Test av Gamos fallmål

Gamos fallmål finns som ekorre eller råtta.

De av er som har deltagit på en tävling för FT/HFT här hemma i Sverige har med största sannolikhet skjutit mot ett Gamomål. Dessa prisvärda och robusta mål har under de senaste säsongerna fullständigt konkurrerat ut de små och opålitliga BJ-målen som var marknadsledande i Sverige under tidigt 2000-tal.

Målen är konstruerade av 3.00 mm grov stålplåt och väger kompletta 1000 gram, alltså ett helt kilo! Detta lovar mycket gott för hållfastheten. Målen levereras med 4 olika insatser som begränsar träffområdet (29 mm, 19 mm, 12 mm & 10 mm), helt utan insatser så är träffzonen 63 mm. Priset på Hurricane är 295 kr + frakt.

Grovt gods, som synes..

Till varje mål så medföljer även 45 meter orange syntetlina för återställningen samt fyra tältpinnar som förankrar målet vid underlaget, exempelvis en gräsmatta. Totalt så finns det 6 st hål för tältpinnar eller skruvar om man exempelvis ska montera målet på en stubbe eller en vägg. Att 2 av hålen sitter bakåt är helt perfekt för exempelvis väggmonteringen.

En rejält fot gör att målet står stadigt.

Ett rejält och tungt mål alltså, men hur känslig är egentligen mekanismen? Kan man lita på att det faller ända ute vid 50 meter med ett 177 vapen på 10J? Först började jag med att skjuta 10J och kaliber 177 på 25 meter:

Bara 25 meter med CZ200T, fullt stöd och vindstilla förhållanden är en barnlek.

Mera centrerat än så blir aldrig ett skott och målet föll klockrent. Även vid skytte på 50 meter så faller målet mycket pålitligt, nästan lite misstänkt lätt. Vad händer om man då skjuter på det med lite mera effekt? Vad sägs om lite videotime ??

BSA Lonestar levererar effekt med besked..

Som ni kan se av videon så finns det mycket goda skäl till att man har en begränsning vid 45J för våra tävlingar - målen faller helt oavsett hur man träffar dem och här är målet tyvärr inte speciellt pålitligt, åtminstonde om det är fristående. Ska vi försöka en gång till?

Tänk på att målet väger ett drygt kilo - 63 joule är mycket effekt..

Vad gäller hållbarheten så har jag emellertid inga invändningar mot konstruktionen. Ett flertal skott med över 50J vid träffen verkar inte beröra målet mer än att strypringarna tar stryk. Jag ska testa vad som sker när målet är ordentligt förankrat i marken samt när man har skjutit fler än ett trettiotal skott med den här höga effekten.

10 joule ger en liten fin träff..

63 joule levererar lite mera skada..

Jag kommer att återkomma till det här målet framöver och se hur det klarar daglig användning under en längre period med växlande belastning och utomhusvistelse under längre tidsrymder.

Gamo fallmål

Jag har alltid varit nyfiken på hur ett fallmål från Gamo överlever kaliber 25 på full effekt men då jag aldrig tidigare har ägt ett sådant mål så har jag inte heller kunnat pröva. Idag kom dock ett sådant mål till Ödsmål (tack till Hurricane för sedvanligt snabb leverans) och kvällen har ägnats åt skjutande, filmande och fotande.

Rapport kommer i morgon då jag har fått häcken full med annat ikväll.

Är större bättre..?

Tidigare i helgen så fick jag mail från en entusiast som funderade lite på att pipa om sin fjäderbössa från kaliber 177 till 22 och var lite fundersam på vad detta skulle kunna ge som effektvinst.

Jag höll själv på o trixa lite med kaliberbyten för något tiotal år sedan när jag ägde en BSA Supersport med tre pipor, en till vardera kalibern. Just på det vapnet så kunde jag notera en effektökning på ca 30 procent, oavsett om jag gick från 10J 177 till 13J 22 eller från 16J 177 till 21 joule 22.

När jag sedan monterade en pipa med kaliber 25 så fick jag emellertid inte ut så speciellt mycket mera effekt. Skillnaden mellan 22 och 25 stannade på måttliga 10 procent uppåt. Noterbart är dock att den ökningen var mest pålitlig i högre effekter vilket fick mig till en smula förbryllad.

