Tystnad - skjutning !

"-Diskretion är en hederssak"

Så stod det ofta i de lätt ekivoka kontaktannonserna som förekom i 1960-talets herrtidningar av typen Piff och Paff etc. Samma sak gäller emellertid också runt våra luftvapen. En av de absoluta styrkorna med luftvapen, till skillnad ifrån andra former av skjutvapen, är ju möjligheten att säkert kunna skjuta överallt - alltså att vapnen har en suveränt hög tillgänglighet för alla. Detta är för de flesta luftvapnens absoluta selling point.

  En rejäl shroud är naturligtvis en stor tillgång.

En viktig del av att kunna använda sina vapen överallt, närsomhelst, är emellertid att de är tysta, både i fråga om avfyrningsljud och flykt- såväl som anslagsläte. Vapen som är tysta är vilsammare att skjuta och de har framförallt en mindre benägenhet att störa omgivningen. 

Idag så räknar vi störande ljud som en förorening, även om det för många kan låta konstigt. Oönskade ljud är därmed ett miljöproblem och då få andra skjutformer är mer miljövänliga än luftskyttet så faller det därför också ett tungt ansvar på oss alla att upprätthålla vår hobbys goda anseende i detta sammanhang.

Vi vill alla ta vårt ansvar, vi vill representera en miljövänlig och säker skytteform och vi vill därför störa så lite som möjligt.

Tyvärr så motarbetas vi här av konservativa krafter som inte delar dessa progressiva värderingar och det tar sig normalt uttryck igenom att man tillämpar en föråldrad lagstiftning ifrån 1930-talet som förbjuder ett fritt innehav av separata ljuddämpare även till våra vapen.

Om detta beror på okunskap eller en nonchalans inför vår tids absolut största ödesfråga - miljön, ska jag låta vara osagt, men faktum kvarstår; vi måste alla förhålla oss till den här barocka begränsningen i vår strävan att göra allas vår miljö bättre. Lyckligtvis så har framsynta tillverkare utrustat många av sina produkter med shrouds, som förefaller falla under myndigheternas radar och som därför kan vara en bra lösning på ljudproblematiken.

Att detta blir dagens tema på Airpang beror på att jag fick en fråga, ifrån det passande aliaset "Bilsom" som berör just ljudföroreningar och vår möjlighet att ta vårt ansvar för att motverka dessa. Funderingen var följande:

"Undrar vilken bössa ska man välja om man vill slippa sura blickar från grannarna? Gäller alltså ljudnivån. Vilken vilka bössor skjuter tystast i 10 joule? Vill gärna ha förslag på både fjäder och pcp modeller med lågt skottljud. Skiljer det mellan kalibrarna, är t ex cal 177 generellt tystare än cal 22? Tack på förhand."

När det gäller skottljudet ifrån luftvapen så är generellt sett fjädervapen alltid tystare. Sedan hur mycket tystare de är än PCP/SSP/MSP/Co2 beror helt på mycket läte vapnets mekanik levererar. Ofta hör man det påstås att fjädervapen är tysta och de är de - relativt krutvapen. Fjädervapen med hög effekt och osofistikerade modeller med högt mekaniskt läte är dessvärre långt ifrån tysta. De kan både smälla och twaaanga ordentligt vid avfyrningen.

Ett fjädervapen med sofistikerad mekanik och låg effekt är emellertid normalt sett tystare än ett PCP/SSP/MSP/Co2, givet allt annat lika.

En viktig skillnad finns dock.

På grund av att PCP/SSP/MSP och Co2-vapen avger nästan allt sitt skottljud bara ifrån mynningen snarare än fjädervapnets ljudkällor ifrån både mekanik och mynning så kan de förstnämnda dämpas synnerligen effektivt med en sedvanlig ljuddämpare och kan därmed bli förbluffande tysta trots ordentligt höga effekter.

  CZs 200-serie är förhållandevis tysta och mycket trevliga vapen med ypperlig precision.

