En evergreen efter 15 år!

   En av alla 200 som jag har ägt igenom åren.

Det sägs att skönheten ligger i enkelheten men några pris för sitt utseende har nog aldrig delats ut för 200-serien. Ändå är det en av de riktigt stora vapnen på marknaden som under mer än ett och ett halv decennium har varit en av de mest prisvärda vapen som den drivne luftvapenfantasten har kunnat införskaffa.

Precis som med Weihrauch HW30S på fjädersidan så är 200-serien riktigt bra vapen till riktigt bra pris och dessutom med prestanda nog för att utan tvekan kunna hävda sig mot vapen som är många gånger dyrare, något som inte minst har visat sig under mängder med tävlingar, i såväl formell Field Target som den mer krävande Hunter Field Target.

Med en prislapp på mellan 5300-5700 kr i skrivande stund, från Hurricane, så kan modellen fortfarande köpas rakt över disk här hemma i Sverige. Ett ypperligt val för såväl 10 som 16 joule.

Nu i dagarna så har dessutom HAM testat modellen, med gott betyg:

http://hardairmagazine.com/reviews/air-arms-t200-sporter-air-rifle-test-review/

Normalt eller dåligt?

  Top Quality - Made in Sweden?

På diverse forum och FB-sidor så harvar det just nu runt ett gäng bilder på en FX Airguns Impact som uppvisar en finish och detaljkvalité som vapnets ägare inte var nöjd med. Som jag förstår så blev bössan omedelbart återlämnad till handlaren men även om den ekonomiska delen är löst så är kunden fortfarande missnöjd eftersom denne naturligtvis hade sett fram emot sitt nya förvärv.

En av de frågor som uppstod var vad man egentligen kan förvänta sig som normalt?

En av de detaljer som väckte kundens missnöje var finishen på vapnets övre rail, som såg "naggad" ut i kanten med något som närmast kan liknas vid små jack längs delar av dess nedre kant. Enligt korrespondensen med handlaren så var emellertid detta något som anses normalt och dennes påståenden kan man anse som indirekt underbyggt eftersom andra exemplar (dock inte alla) har snarlik nivå på sina utföranden.

I denna mening så är alltså utförandet förmodligen helt normalt och precis som vid all normal serieproduktion så kommer vissa detaljer ut på marknaden som bättre - där andra kommer ut på detta sätt, vilket tillverkaren förmodligen anser vara den lägsta acceptabla nivån för leverans.

Principen är alltså ungefär som när man köper ett föremål med förbränningsmotor, ska denna ge 20 hkr så kommer vissa att ge 18 hkr och andra ge 22 hkr. Kanske bra för den som får ett ex på 22 hkr men mera surt för den som får en på 18 hkr. I detta fall så anger så att säga tillverkaren emellertid att det ex som är på 18 hkr är den som ska anses som normalt och den kunden som då förväntar sig att få 22 hkr upplever sig med andra ord som rätt blåst. Anledningen är ju att köparen tror att det han köper är på 20 hkr där tillverkaren anser att samma sak är 18 hkr. 

Den serietillverkade produktionen förstärker därefter skillnaden till dess ytterligheter.

När handlaren därefter försöker förtydliga tillverkarens ståndpunkt igenom ett påpekande av typen att om man skulle förvänta sig att få 22 hkr varje gång så skulle produkten vara dyrare - då blir ju saken ännu värre. Köparen tycker ju redan att han har köpt en så dyr produkt att han egentligen borde ha fått 25 hkr!

Det fanns alltså en stor divergens mellan kundens förväntan och tillverkarens förmåga att möta upp mot denna i detta fall.

Hur löser man då ett sådant problem?

Jag rekommenderar varmt att man köper av en bra handlare, som sköter en snabb och korrekt retur med tillhörande kreditering även om den pedagogiska förmågan att motivera produktens upplevda tillkortakommanden tryter. Bäst är naturligtvis att man ser och prövar ett antal exemplar av den tilltänkta modellen innan man köper eftersom man då får ett perspektiv på vad tillverkaren - snarare än en själv - anser som normalt. 

