Lingonligan ! 

Även enkla vapen kan bli tilltalande och erbjuda stor skjutglädje.  

Ganska ofta när jag kör inlägg runt Crosman 22XX, QB/Snowpeak och liknande så är det några läsare som hör av sig och förundras över intresset för just dessa budgetvapen. Ett inte helt ovanligt önskemål i samband med dessa synpunkter är att jag borde lägga större fokus vid modeller och fabrikat lite högre upp på stegen, vapen som är mera mainstream (typ FX Impact/Wildcat etc) samt diverse riktigt exklusiva modeller som tävlingsvapen för Field Target eller i Sverige mer ovanliga drömvapen av typen Daystate osv. Detta, menar man, skulle skapa en mer läsvärd, mer intressant och mer givande blogg.

Om saker kan man naturligtvis tycka olika men för min del så är tillgängligheten och flexibiliteten hos en modell det som lockar mitt intresse. Alla tillverkare idag kan göra ett bra vapen för en stor budget, tricket är att göra ett bra vapen på en liten budget. Att kunna leverera mycket för lite är en konstart och det är detta som jag i första hand vill förmedla.

Ju mera tillgänglig och ju roligare ett vapen är, ju större är ju möjligheten att en nyfiken person förvärvar det och fastnar i hobbyn, som därigenom breddas.

  Är exklusiva fabrikstillverkade vapen automatiskt mer tilltalande och mer spännande att läsa om?

Av den anledningen så är dessa budgetvapen viktiga, det är tillgängliga och roliga vapen som ändå har en stomme av grundläggande kvalitéer som många billiga vapen helt saknar. Deras låga pris och modulära utformning, i fallet 22XX-serien, manar dessutom till eget mekande och modifierande, något som skapar ett intresse och en förståelse för den dynamik och mekanik som får vapnet att fungera.

Som pedagogiska redskap så är alltså dessa elementära modeller ovärderliga, vilket nybörjare skulle exempelvis våga demontera sin Steyr på samma sätt som en 22XX? Den kunskap som en nybörjare igenom praktiska övningar och bekantskap med den här typen av vapen ger kan sedan vara värdefullt om man fördjupar sig ytterligare i hobbyn och väljer att satsa mera på mer avancerade och kostbara modeller.

Väljer man att inte eller om man kanske helt enkelt inte har möjlighet att spendera större summor på sin hobby så kan det kännas tryggt o betänka att skjutglädje inte står i direkt proportion till ett vapens prislapp.

Tim talar - om handpumpar...

När det ser ut på detta sätt inuti tuben så är det dags att se upp!

Tim McMurray är en veteran inom luftvapenhobbyn som har drivit sin verksamhet Mac-1 sedan 30 år tillbaka. Företaget drevs innan dess av hans far, som i sin tur tog över Mac-1 under 1959 av sin far, den nuvarande ägarens farfar, vilken grundade alltihop redan 1932. Ända sedan grundandet så har man varit servicecenter för Crosman och är därmed Crosmans äldsta återförsäljare som fortfarande är i business.

Erfarenheten runt luftvapen och i synnerhet pumpvapen, Co2 och PCP är med andra ord omfattande och utifrån detta så har Tim delat med sig om följande tankar runt kombinationen av handpumpar och vanliga ståltuber;

HEAVY USERS BEWARE OF PUMPS AND GUNS PUMPED!

Factors for Corrosion concern when using Hand Pumps for Airgun Charging.

Relative Humidity is going to affect how much water is contained in the atmosphere and thus affect how much you are putting into your gun. Avoid high humidity in general and pumping during the early AM when high humidity is worse.

Heavy Airgun usage is anyone who shoots more than 20 shots per day. That translates to 73,000 rounds per decade!

If the gun is your only gun and the Source is exclusively Pump Air you should consider mixing your Air sources so that at least half of the Air is from a very dry source. When we see a Heavy user, with one gun, in a moist environment and using pump air exclusively we see the internals of the gun get ripe for corrosion.

Raw metal, heat and moisture has always been a recipy for mechanical failure.

I liken it to a car driven within a small city only, that never comes all the way up to normal operating temperature.

Pumps kill themselves and they kill Airguns.

I do not fix pumps but I do fix Airguns.

If you think it is no big deal to have all these risk factors you are wrong and your wallet will learn I'm right.
DON'T LEARN THE HARD WAY AND DON'T EXPECT ANY SYMPATHY WHEN YOU NEED TO BUY A TUBE.
WHEN PURCHASING AIRGUNS BE AWARE OF THE RISK FACTORS.
Many will sell a Gun as soon as it starts to leak. It is pretty obvious to me that many consider the internet a great place to dump on others to make sure they are not holding the bad gun that is a corrosive joke inside and has started to fail.

