Daystate Huntsman Regal

  Foto: Daystate

I dagarna så har Daystate äntligen gjort en uppdatering på sin urgamla Huntsman och den har nu fått epitetet "Regal" samtidigt som den når Mk III status. En del mindre förändringar jämfört med Mk II (lanserad 2008) kan vi notera där den mest påfallande är den löstagbara tuben, ett absolut måste inför de nya trycktestreglerna.

Framöver så kommer alla nya vapen succesivt att utrustas med löstagbara tuber vilket innebär att de tillverkare som fortfarande kör med fasta tuber bör uppdatera sina konstruktioner, exempelvis då BSA och Daystate.

Vidare så har man en full shroud, viktigt för USA-marknaden, liksom att man anammar FXs koncept med lättare hammare, här då tillverkad av titan. När man ändå kör uppdateringen så passar man också på att förenkla stocken med de nu ack så vanliga laseretsningarna istället för en riktig nätskärning. Huntsman är ju trots allt Daystates budgetvapen, i relativa termer.

Troligtvis så kommer dock inte priset att sjunka utan pengarna här kommer förmodligen att få agera marginalförstärkare hos Daystate.

Bortsett ifrån Daystate så var jag idag i kontakt med en entusiast som ville köpa en BSA R10 från BAR och fick då följande svar:

"Sorry but BSA won't supply at 10 joules, because they want to protect their export markets. "

Mycket tråkigt och helt i strid med EUs princip om fri rörlighet för varor och tjänster. Det BSA gör här är helt enkelt att man bedriver en protektionistisk politik där man försöker snedvrida konkurrensen och gynna specifika nationella handlare på bekostnad av frihandelsprincipen. Själva poängen med EU och den fria handeln är ju att vi som konsumenter ska kunna göra våra inköp precis var vi vill inom EU utan att företag ska bedriva kartellverksamhet eller på andra sätt försvåra den fria handeln.

Min fråga till importören - Fondprodukter i Sverige - är helt enkelt, hur kan ni sätta ert anseende på spel igenom att acceptera att er affärspartner beter sig på ett så oetiskt sätt?

Klarar inte Fondprodukter av konkurrensen med andra aktörer i England så betyder det endera att man antingen har fel pris eller att man inte kan leverera ett mervärde som rättfärdigar ett högre pris.

Frågan är vilket?

Vad skiljer kaliber 25 ifrån kaliber 22?

  FX Airguns Elite .25

Då o då så får jag frågan varför man har "behov" av ett PCP med kaliber 25. Huvudanledningarna är oftast tre; man bedriver jakt i någon form, man pysslar med skytte över långa avstånd eller man är road av lite mer destruktiv plinking..

Exakt hur det sistnämnda kan se ut kan man tydligt se i den video som jag gjorde tidigare under dagen och här kan också den fantasifulle lätt föreställa sig hur väl kalibern fungerar även vid jakt. På Fuxerna SG så har någon hängt upp två improviserade snurrmål. Ett av dem utgörs av en rejält grov och tung cirkulär stålplatta fasthängd i en frigunga. Jag satte kameran (mobilen) där och sköt fyra skott, samtliga träffade men den ena träffen snuddade bara eftersom jag sköt på målet när det var i gungning. Precis efter träffarna kan man tydligt se på videon var på målet som träffarna tog.

Den tunga metallplattan flyger som en vante!

Vidare så roade jag mig även med att lägga ett par skott på det lite tunnare målet, en fyrkantig platta av lite klenare plåt. Här räckte det med ett par-tre skott innan jag förstod att det hela var på väg att gå över styr och det kan ju vara en smula oartigt att lämna banan med perforerade plåtar efter sig..

  Rejäl böjning här, 900 fps med King...

Är Air Arms PCP vettiga köp?

Något att satsa på?

Då ämnet har kommit upp på våra två forum de senaste dagarna så tycker jag att det känns intressant att reflektera lite över så dagens inlägg blir min egen personliga syn på detta fabrikat, dess förtjänster och tillkortakommanden.

Air Arms tillverkar vapen med hög finish och känsla av kvalité till mycket attraktiva priser. Fokus ligger på vapen för den inhemska marknaden med deras nationella effektbegränsning på 12 fpe. De saluför dock några versioner och även enstaka specifika modeller avsedda för högre effekt. Tekniken är beprövad och i vissa fall rentav gammaldags, sammansättningskvalitén är mycket god och de komponenter som man köper in utifrån är av hög kvalité och välkända fabrikat, exempelvis Lothar-Walter och Minelli.

