Direktlänk till inlägg 1 september 2010
Mannen & myten
De flesta i luftvapenvärlden här hemma i Sverige har säkert varit i kontakt med Hurricane i Vittsjö eller åtminstonde hört talas om dem. Överallt på forum, bloggar och via mail så rekomenderas Hurricane åt höger och vänster till hugade spekulanter. Tillsammans med ProGunner, Hammer AE och Vildmarkcity så intar Hurricane en särställning ibland de handlare som runt om i Sverige saluför luftvapen.
Jag minns första gången jag hälsade på hos Matts nere på Hammer AE och lät mig vederbörligen imponeras över hans utbud av nya och begagnade vapen. I tiden innan Internets genomslag så var man helt omedveten om att alla dessa vapen som man läste om i tidningar från England och USA faktiskt existerade i verkligheten och därtill på svensk mark, om än i Skåne.
Matts och kollegan Patrik på Vildmarkcity i Karlskrona är två otroligt duktiga handlare med stor kunskap om luftvapen och lite i skuggan av dessa båda herrar så fanns - Hurricane.
Matts annonserade flitigt, hans firma nämndes ofta i dåtidens fåtaliga tester av luftvapen i den svenska jakttidningarna på 1980/90-talet medan Patrik på Vildmarkcity företrädelsevis använde djungeltelegrafen. Tillsammans med Robban på Tommys Vapenverkstad i Husqvarna så var han lite av en doldis som dock de riktiga entusiasterna kände till och varmt rekomenderade.
Hurricane hade man dock hört talas om men ingen visste egentligen speciellt mycket om saken, annonserna var sparsamma och hans verksamhet var minst sagt placerad rätt så off, geografiskt sett. I samband med Internet så dök det emellertid upp en hemsida, som dock mest innehöll lite kikarsikten och...hundsportsartiklar?!
Vartefter åren gick så började dock en och annan rapport nå mina öron ifrån vänner och bekanta som hade haft kontakt med verksamheten och varit nöjda. Det mest förbluffande var tydligen att företaget föreföll besitta ett veritabelt ymnighetshorn av luftvapen och luftvapenrelaterade prylar. Vilken obskyr bössa eller udda pinal som än efterfrågades så fanns den tydligen i lager och det tysta ögonblick då den förstummade kunden häpnade över detta så fick denne inte sällan höra fråga -"o hur många önskas?".
Lagerkapaciten förvånade med andra ord, liksom att alla och envar rapporterade ett mycket trevligt bemötande av en pratsjuk skåning med brinnande intresse för luftvapen och en lite udda dialekt.
Klart att jag var tvungen att ringa och kolla läget.
Jodå, skåning var han, pratsjuk likaså och - som sagt - väldigt trevlig. Efter en lång diskussion om luftvapen i allmänhet så blev jag mycket nyfiken, inte minst på anspråklösheten när han beskrev sin verksamhet. Jag började därför efterfråga lite udda prylar och visst hade han dem, hemma på lager naturligtvis. Inte sällan hörde man entusiasmen spricka fram i rösten när någon speciellt uppskattad modell efterfrågades, inte sällan en Daystate och en Theoben, oftast följt av "..den är ju så go så jag köpte ett gäng på en gång"
Beslutet var då fattat, någon gång måste jag leta rätt på hans stora lada någonstans i det djupa småländska skogarna och inspektera faciliteterna (o inte minst lagret) myself. Av rutiga orsaker och randiga skäl så dröjde det dock åratal innan jag befann mig i hans del av världen men då lyckades jag i ett svagt ögonblick under en semesterresa övertyga min hustru om att ta en liten avstickare ifrån huvudvägen för att besöka butiken.
Avstickaren visade sig vara ungefär tolv mil och ganska strapatsrik med talrika felkörningar och därtill utsiktslösa försök till uttolkningar av lokalbefolkningens gutturala läten i hopp om en vettig oral vägbeskrivning. Plötsligt så lät inte Tobbes dialekt lika udda längre, i skenet (mörkret?) av de de bräkanden som frambringades av de inavlade småländska bonnlurkarna på vischan.
Tiden rann iväg och jag insåg att möjligheten att hinna till butiken innan 18 försvann i takt med att grusvägen övergick till kostig och ännu en felkörning var ett faktum. Stående på taket till min pickup så lyckades jag emellertid fånga lite täckning och ringde till butiken där en road ägare glatt förkunnade att jag var välkommen när jag än kom - han ämnade tillbringa den vackra sommarkvällen med lite luftskytte utanför butiken oavsett vilket?!
På plats så...tja...jag ser mig som ganska så förhärdad när det gäller luftvapen men här fanns ett sortiment som gjorde...intryck! Ännu mera ställd blev jag när han förklarade att han dessutom hade inhyrda lagerlokaler i byn samt undanstuffade prylar på andra externa platser här o där, allt får ju inte plats här, ursäktade han sig. Förutom landets i särklass största lager av luftvapen, totalt sett med alla lagerplatser sammanslagna så var också den personliga kollektionen imponerande. Jag passade naturligtvis på att pressa honom lite om hur det förhöll sig med det privata innehavet, alltså de keepers som alla entusiaster har i större eller mindre utsträckning och inte avser att sälja inom en överskådlig framtid.
Efter lite humanden och funderande så nämndes någonstans om 150 st men siffran var ganska osäker eftersom det var åratal sedan han kontrollräknade sist.
Detta var bara den första utav många förvåningar den dagen...
