Kaliberprestanda med 10 joule

Idag fick jag en mycket intressant fråga om prestandan hos HW30S i lite olika kalibrar. Gemensamt för HW30S är att modellen ger rätt så exakt 10J men med möjligtvis en liten edge åt kaliber 22. Denna lilla pärla tenderar nämligen till att vara ett av få fjäderluftvapen som är något mera effektiv med kaliber 22 än de mindre kalibrarna.

I min beräkning så har jag kalkylerat med följande:

Kaliber 177 - JSB Exact, 8.44 gn och Vo om 640 fps (194 mps) = 10.40 joule

Kaliber 22 - Crosman Premiers 14.30 gn och Vo om 493 fps (150 mps) = 10.45 joule

I verkligenheten så är dock de flesta HW30S något svagare och jag skulle tro att majoriteten av exemplaren ligger runt 9.00-9.50 joule vid mynningen snarare än runt 10.50 joule. Däremot så är min erfarenhet att de flesta 22 HW30S faktiskt ligger runt 10.50 joule och därmed betydligt närmare licensgränsen än den mindre kalibern.

   Kaliber 177

Den lite mer flackskjutande kaliber 177 håller inom en enkrona på höjden (25.40 mm) mellan 6.8 till 30.7 meter om den är inskjuten optimalt, alltså på 27 meters avstånd. Vi har alltså bara till att hålla rakt på under en sträcka av 23.90 meter.

Kaliber 22   
 

Med kaliber 22 så fungerar kalibern inom samma enkrona i höjd mellan 5.3 till 24.0 meter, ett avstånd av 18.70 meter. Optimalt inskjutningsavstånd var då 21 meter.

Vad kan man då dra för slutsatser av detta?

Som synes så är skillnaden i praktiken rätt så exakt 10 meter när det gäller räckvidden. Räkna med 30 meter på kaliber 177 och 20 meter på kaliber 22. En annan skillnad är att den grövre kalibern även fungerar bra på extremt korta avstånd, där är skillnaden 1.50 meter till fördel för kaliber 22.

Skjuter man på korta avstånd så minskar de negativa effekterna av långsam bantid ("låg utgångshastighet"), energibehållningen är bättre och sidvindsstabilitetet bättre.

Det är emellertid en oomtvistad sanning att kaliber 177 vid denna effekt är klart mera flackskjutande på längre och/eller okända avstånd, alternativt så får man acceptera en kortare räckvidd (se ovan).

Hur är det då med energibehållningen på längre avstånd?

10 meter - kaliber 177 = 9.24 joule, kaliber 22 = 9.45 joule 

20 meter - kaliber 177 = 8.20 joule, kaliber 22 = 8.55 joule

30 meter - kaliber 177 = 7.28 joule, kaliber 22 = 7.74 joule

Som vi ser så är skillnaden inte enormt stor, kaliber 22 har i denna hastighet inte tillräckligt bra BC (0.025) i relation till kaliber 177 (0.021) då farten är för låg, skillnaden är ju trots allt 40 mps. I högre hastigheter så tenderar grövre kalibrar att öka sin BC proportionellt sett mer än de klenare kalibrarna.

Nästa steg är den teoretiskt dödande förmågan på levande mål, Taylor Knock Out Factor (TKOF), där kan vi se följande:

10 meter - kaliber 177 = 0.13, kaliber 22 = 0.22

20 meter - kaliber 177 = 0.12, kaliber 22 = 0.20

30 meter - kaliber 177 = 0.12, kaliber 22 = 0.19

Här finns en markant skillnad, det är den här effekten som tillsammans med projektilbanans utformning som utgör de riktigt stora praktiska skillnaderna mellan de båda kalibrarna. Lika överlägsen som kaliber 177 är för en flack projektilbana, lika överlägsen är kaliber 22 när man ska leverera momentum till målet.

I praktiken så utgör resultaten TKOF skillnaden mellan en påskjuten vattenfylld läskedrycksburk som bara får två små hål och läcker jämfört med en som slungas bort metervis i en kaskad av vatten. Likaså är skillnaden lika påtaglig mellan kajan som snabbt flyger bort och den som likt träffad av en blixt i huvudet säckar ihop på skottplatsen.