Tänk också på att tillverkaren bär sitt tolkningsföreträde. Det är tillverkaren som skapar produkten och som därför kan avgöra vad som i objektiv mening är normalt eller inte.

Om du som kund däremot inte gillar tillverkarens syn på saken eller dennes produkt så står det ju dig som köpare helt fritt att ta ett beslut om att inte köpa produkten. För, faktum är ju att det finns mängder med tillverkare på banan och om man inte gillar en sak, så kan man ju alltid köpa en annan.

En kul bössa - lookalike eller inte?

  Lookalikes är något som man ibland lite nedlåtande kallar luftvapen som avser att imitera krutvapen.

Det handlar alltså inte om airsoft utan om traditionella luftvapen som skjuter diaboler snarare än de större rundkulorna av plast. Syftet bakom dessa är inte sällan att man försöker sälja ett luftvapen till en köpare som egentligen önskar ett krutvapen men som av olika skäl inte kan förvärva eller använda ett sådant.

I det perspektivet så blir en lookalike ofta det närmaste man kommer det önskade krutvapnet.

För många luftvapenfantaster - inklusive mig själv personligen - så anser man emellertid snarare tvärtom, att flirten med krutvapnen känns en smula pubertalt tramsig och detta är kanske inte så egendomligt då många av oss riktiga entusiaster skjuter luftvapen just av den enkla anledningen att de är just luftvapen – och inget annat.

Jag vill helt enkelt inte att mitt luftvapen ska misstas med ett krutvapen!

Liksom många andra så är jag stolt över att skjuta just luft och hade jag istället haft lust att skjuta krut så hade jag naturligtvis skaffat det aktuella krutvapnet snarare än bara ett simpelt surrogat.

Emellertid är det ju dock så att många features, designdetaljer och rent tekniska lösningar som luftvapentillverkarna tar till sig utan tvekan kommer just ifrån krutvapenvärlden och - de visar sig sedan vara minst lika praktiska och smarta även på luftvapen.

Ett bra exempel på detta är AR-systemet, som ju ursprungligen härrör från en känd krutvapenserie. Många av dess attiraljer är ju oberoende av drivkällans typ och utgörs av fästen, kolvar, bärhandtag och liknande. Alltså saker som luftvapen har lika stor nytta av som krutvapnen. Till skillnad ifrån repliker på Winchester 94-någonting och falska patronutkast (HW40) eller imiterade patronmagasin (Twinmaster) så är med andra ord AR-detaljerna inte avsedda att få luftvapnet att likna ett krutvapen utan de finns där för att tillföra en konkret funktion.

Sedan, som en bieffekt av detta, så kommer vissa vapen utan tvekan att råka se ut lite som ospecificerade (utan förlaga) krutvapen, typ FX Airguns Impact. Detta kan jag dock leva med, i skenet av de fördelar som exempelvis AR-systemet ger för den modellen i det här fallet. En modell som är ett annat exempel på detta är Röhm TM Trainer Combat Rifle, en spännande pistolkarbin som mycket väl kan vara ett perfekt val för den svenske urbane luftvapenfantasten.

Länk: http://www.muzzle.de/N6/CO2/TM_Trainer_Combat_Rifle/tm_trainer_combat_rifle.html

American Air Arms

  .30 American Air Arms EVOL

Under de senaste åren så har det dykt upp en lång rad tillverkare av luftvapen i skuggan av de stora och välkända verksamheter som idag dominerar branschen. I dessa tider så är det ju enklare och biligare än någonsin att börja serietillverka ett vapen då CNC-maskiner är allt mer talrika (o billigare) samtidigt som det globala sortimentet och utbytet av komponenter och råmaterial har blivit riktigt omfattande. 

En av alla dessa nya aktörer är Tom Costan som har skapat och driver American Air Arms, ett luftvapenföretag som fokuserar helt på den växande amerikanska entusiastmarknaden för high-end PCP. Kännetecknande för fabrikatet är att man satsar på en 100% amerikansk produktion där de allra flesta delarna också framställs in house.

Andra särskiljande detaljer är valet av titanium för tuberna liksom ett unikt anti-bounce system patenterat av Bob Sterne. Återstår gör nu att se om detta är ett varumärke som dör sotdöden inom ett fåtal år eller om det kanske rent av etablerar sig till att själv bli en av de riktigt stora aktörerna i framtiden.