Most Airguns are a Matrix of metals where the tendency is for the light metals to be attacked by the destructive forces created by dissimilar metals in a corrosive environment.  IMO there should be mandatory Hydrotest of All Airgun vessels as often as tank Hydros. I wouldn't want the crash test dummies to give us a kneejerk reaction. WE should be proactive and make sure the Customer understands when putting his or herself at risk.

Instead the dealers have decided Pump sales are good and education would cost them sales.

THIS IS EXTRAORDINARILY RISKY COMMERCIAL BEHAVIOR. THIS IS IGNORANCE BEING PERPETUATED FOR PROFIT!
THIS WILL END BADLY.

Be Safe! Pressure deserves respect. 
TimmyMac1

Lite domedagsstämning här kanske men Tim har en poäng. Våra PCP börjar sakta åldras och de vapen som är utsatta för risken av korrosion kan närma sig slutet på sin tekniska livslängd. Här i Sverige så började PCP slå igenom runt millennieskiftet men det dröjde ytterligare några år innan vapen från BSA, Air Arms eller liknande började dyka upp i lite större antal, relativt sett. Detta är nu vapen som är runt 10 år gamla och om de dessutom är fyllda med handpumpar så bör man definitivt ta en ordentlig titt inuti tuben hos dem.

Förutom en personlig tragedi om en tub skulle brista vid exempelvis en fyllning så löper hobbyn som helhet alltid risken att råka illa ut och i synnerhet så om media skulle få nys om en sådan händelse.

Idag så har vi en egenkontroll på våra kärl under 500 cc men detta är under den outtalade förutsatsen att inga olyckor sker, vilket kan få myndigheterna att vilja förändra (läs, försämra) lagstiftningen. En dykflaska är naturligtvis ingen garanti och man måste oavsett fyllsätt alltid ha koll på hur ens tub mår. Skulle sedan tuben visa tecken på att vara i dåligt skick så ska den naturligtvis bytas så fort som möjligt, eller som längst efter 10-15 års användning.

Bättre än vad många tror!

  Leupold EFR 3-9/33 är knappast billigt att köpa men ofta prisvärt i längden.

En inte helt ovanlig fråga som jag ibland får är funderingar över vilka kikarsikten som är bra och i regel så undrar man över vilket sikte jag kan rekommendera för X mängd pengar. Då jag inte byter eller av andra skäl ofta bekantar mig med olika kikarsikten så har jag försökt att slingra mig ifrån dessa frågor så mycket som möjligt.

Detta då av det enkla skälet att min brist på kunskap i ämnet också betyder att jag inte kan tillföra något nyttigt i det enskilda fallet, runt modell Y exempelvis.

Vad jag däremot kan säga rent generellt är att bra optik inte alls är så dyrt som prislappen vill göra gällande.

En vanlig berättelse som jag brukar dra är om mina Leupold-kikarsikten. Jag köpte ju här en VX-I EFR för 2500 kr, ägde det i 5-6 år och sålde det för 2000 kr, därefter så köpte jag en VX-II EFR för 3500 kr och det har jag nog ägt i bortåt 10 år nu. Skulle jag ändå sälja det så får jag säkerligen samma pengar tillbaka som jag gav, då de som nya idag kostar 5500 kr. Jag har alltså haft riktigt bra optik under 15 års tid för en kostnad av ungefär 500 kr!

Hade jag istället köpt ett noname ”kinasikte” för 1000 kr för 15 år sedan så hade det säkert inte varit värt femhundringen idag och bortsett ifrån detta så hade varken ägar- eller brukarglädjen legat på samma nivå.

Men – om man nu inte har 5500 spänn att lägga på ett kikarsikte då?

  Många noname kikarsikten har fästen på köpet, dessa är tyvärr ofta ganska usla

Jo, med ovanstående så vill jag absolut inte säga att ett noname-sikte från Asien är värdelöst att äga och bortkastade pengar, tvärtom! Även om kvalité betalar sig i långa loppet så kan man ändå få förvånansvärt mycket bra optik för små pengar dessa dagar.

Som alltid så beror ju funktionen på behovet och förutsättningen är att man inte ska använda sitt sikte till något specialiserat syfte, alltså tävlingsbruk i exempelvis Field Target eller monterat på ett brutalt rekylerande fjädervapen. Om vi däremot tänker oss ett PCP eller ett HPA/Co2-vapen så är rekyltåligheten inget större problem, inte heller tålighet mot regn och kyla då de flesta av oss inte utsätter vår optik för den här typen av prövningar på ren hobbybasis.

