken på högsta då jag utnyttjade dess 1.3 megapixlar fullt ut. För den facila summan av 799 kr så köpte jag ett löst minneskort som gav radikat förbättrad prestanda - på lägsta upplösningen så hade jag runt 50 bilder tillgängliga. Inställningarna var ganska grova, tre grader av upplösning kunde man välja mellan och någon zoom fanns inte, bara ett närbildsläge.

  Jag själv i förgrunden med en Weihrauch HW30S - ett ovanligt vapen då.

  Stilstudie på Dahlman

  Sara från SLUG med sin sambo i bakgrunden, skjutandes hennes splitt nya BSA Hornet

  Jag och några andra entusiaster, notera en FX2000 med plaststock, helt nya då..

  Kolla funktionären till höger med Kronblom-posé, en av dåtidens mest kända handlare.

  En kille som hette Mikael som sköt Career 707 men som envisades med att handpumpa!

  Mikael fick pumpa mycket och skjuta lite, "Rocky" (Sten Berg-någonting) förevisar mig sin bössa

  Splitt nya bössor från PRE-Charge AB - FX2000 med plaststock och den futuristiska Ultimate!

  Mikael pumpar vidare....o vidare....o vidare....

  Miriam skjuter Pietta Brocock med Sjöstrand i bakgrunden.

  Jag sköt Sjöstrands TX200 mot en medtävlandes Webley Tracker....TX sköt bäst (surprise!)

Regulatorjustering !

En trevlig och informativ video från Airguns of Arizona.

Bästa bössorna - vinnaren !

  Den klassiska Theoben Rapid 7 i sin sista Mk I version med 16 tum pipa och Evolution-dämpare.

Förstaplatsen på en lista skapar nästan alltid kontroverser. Var detta verkligen rätt val? Håller jag med, eller inte? Detta hör ju lite till listornas natur och i synnerhet när man blandar representanter för flera distinkt olika kategorier på en och samma lista.

Så, vem ska jag då hissa högst upp på tronen i just min lista?

Svaret blir ett vapen som jag på många sätt hyser en hatkärlek till och ett mycket typiskt brittiskt vapen - på gott och ont – The Theoben Rapid Seven.

När detta gevär lanserades så stannade nästan klockorna. För oss som var med redan då så innebar modellen en formlig revolution och den förändrade dramatiskt det sätt som vi såg på PCP som vapentyp. Innan dess så var PCP exklusiva och (trodde vi) synnerligen ömtåliga tävlingsvapen, som regel med kaliber 177 och måttlig effekt runt 12 fpe med fokus på Field Target. Typexempel från denna tid var tidiga Air Arms och Sportsmatch magnifika GC-2. Det enda som egentligen sträckte sig bortom den här mallen var Daystate med sin Huntsman, men det handlade också om ett konventionellt vapen med tuben integrerad i vapnet samt enkelskott.

Vad Rapiden tillförde var något absolut nytt och den innehåll också ett antal mycket spännande innovationer, exempelvis löstagbara lufttuber liksom ett löstagbart och självindexerande magasin!

Något liknande hade vi aldrig sett!

Rekylfri prestanda och skott-efter-skott med bara en repetering emellan samt möjlighet att enkelt kunna bära med fler tuber för att fylla om luft ute i fält. Fantastiskt! Något år senare så kom de första versionerna med hög effekt, även om 22 fpe var mycket måttligt i kaliber 22 med dagens mått mätt.

Rapidserien blev synnerligen framgångsrik och grenade snabbt ut sig till en rad olika underversioner, en av de mest nydanande var 12/250 som kom redan 1994! Tidsmässigt sett så var det alltså innan såväl Webley eller BSA hade tillverkat ett enda eget PCP och i en tid då nästan alla då existerande PCP låg runt 12 fpe – då kom denna dunder-Rapid med hela 40 fpe (!) och det med kaliber 25!!

  Rapid 12/250 var pionjärmodell för PCP med kaliber 25 - 40 lbs redan 1996! 

Detta var ett vapen som redan för över 20 år sedan visade potentialen hos PCP som drivkälla och som öppnade ögonen för entusiasterna om vad som var möjligt att egentligen göra – med ”bara” ett luftgevär. Slutet av 1990-talet och fram till 2003/04 ungefär var Rapidens verkliga glansdagar. Då var sortimentet störst, modellen var fortfarande modern, kvalitén ännu hög och den brittiska hemmamarknaden bångnade naturligtvis av stolthet.