Mycket att göra..

TX-serien är en evig evergreen!

Som en del skarpögda besökare kanske har noterat så har uppdateringarna av Airpang blivit tämligen sporadiska den senaste veckan. Anledningen till detta är helt enkelt tidsbrist där jag inte har haft utrymme att spendera så mycket engagemang i bloggen som jag egentligen önskar.

Jag är alltså - såvitt jag vet - fullt frisk och det finns inga planer på att lägga ner eller ta bort bloggen, jag har helt enkelt inte bara möjlighet att arbeta med den i samma takt som jag har gjort tidigare.

Förhoppningsvis så är detta bara ett bekymmer av en temporär karaktär så när allt har planat ut framöver så kommer jag förmodligen att åter igen kunna uppdatera den tätare. Nya inlägg kommer alltså att dyka upp även fortsättningsvis men med mer oregelbundna och längre intervaller.

Förutom detta så finns det förhoppningsvis ett och annat äldre inlägg som fortfarande kan vara intressant att ta del av igenom arkivet, till vänster.

Gammal är äldst..

  FX AIrguns Bobcat har hängt med länge ännu men kan fortfarande skåpa ut konkurrenterna!

AirgunDepot kör med jämna mellanrum egna tester mellan de olika produkter som de saluför. Denna gång så kom turen till FX Airguns Bobcat Mk II vs Ataman M2R och den konkurrenten var ingen större match för den nu tämligen ålderstigna Bobcat.

Länk: http://www.airgundepot.com/head-to-head-ataman-m2r-bullpup-vs-fx-bobcat-mkii-article.html

A solid case !

  En hård väska av enkelt utförande.

Något som man förr eller senare måste skaffa sig är en väska och i regel så är det då ett val mellan två alternativ som man står inför – vill man ha en hård väska (en ”case”) eller en mjuk väska (”fodral”)?

De allra flesta entusiaster kommer att välja endera av dessa två val men även mer udda alternativ finns, de vanligaste är ”kamouflerade” väskor och väskor av udda material (oftast trä).

Lite kort så erbjuder hårda väskor ett bättre skydd för innehållet men de är i gengäld både dyrare, tyngre och mer skrymmande. De mjuka fodralen är billigare och kan dessutom vikas ihop för att ta mindre plats när de inte används men erbjuder tyvärr också mindre skydd för vapnet och dess tillbehör. Hårda väskor har ofta inbyggda lås på kläpparna där mjuka väskor får förses med ett litet löst hänglås mellan dragkedjans draglänkar. I allmänhet så tenderar de flesta att välja hårda väskor om de ofta transporterar sitt vapen, exempelvis tävlingsskyttar och skyddsjägare, där mjuka fodral prioriteras av de som mer sällan förflyttar sitt vapen utanför sin hemvist men som ändå behöver något utifall att..

De väskor som man kallar kamouflerade är i sammanhanget inte naturmönsterfärgade, som man lätt kan tro av benämningen, utan de är helt enkelt väskor som ser ut att innehålla något helt annat än just ett skjutvapen.

    Vem kan ana att den här väskan innehåller ett gevär istället för en gitarr? 

Även här finns två basvarianter, antingen neutrala väskor som har en så anonym framtoning som möjligt, alternativt väskor som egentligen är avsedda för ett distinkt annat ändamål men modifierade för vapentransport (ex gitarrväskor). Dessa kamouflerade väskor har fördelen att de tillåter diskreta transporter, något som naturligtvis är välkommet om dess ägare ägnar sig åt förflyttning med allmänna kommunikationsmedel.

Än mer udda är de oftast konstnärligt utformade väskor som är tillverkade av trä eller läder för att förvara och transportera klassiska vapen och som därför är utformade för att matcha eller vara tidstypiska med sitt innehåll.

Vilket ska man då välja?