I fråga om PCP etc så finns det två saker som avgör ljudnivån, dels hur snabbt luften kommer ut ur mynningen och dels mängden luft som släpps ut. 

Luftens hastighet

Luft med hög fart låter helt enkelt mera. Ett tydligt exempel på detta är när man laddar ett PCP med en lätt diabol och därefter laddar samma vapen med en tung diabol för skottet direkt efteråt. Den tyngre diabolen bromsar upp luftens fart ut ur pipan och därför så låter den tyngre diabolens skottljud mindre. Vapen med en längre pipa kapslar in luften en längre tid, relativt samma vapen med kort pipa, varvid luftens hastighet hinner minska innan det kommer ut i omgivningen med resultatet att PCP etc med kort pipa låter mer än ett likadant vapen med längre pipa. Andra exempel är att lågtrycksvapen som går under exempelvis maximala 140 Bar ofta låter mindre än vapen på fullt systemryck vid 200+ Bar osv.

Mängden luft

Mängden luft spelar också en stor roll. En större mängd luft som rör sig låter mera och tillryggalägger dessutom en längre distans innan dess hastighet har klingat av så att lätet tonar bort. Även här så kan skillnaden höras tydligt på ett vanligt självregulerande PCP där avfyrningarna har ett lägre läte i början och mitten av kurvan för att sedan låta högre och dovare i slutet, när mängden luft ökar. Här kan man också notera att ju mindre kaliber som vapnet har, desto mindre låter det relativt grövre kalibrar med allt övrigt lika.

Bra vapenval

Av  ovanstående så kan vi konstatera ett fjädervapen bör ha en tight och vibrationsfri mekanik för att låta så lite som möjligt, även vid 10 joule. Ett vapen med tuningkit har ofta detta och låter därmed mindre än ett rent fabrikationsvapen i originalskick. Den modell som oftast kommer fram som ett exempel på ett billigt vapen med acceptabelt lågt mekaniskt läte även i rent standardskick är Weihrauchs eminenta HW30S.

  "Best bang for the buck" är onekligen Weihrauchs fantastiska HW30S - superb precision och mycket tyst

Tittar vi på PCP så ska vi kolla in vapen som endera har shrouds eller som har lång pipa, gärna i kombination med ett lågt systemtryck. Min gamla Crosman Challenger hade både lågt systemtryck (max 140 Bar) och lång pipa varvid den sålunda var mycket tystlåten för sin effektnivå. Ett annat alternativ är PCP-världens motsvarighet till HW30S, den utsökta 200-serien från CZ, vilken även också ofta förekommer under Air Arms varumärke.

Övrigt

Om man skjuter på medellånga avstånd, säg ut till 20-25 meter, så kan man som regel med fördel ställa ner ett PCP etc till runt 7.50 joule varvid man får betydligt fler skott på fyllningen samt ett märkbart lägre avfyrningsljud. Några direkta nackdelar av den lägre effekten är emellertid svåra att påvisa för kaliber 177. Den lägre effekten räcker ändå gott och väl för dessa måttliga avstånd.

Nästa sak att beakta är anslagslätet och här missar tyvärr många glada entusiaster som skjuter i suburbia. Det kvittar ju om avfyrningslätet låter som en musfjärt när anslagslätet i målet mest påminner om en gång-gång. Bra, alltså tysta, projektilfång är utomordentligt viktiga och tyvärr så är de flesta dylika som säljs över disk synnerligen ljudliga.

Den här typen av billiga projektilfång är oftast väldigt ljudliga 

Här finns två rationella lösningar, endera så fyller man projektilfånget med Unigum, vilket kräver en del underhåll och som har svårt att klara påverkan av väder och vind i längden, eller så skär man bort bakdelen på ett vanligt projektilfång och låter det stå framför en gat- eller tegelsten. Det sistnämnda är lite klumpigare men det är i princip underhållsfritt och billigare i längden.

