Direktlänk till inlägg 9 februari 2020
Med storm och ösregn...
När den första stora vårvinterstormen nu drar in över västkusten så finns det ett utmärkt tillfälle att se över vapengarderoben för att kontrollera så att allt är okej samt att toppa upp eventuella vapen som har fallit i tryck sedan den senaste användningen, vilket så här års kan vara ganska länge sedan.
Egentligen så har jag haft det ganska stilla i min vapengarderob de senaste åren och eftersom jag numera skjuter ganska så sparsamt, beroende på tidsbrist, så finns det inte så stora skäl att göra några radikala förändringar. Sålunda blir läget förmodligen ganska stabilt som det ser ut just nu:
.177 SPA 900 - Leupold 3-9/33 EFR
Alla måste ju ha ett vapen med låg till måttlig effekt. Oftast så är detta dessutom det vapen som används mest av den enkla anledningen att man kan använda det lite varstans. Jag prioriterar vapen som är lätta och smidiga om jag ska ha med mig dem och även om 900 är ganska lång så är den väldigt smal och lätt. Den tekniska egenprecisionen är inte perfekt men den är bra nog för de användningsändamål till vilket jag brukar vapnet.
Att jag kör Leupold på den här bössan, alltså ett kikarsikte dubbelt så dyrt som geväret, är att jag har detta sikte över då de andra vapnen har sina givna sikten etablerade sedan länge och som då fungerar utmärkt i sina respektive roller. Effekten här är spot on 10 joule med JSB 10.30 gn och bössan är ny i garderoben för 2019.
.22 BSA Ultra Mk I - Tasco Varmint 2.5-10/42 Ao
Mitt gamla BSA är numera en riktig trotjänare som jag har haft i min ägo sedan 2006. Det är ett vapen på licens med betydligt lägre effekt än typiska PCP med kaliber 22 så den är på många sätt missplacerad i Sverige. Dock så är den väldigt charmlig och rolig - om än svår - att skjuta. Den tekniska egenprecisionen är utomordentlig med 21 grains Baracuda Match men den praktiska precisionen blir i de flesta fall inte lika bra som den kunde vara. Varje gång jag skjuter med den så blir jag påmind om att den behöver tillvänjning för att den ska leverera optimalt.
Detta är på många sätt "The Quintessential British PCP Airgun Hunter", som en samtida test uttryckte saken. Solid och välbyggd men utan extravaganser, en reko och jordnära bössa med tradition och stil. Effekten ligger på 25 joule.
.25 FX Airguns Elite - Bushnell Legend 5-15/40 Ao
Det här är ett betydligt större vapen än de föregående, trots att jag kör med en liten 400 cc tubflaska. Den är tung och lång, om än välbalanserad, och levererar ordentligt med anslagsenergi. Ett historiskt intressant vapen som hade en mycket begränsad produktion på 30-50 exemplar under åren 2011-2012. Detta är det andra serietillverkade exemplaret och numera utrustad med en HUMA-regulator. Trots en äldre version av FXs Smoothtwist-pipor så har den riktigt giftig teknisk egenprecision på förbluffande långa avstånd och den levererar sina tunga projektiler på ett sådant sätt att den snärtar igenom målen med ett eftertryck som tenderar till att smeta ut delar av dem långt bortom skottplatsen.
Visst - på 2020-talet så finns det många vapen som levererar mer effekt i ännu grövre kalibrar men man kan ändå inte undvika att förundras över såväl anslagskraften som den praktiska precisionen varje gång man skjuter med den och i synnerhet så om det var ett tag sedan sist. En banbrytande konstruktion och först ut med kombinationen av regulator och riktigt hög effekt. Med 30.90 grains Baracuda så ger den ungefär 68 joule.
Sammanfattningsvis så är det alltså låg, medium och hög effekt i en kombination av vapen som täcker över de allra flesta av de behov jag har för den typen av skytte som jag bedriver.