Vilken kaliber är då bäst?

Detta beror på skyttens önskemål och förutsättningar. För den som max skjuter på 20 meter så spelar det ingen praktisk roll, där har kaliber 22 räckvidd nog. Ammunitionen blir billigare men bökigare att ladda. Skjuter man på 30-40 meter så är kaliber 177 ett bättre val, så länge man inte plinkar eller riktar vapnet mot levande varelser - där funkar kaliber 22 bättre, förutsatt att skytten träffar med den krokigare projektilbanan etc.

Man måste med andra ord väga fördelarna mot nackdelarna för respektive kaliber och sedan sätta egenskaperna i relation till sitt eget tänkta användningssätt. Därför finns det inget rätt och fel i den här diskussionen, som jag ser saken. Individens behov och användningsområde är det som får styra vilken kaliber som blir det mest lyckade köpet.

Hur kort kan en Royale/Elite bli o vilken ska man välja...?

Ovanstående fråga fick jag tidigare under gårdagen och det visade sig att frågeställaren hade övervägt att införskaffa en Royale med kaliber 25 men blivit lite tveksam till vapnets längd, det är ju onekligen ett ganska långt vapen.

Nu finns det tyvärr ingen genväg, vill man ha hög effekt så måste man ha en lång pipa och vill man ha en hyfsat diskret ljudnivå så måste man ha en lång shroud.

Men frågan man måste ställa sig är ju vad som egentligen är "tillräckligt"? Mitt första PCP ifrån FX Airguns var en FX2000 och den gav 28 fpe med 32 skott ifrån 202 cc. Nuvarande Elite ger 50 fpe med 90 skott från 500cc, nog borde jag kanske kunna undvara lite prestanda för att få ner totallängden en bit?

Till att börja med så är ett 500cc vapen med 600 mm pipa totalt 119 cm långt.

Byter man ifrån 500cc till 400cc tub så vinner man 70 mm längd, detta betyder att shrouden kan skjutas tillbaka precis lika långt och pipan kan därmed också göras 70 mm kortare. Då har vi en piplängd på 530 mm och en totallängd av 112 cm.

Trots denna förkortning så har vi fortfarande full shroud och ljudnivån borde bara bli obetydligt högre, på grund av den kortare pipan. Den mindre tuben betyder dock att man faller ner på runt 60-65 skott (med regulator) och effekten bör också falla lite. En tubregel är ca 10 fps hastighetsförlust för varje inch kortare pipa, här hade det alltså handlat om -30 fps, räknat med medeltunga diaboler för kalibern. I klartext så borde detta innebära 890 fps istället för 920 fps med JSB Kings (25.40 gn). Detta innebär en anslagsenergi av 45 fpe (65 joule).

Ska man nu ner ytterligare i längd så måste man manipulera shroden och därmed acceptera en succesivt stigande ljudnivå. Originalshrouden för kaliber 25 är hela 350 mm lång, att jämföra med kaliber 177/22 som blott har 220 mm.

Skiftar man shroud så kan man alltså direkt minska totallängden drastiskt, med 130 mm. Det blir från 112 cm ner till karbinmässiga 99 cm. Piplängden blir dock oförändrad men frågan är hur mycket mer vapnet låter med ett så kort shroudrör monterat? Sannolikt en hel del..

En mellanväg kan vara att tillverka ett mellanlångt shroudrör, alltså kanske någonstans runt 260-270 mm. Då hade vapnet blivit 103-104 cm långt. Det hade onekligen varit intressant att jämföra olika piplängder och shroudrörslängder för att mäta fram den optimala balansen mellan längd, ljudnivå och effekt.

Vanliga 400 Royale/Elite med kaliber 22 är ju i grund och botten framtagen för runt 30 fpe energi och 50 skott på en fyllning. Ökar man effekten minst 10 fpe med en grövre kaliber så kan man nog räkna med att shroudröret inte räcker. Därav att 500 Royale/Elite fick ett så groteskt mycket längre shroudrör.