De allra flesta fantaster väljer idag hårda väskor, inte sällan efter att man har haft erfarenhet av mjuka motsvarigheter. Förmodligen så har behovet av en bra väska tilltagit varpå man konstaterar att den mjuka billiga väskan som man köpte först inte längre håller måttet och då tar man ett omtag (i plånboken) och förvärvar en mer rejäl tingest. En rejäl hård väska är överlag alltid ett bra val. För de som lever mer urbant och inte minst de som förlitar sig på kollektivtrafiken för transporter till och från skjutplatsen så har emellertid kamouflerade väskor ökat i popularitet och jag får titt som tätt frågor om tänkbara lösningar för den här typen av speciella behov, allt ifrån pokerväskor till mätinstrumentfodral.

Om man har ett riktigt skrymmande vapen så kan man av rent fysiska skäl ha svårt att hitta lämpliga och tillräckligt stora väskor för ändamålet och då är musikfodralen idealiska (men kostbara!) lösningar. Få luftvapen är så stora att en koffert för en bastuba eller harpa inte sväljer dem.

Tänkvärt är dock helhetsbilden, åker man spårvagn så kan man ändå vara rejält iögonfallande om man transporterar ett blankt och fint, nästan manshögt, cellofodral iklädd en riktigt smutsig och väl använd gillesuit (vilket faktiskt har hänt - bakläxa där, Mr X om du nu läser detta).

  Ett klassiskt mjukt vapenfodral.

För den som använder luftvapen av mer blygsamma dimensioner eller rent av en luftpistol så finns det myriader av verktygsväskor/dataväskor och liknande att välja mellan i högst varierande prisklasser. Om en vanlig pendlare sitter på tunnelbanan med exempelvis ett laptopfodral i knät så torde typ ingen notera detta som varken udda eller ovanligt. Mindre vapen är ju till sin natur avsevärt enklare att transportera och i synnerhet så på ett mera diskret sätt.

Oavsett väskval så finns det ett par saker att beakta, bortsett ifrån självklarheten att väskan ska vara oöm och låsbar. Väskan bör ha en ändamålsenlig inredning där alla föremål hålls fast på ett betryggande sätt, endera igenom tryck av skumgummi/skumplast eller igenom att de hålls fast av kardborreband etc. Lösa objekt som kan skramla löst kommer ofelbart att finishskada övriga föremål i väskan så en bra inredning är ett måste. Vattentäthet är kanske inget jättekrav men det är självklart en trevlig bonus, inte minst här på västkusten vintertid.

Slutligen så bör väskan vara försedd med bra och alternativa bärmetoder, ett ergonomiskt vettigt bärhandtag men gärna också en rem som tillåter bäraren att hänga den över axeln eller bära den som en ryggsäck. Tyvärr är det ju så, som med all annan packning, att man tenderar till att bära runt på ett flertal föremål som man aldrig eller sällan använder i praktiken utan som bara följer med ”utifall att” men som ständigt stjäl utrymme och skapar onödig vikt. Försök alltså att hålla väskan så lätt som möjligt.

Vapenväska -the classic British way  

Om man avser att transportera väskan på ett öppet transportmedel (biltakräcke, pakethållare för cykel/moped/mc etc) så bör väskan vara försedd med förankringsmöjligheter för den här typen av förflyttning och då ökar naturligtvis även kraven på vattentäthet. Tillse att väskan inte sticker ut onödigt långt utanför fordonet och förankra det ordentligt.

Det kan låta självklart men att efter att personligen ha bevittnat en trafikolycka där en bilist valde att transportera en ansenlig mängd cementsäckar ifrån den lokala bygghandeln inuti en takbox på en personbil så kan mycket få saker förvåna mig numera. Överrumplad blev emellertid nyss nämnda bilist då takräcket med boxen inte stannade då han själv hastigt bromsade bilen vid ett övergångsställe – en förvåning som möjligtvis bara kan överträffas av fotgängarnas - vilka hals över huvud fick kasta sig undan den veritabla torped som takboxen plötsligt utgjorde.

För att undvika dylika intermezzon med åtföljande mindre trevliga diskussioner runt ämnet sunt förnuft tillsammans med trafikpolisen så är en bra förankring med andra ord synnerligen värdefull.

En konventionell klassiker eller ett klassiskt konventionellt vapen?

Johans första egna FX produkt i en trevlig video.