Om man behöver ett portabelt kulfång så vet jag att en del entusiaster använder kartonger fyllda med tygrester, trasmattor och allahanda textiler. Detta fungerar i regel utmärkt men man bör vara vaksam när man använder i grunden penetrerbara material som papper eller textil då det till sist ofelbart kommer att bli genomskjutna.

Nu vet jag att många naturligtvis säger - "Det händer inte mig", med hänvisning till allt möjligt men lika sant som att en kronograf förr eller senare blir skadeskjuten, lika sant är det att man rätt som det är råkar skjuta igenom projektilfångets fyllning med skador på bakgrunden som resultat - detta sker i praktiken aldrig med ett kulfång som har en stålplatta eller tegelsten som sista anslagsyta.

Nu utesluter inte det ena det andra utan vid stationära projektilfång så kan man naturligtvis använda båda delarna, först papper/textil och sedan plåt/sten men då har man inte lägre ett speciellt portabelt projektilfång och fyllningen kommer definitivt inte att må bra av att stå ute dygnet runt, året runt.

  Projektilfång av trä eller kartong med fyllning av Unigum/papper/textil måste kollas ofta..

Slutligen, skulle ordningsmakten komma på besök och fråga -"Hur har du tänkt det här med projektilfång och säkerhet då?" så tror jag de flesta känner sig mera bekväma med att peka på en tegelsten än på en kartong med papperskonfetti...

Sammanfattningsvis

Luftvapen är frihet och för att kunna utnyttja och försvara denna för skjutvapen så unika graden av frihet så krävs det ansvar och omdöme - sunt förnuft helt enkelt. Använd så tysta vapen som möjligt och kompromissa aldrig med säkerheten. Man behöver inte skämmas för att man gillar att skjuta luftvapen men man bör känna till att många människor känner sig obekväma runt vilken typ av skjutvapen som helst, inklusive våra, vilket man måste respektera.

Använder man moderna PCP, som utseendemässigt sätt av okunniga lätt kan tas för att vara den typen av vapen som människor i gemen kan tänkas vara rädda för så bör man försöka hålla en så låg profil som möjligt och inte väcka onödig uppmärksamhet.

Som det skrevs redan på 60-talet - diskretion är en hederssak...

Plastic fantastic !

Här fanns fler spännande nyheter än vad man först trodde...

Under British Shooting Show som får av stapeln nu så har en del nyheter presenteras, många av dem betydligt mer spännande än vad som visades under Shotshow i USA för en månad sedan. Som ni säkert har sett så läckte det ut lite förhandsinformation om Weihrauchs stora nyhet för säsongen redan tidigare och i ett inlägg för någon vecka sedan så berättade jag om deras nya stjärnskott HW110.

Airgun Gear Show släppte under gårdagen en video som presenterar HW110 lite närmare och det är uppenbarligen så att traditionsbundna Weihrauch blir det första premiumfabrikatet (nåja) som släpper en breech helt av polymer, alltså plast!

Inom krutvapenverksamheten så har polymer i bärande och vitala delar hos skjutvapen varit väl bekanta ända sedan Gaston Glock presenterade sin första automatpistol med stomme helt av polymer under våren 1982. Historien har därefter visat oss att detta material har varit helt suveränt för sitt användningsändamål och det har därför bara varit en tidsfråga innan den här konstruktionsprincipen även skulle komma att tillämpas på våra bättre luftvapen.

Med nya HW110 så kommer då förutom breechen av plast också en gummiklädd plaststock med integrerat pipband, tillverkat i samma stycke som stocken, vilket också är både nytt och udda. Själva vapnet ska också vara totalt ambi, med även säkringen dubblerad på varje sida! De flesta ambi vapen har ju antingen endera bara stocken ambi eller, som min BSA Ultra, mekaniken ambi så när som på just - säkringen.

Något mer udda men mindre bra är att vapnets tub inte är löstagbar i egentlig mening, en trist plump i protokollet för en annars mycket nydanande produkt.