Dock så ska sägas att min egen kaliber 25 är betydligt tystare än min kaliber 22, trots nära 20 fpe högre effekt. Givet detta så skulle jag nog inte vilja ha ett kortare shroudrör än original för kaliber 25. Att däremot tappa 5 eller 10 fpe det kan jag lätt leva med och den mindre 400cc tuben gör onekligen vapnet bra mycket mindre än den större 500cc tuben. Ljudnivån däremot, den skulle jag inte vilja förändra - det är oerhört bekvämt med ett tystskjutande vapen..

Så, ska ni konfigurera er egen Royale/Elite så kan ovanstående resonemang vara intressant att fundera över.

Visst är det kul med kaliber 25 och jag skulle definitivt inte vilja byta den mot kaliber 22 men den stora kalibern med sina förhållandevis tunga diaboler kräver mycket effekt för att ge vettig utgångshastighet men med hög effekt kommer också hög ljudnivå och stor luftförbrukning. Dock så räcker en 400cc tub långt, vi kanske ser den som en "liten" tub relativt den större 500cc men rent objektivt sett så är en 400cc tub stor, hur man än räknar. Kombinerar man den med en regulator så får man i princip alltid tillräckligt med skott, oavsett effektnivån.

Med en stor shroud så kan man kosta på sig en kortare pipa för att få ner totallängden, även om man tappar effekt så räcker den och blir över ändå med god marginal.

Ska man sedan välja en Royale eller en Elite? En Royale har två uppenbara skillnader till Elite, den har magasinsmöjlighet och den har en fartomställare. Den sistnämnda finessen är dock kanske inte så användbar för just kaliber 25. Sänker man farten på den så får man en väldigt böjd projektilbana och även om man tar ner hastigheten ordentligt så finns det ändå massor med effekt kvar, för att exempelvis gå igenom ett plåttakt eller annan oönskad bakgrund. För kaliber 22 däremot så är den inte dum alls, dock så använde jag aldrig någonsin fartomställaren på min egen Cyclone på den tiden som det begav sig.

Att kunna använda ett magasin är dock något som betydligt fler köpare uppskattar och förutom möjligheten att skjuta 11 skott nonstop hos kaliber 25 så kan man även ladda enkelskott. Visserligen inte lika smidigt som hos Elite men ändå fullt möjligt. En nackdel för vissa kan emellertid vara att magasinsystemet kräver höga fästen till kikarsiktet för tillräcklig frigång samt att lösa magasin är relativt kostbara med en knapp femhundring styck.

Fartomställare och magasin alltså, inget av detta får köparen av en Elite, men vad erbjuder den här modellen i gengäld, som Royale saknar?

Till att börja med så är Elite oerhört bekväm att ladda, transfertunneln glider fram och tillbaka utan märkbart motstånd, som is på is ungefär. Man behöver inte trycka till och få ett litet motstånd när diabolen laddas som på vapen med konventionell matarpinne. Det känns bra och man förstår direkt att diabolen behandlas väldigt skonsamt. Laddningen sker tystare, i princip ljudlöst, och utrymmet för att ladda är betydligt större, en vidare öppning helt enkelt jämfört med den smalare magasinspringan hos Royale.

Eftersom diabolen inte pressas i kjolen av matarpinnen eller tvingas över en kant till transferporten så behandlas diabolen försiktigare vilket teoretiskt sett ger en högre BC hos diabolen på grund av färre deformationer och imperfektioner när vapnet avfyras. Dessa skillnader kan jag dock inte belägga (ännu) i kalla siffror så dessa fördelar får vi lite hålla inom parantes.

Vad som däremot är enkelt för alla och envar o se är att pipbytet sker suveränt enkelt om någon vill växla mellan två kalibrar eller kanske två olika piplängder. Pipan sitter stadigt med inte mindre än fyra skuvar och pipan kan lossas/återmonteras utan att kikarsiktet behöver demonteras ifrån lådan. Mycket smidigt och fiffigt, även om man kanske sällan använder den här fördelen i praktiken (jämför fartomställaren för Royale).

Fördelarna för Royale kan synas som uppenbara och påtagliga (magasin & omställare) men jag tycker att de som har möjlighet bör klämma på en Elite och ge den modellen en chans. De kvalitéer som jag själv ser hos modellen är svåra att hitta i en broschyr utan de måste upplevas. Det är mycket en fråga om känsla jämfört med Royales mer finessutrustade hårdvara.