De konstruktivt största tillkortakommanden som man har är valet av tryckkärl skapade av enklaste tänkbara hydraulrör. Detta är naturligtvis ingen bra lösning men det håller ner prisbilden och om användaren bara är medveten om vad han köper och tar på sig ansvaret att hålla koll på eventuell rost och dess framfart så kan lösningen ändå vara acceptabel, i relation till prisbilden. Man bör dock undvika att handpumpa dessa vapen och i synnerhet inte med lågprispumpar.

Då produktionen är präglad av vapen för 12 fpe så är teknologin runt sortimentet high-performance inte speciellt välutvecklad. Större ventiler, tyngre hammare och längre lufttuber förefaller vara Air Arms patentlösning för de högre effekterna och kraven på dessa hos exportmarknaderna. Deras mest intressanta modell torde vara den udda TC med sina dubbla lufttuber. Förutom en iögonfallande design så är dessa tuber av aluminium, riktigt bra! Mindre bra är dock balansen då dessa smala och långa tuber gör vapnet en smula framtungt. Två smala tuber sida vid sida ÄR inte den bästa metoden för att vinna större volym men man får onekligen en unik look.

Detta är utan tvekan den modell som jag själv hade valt i AAs FAC-sortiment.

Effektmässigt sett så är dessa vapen inga direkta kioskvältare. Energinivåerna är måttliga, vilket iofs inte behöver vara någon nackdel men de flesta köpare som tar ut en licens tenderar till att exempelvis önska runt 40-50 fpe hos kaliber 25 snarare än AAs utfästa nivå av blott 35 fpe. Normalt sett så brukar ett modernt PCP leverera runt 30-35 fpe med kaliber 22 och, som sagt, runt 40-50 fpe för kaliber 25. Här ger AA 28-30 fpe hos kaliber 22 och maxar sedan ut vid runt 35 fpe med kaliber 25. Anledningen till detta är troligtvis att man använder korta 20 tums pipor och då bör man hålla ner effekten lite för att inte spridning och luftförbrukning ska skena iväg till helt oacceptabla nivåer. Air Arms har ju tonvikten i sortimentet lagt på 12 fpe och deras FAC blir därför lite av en biprodukt. Modellernas förhållandevis små tuber ger också få skott på fyllningen och man måste därför fylla om relativt ofta. Riktiga flasktuber saknas helt i deras lineup.

Om man däremot vill köpa ett vapen på 12 fpe, för exempelvis våra tävlingar, så är AAs sortiment betydligt starkare. Deras 400-serie (enkelskott) är mycket prisvärda och helt jämförbara med BSA. AA ger här lite bättre finish/passning men känns lite mindre brittiska (LW-pipa etc). Bra och prisvärda vapen, men tänk på att kontrollera och vårda lufttuben (vilket också gäller för BSA). Utmärkta val för våra FT-tävlingar.

För lite mer rekreativt skytte eller till och med skyddsjakt så finns 410-serien, också den i en uppsjö av olika detaljutföranden. Här får man ett enkelt och pålitligt magasinsystem som tyvärr manövreras med ett ålderdomligt repeterhandtag vars formgivning för tankarna till dörrhandtaget hos en Volvo PV eller ett gammalt amerikanskt kylskåp. Även här är 510-serien med sin moderna sidelever att föredra. Stjärnan i 12 fpe sortimentet är också här TC med sina dubbla lufttuber men detta är ett lätt klunsigt vapen och det känns kanske inte lika rätt vid såpass måttlig effekt som bara 12 fpe?

Sedan några korta ord om Air Arms Target-modeller. Flaggskeppet är den tyvärr ack så olycksdrabbade EV-serien med sitt ständiga regulatorkrångel. IMHO så är detta en modell som bara är att undvika. Ett roligt alternativ är MPR, som baserar sig på den mekaniskt sundare 400-plattformen, dessvärre även här med krombygeln längst bak på lådan.

Lilla 200-serien är egentligen en CZ så den ska jag förbigå med tystnad den här gången, det finns redan enormt med material om den här juvelen här på bloggen.

Sammanfattningsvis så är Air Arms starka på 12 fpe men inga direkt heta val för högre effekter. Det är prisvärda vapen byggda runt en äldre teknologi och med all rätt storsäljare i England. Här i Sverige så förblir de till stora del udda val eftersom inhemska FX ligger närmare i pris liksom har sin tonvikt placerad mot vapen på full effekt, något som de flesta köpare trots allt tenderar till att prioritera när licensen väl är ordnad och plånboken öppnad.