Nytt från British Shooting Show !

Daystate Renegade

Idag lanserades en ny Daystate baserad på Pulsar-modellen i bullpupkonceptet. Denna gång så rör det sig om en budgetmodell för blott £1300 med mekanisk ventil istället för det elektroniska ventilsystemet hos Pulsar.

Daystate själv skriver:

"It may share a resemblance to Daystate’s beautifully styled Pulsar flagship precharged pneumatic,but the all‐new Renegade is distinguishable by a secret hidden deep within its synthetic stock: its Precharged action is mechanically‐driven! In place of an electronic GCU (Gun Control Unit) and map compensated firing cycle, the heart of the Renegade beats around the mechanical Harper‐patented Slingshot Hammer system, as fitted to its popular Wolverine and Regal siblings. 

The result is an all‐new rifle that shares many of the features equipped on the revolutionary Pulsar, but without all the computerised complexity and expense. Yet the Renegade is itself not devoid of ground‐breaking features, not least it’s Hybrid Trigger Unit(HTU). Historically, the bullpup design has delivered limitations with the trigger release due to the more forward location requiring inefficient levers that are detrimental to a good feel. With the electronic Pulsar, this problem was overcome. And Daystate has now extended its know‐how to develop a hybrid electronic/mechanical trigger for the Renegade – the first system of its kind to be seen on a high powered PCP air rifle, and marking an end to the age‐old problem of a poor trigger let‐off for mechanically‐driven bullpups. 

Powered by a single, readily available PP3 type 9‐volt battery, the HTU simply transfers the trigger’s movement via a wire to a small solenoid which, instantaneously, releases the normally functioning sears toward the rear of the Renegade’s action. In essence, it’s an electronic, fly‐by‐wire system that brings the best of both worlds to the bullpup configuration." 

Features: 

• Overall length 780 mm (30 ins)
• Cylinder Capacity 300cc
• Weight 3.5kg (7.8 lbs)
• Calibre .177, .22, .25
• Power 12 to 38 foot pounds depending on calibre and specification
• Shots per charge To Be Confirmed.
• Loading Via reversible Sidelever
• Magazine 10 shot rotary or single shot via tray
• Trigger Hybrid electronic/mechanical
• Stock options Ballistic Nylon in black or green (Laminate in forest green or smoke soon)

Förutom den nya Daystate så har också BSA en nyhet att presentera, eller ja, nyhet och nyhet. Som alltid när det gäller BSA (och Air Arms) så rör det sig om en modell som har skapats igenom att man helt enkelt har letat komponenter på reservdelshyllorna och kastat ihop en ny variant på ett existerande tema, kryddat med en ny stock.

  BSA Ultra SE Long

Den nya skapelsen har man lustigt nog kallat BSA Ultra SE Long. Som de flesta säkert vet så kom Ultran fram som en förkortad variant av den då nya Hornet 2003. Själva tanken bakom Ultran var ju att den skulle vara väldigt kort. Man kan med andra ord lugnt säga att cirkeln är sluten nu då Ultran plötsligt kommer i en "förlängd" version.

Inget är känt om den nya modellen ännu men rent visuellt sett så ser den ut som en Buccaner med en tumhålsstock som därtill är försedd med en kolvkam av plast. Det spekuleras om ett pris runt £500, vilket sannolikt kommer att sjunka då prislappen förefaller vara i högsta laget, relativt den aktuella konkurrensen. 

Tiden tickar...