Faktum är att skillnaden i vikt mellan diaboler för 177 och 22 var grovt räknat 100 procent men skillnaden mellan 22 och 25 bara var 50 procent. Ändå ökade inte effekten mera, därför kan det knappast ha med diabolvikten att göra.

Ser vi på volymen så vinner man 22 procent mellan 177 och 22 medan man vinner 14 procent mellan 22 och 25. Sannolikt så ligger alltså förklaringen här. Volymen är viktigare än vikten för att få upp effekten.

Generationsväxling på Airgun

Så har ännu en gång kommit då Leif vill avsäga sig ägarskapet av Airgun och den här gången så verkar han faktiskt lyckas så här långt. Moderatorn -Jonas- tar över verksamheten och samtidigt så försvinner också Leifs sidekick Peter som ett naturligt led i generationsväxlingen.

På Airgun så skriver -Jonas- följande runt detta:

"Det är en del som hört av sej om detta och för att undvika spekulationer så kan även jag säga att det har inte varit något bråk eller andra dispyter som lett fram till detta."

Jag har själv fått frågan om just detta idag o mitt ärliga svar är att jag inte har någon som helst aning om vad som egentligen sker bakom kulisserna på Airgun.

Min ståndpunkt är dock att om -Jonas- säger att läget är som ovan så får vi acceptera detta och jag ser inget skäl till att han skulle fara med osanning runt den saken. Åtminstonde Leif har ju ledsnat på hobbyn och då är det naturligtvis logiskt att dra sig tillbaka, liksom att dra tillbaka sin hand över de som har stått honom bi under den ibland tumultartade tiden.

Nu får vi istället en lysande chans att lägga något gammalt bakom oss och blicka framåt. Ett Airgun utan undertecknad, Leif och Peter är utan tvekan ett forum som har framtiden framför sig.

Nu kommer säkert de övriga Moderatorerna att få chansen att agera mer på egen hand och detta tror jag tveklöst kommer att innebära en stor förbättring. Jag känner sedan lång tid tillbaka både Erik och Elvis vilka förhoppningsvis kommer att fortsätta som Moderatorer och jag är övertygade om att dessa båda herrar även fortsättningsvis kommer att göra sitt bästa för hobbyn, bättre stöd för forumet tror jag knappast -Jonas- kan hitta.

Låt oss därför hoppas att Airgun tar chansen att en gång för alla tvätta bort stämpeln som kaotisk sandlåda för egocentriska tokstollar som av rena prestigeskäl älskar att hålla varann om ryggen, detta är det forumet väl värt.

Nytt från FX Airguns

Nu börjar det röra sig lite hos FX Airguns efter deras semester. Stocken till Royale 200 är äntligen formgiven och redo för produktion. Det blir en konventionell stock men med den smala 180 cc tuben monterad inuti själva förstocken. Anledningen till detta är att man på så sätt trollar bort det stora avståndet som uppstår mellan pipan och tuben med tanke på det höga block som används till Royale-serien.

Första stocken ut blir syntet och sedan följer trä, på sedvanligt manér.

Nästa syskon ut är Royale 500 med den stora 500 cc tuben. Nu har man löst problemet med att kombinera den långa pipvikten med den längre tuben så nu kan man få både pipvikten och 500 cc samtidigt. Det blir alltså ingen enbart gängad pipa till 500 cc tuben. Lite mera tyngd och lite mera framskjuten viktbalans men i gengäld 25 procent mera luftvolym vilket, förutom fler skott på en fyllning, även innebär en lägre spridning ifrån skott till skott.

Whisper-serien uppdateras med en ny shroud enligt samma konstruktionskoncept som Independence. Den här gången så kommer Whisper att göra skäl för sitt namn även här hemma i Sverige och detta med eftertryck. Frågan är om man inte kanske till och med har lyckats få den ännu tystare än Independence. De av er som har hört en Independence vet vad detta innebär...

Inom ST så har kaliber 177 börjat ramla ut och förefaller ännu ha mottagits bra inte minst i USA. Om två veckor så ska materialet för kaliber 25 vara levererat och klart till fabriken. Verktyg till kalibern håller på att tillverkas nu i dagarna. Den stora kaliber 25 rycker alltså framåt med stormsteg.

Elite 200 ligger också på upploppet och nu i dagarna så har fältprov med modellen avslutats med gott resultat, preproduktionsexemplaren ska nu kollas av innan en full tillverkning av singelskottblocken med direkt pipmatning kan rulla på.