Två bra vapen är de dock båda, helt oavsett vilket val man gör...

Potatisskytte

Idag så gjorde jag en film om en potatis, den föll ut på följande sätt:

Inte mycket potatis kvar där...

Tyvärr så kommer inte ljudet med när jag kör slowmotion men det framgår här på originalfilmen, i oklippt tillstånd:

Originalfilmen..

Bara 12 fpe ?

Som de flesta vet så har man i England en effektgräns på 12 fpe (ca 16 joule) som man är hysteriskt nervösa över att råka överträda, även ofrivilligt. En del har funderat över varför man just har denna gräns och spekulationerna (gissningarna) över anledningen har varit mycket varierande.

Den förklaringen som låter rimligast i mina egna öron har jag fått ifrån en känd luftvapenprofil som har varit med länge i branchen och som har djup insyn, nämligen Hugh Earl, ägaren av Pax Guns (skaparen av Defiant Pellets). Hans version har jag också fått bekräftad av Ben Taylor så sent som i vintras så innan någon framkommer med andra mer trovärdiga skäl så håller jag själv den här versionen som den sanna:

"-Prior to the 1969 Dangerous Air weapons Act, there was no power limit for air rifles or pistols. The two leading British air rifles at that time were the Webley Mk3 and the BSA Air Sporter, which achieved about 12ft.lbs The Webley Premier pistol achieved under 4 ft.lbs

The American pump up .20 Sheridan achieved considerably more than 12ft.lbs and the Crosman CO2 pistol over 6 ft.lbs These U.S products started to make inroads into the British market.

It was at this time that the Chiswick flyover was being built and some disgruntled person fed up with the noise started taking pot shots at the vehicles, and when apprehended, the rifle was found to be a Sheridan. What an opportunity to stop this rifle in its tracks.

I was reliably informed in 1970, by Mr. Davies a senior employee of the then Webley and Scott Ltd. that a Member of Parliament, related to one of the directors of the two companies, complained bitterly about these dangerous air rifles in the House. Consequently the Sheridan and other American pump ups were put on ticket. Also for good measure the American Crosman CO2 pistols and rifles, because they used "toxic" gas.

So what started as a form of protection for the British airgun industry has since then plagued us with this "capable" legal limit of 12 ft.lbs for rifles and 6ft.lbs for pistols. It probably never was envisaged that there would be modern mainly PCP British rifles and pistols."

Frågan är om inte de brittiska tillverkarna mer än en gång har gnisslat tänderna över detta, det dummaste av egenskapade beslut. Som ni kanske vet så är ju till exempel alla armborst helt tillståndsfria hos dem och så kunde ju också ha varit fallet för luftvapnen om man inte hade varit så protektionistiska i sin handelspolitik och till vilken nytta? Idag så är ju den brittiska vapenindustrin i princip helt stendöd...

Kaliber 25 PCP vs 22 LR

Idag testade jag att montera min kamerarigg på min 22 LR, en Ruger 1022:

   Passade helt utmärkt...

Tanken var först att kolla hur det fungerade monterat på ett krutvapen men sedan tänkte jag att det kunde vara skoj att pröva en jämförelse mot ett PCP med kaliber 25. Vad händer exempelvis om jag skjuter mot en vattenfylld burk, vilken burk kommer då att bli mest skadad?

Först ut - Ruger 1022 

Tyvärr så blev bilden lite sned eftersom jag inte har någon libell på kikarsiktet till just Rugern. Trots att jag synbarligen höll vapnet helt rakt så var ändå avvikelsen uppenbar. Det är alltså enormt svårt att hålla ett vapen absolut rakt.

Ett väldigt kliniskt resultat...  

Som väntat så sprack burken upp ordentligt. Notera vinbäret som jag siktade mot, en helt klockren träff på korta 30 uppmätta meter. Som man kan se i filmen så snärtar projektilen fort igenom och det tar ett ögonblick innan burken faller omkull. Troligtvis så går en avsevärd mängd energi rakt igenom målet till ingen större nytta och då är ändå burken över 300 gram tung och fylld med ett kompakt medium (vatten). Ett levande mål av samma storlek men med lägre densitet, exempelvis en ringduva, hade troligtvis upplevt detta fenomen ännu tydligare. En relativt måttlig energiurladdning.