Jag fick igår frågan om hur tidsramen ser ut för de föreslagna förändringarna av vår vapenlag med tanke på EUs implementering av en gemensam vapenlagstiftning. Efter lite research så har jag funnit ut följande:

• 23 februari 2016 – parlamentets rapportör avger synpunkter
• 1 mars 2016 – parlamentets jaktgrupp arrangerar möte
• 15 mars 2016 – hearing arrangerad av EU-parlamentet
• 23 mars 2016 – ett första utkast till förslag kommer från parlamentet
• 20 april 2016 – förslaget behandlas av parlamentet
• 27 april 2016 – sista dag för tillägg till parlamentets förslag
• 23-24 maj 2016 – behandling av tillägg
• 13-14 juni 2016 – kompromissförslag behandlas
• 27 juni 2016 – beslut i parlamentet

Sker det en förändring så kommer detta sannolikt på grund av ett nationellt beredningsarbete etc att ta ytterligare några månader och jag skulle räkna med att en eventuellt ny lagstiftning kan börja gälla från 1 jan 2017. Nästa stora datum blir alltså 23 mars då vi med större sannolikhet kommer att se varhän det hela barkar.

Tyvärr så tror jag inte att Sverige som enskild nation kommer att kunna (vilja?) påverka det levererade utkastet i någon större utsträckning så den 23:e mars kommer att vara en mycket intressant dag för oss alla.

Air Arms TDR

Ytterligare en utmärkt presentation från Sydafrika.

Air Arms TDR var en modell som precis hade lanserats när jag köpte min BSA Ultra för tiotalet år sedan och då övervägde jag också den modellen, i fulleffektsutförande precis som på videon ovan. Med facit i hand så verkar TDR ha klarat tidens tand bättre än Ultran, vilken ju har varit föremål för en lång rad varianter och versioner igenom åren, något som möjligtvis kan förklaras av att Ultran alltid har sålts i betydligt fler exemplar än TDR.

Vidare så är det intressant att se hur TDR har kunnat bita sig fast och klara konkurransen mot på pappret betydligt bättre och mer genomtänkt konstruerade vapen som exempelvis FX Airguns Verminator, i dess två olika varianter.

Sannolikt så spelar Air Arms goda rykte på hemmamarknaden in i kombination med att TDR faktiskt är ett hyfsat vackert vapen (relativt ex Verminator) och har en distinkt brittisk look trots sin konstruktion som takedown. Egentligen ett mycket trevligt vapen som borde sälja ännu bättre i vårt urbaniserade samhälle där många länder har effektgränser på en sådan nivå att TDRs måttliga tubvolym inte är något större problem i praktiken.

Back with a vengeance !

Brocock Compatto - en brittisk storsäljare !

Den sista januari så kom då förslaget till riktlinjerna för EUs nya vapenlagstiftning tillbaka till EU efter en remissrunda för att omarbetas med hänsyn till den kritik som framkom under remisstiden ifrån olika instanser i olika länder.

Förbluffande raskt så redan den fjärde februari så kom en ny variant ut: http://goo.gl/5noa2A

Nu börjar alla förslagen fokuseras och man kan därför göra en mer konkret analys på vad det hela kommer att landa någonstans. Det finns tre faromoment som fortfarande förefaller vara aktuella.

1. Läkarundersökning

Här verkar det landa i att man måste göra en hälsokontroll men bara första gången man tar ut en licens. Detta minskar problemen med vårdköer och liknande. Särskild tonvikt kommer förmodligen att läggas vid psykisk ohälsa.

2. Distanshandel

I en del länder så är det redan nu inte tillåtet med distanshandel och handel mellan privatpersoner med licenspliktiga vapen alternativt med alla former av vapen. Affärerna måste alltså ske öga-mot-öga och den ena parten måste alltid ha ett handlartillstånd. Förmedlingstjänster vid överlåtelser mellan aktörer som inte har tillstånd är här en möjlig sidoinkomstkälla för de som i detta läge besitter just ett handlartillstånd.

3. Femårslicenser

Tidsbegränsade licenser är redan nu verklighet i en hel del olika länder inom EU, exempelvis England. I Sverige så har vi sedan 2000 haft det på flerskotts enhandsvapen samt fullautomatvapen. Här kommer detta att bli verklighet för alla vapen på nya vapenlicenser men hur kraven på dessa omprövningar ska formuleras är ännu inte klart. Sannolikt så kommer kraven vid omprövning vara enkelt och smidigt på jaktvapen (i nuläget), för att inte jägarkåren ska gå i taket och för att aktivitet vid jakt kan vara svårt att styrka på ett vettigt sätt. För målskyttevapen så har vi redan idag sett lite var ribban ligger och enklare kommer det defintivt inte att bli i framtiden.

