Darrins tidiga FAC Rapid

  Foto: Darrin XTX Air

Med anledning av annonsen igår som visade en av de tidigaste 22 Rapid som FAC så kommer här en bild på en av de få överlevande exemplaren, om än modifierat.

Skillnader..

  Min egen FX Airguns Elite - 400 cc, 30.90 gn och en regulator..

Så, vad skiljer då de stora elefanterna åt? Säg att man nu tänder på konceptet av minst 50 fpe hos kaliber 25 och önskar få så många skott som möjligt inom en så låg spridning som möjligt - vad finns det då att välja mellan?

Daystate har två modeller att erbjuda, dels den konventionella Air Ranger och dels den elektroniskt styrda AirWolf.

  Air Ranger, 500 cc, 31,02 gn och utan regulator

Air Ranger är en mycket potent bössa vars främsta tillkortakommanden är att den har en självregulerande ventil. Resultatet av detta är en tydlig "klockkurva" jämfört med ett regulatorvapens mer flata linje, samt naturligtvis ett färre antal skott på fyllningen. Detta motverkar Daystate så gott som möjligt igenom att alltid utrusta modellen med den jättelika 500 cc flasktuben.

  AirWolf, 500 cc, 21.10 gn och MCT-Harper ventilsystem (elektrisk regulator) - OBS kal 22 ovan.

Tyvärr så har jag inte hittat några testvärden för AirWolf med kaliber 25, diagrammet ovan är det som kommer närmast och det avser ett vapen med kaliber 22. Dock så kräver kaliber 22 mera luft än kaliber 25 så antalet skott ovan bör stämma bra överens med vad man kan förvänta sig hos kaliber 25. När jag växlar pipa på min Elite mellan 500 mm/.22 och 600 mm/25 så skiljer anslagsenergin ca 45 % (från 50 fpe till 34 fpe). Räknar jag om vapnet ovan enligt samma formel så skulle bössan med 30.90 gn leverera ca 53 fpe.

För Theoben är det svårare att hitta ett diagram som tydligt visar vad ett vapen med kaliber 25 presterar. Theoben själva uppgav alltid 40 skott från 400 cc, med okänd spridning. Alan Zasadny, känd Rapid-tuner, levererar vapen som presterarar 55 fpe med 20 fps spridning för 36 skott ur 400 cc. Jag har dock hört lyckliga ägare till hans skapelser som klarar 50 skott inom 25 fps vid 56 fpe från samma tubstorlek. Alan tar $150 för sin tuning.

Sammanfattningsvis så är en regulator eller elektronisk ventilreglering en stor fördel när det gäller att hålla spridningen ifrån skott till skott så låg som möjligt, liksom i fråga om att utvinna så många skott som möjligt ifrån en fyllning. Rapid och Air Ranger förefaller ge runt 35-40 skott med acceptabel spridning. Daystate något fler än standard Rapid men något färre jämfört med en blueprintad eller tunad Theoben.

Air Wolf ger däremot en helt annan prestanda, här kan man räkna med ungefär 100 skott, vilket är ungefär jämnt med en regulatorförsedd FX Airguns Elite eller Royale.

En av framtidens samlarobjekt

  En mycket ovanlig modell av Rapid Seven, som Rapid 7 kallades på den tiden..

Med anledning av det nyss publicerade inlägget om den legendariska Rapid 12/250 så fick jag en fråga via mail om hur gammal den äldsta Rapiden är och hur mycket effekt som den gav. Med anledning av detta så tänkte jag därför publicera en ganska ovanlig annons på en mycket udda Rapid 7 som bara tillverkades i en mycket kort serie - nämligen Theobens första Rapid som FAC.

Den absolut första Rapid Seven Mk I har jag faktiskt själv hållit i min hand och ägs nu av en ägare som önskar vara anonym. Detta vapen tillverkades strax innan lucia 1990, alltså den första veckan i december detta år. Den första batchen tillverkades med kaliber 22 och för 12 fpe. Under januari 1992 så kom de första FAC versionerna av Rapid Seven, även dessa med kaliber 22. Det är ett sådant vapen som annonseras i annonsen ovan.

Notera att vapenet anges till 22 fpe!

Kraftfullare än så var aldrig de första FAC-versionerna men detta ansågs otroligt potent vid denna tid, en epok då fjädervapnen regerade marknaden. Just dessa första versioner på 22 fpe såldes bara under en mycket kort period, redan under april 1992 så kom den andra versionen som gav hela 30 fpe. Den odaterade annonsen ovan är alltså tryckt någon gång mellan januari 92 och april 94 när de första svagare FAC vapen var i produktion.