Dags för luftgeväret, min FX Airguns Elite med kaliber 25:

Effektfullt...

Här körde jag med lite för hög förstoring (x14 jämfört med hälften, x7, hos Rugern) och tyvärr så blev bilden därför lite hårt "beskuren" av detta. Tanken var att kunna se diabolens färd mot målet i slowmotion men projektilen var även här på tok för snabb, alternativt för kort avstånd. Ett längre avstånd och en lägre förstoring hade säkert gjort bilden tydligare. Vad som däremot klart framgår är hur explosivt som burken träffas.

En brutal träff...  

Som synes så blev burken betydligt mera tilltufsad av luftvapendiabolen jämfört med krutvapenkulan. Studera särskilt kanterna där burken har spruckit upp, här är de mer taggiga och kantiga än på det mer snittlika ytorna hos krutvapenburken. Luftvapenburken blev också en hel del buckligare, trots att båda burkarna landade mjukt i långt gräs.

En ganska intressant skillnad när man tänker på det...

En film med Royale 400

Idag testade jag filmriggen med Royale 400 för första gången men resultatet blev bara lite sisådär. Kameran hade enorma problem att fokusera igenom Leupolds optik och det kräves massor med störande småjusteringar för att få vettig bild. Här var Night Stream helt klart betydligt enklare att jobba med.

Här kommer en utklipp ur filmen taget med slowmotion, ungefär 12% av ordinarie hastighet, vilket är max som min kamera verkar klara av:

Royale 400 på 80 meter...

En fördel var dock att de höga fästen som jag har på Royale, jämfört med medium på Elite, är betydligt enklare att använda ihop med kameran. Något som däremot inte framgår är hur mycket bättre bild man får på filmen jämfört med den bild som jag själv ser igenom kamerans LCD-skärm. Detta gör förvisso att filmen faktiskt blir bättre än vad man tror när man filmar men det är grymt svårt att skjuta igenom att sikta med en LCD-skärm på ett par decimeters avstånd ifrån ögat.

En annan sak som jag också har lärt mig är hur tidskrävande det är att trixa med filmens efterarbete. Först ska filmen konverteras ifrån kamerans format till AVI, detta eftersom Movie Maker inte hanterar kamerans originalformat. I samband med konverteringen så kan jag även beskära bilden för att bli av med den svarta ringen runt bilden ifrån kikarsiktet.

Konverterad och klar så ska filmen in i Movie Maker där jag kan ändra hastighet på uppspelningen, lägga till för- och eftertexter samt eventuella ljudeffekter. Det går även att zooma delar av bilden men det har jag inte fått ordning på ännu.

Slutligen så ska filmen laddas upp på Youtube och därefter länkas in till bloggen på ett funktionellt sätt. Jag räknar med runt en timmas arbete för att få fram en filmsnutt som ovan och då har jag ändå inte trixat med ljussättning, ljudeffekter, zoomning och liknande. Kul är det dock, även om det tar en massa tid.

Målsättningen är att ta med riggen på jakt med luftvapen klass IV under nästa säsong och se vilken typ av film som man kan göra av detta. Fredrik är just nu nere i Afrika (!) med ett par hemliga prototyper på nästa års lineup och det vore kul om man kunde dokumentera dessa vapen, när de kommer i produktion, med en livekamera.

Likaså vore det kul att ta med kamerariggen på någon av våra HFT-tävlingar för att kanske gå en runda med kamera och föreviga lite olika banor igenom ett förstapersonsperspektiv. Med bättre upplösning och slowmotion så kan man ju om inte annat lätt avgöra vad som var plåtträff eller inte....

Apropå detta - glöm nu inte tävlingen i Onsala på lördag!

De första väderprognoserna talar om strålande sol ifrån molnfri himmel, +15 grader och bara 1-2 mps vind. Perfekta förhållanden för en hösttävling med andra ord!