Slutsatser

Till ovanstående så kommer också krav på förvaring och transport av skjutvapen på ungefär samma sätt som redan nu sker i Sverige. Detta är emellertid mycket kontroversiellt i en del länder som nu har mycket lägre krav på förvaringarna än vad som kommer att gälla i framtiden. För vårt vidkommande i just Sverige så sker det ingen förändring, såvitt jag kan se.

Problemet för luftskyttet här i Sverige kommer helt klart att vara femårslicenserna. De flest av oss vet hur krångligt och tidskrävande som det KAN vara att få ut licens för ett luftvapen idag. Att upprepa den här processen och sedan betala 240 kr per licens vart femte år är naturligvis en hög tröskel för den som har funderat på att ta ut en luftgevärslicens.

  Vem vill köpa ett vapen för 25.000 kr och bara veta säkert att man får äga och använda det under blott 5 år?

Inget säger heller att man överhuvudtaget kommer att få ut förlängningen på sin licens, kraven för en förlängning kan naturligtvis förändras (läs, skärpas) avsevärt under de åren som förflyter mellan en förlängning och nästa. Att investera stora summor i ett dyrt vapen är därför inte lika intressant när man bara är "garanterad" att få inneha det under blott fem år.

Framtiden

Om vi ser en oförändrad eller sänkt effektnivå för licensfria vapen så kommer utan tvekan främst femårslicenserna att bli ett hårt dråpslag mot våra organiserade sporter som till exempel Field Target. De som är hard core fans till sporten kommer naturligtvis att fortsätta (på sina gamla evighetslicenser) men nyrekryteringen till en 16J-klass kommer tveklöst att bli betydligt besvärligare. I detta läge så kommer Field Target bara att överleva som en licensfri tävlingsform, vilket gör att argumenten för att tävla i SvSfs regi tunnas ut.

Om effektgränsen skulle höjas till (eller över) 16J så kan däremot Field Target få se en ordentlig tillväxt eftersom man då både kan tävla internationellt och nationellt med ett licensfritt vapen. Just anknytningen till internationella tävlingar gör att förbundsanslutningen kommer att vara viktig.

Slutligen

Statistiken visar tydligt att det säljs massor av främst PCP med kaliber 22 och 25 samtidigt som att allt färre söker licens för dessa. Summan av den ekvationen är att allt fler entusiaster väljer att skjuta svart. Här finns naturligtvis ingen statistik att gå på men min egen spontana känsla är att ytterst få grovkalibriga PCP med exemeplvis kaliber 25 väldigt sällan ligger på 10J eller lägre efter den första veckans ägande.

Detta är självfallet väldigt onödigt och jag tror faktiskt att många av dessa människor gärna hade tagit ut en licens om kraven för dessa stod i bättre proportion till vapentypen och dess egenskaper.

Ingen vanlig kinabössa...

  Där har prislappen hamnat på £499, ca 6500 kr

De flesta tänker kanske på synnerlingen primitiva vapen när kinabössor omnämns men även i önsterlandet så rullar utvecklingens vågor in. Ett exempel är den populära P10 Bullpup från Snowpeak Airguns som nu har börjat saluföras i England och som har en del intressanta nyheter under skalet, sitt attraktiva pris till trots.

I Sverige (o många andra länder) så har det ju gradvis vuxit upp en acceptans för att en bullpup ska få lov att kosta lite mera och prislappar över 10K (snarare än under) har oftast varit normen för den här kategorin vapen. När då en kinesisk motsvarighet kommer ut så ligger i regel förväntan på ett riktigt lågt pris och inte speciellt mycket mera.