Rapid Seven FAC höll därefter ställningen som Rapidseriens powerhouse ända till juni 96 när 25/250 presenterades. Som en detalj kan nämnas att den idag så populära kalibern 177 kom hos Theoben först under april 1997 varpå man kunde välja mellan 12 och 17 fpe. Den generellt sett udda kalibern 20 lanserades underligt nog tidigare, den kom redan under september 1995!

Med detta så var så Rapidens lineup komplett och den enda extra modell som tillkom var den kortlivade Elan som ramlade ut i februari 1999. Under december 2000 presenterades Rapid Mk II, vilken kom ut januari 2001 som 12 fpe och därefter i alla kalibrar och effekter under våren samma år. Man kan säga att under våren/sommaren 2001 så står Theoben på sin absoluta topp, här peakar varumärket och allt fungerar fortfarande optimalt. Theoben når zenith. Mängder av nya modeller (Dual Magnum etc) presenteras, liksom Evolution, en instegs Theoben. Ben skissar också på vad som ska bli Rapid Mk III, en modell som därefter kommer i halvfärdigt utförande under namnet MFR.

Nu investerar man i kostbara nya CNC maskiner, man skruvar upp produktionen, lägger ner äldre modeller och satsar hårt på de mer marginalbärande och dyrbarare PCP-vapnen. Vårvintern 2003 förändras dock mycket, deras shop-in-house läggs ner, Ben & Dave säljer företaget till Martin Rutterford och Jonathan Radford varpå innovationskraften försvinner. Lojala gamla medarbetare slutar, nya förmågor hyrs in, produktionstakten skruvas upp, missnöjda kunder börjar förundras över att den alltid tidigare så höga kvalitén förefaller börja variera. Theoben bolagiseras och blir Theoben Ltd, aktieägare tillkommer som önskar avsättning på insatt kapital. Mer pengar spenderas på marknadsföring. Utvecklingen av nya modeller avstannar. Därefter går det hela bara utför...

Airgun Person of the Year 2012

Fredrik Axelsson har av Yellow Forum utsetts till denna hedersbetygelse och den gode Terry Doe författade följande krönika runt detta:

Fredrik Axelsson a personal view, by Terry Doe
 
The label genius has become as commonplace, and as discredited, as that of hero. We all have our personal definitions, and to me a hero does extraordinary things, beyond achieving personal glory on the sports field, and a genius is not just a clever person; rather their cleverness is magnified and redefined by original thought and development. Thats why, in our world at least, Frederik Axelsson is a genuine genius. He may yet go on to be a hero, but for now Id like to give my personal view of the man, and the genius that is Fredrik Axelsson.  
 
Who is this young man?

It is entirely apt that Fredrik was introduced to me by another honest-to-goodness genius, John Ford. At the time, John was the genial driving force behind Sportsmatch, a company already established at the top of the scope mount manufacturers league, although much of his time was being diverted to the refinement of his groundbreaking pre-charged pneumatic rifle, the GC2.

A genius sees what we ordinary folk dont, and back when the rest of the airgun world was more than happy with spring-piston rifles costing £200, John Ford believed that the recoilless precision of a PCP would be worth four times that amount to us. My, how we laughed at the notion that airgunners would care so much about shooting efficiency that theyd lumber themselves with divers tanks, hoses, gauges, and many times the cost of their all-conquering spring guns. My, how completely wrong we were; but then, were not geniuses so forgiveness is available.

John Fords GC2 had been admired from afar by Fredrik and the friendship that endures to this day began through a simple exchange of information. Never the pioneer, I was one of the very last to migrate from spring power to pre-charged, and Id graduated to a custom stocked GC2, which brought me into regular contact with John at the Sportsmatch factory. It was here that I first heard about the budding genius of Fredrik Axelsson, described by John as, unbelievably talented even then. Theres something about that lad, John said one day, and I think hes going to change the way we shoot these guns. As I said, those with true genius see what the rest of us dont.