När nästa säsong kickar igång under januari/februari så ska FX Airguns stå mer rustade än någonsin med ett ännu mer komplett sortiment av modeller och versioner. Då ska alla tre kalibrarna och alla versioner av Royale-plattformen vara i full produktion. Samtidigt så pågår prototyparbetet på ännu en modellserie i kulisserna med ytterligare ny och unik teknik.

Man kan tycka vad man vill om FX Airguns som företag och deras produkter men en sak är i alla fall säker - detta är inget företag som står stilla utan utvecklingen går ständigt framåt, oftast i banor som få andra tillverkare tidigare har övervägt...

Sann skjutglädje..?

Idag återfann jag min 1022 längst inne i vapenskåpet där den har samlat damm sedan i april när jag köpte den nya stocken till den. Konstigt egentligen, här sitter jag med en 1022 som jag har byggt ifrån scratch - bara lådan, slutstycket och avtryckarhuset är original - samt tusentals patroner med ammunition och därtill möjligheten att nästan när jag än önskar kunna skjuta i princip hur mycket jag än vill. Ändå skjuter jag inte. Varför?

Det är inte det att 1022 är tråkig att skjuta, tvärtom - det är en erkänt rolig modell med mycket hög skojfaktor. Jag är inte heller begränsad av ekonomi, ljudnivå eller fysiskt utrymme. Alla sådana förutsättningar finns ju..

Det är bara inte kul. Allt det som 1022 kan ge mig kan jag även få ut av ett licensfritt luftvapen. Är det bara vindstilla så skjuter jag likvärdiga grupper på avstånd ut till 50 meter. Varför ska jag då ha 120 joule till samma uppgift som 8 joule klarar av? Skillnaden i kostnad är ju dramatisk, även om det inte handlar om några större pengar räknat på en enstaka serie. Den billigaste vettiga ammunition som jag hittat och som klarar att skjuta likvärdigt med CZ200 är Norma2, vilka kostar 60 öre styck. Luftgeväret skjuter jag på JSB RS som betingar 13 öre styck, tillkommer gör dock luften för 0.6 öre därtill, totalt 14 öre.

Skjuter man 5000 skott, som jag gjorde mellan 100601-100901 så blir utfallet 3000 kr för 22 LR och 700 kr för luftgeväret, en skillnad om 2300 kr.

Varför ska jag betala 2300 kr mera för att skjuta just 22 LR när båda vapnen klarar av exakt samma uppgift, sätta ett litet hål i en kartongbit 50 meter bort??

Förutom pengarna så får jag mängder med tomhylsor "över", som jag får ägna en stund åt att plocka ihop. Mitt krutgevär kräver också åtminstonde en rivning och rengörning efter 5000 skott för att inte avtrycket ska upplevas som grusigt och oförutsägbart - det är tre timmars skruvande som jag slipper på luftvapnet. Ytterligare en nackdel är att kraven på kulfång är avsevärt högre vid 120 joule än vid 8 joule, liksom riskområdet runt målplatsen vid en rikoschett. Kulfången slits dessutom mera och måste bytas oftare ju högre effekt man har på vapnet.

Att ersätta den skjutna ammunitionen är dyrare och krångligare, jag måste ligga ute med mera pengar och köpa en större post ammunition för att kunna försvara frakten för 22 LR vilken räknas som farligt gods. Köper jag en ensaka 50-ask i den lokala jaktaffären så kostar dessa hutlösa 59 kr/st! Frakten för diaboler är avsevärt billigare och ramlar ner i brevlådan dagen därpå, om man beställer av Hurricane.

Sammantaget så känns det lite som att man har dumstruten på huvudet varje gång jag skjuter 22 LR. Här sitter jag med något som är dyrare, krångligare och teoretiskt sett farligare - utan att vinna någon direkt fördel av detta.

Luftvapen är sannerligen framtidens vinnare på inom skyttehobbyn.

Det finns inga dumma frågor...

Ibland så kan man bli lite självblind när man har verkat i hobbyn en längre tid. Då kan samtal, som det jag fick tidigare i veckan, vara en nyttig väckarklocka. En mycket trevlig man i övre medelåldern ringde då och berättade att han hade inköpt en HW95, på tillrådan av en känd luftvapenhandlare.