Tillverkare i Kina kan emellertid leverera hela spektrat, i linje med vad uppdragsgivaren beställer eller var tillverkaren vill positionera sig, och ett exempel på detta är då P10 som redan i sitt grundutförande har finesser som trycktub i titan och en riktig weaverskena för att fästa optiken.

Som jag förstår saken så finns P10 både med och utan regulator som standard men om det beror på till vilken marknad som vapnet är avsett eller om det handlar om en första- och en andraversion av vapnet har jag inte hittat något pålitlig information om. I England så så ska dock regulatorn ingå för £499 i den version som saluförs nu och om detta stämmer med verkligheten så tror jag att prislappen inte är så mycket att orda om.

De som har prövat modellen på de marknader där den nu säljs verkar emellertid överlag vara mycket nöjda, sånär som på mindre detaljer av mer estetisk art liksom avsaknaden av kindstöd i egentlig mening. Trots att bullpups inte är min grej rent personligen så är det ett spännande tillskott till marknaden och en framtida möjlighet för den som så önskar att förvärva en vettig bullpup för ungefär halva priset jämfört med dagens dominerande modeller.

Hit small - hit hard!

  Kan detta fungera?

Precis som jag nämnde i gårdagens inlägg så fick jag en jaktrelaterad fråga och utan att lägga ner för mycket värderingar i frågeställaren och dennes motiv så landade funderingen i om ett vanligt licensfritt luftvapen på 10 joule skulle fungera till jakt efter företrädelsevis skator och kajor eller inte.

Frågeställningen kompletterades med en undran om vilket vapen som jag skulle kunna tänka mig att rekommendera med tanke på att det ska vara så billigt, tåligt och lättskjutet som möjligt.

Naturligtvis så är jakt av den typen som jag tror att frågeställaren har i åtanke, givet dennes sätt att formulera sig, helt olaglig men funderingen har dock ett allmänintressant värde ur en rent akademisk synpunkt.

Till att börja med - hur mycket är 10 joule?

I detta perspekiv, relaterat till ömtåligheten hos en fågel av format kaja/skata/nötskrika etc. De flesta som kommer nya in i vår hobby tenderar tyvärr att ringakta effekten hos den licensfria nivån och anser därför att 10 joule är lite. Detta, menar jag på, är en ren myt och en vandringssägen som inte har något relevant värde mot verkligheten.

  Fåglar gillar majs - dock kanske inte i konservburk...

För att illustrera tingens ordning så tog jag mig idag friheten att roa mig med lite empiriska tester enligt ett klassiskt koncept som innefattar en konservburk. Denna gång så tog jag en liten tom burk som hade innehållit majskorn och som var inköpt hos den lokala ICA-affären, ni har säkert kommit i kontakt med dessa burkar under helgens anrättning av tacos eller liknande.

Burken är tillverkad av korrugerad plåt och förbluffande godsstyv. den är med andra ord duktigt hård och betydligt tuffare att penetrera med en diabol än vad som är fallet med exempelvis vanlig slätplåt som vi hittar i ordinära JSB-diabolaskar.

Dagen till ära så satt jag upp den tomma burken fristående på 12 meters avstånd och besköt den med en 177 JSB RS på blott 7.50 joule. Gott och väl 30 % lägre anslagsenergi än den licensfria gränsen.

  Jodå, inte bara ett hål (som jag själv trodde) utan två stycken...!

Sagt och gjort, träffen tog klockrent rakt på och till min egen förvåning, väl vetandes hur hård burkplåten var, så drog diabolen rakt igenom hela burken utan att den knappt rörde på sig! Förstärkning i form av korrugering eller inte spelade uppenbarligen ingen roll, diabolen drillade två klockrena hål rakt igenom.

Detta stämmer naturligtvis till eftertanke.

Om man nu kan slå rakt igenom en sådan burk utan nämnvärda problem, då kommer naturligtvis också samma totalt distinkta genomslag att ske även hos en kaja/skata/nötskrika etc. Kraften är med andra ord inga som helst problem, trots att jag här låg rätt så långt under den licensfria gränsen.