It was in 1990 that John Ford and Fredrik Axelsson attended a weekend charity shoot in the English Midlands, and I was formerly introduced to a tall, skinny, Swedish lad, with a perpetual smile and a mischievous spark in his eyes. From the moment I shook hands with Fred, it was as if Id known him for years and we discussed our love of airgun shooting as only the truly obsessed can. Freds English has always been excellent and presented no barrier to the communication of ideas, but a barrier developed all the same. Once the initial excitement of finding someone who was every bit as enthusiastic as I was had subsided slightly, it became obvious that Frederik was running at a far higher technical level than I was.
I have always been a shooter. Im interested in how the guns I use do what they do, but I concentrate on matching my ability to theirs, rather than delving into the macro-mechanics of the airguns I use. Fredrik on the other hand had a forensics level interest in such things, and this has intensified over the years to form a body of work from which he drew the inspiration to for FX Airguns.

Back when we first exchanged pleasantries, Fredrik and I also shared an enthusiasm for social events and here too our keenness verged on an obsession. We enjoyed a drink or two, or many, but once again I found myself on an entirely different level than this relentless positive young Swede. Fred could party into the wee-small hours and so could I, but the difference was, he could still explain the technicalities of his multi-stage air pump, while I struggled to remember my own name.  
 
The genius develops

Time brings wisdom and maturity in varying degrees, and these changes bring focus and direction. Within a very few years, Fredriks passion for partying had been sidelined and his talents found themselves channelled into the design and development of airguns. Hed designed a multi-pump pneumatic which incorporated a three-stage pump, and formed the nucleus of what would eventually become the FX Independence.

More importantly at the time, the pumping system of that rifle was mechanically morphed into a manual air-pump suitable for all PCP airguns. Fredrik would soon return to that rifle, swap its integral pump for a compressed air reservoir, and the world was introduced to the Axsor rifle.

Fuelled by his irrepressible need to do things his way, 1999 saw Fredrik launch his own company, and FX Airguns of Sweden was up and running. It was running at quite a rate, too, as Fredrik Axelssons ideas became reality. Here was the perfect outlet and framework for his genius, and it still is.
 
Fredrik today

Since the establishment of FX Airguns, the company has produced some of the finest and most innovative products in our sports history. These guns are used, appreciated and admired throughout the world, and names such as Gladiator, Cyclone, Verminator, Ranchero, Cutlas, Royale, Independence and the Boss, have become part of the conversation when high performance air rifles are discussed. Frederik has made his mark, and his company continues to make some extraordinary airguns, but what of the man himself? How have the years of successful, corporate airgun life left the boy-genius I met almost a quarter of a century ago?

Well, not much really. Yes, the days of excessive socialising are long gone and, while hes still a ton of fun and that smile flashes as readily as it ever did, the modern version of Fredrik Axelsson is a slightly calmer, more ordered individual. Hes something of a statesman these days, and perfectly at home as head of his company and very much in charge of everything and everyone there.

While maturity has been good to him, hes lost not a flicker of the inventive fire that burned so brightly, and so obviously, when I first shook his hand in 1990. This fire is itself occasionally enhanced by a creative spark that ignites a bit of left-field development, hence the creation of the FX Air Bow, and a high-capacity magazine for paintball markers, among other inventions.  

Whatever Fredrik does, he does completely. His lifelong love of hunting and fishing still drives his precious leisure time, and when Fred goes on a field trip its more likely to be a wilderness living, camping and canoeing expedition than a couple of hours worth of indulgence in the great outdoors.

This mans enthusiasm for his work and his life is truly infectious, and that makes him a pleasure to be around. Hes a gifted marksman, too, as shown when he won the 2012 Benchrest Extreme match in Quail Creek, Arizona. I was there to see Fred win that competition with the FX Boss, and I once more witnessed the seamless switch from genial shooting buddy, to steely-eyed, totally focused shooting machine. He really wanted to win in Arizona, and yet again he did what hed set out to do.
Fredrik Axelsson is a genius and a gentleman, and Im proud to call him a friend. Hes deservedly successful and Im sure hell continue to be so for as long as he wants to. Being any sort of genius is a notable feat in itself, but being the sort of genius that achieves what Fredrik Axelsson has, without losing any of his infectious enthusiasm for life, is perhaps the greatest talent of them

Riskmedvetenhet

Läser till min bestörtning i dagens DN om det slarv med vapenhanteringen som Internationella Skidskytteförbundet förefaller vara notoriskt ökända över. Tyvärr så förefaller Björn Ferry understryka detta med sitt uttalande i artikeln.

Länk: http://www.dn.se/sport/dodsolycka-skarpt...e-skyttereglerna

Hans påstående var:

"– På 50 meter är det farligt. På 80 meter kan du skjuta en hare. På 150 meter kanske jag skulle våga dra ned byxorna och ta den i skinkan."