Önskemålet var en bra fjäderbössa av god kvalité med bra allroundegenskaper och som dessutom hade möjlighet att nå effekter bortom 10J men utan att vara ett magnumvapen. Därtill så fick det inte heller kosta skjortan.

Då han uppfattade ett forum som en smula elitistisk och det andra som lite mer inriktat för tonåringar (!?) så beslöt han sig istället för att ta tjuren vid hornen och ringa mig för att fråga lite om sitt förvärv.

"-Jo, jag tänkte skruva lite med den så jag har tagit bort trät (anm. stocken) och när jag kikar på metallen (anm. mekaniken) så ser jag i en springa att det sitter en stor jävla fjäder hårt packad därinne, exakt vad fyller den för funktion?"

Hade han inte detaljerat redogjort för sin bakgrund och sitt inköp innan så hade jag nog i ärlighetens namn trott att det var någon lustigkurre som ringde för att skoja med mig. Nu svarade jag något förbryllad:

"-Det är ju slagfjädern, själva drivkällan som ger fart åt diabolen."

"-Å tusan, jag trodde att den här modellen drevs med luft.."

Vi hade en lång diskussion om luftvapen i allmänhet och fjäderluftvapen i synnerhet efter detta. Trots en mycket allmänbildad karaktär i övrigt så hade denne nyvunne entusiast aldrig någonsin förstått eller kunnat läsa sig till den absoluta grunden till fjädervapen.

Det hela slutade med att jag fick länka honom till sidor i USA som pedagogiskt visade de absoluta grunderna till hur fjädervapen fungerar men i efterhand så kom jag på att Koivistos fina och klassiska sida om luftvapen fortfarande fanns uppe, speglad ifrån Airgun.

Den fyller ju faktiskt samma funktion, även på svenska.

Tyvärr är det nog lite så, det finns en hel del intresserade människor därute som lätt bli förbisprungna då även de delar som vi anser som oerhört basala redan ligger en bit över deras ingångskunskap. Detta är lätt att missa och i synnerhet för oss som har levt och grejat med luftvapen ända sedan barnsben.

Mannen & myten

De flesta i luftvapenvärlden här hemma i Sverige har säkert varit i kontakt med Hurricane i Vittsjö eller åtminstonde hört talas om dem. Överallt på forum, bloggar och via mail så rekomenderas Hurricane åt höger och vänster till hugade spekulanter. Tillsammans med ProGunner, Hammer AE och Vildmarkcity så intar Hurricane en särställning ibland de handlare som runt om i Sverige saluför luftvapen.

Jag minns första gången jag hälsade på hos Matts nere på Hammer AE och lät mig vederbörligen imponeras över hans utbud av nya och begagnade vapen. I tiden innan Internets genomslag så var man helt omedveten om att alla dessa vapen som man läste om i tidningar från England och USA faktiskt existerade i verkligheten och därtill på svensk mark, om än i Skåne.

Matts och kollegan Patrik på Vildmarkcity i Karlskrona är två otroligt duktiga handlare med stor kunskap om luftvapen och lite i skuggan av dessa båda herrar så fanns - Hurricane.

Matts annonserade flitigt, hans firma nämndes ofta i dåtidens fåtaliga tester av luftvapen i den svenska jakttidningarna på 1980/90-talet medan Patrik på Vildmarkcity företrädelsevis använde djungeltelegrafen. Tillsammans med Robban på Tommys Vapenverkstad i Husqvarna så var han lite av en doldis som dock de riktiga entusiasterna kände till och varmt rekomenderade.

Hurricane hade man dock hört talas om men ingen visste egentligen speciellt mycket om saken, annonserna var sparsamma och hans verksamhet var minst sagt placerad rätt så off, geografiskt sett. I samband med Internet så dök det emellertid upp en hemsida, som dock mest innehöll lite kikarsikten och...hundsportsartiklar?!

Vartefter åren gick så började dock en och annan rapport nå mina öron ifrån vänner och bekanta som hade haft kontakt med verksamheten och varit nöjda. Det mest förbluffande var tydligen att företaget föreföll besitta ett veritabelt ymnighetshorn av luftvapen och luftvapenrelaterade prylar. Vilken obskyr bössa eller udda pinal som än efterfrågades så fanns den tydligen i lager och det tysta ögonblick då den förstummade kunden häpnade över detta så fick denne inte sällan höra fråga -"o hur många önskas?".