Den första stocken är klar...

  Sörens prydliga och hemmasnickrade stock för HW97..

  Det ska bli spännande att se hans kommande stock för Royale...

Skyttesöndag på Fuxerna...

  Lite bilder ifrån den senaste klubbtävlingen...

Trots mörka moln så tog jag chansen att åka över till klubben på söndag kväl i syfte att utröna huruvida JSB RS verkligen presterade lika bra i långa loppet som vid de första lovande provskjutningarna. En varm kväll som succesivt gav lugnare vindar i takt med att regnet ryckte närmare. När jag väl anlände till banan så kunde jag konstatera att man hade riggat upp nya snurrmål, helt lagom mål för skytte från 50 meter med 16 joule..

  Riktigt trevliga hemmabyggda mål...

De båda målen var ganska olika, den runda var tillverkad av rejält grovt gods och verkade gott och väl klara 22 LR. Det fyrkantiga målet var emellertid klart klenare och verkade få en hel del skada även vid den här måttliga effekten, det var nog tur att jag inte tog med min Elite och dunkade loss på den med kaliber 25.

  BSA Ultra - i den effekt som konstruktören egentligen avsåg..

Vad kan man då säga om Ultran som 12 fpe? Jo, det märks tydligt att modellen är konstruerad för den här effekten och att Exportversionens effektuttag indikerar en viss topptrimmning. Vid 12 fpe så känns vapnet helt enkelt mer harmoniskt. Vapnet är lättare att spänna, man får mer skott och en lägre ljudnivå. Ser man till nackdelarna så maskeras den mest uppenbara av dem igenom att jag har gått ifrån riktigt tunga (21.10 gn) diaboler till väldigt lätta (13.43 gn) dito. Det gör att bantiden (utgångshastigheten) är relativt konstant, effektskillnaden till trots.

En härlig kväll, tavlor på 25 meter, snurrmål på 50 meter - o helt ensam...

Efter att ha skjutit över varierande 25 och 35 meter, vilket jag avser att låta vara de referensavstånd som geväret ska skjutas in mot, så kunde jag förnöjt konstatera att trots en olustigt hög spridning i kronografen så gjorde den ökade skillnaden mellan skott till skott i slutet av kurvan ingen praktisk skillnad i träffbilden ens på 35 meter.

Inskjutningstavla the British way...  

Igenom att skjuta in på 25 meter med dessa RS så ligger träffbilden inom enkronan mellan 7 till 30 meter. Håller jag sedan en MilDot över så har jag rakt på 35 meter med ytterligare ett intervall mellan 34 - 39 meter. Det gäller alltså att vara väldigt vaken på om målet finns på "inom 30 meter" eller bortom då skillnaden där kommer att bli väldigt skarp.

JSB RS i kronografen...

Idag blev det så dags att pröva superlätta JSB RS i kronografen och visst fick jag en fin kurva mellan 170-80 Bar men tyvärr så stack även här några värden upp till oönskat hög nivå, alltså över 12 fpe. När inte den lättare diabolen, 13,43 gn jämfört med 16,00 gn, räckte för att hålla ner energin så måste jag hitta någon annan lösning eftersom jag inte har någon justermån kvar på hammarfjädern.

Första steget blir att beställa en UK hammarfjäder och då hoppas jag kunna få ner effekten ytterligare lite.

624, 21, 27, 23, 31, 23, 24, 28, 25, 26

631, 30, 30, 32, 40, 31, 39, 40, 31, 41

642, 34, 41, 40, 39, 41, 39, 43, 44, 34

641, 39, 38, 36, 39, 40, 34, 32, 30, 26

Genomsnitt: 635 fps (193 mps) eller rakt på 12.00 fpe (16.30J).

Spridning: 23 fps

Problemet är ju alla de skott som faller över 635 fps (17 st), som alltså glider över 12 fpe. Dock så sköt jag inte pipan i exakt det utförande som jag avser att göra på tävlingarna och alla föremål som på pipan kan förlänga densamma något tenderar ju till att öka effekten något, om än marginellt.

Önskvärt vore 10 fps lägre hastighet igenom hela registret och ytterligare +5 skott, det vore helt perfekt.

Ny trailpack från Crosman ! 

  Kostar 99 kr hos Hurricane och innehåller 400 st diaboler - 100 st av varje sort.