Har vi ett licensfritt vapen av typen 10J/.177 och skjuter på maximala 20-30 meter så duger ett helt vanligt standardsikte från eBay helt utmärkt och då kan man få ett fullt fungerande sikte för bara några hundralappar, vilket utan tvekan kommer att göra god tjänst under ett stort antal år framöver.

En snabb marknadsundersökning på nyss nämnda säljsajt ger vid handen att ett vanligt 4/32 kan förvärvas för ungefär 200 kr och uppåt, för 5-600 kr så handlar det om 3-9/32 (40) eller liknande och tusenlappen ger mer högförstorande sikten typ 6-24/50 etc. Detta är mycket riktmedel för synnerligen små pengar och jag köpte själv ett 4/32 sikte för runt 250 kr till Erik, som han använder med stor belåtenhet till sin 2240-karbin.

  Billiga varumärkessikten som Leapers kan man ofta fynda ganska så billigt, inklusive flips..

Billiga sikten har alltså ett visst - som jag själv ser saken - oförtjänt vanrykte från fornstora dagar när man krängde rent skräp från Asien. Idag är kvalitén högre än någonsin och priserna proportionellt sett bättre än tidigare, vilket öppnar dörren för stor belåtenhet till priset av ett måttligt utlägg.

Slutligen så skulle jag emellertid föreslå att man hoppar över ”sugrörsikten” av typen 4/20 och likande, då dessa fortfarande håller väldigt låg kvalité och slippar användandet av de ofta genant usla fästen som då och då följer med ”gratis” till en del billigare kikarsiktesmodeller.

Nyckeln till framgång!

Storheten ligger i enkelheten och prisvärdheten samt dess modulära konstruktion.

En Crosman 2240 är egentligen inget speciellt. En simpel Co2-pistol som huvudsaken är byggd av pot metal och plast. Man kan köpa den för nästan inga pengar alls, här i Sverige så betyder det under tusenlappen ny och på sin hemmamarknad i USA så handlar det idag om $49.95. Tillgängligheten är alltså enorm, begagnade exemplar i nära nog nyskick kan enkelt hittas för 50-600 kr - ungefär kostnaden för att fylla upp tanken på bilen med bensin!

Lanserad 1999 så blev modellen en fantastisk succé och är Crosmans mest sålda Co2-pistol liksom grundstommen för en lång rad av syskonmodeller där alla delar samma pistolgreppsram och de flesta övriga detaljer. Tack vare ett lågt pris och en fantastisk tillgänglighet över hela världen så har detta vapen även drivit fram en otrolig mängd tillbehör och alternativdelar från tredjepartstillverkare, inte sällan sålda igenom eBay.

Precis som Rugers 1022 och Colts 1911 så har man skapat en odödlig konstruktion enligt samma mall; ett enkelt, dugligt och synnerligen billigt vapen som enkelt kan individanpassas och byggas på med tillbehör till ett pris som många gånger överstiger det ursprungliga vapnet - eller som man så vill - behålla det som ett dirt cheap bra och klassiskt universalvapen.

Förutom priset så är alltså den dikterade standarden som modellen har satt i kraft av sin tillgänglighet ett av vapnets stora tillgångar, ett särdrag som den också delar med AR-serien på krutvapensidan. Standarden är alltså nyckeln till djungeln av tillbehör och möjligheten för ägaren att själv modifiera sitt vapen i nästan obegränsad utsträckning helt efter eget tycke och smak.

  En tidlös modell.

Personligen så tror jag att detta kan vara en vinnande väg även för andra aktörer. Att skapa ett enkelt och billigt basvapen och sedan erbjuda möjligheter att bygga på det efter eget önskemål. Då kan man få ut volymer på vapnet samtidigt som man kan få in marginaler på allt runtomkring.

Vi har själva en 2240 i hushållet och när någon hör av sig och frågar om luftvapen kan vara något för dem så brukar jag ofta framhålla just den här modellen. Köper man en fräsch beg 2240, en ask med diaboler samt en 10-pack Co2-patroner så är man väl rustad för små pengar, vi gav 600 kr för en sådan sats. Häng därefter upp en tom 33 cl burk i ett snöre och börja beskjut den på 20-25 meters avstånd - tycker du att det är roligt och vill fortsätta skott efter skott, tja - då har du potential för att gilla luftvapenhobbyn.