Rapid-serien visade sig sedan bli osedvanligt långlivad och lever faktiskt kvar än idag, fast under två olika andra varumärken på grund av att Theoben gick i konkurs. En version saluförs i England av Impact Airguns och version tillverkas i USA under namnet Rapid Air Works (RAW). Den förstnämnda är mest trogen originalförlagan där den sistnämnda är bäst utvecklad och modernast med en del finesser som inte fanns på Theobens original.

CompAir - Airgun Competition Online

  Trött på Airgun World och annan tryckt media som bara publicerar annonser för att kunna överleva?

Som många vet så är jag allergisk mot idén av tryckt media när vi numera kan erhålla information online på ett mycket enklare, billigare och miljövänligare sätt. Ett exempel på hur bra detta kan bli är den utmärkta publikationen CompAir, ett gratis online magasin som täcker in allt runt Field Target och Hunter Field Target mm.

Länk:

http://digital.compair.online/compair/p/1

http://compair.online/

Det känns skönt att se entusiaster som skippar hela idén med att hugga ner träd - transportera - skapa pappersmassa - transportera - tillverka papper - transportera - trycka text - transportera - sälja tidning - transportera hem. Vi har helt utmärkta digitala medier som dessutom är mycket snabbare med kortare ledtider.

Tiden går..

  Juni 2006 och då var man nöjd med en helt splitt ny BSA Ultra..!

Tänk vad tiden går, idag är det på dagen ett decennium som bilden ovan togs och då jag fick min helt nya BSA Ultra levererad från Lloyd & Co på BAR. På den tiden (innan VCR Act 2007) så kunde man beställa ett vapen direkt från BAR och mitt exemplar var ett FAC från USA-marknaden, enbart strypt med en klenare hammarfjäder.

Med bössan på svensk mark så tog jag naturligtvis bort skenstrypningen och sökte en licens på den. Att få ut licensen var emellertid krångligare än förväntat. Handläggaren opponerade sig mot piplängden, som understeg 45 cm! Efter mycket tragglande fram och tillbaka så fick jag henne till att inse det faktum att piplängden bara har relevans för jaktlicenser och för kulvapen - inte luftvapen.

När den nöten var knäckt (problemet, inte henne personligen) så snöade hon in på att det inte fanns någon överlåtare, vapen kan ju inte uppstå från tomma intet, ansåg hon. Efter lite lirkande fram och tillbaka så blev lösningen att vapnet "såldes" till en handlare som sedan "sålde" tillbaka den till mig, varvid handlaren i kraft av sitt vapenhandlartillstånd kunde stå som överlåtare.

Så fortsatte det hela, när ett problem var löst så presenterade hon ett annat...

Lyckligtvis så hade jag ju vapnet och kunde skjuta när jag ville men för någon som väntade på en licens för att få ut sitt vapen så hade det hela naturligtvis varit betydligt mera frustrerande. Efter en lång rad av vändor fram och tillbaka så malde jag ner alla invändningar en efter en och till till slut gav hon upp - varvid jag äntligen fick ut licensen.

Min Ultra har jag kvar ännu men Mk I-stocken av bok på bilden ovan är ersatt med en Mk III av valnöt. Kikarsiktet, ett Leupold VX-1 EFR är ersatt mot ett Tasco Varmint I och fästena är numera BKL istället för Sportsmatch. Avtryckarsystemet är nu från Rowan Engineering och fyllventilen är ersatt mot en med manometer från XTX-Air.

Nuförtiden så är det inte ofta som jag skjuter med den, senast var nog för 11 månader sedan om jag tänker efter, så speciellt många skott har den inte gått efter de första årens entusiasm. Det är ändå en kul bössa att ha och numera faktiskt ganska ovanlig, i synnerhet med ett såpass lågt serienummer.

När jag letade upp fotot ovan så snubblade jag faktiskt på en hel cashe av foton från sent 1990-tal till tidigt 2000-tal med mängder av foton från dåtidens tävlingar. Det kanske kunde bli ett inlägg det också med lite av de människor och profiler som dominerade sporten för sisådär 15 år sedan?

Så mycket har ju hänt de senaste 15-20 åren inom vår hobby, människor har kommit och gått, handlare likaså - till och med arenorna har förändrats, från forum till Facebook men även till bloggar som var ytterst sällsynta för ett decennium sedan. Även den tekniska utvecklingen har ju ändrat mycket sedan 2006. Då hade väldigt få människor ens hört talas om sidor som Facebook och Youtube, ingen hade överhuvudtaget sett en Iphone och surfplattor låg vid den här tiden ganska långt in i framtiden.

Det är inte utan att man undrar hur det ser ut om ytterligare lika lång tid eller kanske bara om tre år då Airpang firar 10 år online...