Expanderande projektiler för luftvapen?

  Predator Pellets tillhör de bästa jaktdiaboler som jag någonsin har prövat själv!

Hur är det egentligen med så kallade "expanderande projektiler" för luftvapen, fungerar de verkligen i verkligheten eller är det bara skönskrivning från marknadskrafterna?

Som de flesta har sett så marknadsförs det mängder med så kallade expanderande projektiler som huvudsakligen är riktade till luftvapenjägare med argumentet att de slår ett större hål i målet och därmed ökar sannolikheten att målet fälls direkt på skottplatsen. 

Numera så finns det generellt sett två huvudtyper av expanderande projektiler som man måste särskilja från varann. Dels har vi traditionella diaboler och dels så har vi de modernare slugsen, avsedda för kraftfullare PCP på företrädesvis lite längre avstånd.

Oavsett typ av projektil så krävs det dock några gemensamma nämnare för att en expansion ska äga rum.

1. Projektilen måste ha en utformning i form av konstruktion och materialval som innebär att de ska kunna expandera rent fysiskt. I de flesta fall så innebär detta någon slags kavitet (konkav fördjupning) framtill samt en förhållandevis mjuk materiallegering, projektiler av mycket hårda material, exempelvis stål, har ju måste svårare att expandera än mjuka material (som exempelvis bly).

2. Nästa kriterium är att målet måste ha lagom konsistens. Skjuter man mot ett mycket mjukt material så sker det helt enkelt ingen expansion eftersom projektilen tenderar att passera rakt igenom målet utan att bjuda tillräckligt med motstånd för projektilen att bromsa upp mot och därmed kunna expandera. 

Hur har då projektiltillverkarna löst detta?

I fråga om diaboler så är dessa i regel plattnosdiaboler som förses med en spets av plast eller metall för att ge projektilen en högre BC inför dess färd mot målet. När projektilen sedan träffar målet så ger den närmast rätvinkliga huvudformen så goda förutsättningar som möjligt till en expansion, förutsatt en mjuk projektillegering samt ett tillräckligt hårt mål. Fungerar inte detta så har man i alla fall den trubbiga huvudformen till godo som ger sämre penetration än vanliga rundnosdiaboler och därmed en bättre skottverkan.

Slugs däremot är designade ungefär som kulor till krutvapen, de är koniska (för bra BC) och har sedan ett hål i sin spets för att med hjälp av denna kunna fläka upp sig likt en utslagen ros vid anslaget på målet.

Fungerar de bra då?

Diaboler fungerar bra, under vissa förutsättningar.

Som regel skjuter man ju diaboler på relativt korta avstånd och då fungerar deras lägre BC, relativt vanliga diaboler, rimligt vettigt och många moderna expanderande diaboler har faktiskt riktigt imponerande bra praktisk precision.

Den lägre hastigheten hos diaboler jämfört med slugs gör också att de får svårare att penetrera sina mål - och ju sämre penetration - desto högre sannolikhet för expansion. Då hastigheterna är måttliga så kan också projektilens legering vara mjuk, de måttliga krafterna gör att de håller sin form bra ändå och överlever därmed avfyrningen utan att deformeras på ett alltför negativt sätt, till nackdel för den praktiska precisionen. Mjukheten av materialet blir sedan en gynnsam fördel vid anslaget då mjuka projektiler lättare expanderar.

Numera så finns det alltså expanderande projektiler som vid sansade hastigheter (under 700 fps/210 mps) och mot mål av typ duva, skata, kaja och liknande faktiskt expanderar på ett märkbart effektivt sätt vid anslag på 10-40 meters avstånd, distanser där de faktiskt också har fullt jämförbar praktisk precision med bra rundnosdiaboler. 

Den här tekniska utvecklingen har inneburit att luftvapenjägare på effektbegränsade marknader, typ England, allt mer har börjat övergå till kaliber 177 istället för den tidigare så dominerande kaliber 22. En flackare projektilbana som gör det enklare att träffa rätt kombineras nu med en skotteffekt i målet som mer eller mindre blir likvärdig med forna tiders kaliber 22 då dessa användes med rundnosdiaboler. Visst kan man sedan få ännu bättre effekt med dessa expanderande projektiler också hos kaliber 22 men dess trots allt sämre BC kombinerat med den betydligt mer krökta och vindkänsliga projektilbanan ger ändå övertaget till kaliber 177 när alla faktorer sammanvägs.

Slugs av den här typen är en relativ nyhet till luftvapenvärlden.

Slugsen då?

Här beror resultatet helt på vilken konsistens som projektilen möter i sitt mål. Ofta så har luftvapen som används med slugs till jaktändamål en betydligt högre anslagsenergi än vanliga diabolskjutande luftvapen, som regel minst 40 joule. Skjuter man då ett, relativt sett, mindre mål som exempelvis en ringduva så blåser slugsen bara rakt igenom med hög hastighet utan märkbar expansion. Som regel spelar detta ingen roll för målet som med största sannolikhet tas av daga oavsett. 

Skjuter man däremot större mål, säg ett däggdjur av samma format som en större katt/räv eller en stor fågel, exempelvis en välvuxen mås eller gäss, så har de tunga slugsen och deras extremt höga anslagsenergi fördelen av att de kan slå igenom även täta kroppstrukturer som skelettdelar och ändå förmå en total penetration. Huruvida det sker en expansion eller inte spelar sannolikhet ingen större roll här heller, slugsen är i regel för kompakta för att kunna expandera effektivt.

Den största fördelen som jag ser hos slugs är dess höga BC - vilka kan nå 0.075 och det är en avsevärd förbättring över motsvarande rundnosdiaboler på 0.033 - en enorm praktisk skillnad.

För jakt så ligger alltså styrkan i möjligheten att med acceptabel praktisk precision kunna nå mål mycket längre bort under mycket svårare förhållanden än vad som är möjligt för motsvarande diaboler, snarare än att de skulle ge en extrem expansion med proportionellt ökad möjlighet att fälla målet på skottplatsen. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...