Lagerkapaciten förvånade med andra ord, liksom att alla och envar rapporterade ett mycket trevligt bemötande av en pratsjuk skåning med brinnande intresse för luftvapen och en lite udda dialekt.

Klart att jag var tvungen att ringa och kolla läget.

Jodå, skåning var han, pratsjuk likaså och - som sagt - väldigt trevlig. Efter en lång diskussion om luftvapen i allmänhet så blev jag mycket nyfiken, inte minst på anspråklösheten när han beskrev sin verksamhet. Jag började därför efterfråga lite udda prylar och visst hade han dem, hemma på lager naturligtvis. Inte sällan hörde man entusiasmen spricka fram i rösten när någon speciellt uppskattad modell efterfrågades, inte sällan en Daystate och en Theoben, oftast följt av "..den är ju så go så jag köpte ett gäng på en gång"

Beslutet var då fattat, någon gång måste jag leta rätt på hans stora lada någonstans i det djupa småländska skogarna och inspektera faciliteterna (o inte minst lagret) myself. Av rutiga orsaker och randiga skäl så dröjde det dock åratal innan jag befann mig i hans del av världen men då lyckades jag i ett svagt ögonblick under en semesterresa övertyga min hustru om att ta en liten avstickare ifrån huvudvägen för att besöka butiken.

Avstickaren visade sig vara ungefär tolv mil och ganska strapatsrik med talrika felkörningar och därtill utsiktslösa försök till uttolkningar av lokalbefolkningens gutturala läten i hopp om en vettig oral vägbeskrivning. Plötsligt så lät inte Tobbes dialekt lika udda längre, i skenet (mörkret?) av de de bräkanden som frambringades av de inavlade småländska bonnlurkarna på vischan.

Tiden rann iväg och jag insåg att möjligheten att hinna till butiken innan 18 försvann i takt med att grusvägen övergick till kostig och ännu en felkörning var ett faktum. Stående på taket till min pickup så lyckades jag emellertid fånga lite täckning och ringde till butiken där en road ägare glatt förkunnade att jag var välkommen när jag än kom - han ämnade tillbringa den vackra sommarkvällen med lite luftskytte utanför butiken oavsett vilket?!

På plats så...tja...jag ser mig som ganska så förhärdad när det gäller luftvapen men här fanns ett sortiment som gjorde...intryck! Ännu mera ställd blev jag när han förklarade att han dessutom hade inhyrda lagerlokaler i byn samt undanstuffade prylar på andra externa platser här o där, allt får ju inte plats här, ursäktade han sig. Förutom landets i särklass största lager av luftvapen, totalt sett med alla lagerplatser sammanslagna så var också den personliga kollektionen imponerande. Jag passade naturligtvis på att pressa honom lite om hur det förhöll sig med det privata innehavet, alltså de keepers som alla entusiaster har i större eller mindre utsträckning och inte avser att sälja inom en överskådlig framtid.

Efter lite humanden och funderande så nämndes någonstans om 150 st men siffran var ganska osäker eftersom det var åratal sedan han kontrollräknade sist.

Detta var bara den första utav många förvåningar den dagen...

Vem är han då, denne mustige och jovialiske skåning med välutvecklad airgunnitus och klara hamstertendenser? Egentligen heter han Tobias Rosén och är född 1969. Han bor med sin hustru och två tonårsbarn i den lilla byn Vittsjö som är en lindrigt befolkad tätort med blott 1600 invånare fördelade på 266 hektar i Västra Göinge härad, precis på gränsen mellan Skåne och Småland.

Trots ett passionerat intresse för luftvapen så är detta bara en liten del av hans breda reportoar och samlarmanin sträcker sig över flera olika andra ämnesområden där de mest framträdande är gamla arméprylar samt svartkrutsvapen. Hurricane är förresten just en kombination av detta. Som de flesta vet så är ju Hurricane både en benämning på en känd och uppskattad luftpistol ifrån Webley samt ett stridsflygplan ifrån Hawker Aircraft. Ett perfekt val med tanke på de två favoritområdena som dominerar hans fritid och yrkesliv.