Ny Moderator på LuftvapenInfo

Gubbe har nu blivit utsedd till ny Moderator på LuftvapenInfo, efterträdande Öberg. Totalt så har man nu 3 stycken Moderatorer och en styck Admin. Kollar vi på Airgun så har man 4 stycken Moderatorer och en styck Admin, trots att det forumet har mindre trafik?

Men..

LuftvapenInfos Moderatorer har ju den goda vanan att faktiskt besöka sitt forum ibland. Moderatorerna på Airgun är betydligt mer sällan på plats, just nu så är det bara en av dem som har besökt forumet under dagen. Övriga Moderatorer besökte för 3, 4 respektive 2 dagar sedan. Fast, ingen trafik alstrar ju inte direkt heller några problem, eller hur?

På en tight budget

Så, ett luftgevär ska inköpas? Det ska vara tekniskt bra, rimligt enkelt att meka med, hållbart, bra kvalité, vettig finish och passning samt dessutom - kosta så lite som möjligt. Vad ska man då välja?

Vill man ha ett fabriksnytt varumärkesvapen så ligger generellt prisbilden mellan 2000-5000 kr för ett bra standardvapen av fjädertyp. Visserligen så kan man köpa även fina fjädervapen för uppåt 6000 kr men då börjar man också tassa in på PCP territorium och känslan av prisvärdhet minskar i takt med kostnaden stiger.

För två långa så hade mitt val varit en HW30S med kaliber 177.

Detta kan naturligtvis kännas tråkigt och ni har säkert sett precis samma rekomendation på mängder av forum igenom åren men det finns en anledning till detta - i prisklassen under 2000 kr så är HW30S kung! Inte mycket att tillägga.

   Weihrauch HW30S Special

Varför inte ett litet kit ifrån Sportwaffen-Schneider i Tyskland? Jag har själv handlat ifrån dem flera gånger och det hela har fungerat mycket smidigt. Detta kit innehåller vapnet ovan, komplett med kikarsikte, fäste och pipvikt samt 500 diaboler för blott €239 + frakt. Summan blir alltså 2230 Kr med dagens kurs.

Ett mycket bra vapen och dessutom sällsynt vackert i utförandet ovan. Perfekt för allroundbruk hemmavid eller kanske för fjäderklassen 10J vid våra tävlingar. Mera "riktigt" fabriksnytt vapen får man inte för mindre pengar.

Men jag vill ha kaliber 22 och möjlighet att gå bortom 10J...?

Då är Weihrauch fortfarande ett bra kort. Om man inte har några invändningar mot formatet så är HW80 ett oerhört prisvärt alternativ. Det är ett tungt vapen främst tänkt till stationärt skytte men det har mycket god precision, samma suveräna avtryck som de flesta HW, nämligen Rekord, samt gott om kraft. Allt till ett pris om blott €289, med andra ord 2700 SEK. Ungefär samma summa säkrar en HW95, som är ett smidigare vapen med nästan lika god prestanda.

Tittar vi sedan på den tredje prisklassen, bortom 2000 och 3000 kr så har vi en hel del intressanta alternativ. Mitt personliga val hade nog varit en Air Arms TX200HC och då blickar jag mot England och BAR snarare än Sportwaffen-Schneider ifrån Tyskland. För £409 så säkrar man en fin TXHC med valnötsstock, detta motsvarar då 4360 SEK.

Slutligen så har vi den högsta prisklassen, runt 5000 kr. Där hade jag åter igen satsat på Sportwaffen-Schneider och befriat plånboken ifrån €539 för en helt ny Diana Airking. Motsvarande 5048 kr fattigare så hade jag kommit i besittning av ett semirekylfritt precisionsvapen med en kapacitet inte långt ifrån dagens PCP.

Som ni ser så finns det en lång rad prisvärda fjädervapen av ypperlig kvalité för högst rimliga pengar, fjärran ifrån kinavapen, bössor från Gamo eller Hatsan. Passa på att fynda för ingen vet ju hur länge dessa vapen kan försvara sin plats i dagens konkurrens av allt mer talrika skräpvapen på fjäderfronten samt billigare och billigare PCP ifrån obskyra tillverkare i Asien.