Vem är han då, denne mustige och jovialiske skåning med välutvecklad airgunnitus och klara hamstertendenser? Egentligen heter han Tobias Rosén och är född 1969. Han bor med sin hustru och två tonårsbarn i den lilla byn Vittsjö som är en lindrigt befolkad tätort med blott 1600 invånare fördelade på 266 hektar i Västra Göinge härad, precis på gränsen mellan Skåne och Småland.
Trots ett passionerat intresse för luftvapen så är detta bara en liten del av hans breda reportoar och samlarmanin sträcker sig över flera olika andra ämnesområden där de mest framträdande är gamla arméprylar samt svartkrutsvapen. Hurricane är förresten just en kombination av detta. Som de flesta vet så är ju Hurricane både en benämning på en känd och uppskattad luftpistol ifrån Webley samt ett stridsflygplan ifrån Hawker Aircraft. Ett perfekt val med tanke på de två favoritområdena som dominerar hans fritid och yrkesliv.
Hur var det med hundarna då? Jodå, Tobbe tillhörde de första seriösa entusiasterna som importerade APBT till Sverige under tidigt 1990-tal, långt innan American Pit Bull Terrier hade blivit synonymt med kamphund. Då ingen leverantör på marknaden vid den tiden hade lämpliga hundhalsband för rasen så ordnade Tobbe fram en industrisymaskin och en stans för att tillverka egna. Dessa blev då så uppskattade att de såldes över hela världen och speciellt till USA. Ett mera traditionellt intresse för terriers finns också eftersom Tobbe är en passionerad grytjägare och liksom allt som han gör så finns det självfallet inte heller någon måtta här heller...
En bra/dålig egenskap som den mannen har är nämligen att ALLT som intresserar honom tenderar till att växa till groteska/facinerande proportioner.
Gillar man krigsprylar så stannar det inte vid att man köper en handfull bajonetter och hänger på väggen utan här införskaffas det istället en stridsvagn! Nej, jag skojar inte - han köpte en riktig stridsvagn, autentisk och fungerande om än med deaktiverad beväpning. Numera så är dock fordonsparken decimerad till en kanonfin Kubelwagen samt några samtida motorcyklar, varav en "Zundapp-elefant", givetvis komplett med vagn. Tidsbrist har emellertid arkiverat dem, för närvarande är det nog bra en som är i drift, vill jag minnas.
Samma fenomen slog naturligtvis igenom när det gäller grytjakten. Med 60-70 vilt tagna en efter en ur gryt under ett enda kalenderår så förstår man att hans ca 30 st injagade terriers fick jobba en hel del, sitt stora antal till trots. Många var de dagar då kunderna förvånat möttes av en skylt på dörren som förkunnade om en improviserad stängning till förmån för spett och spade.
Ni kan säkert föreställa er hur det förhåller sig med svartkrutsskyttet och den vanliga jakten...
Det jag många gånger undrar är helt enkelt - hur har karln tid? Visst är det kul med många leksaker och många järn i elden men man måste ju ha tid att utnyttja allt också. Klagar gör han emellertid inte och då får man väl anta att situationen trots allt är till belåtenhet.
Just belåtenheten och den lugna livspulsen är nog de egenskaper som jag själv gillar allra mest hos Tobbe. Ringer det någon trevlig person och vill prata om något som han gillar så kan övriga som har tänkt att ringa honom samma dag helt och hållet glömma möjligheten att komma fram på tråden. Lika mycket som jag hatar detta när jag själv försöker få tag på honom, lika mycket älskar jag det när vi väl talas vid och jag får tag på honom.
Den rent affärsmässiga delen av luftvapenhandeln är också väldigt speciell och ett tydligt exempel på detta är när vi talade om Hatsan 100.
Detta är i mina egna ögon en riktig skitbössa (ägarna får ursäkta). Hade JAG haft en luftvapenaffär så hade min arroganta sida verkligen kommit fram här. Jag hade helt enkelt förkunnat att jag inte pysslar med sådant skräp och att kunden ifråga får köpa den på Hobbex om han nu nödvändigtvis vill ha en sådan.
En mera normal luftvapenhandlare hade säkert haft modellen på lager, visserligen väl vetandes att det är just en skitbössa men trots allt en bra säljande och relativt lönsam sådan.
Tobbe då? Varför säljer han en sådan pryl?
"Tja, det kan ju komma nån tossing här o gilla den..."
Här finns en slags frisinnad empati. Lite av att "jag gillar inte den modellen själv, men om någon annan gör det så delar jag gärna hans entusiasm och då är det klart att jag ska kunna hjälpa honom så att han ska kunna köpa just HANS drömbössa här". Dessvärre är jag inte sådan själv, jag är nog lite för elitistisk i mitt tänkande och har lite för dåligt tålamod med folk som framhärdar dåliga beslut mot bättre vetanden. Tobbe har däremot den goda förmågan att kunna överse med just sådant och verkligen dela den glädjen som köparen känner inför just dennes personliga och egna vapenval.
Så, har ni vägarna förbi (vem lurar jag här förresten? INGEN har "vägarna förbi" dit) så passa för Guds skull på att titta in. Att besöka butiken är en STOR upplevelse på många sätt och låt er inte förvånas om det står en kompressormatad Hawker Hurricane Mk II utanför ladan en vacker dag.
Då, om inte annat, så vet ni att ni har kommit helt rätt och att det kommer o bli en mycket lååång dag...