Detta är alltså sagt om kaliber 22 LR (5.60x15R)! Vilket enkelt ballistikprogram som helst visar dock att denna kaliber har ungefär 40 joule kvar vid 150 meter, alltså samma anslagsnergi som ett ostrypt .22 FX Airguns Cyclone har vid mynningen! Här har vi lite av problemen med både PCP och 22 LR, även personer som borde kunna vapen och bedöma riskerna för hanteringen av vapnen i termer av terminal ballistik falerar inte sällan stort på dessa vapentyper och när så sker så är inte olyckan långt borta.

En klassisk jättebössa efter två decennier..

  Stoltheten visste inga gränser - "Patriot Games" & "The new Webley Supergun"

Idag är det precis 20 år sedan jag köpte Airgunner Februari 1993 med Webley & Scotts magnifika Patriot på framsidan. Den klassiska Webley Patriot fyller alltså 20 år här i dagarna och detta ger oss onekligen perspektiv på tingens utveckling sedan dess.Tidningarna var unisont fulla av lovord och superlativen ville liksom aldrig ta slut:

Its the most powerful spring rifle in the world

We reveal the new Webley supergun

Created to kill

Iron fist in velvet glove

Geoffrey Boxall testade modellen i tidningen och kunde konstatera; "The Patriot is 2 1/2 timesmore powerful then the legal limit and it spits out 177 calibre pellets faster than the speed of sound!". Hänförda, så kan man nog beskriva både Boxall, Gerald Cardew och Nick Jenkinsons intryck av Webleys nya jättebössa.

Visst fanns Theoben Eliminator redan och visst var denna ännu kraftfullare men den drevs av en gasfjäder och ingen konventionell stålspiralslagfjäder. Dessutom var skillnaden i pris enorm, en Eliminator betingade saftiga £499 i och med uppdateringen till Mk II status igenom lanseringen av HE-systemet. Webley & Scott däremot presenterade ett pris av blott £260 - halva priset, för nya Patriot. Sägas bör dock att en "vanlig" modell på denna tid, exempelvis BSA Supersport, kostade bara £89 hos BAR (ja, de var i farten redan då).

Prisläget var alltså rätt och konkurrenter i samma härad saknades helt, detta var ju långt före tredje världens plastiga dussinvapen med dundereffekt ens hade påtänkts. The Patriot hade, till skillnad från dessa sentida arvtagare, klass och stil - brittisk stil. Blåneringen var utsökt, det bästa avtryckarsystemet som Webley & Scott förfogade över ingick, liksom en passning, kvalité och övergripande finish på mycket hög nivå. Detta parat med omtänksamma detaljer som förborrat fäste för rembygeldubb, fina öppna riktmedel och en elegant förpackning gjorde att det sammantaget kändes som ett riktigt klipp för den effekthungrige entusiasten med ett färskt FAC i bakfickan.

Den mäktiga Patrioten sålde därför med all rätt mycket bra och blev en långkörare i sortmentet ända tills W&S gick i graven. Mycket prestanda för pengarna. Visst var den tung att spänna och visst var den krävande att skjuta men Patriot blev ändå bössan som gällde för många, många år framöver.

Luftjakt

Johan Wahlfors har nu uppdaterat sin hemsida till att innefatta mer än bara skyddsjakt.

En mycket trevlig och läsvärd hemsida.

Länk: http://www.luftjakt.se/

Början av något grovt..

  En trendsättare!

I början av juni 1996 så hände något stort, bokstavligt talat. Theoben, som vid denna tid hade haft en tämligen sporadisk föräljning i USA, lanserade nu sin numera klassiska submodell 12/250 på den här stora och viktiga marknaden och presenterade därmed ett helt nytt koncept - ett potent PCP med den grova kvarttumskalibern.

De få PCP som vid denna tid existerade hos entusiasterna i USA var nästan alltid med kaliber 22 och som sådana levererade de normalt 28-30 fpe. Det som Theoben gjorde nu var att höja ribban ytterligare och presentera ett vapen som kunde driva av en större och tyngre diabol till ungefär samma hastigheter och detta blev direkt startskottet för Rapidens segertåg och solida ställning som plattform i just USA.

Med sin 580 mm långa pipa och en totallängd på 119 cm så ansåg många fantaster att vapnet närmast såg groteskt ut men den jättelika pipan hade goda skäl för sin existens, modell 12/250 stod nämligen i en särklass när det gällde kombinationen av brutal effekt och samtidigt sofistikerad precision. Detta var helt enkelt PCP-världens motsvarighet till Bentley Mulsanne Turbo - aristokrati med en raktetmotor!