  Tittut - hål rakt igenom!

Där problemet finns är sålunda inte hos anslagsenergin eller den förmodade bristen därav utan i den praktiska precisionen. Det kvittar ju hur mycket anslagsenergi man får iväg om man ändå inte träffar det avsedda målet, eller än värre - träffar det så illa att en skadeskjutning äger rum utan att målet avfångas med den första träffen.

Fokus måste alltså läggas på möjligheten att träffa exakt rätt, snarare än att leverera X antal joule i anslagsenergi.

Här finns alltså tillkortakommandet när många nya till hobbyn ska börja skjuta av skräpfågel runt husknuten, energi har man så det räcker men man träffar helt enkelt inte tillräckligt bra för att gå i land med den tilltänkta uppgiften, det är alltså den praktiska precisionen som saknas med andra ord. 

Hur göra då?

Till att börja med så måste man öka sina odds. Man ska skaffa ett så lättskjutet vapen som möjligt och sedan ska man skapa ytterligare marginaler igenom att använda en så grov kaliber som möjligt, vilket för de flesta licensfria vapen innebär kaliber 22.

Tyvärr så köper många en Hatsan eller Gamo av typen Tactical Phanom Sniper Swat eller liknande, en i grunden övertrimmad fjäderbrytbössa i plast som på ett brutalt sätt har strypts ner till 10 joule för att kunna krängas till mindre upplysta köpare i Sverige, oftast via olika internetsidor med mindre nogräknade sortiment. Dessa vapen kännetecknas ofta av otympliga format, rejält med twaaang och brutal rekyl när de avlossas. Den praktiska precisionen, matad med lågprisammunition köpt hos samma handlare, lämnar i regel rätt så mycket övrigt att önska till och med när det gäller den tekniska egenprecisionen hos kombinationen som sådan.

  Detta är ett vapen byggt för att prestera bra - i försäljningsstatistiken och inte på banan/jakten...

Ska man få fram en vettig praktisk precision så gäller det alltså att försöka lämna fjädervapnens värld bakom sig, i alla fall om man vill hålla ner kostnaderna. Den kombination som jag skulle rekommendera hade baserat sig på en Crosman 1322 (1095 kr) kombinerat med en 1399-axelkolv (249 kr) och till detta en metallbreech (465 kr) liksom ett kikarsikte som Hawke Vantage 2-7/32 Ao (999 kr) med Sportsmatch ringfäste (385 kr), summa 3193 kr.

Fördelen med just 1322 är utbyggnadsmöjligheten om man söker mera effekt, rekylfriheten och smidigheten/hanterbarheten. Vill man ha ett mera traditionellt vapen så är naturligtvis en Weihrauch HW30S med kaliber 22 aldrig fel, slutsumman blir då fortfarande under 3500 kr för hela paketet. I detta fall så blir det ett ömtåligare (men vackrare) vapen där man slipper pumpa (men bara får ett effektläge) samt ett betydligt bättre avtryckarsystem.

Kalibervalet blir som man kanske kan förstå av ovanstående den lite grövre kaliber 22. Anledningen till detta är att man normalt sett skjuter på förbluffande korta avstånd, oftast så nära som 10-15 meter, varvid fördelen av kaliber 177s mer flacka projektilbana inte slår igenom lika tydligt som fördelen av den grövre kaliber 22s extra marginal i form av ren chockverkan mot levande mål.

Man brukar lite förenklat säga att de vitala träffzonerna "växer" när man skjuter med en grövre kaliber jämfört med den klenare 177, och detta är faktiskt ett påstående inte långt ifrån verkligheten. Ska man skjuta med kaliber 177 så får man helt enkelt mindre marginaler och kravet ökar på skytten att verkligen placera skottet 100% korrekt. Träffar man däremot helt rätt så spelar kalibern ingen som helst roll - målet faller klockrent ändå.