Hur var det med hundarna då? Jodå, Tobbe tillhörde de första seriösa entusiasterna som importerade APBT till Sverige under tidigt 1990-tal, långt innan American Pit Bull Terrier hade blivit synonymt med kamphund. Då ingen leverantör på marknaden vid den tiden hade lämpliga hundhalsband för rasen så ordnade Tobbe fram en industrisymaskin och en stans för att tillverka egna. Dessa blev då så uppskattade att de såldes över hela världen och speciellt till USA. Ett mera traditionellt intresse för terriers finns också eftersom Tobbe är en passionerad grytjägare och liksom allt som han gör så finns det självfallet inte heller någon måtta här heller...

En bra/dålig egenskap som den mannen har är nämligen att ALLT som intresserar honom tenderar till att växa till groteska/facinerande proportioner.

Gillar man krigsprylar så stannar det inte vid att man köper en handfull bajonetter och hänger på väggen utan här införskaffas det istället en stridsvagn! Nej, jag skojar inte - han köpte en riktig stridsvagn, autentisk och fungerande om än med deaktiverad beväpning. Numera så är dock fordonsparken decimerad till en kanonfin Kubelwagen samt några samtida motorcyklar, varav en "Zundapp-elefant", givetvis komplett med vagn. Tidsbrist har emellertid arkiverat dem, för närvarande är det nog bra en som är i drift, vill jag minnas.

Samma fenomen slog naturligtvis igenom när det gäller grytjakten. Med 60-70 vilt tagna en efter en ur gryt under ett enda kalenderår så förstår man att hans ca 30 st injagade terriers fick jobba en hel del, sitt stora antal till trots. Många var de dagar då kunderna förvånat möttes av en skylt på dörren som förkunnade om en improviserad stängning till förmån för spett och spade.

Ni kan säkert föreställa er hur det förhåller sig med svartkrutsskyttet och den vanliga jakten...

Det jag många gånger undrar är helt enkelt - hur har karln tid? Visst är det kul med många leksaker och många järn i elden men man måste ju ha tid att utnyttja allt också. Klagar gör han emellertid inte och då får man väl anta att situationen trots allt är till belåtenhet.

Just belåtenheten och den lugna livspulsen är nog de egenskaper som jag själv gillar allra mest hos Tobbe. Ringer det någon trevlig person och vill prata om något som han gillar så kan övriga som har tänkt att ringa honom samma dag helt och hållet glömma möjligheten att komma fram på tråden. Lika mycket som jag hatar detta när jag själv försöker få tag på honom, lika mycket älskar jag det när vi väl talas vid och jag får tag på honom.

Den rent affärsmässiga delen av luftvapenhandeln är också väldigt speciell och ett tydligt exempel på detta är när vi talade om Hatsan 100.

Detta är i mina egna ögon en riktig skitbössa (ägarna får ursäkta). Hade JAG haft en luftvapenaffär så hade min arroganta sida verkligen kommit fram här. Jag hade helt enkelt förkunnat att jag inte pysslar med sådant skräp och att kunden ifråga får köpa den på Hobbex om han nu nödvändigtvis vill ha en sådan.

En mera normal luftvapenhandlare hade säkert haft modellen på lager, visserligen väl vetandes att det är just en skitbössa men trots allt en bra säljande och relativt lönsam sådan.

Tobbe då? Varför säljer han en sådan pryl?

"Tja, det kan ju komma nån tossing här o gilla den..."

Här finns en slags frisinnad empati. Lite av att "jag gillar inte den modellen själv, men om någon annan gör det så delar jag gärna hans entusiasm och då är det klart att jag ska kunna hjälpa honom så att han ska kunna köpa just HANS drömbössa här". Dessvärre är jag inte sådan själv, jag är nog lite för elitistisk i mitt tänkande och har lite för dåligt tålamod med folk som framhärdar dåliga beslut mot bättre vetanden. Tobbe har däremot den goda förmågan att kunna överse med just sådant och verkligen dela den glädjen som köparen känner inför just dennes personliga och egna vapenval.

Så, har ni vägarna förbi (vem lurar jag här förresten? INGEN har "vägarna förbi" dit) så passa för Guds skull på att titta in. Att besöka butiken är en STOR upplevelse på många sätt och låt er inte förvånas om det står en kompressormatad Hawker Hurricane Mk II utanför ladan en vacker dag.

Då, om inte annat, så vet ni att ni har kommit helt rätt och att det kommer o bli en mycket lååång dag...