Med dagens mått mätt så är kanske inte gamla 12/250 så respektingivande, inte i skenet av moderna konkurrenter som The Airwolf och svenska FX Airguns Elite/Royale, men för 17 år sedan var saken en helt annat. De första exemplaren hade en trestegs fartomställare i form av ett vridbart bakstycke till hammarhuset, vilket direkt påverkade hammarfjäderns anspänning. I första läget så kunde man räkna med 33 fpe, vilket redan här var märkbart mer än dåtidens PCP med den förhärskande kaliber 22. Dristade man sig till att vrida på ett snäpp till så svarade bössan med 35 fpe och på fulla skaft vid det tredje läget presterade vapnet över 40 fpe! Detta var en närmast otroligt hög siffra vid denna tidpunkt.

För att den presumtive kunden verkligen skulle inse vad 40 fpe innebar så var man noga att framhålla frasen; "Lightweight pellets might exceed 900 feet per second", i varje annons. Tänk er - 900 fps med kaliber 25!

Vidare så rekommenderade Theoben användandet av HN Rampoint som diabol, vilken med 27 grains ansågs som tung vid denna tid. I dag tycker man kanske att denna rekommendation känns lite udda men detta var innan dagens fina utbud av kaliber 25 diaboler existerade. Vid denna tid fanns inga Exterminators, inga Kings eller ens Domes från Crosman/Benjamin. Vidare så kunde man med illa dold stolthet vinnlägga sig om följande kommentarer i sin samtida marknadsföring:

"Setting new limits for power but with no loss of accuracy. This large calibre air rifle opens new horizons, never possible before. Bolt action for fast shooting but with no loss of accuracy.
A totally unique air rifle. All of the Rapid Range of rifles are available an FAC version.
All can achieve a humane killing distance of 55 m (60 yrd), although it is possible to kill at a distance of 65 - 73 m (71 - 82 yrd) if you have the skill and marksmanship."

För att ytterligare understryka vapnets goda praktiska precision så vågade man sticka ut hakan och utlova: "3.8cm (1½”) group regularly attained at 73.2m (80 yrd)"

Idag - två decennier senare - så är det självklart lätt att göra sig lustig över stoltheten när ett vapen utlovas klara en och en halv tum på drygt 70 meter men på den tiden så var detta riktig high-end praktisk precision. Parat med verkliga 40 fpe framför mynningen så blev 12/250 snabbt ett respektingivande vapen på marknaden och de entusiaster som valde modellen som primärt vapen för exempelvis jakt efter jordekorre i de glest befolkade delarna av östra USA jublade. En 12/250 träffade verkligen där man siktade, även på långa avstånd, och effekten av en träff även på dessa dryga distanser var fullkomligt förödande och helt olikt vad man tidigare upplevde med kaliber 22. Då liksom nu så träffade nämligen en diabol som har kaliber 25 ungefär med slagkraften hos en ursinnig gorilla nästan helt oavsett hur långt bort målet var. Lyriska kunde man se rapporter på dåtidens forum, såsom "The Airgun Letter Forum", om ägare vilka trots halvdana träffar fortfarande fällde sina stora mål direkt på skottplatsen. Man började redan då inse att kaliber 25 skjuter stabilare och ger betydligt bättre marginal i fråga om skotteffekt på levande mål vid jakt över extremt distanta avstånd. Det var med andra ord inte konstigt att 12/250 och Rapid-serien som sådan snabbt fick en helt svans av loyala fans.

Bortsett ifrån enastående praktisk precision och kraft olikt allt annat på marknaden så berömdes även 12/250 för det stora antalet skott man kunde få på en fyllning. Theoben uppgav hela 40 st ur en vanlig 400 cc tubflaska. Otroligt! Som ni säkert vet så har det hänt mycket sedan dess, men då hade vapen som exempelvis samtida Webley Axsor bara 32 skott och fler skott än 30 skott var överlag sällsynt hos fulleffektvapen.

Modell 12/250 blev ett lyckokast för Theoben och grundstenen för varumärkets popularitet i USA. Dessutom skapade den ett helt nytt segment för långdistansjägare och precisionsskyttar över ditintills okänt långa distanser. I nästa del så ska vi titta lite på dagens två argaste konkurrenter till samma kundgrupper, moderna vapen som Daystates Airwolf, Air Rangler och dessutom tungviktarna från FX Airguns.