Hurricane har alltid varit duktiga på att saluföra trailpacks från diverse diaboltillverkare, exempelvis JSB och HN. Till den listan ställer sig nu också Crosman med sin nya trailpack vilken innehåller fyra olika sorters diaboler för högst rimliga 99 kr. Jag har testat ett par av deras produkter i kaliber 25, där de presterade mycket gott så detta är definitivt ett sortiment av diaboler som är värda att undersöka lite närmare.

Test med 12 fpe

  Korrekt avstånd är en förutsättning för bra resultat..

Idag så var jag iväg till Fuxerna i det underbara men lite blåsiga vädret. Årets hittills varmaste dag minsann med imponerande 27 grader här i Ucklum. Jag började kvällen med att markera ut 25 och 35 meter och sköt in på 25 meter, vilket ChAirGun indikerade som optimalt inskjutningsavstånd för en JSB Jumbo Exact.

Efter inskjutningen av fem sorters diaboler på 25 meter så höll jag en Dot upp på mina MilDots i kikarsiktet för att se hur träffarna tog på inmätta 35 meters avstånd.

  Här har vi 25 meters avstånd..

Först så sköt jag JSB Jumbo Exact som drog lite ojämt åt höger men som ändå samlade rimligt bra. Nästa sort blev JSB Heavy som också presterade fint - en enhålsgrupp minsann. I mitten blev det gamla Logun Penetrator och dessa tunga, 20.50 gn, miniéformade projektiler presterade mycket stabilt, precis som med kaliber 25 hos min FX Airguns Elite. På den nedre raden till vänster så hade jag HN Baracuda, även dessa tungviktare med 21.10 gn. Slutligen så sköt jag JSB RS som naturligtvis träffade väldigt högt på grund av sin låga vikt.

  Här har vi fulla 35 meter..

På ytterligare tio meters avstånd så förändrades saker drastiskt. Här höll jag en MilDot upp och sköt sedan rakt på. JSB Jumbo Exact hamnade då precis rätt medan den något tyngre JSB Heavy sjönk något. Den stora överraskningen var Logun Penetrator, en Defiant-produkt, vilken föll som en sten! Visserligen samlade den mycket bra, nästan bäst av alla men oj så den föll... Precis tvärtom var det med lätta RS som fortfarande tog högt men också fortfarande väldigt fint samlat. Slutligen så har vi supertunga Baracudan vilken noterade tre träffar på tavlan och två träffar under hela tavlan, märk väl att jag också här har hållit över en MilDot.

Vad kan jag då dra för slutsats av ovanstående?

I mina ögon så är lätta RS en klar vinnare hittils, den skjuter tätt och den skjuter repeterbart - alltså förutsägbart - på olika avstånd. Den har en kort bantid igenom en hög utgångshastighet på grund av sin låga vikt och med hela 190 mps så är den duktigt snabb för att ligga under 12 fpe med kaliber 22. Högt BC har den bevisligen också samt den goda egenskapen att den ger lite mindre ME än JSB Jumbo Exact vilket betyder att jag nu klarar alla skott i kurvan under den magiska gränsen på 12 fpe utan ytterligare modifikationer på vapnet.

Ett vapen som tjänar mer än vad den förlorar på den lägre effekten..

Att skjuta 12 fpe är faktiskt riktigt roligt och det ska bli jättespännande att tävla med bössan i det här utförandet. Geväret är nu lättare att anspänna, tystare att skjuta och ger givetvis också betydligt fler skott innan man måste fylla om. Håller man sig sedan inom ca 35 meters avstånd så får man all den suveräna praktiska precisionen som man kan begära ifrån ett modernt PCP.  

Rent tävlingsmässigt sett så var dagens prövningar intressanta, att skjuta mot den här typen av vapen med 16J/.22 kommer onekligen att vara en mycket tuff utmaning för ett vanligt 10J/.177 om det bara råder den minsta blåst, något som nästan övertydligt demonstrerades av mitt referensvapen idag med just en sådan konfiguration. Med ungefär 190 mps så bör Ultran ligga rätt så jämnt i utgångshastighet med 10J/177 men med troligtvis minst dubbelt så hög BC. Den svåraste konkurrensen kommer naturligtvis att komma ifrån 16J/177 men dessa är (ännu) fåtaliga och råder det, som sagt, lite ofördelaktliga omständigheter med exempelvis frisk och växlande vind så är jag defintivt inte säker på att 16J/177 har någon teknisk fördel längre. Problem blir det naturligtvis om det är lugnt och fint väder...

Det ska bli mycket spännande att köra Ultran i nästa tävling, den saken är säker...