Den ekonomiska risken är minimal, en 2240 i bra skick köpt för 4-600 kr kommer definitivt att kunna ge samma pengar tillbaka om man tröttnar och vill sälja den eller om man vill byta upp sig. Faran med modellen är emellertid att man också kan falla ner i det svarta hålet och börja modifiera den bortom all sans och vett.

Att modifiera är naturligtvis jättekul men man måste också vara medveten om att man bara får tillbaka en bråkdel av de pengar man lägger ut, om man sedan skulle sälja vapnet. Likaså är det alltid bättre att börja med en bättre basmodell ifrån början. Vill man exempelvis ha en längre pipa så bör man börja med att köpa en dyrare 2250 än att först skaffa en 2240 och därefter börja försöka hitta långpipor. Receptet bakom en lyckad och ekonomiskt rimlig ombyggnad är alltså alltid att tänka efter noga innan man börjar handla och förändra.

  Sugen på en PCP minikarbin - börja INTE med en 2240!

En del fantaster inser efter ett tag att Co2 kanske inte är det idealiska drivmedlet och överväger att PCP-konvertera. Andra vill bygga om sin pistol till små karbingevär osv. Oavsett vilket så ska man alltså tänka först och agera sedan! Välj ett bättre utgångsmaterial, alltså en Marauder Pistol eller 1720T om man vill ha PCP drift och ett eventuellt karbinbygge. Detta blir mycket enklare och billigare i längden, även om dessa modellers prislappar är avsevärt högre än för en simpel 2240.

Det är alltså lätt att man börjar plöja ner mängder med pengar i något som ändå bara blir nästan vad man vill ha, jämfört med att börja ifrån rätt utgångsmaterial och sedan få exakt det man önskar. Fenomenet som sådant är inte minst känt ifrån 1022, där mängder med entusiaster har lagt ut obscena mängder pengar.

Luftgevär/pistoler, Köp, Sälja & Byte

  En Walther LG300 för 600 kr, någon?

Idag vill jag också passa på att tipsa om alla dessa hobbygrupper som finns på Facebook och inte minst de som berör affärer med just luftvapen. Här finns ofta goda möjligheter att göra riktiga fynd. Så om ni inte har hängt på ännu så är ni mer än välkomna till den största svenska gruppen för ämnet - Luftgevär/pistoler, Köp-Sälj-Byte.

From Russia with love !

En mycket spännande modell..

Impact Airguns lägger ner tillverkningen!

  Ännu en brittisk luftvapentillverkare biter i gruset!

Idag så kom då till sist nyheten om att Impact Airguns avvecklar sin tillverkning av Theobens gamla konstruktioner som man under ett par år har sålt under sitt eget varumärke. Att fortsätta att huvudsakligen sälja en över 20 år gammal konstruktion med en del detaljproblem, ge den ett nytt varumärke och höja priset var uppenbarligen inte rätt väg till framgång för detta företag. Kryddar man sedan anrättningen med en kundservice som enligt många kunder lämnar mycket övrigt att önska så kunde det kanske bara gå en enda väg....

Nu flyttar man till nya mindre (läs, billigare) lokaler och lägger fokus på att sälja Theoben reservdelar.

Olika piplås !

En separat spak visar tydligt på ett aktivt piplås.    

Ämnet för dagen blir idag piplåsningar och pipinfattningar. Alla brytfjädervapen har ju det gemensamt att pipan på något sätt måste låsas i ett säkert och exakt samma läge efter varje gång man har brutit vapnet för att ladda och anspänna.

Det finns fyra olika sätt som tillverkarna har löst detta; kullås, kilbultslås, aktivt piplås respektive övriga/udda lösningar. Likaså kan pipinfattningen ske på olika sätt där de två vanligaste är sprintlåsning och bultförband. Förr i tiden när man enbart använde öppna riktmedel så var precisionen och exaktheten i hur pipan låstes inte så noga eftersom alla delarna till riktmedlet satt på samma enhet, vanligtvis så var alltså både siktet och kornsiktet placerat på pipan.

När man däremot började använda optiska riktmedel under 1960-talet så blev problemen uppenbara. Med ett kikarsikte monterat så befinner sig detta på en enhet (cylindern) där projektilen lämnar en helt annan enhet vid avfyrningen (pipan). Om inte pipan då återkommer till exakt samma läge så kommer man ofelbart att drabbas av träffbildsförändringar i motsvarande grad. Detta fenomen hade tävlingsskyttar uppmärksammat redan tidigare då de i jakt på en så lång visirlinje som möjligt hade börjat placera ett kiksikte (oftast en diopterenhet) på cylindern där kornsiktet satt längst fram på pipan.

Piplåsning med kula. 

Den enklaste lösningen är kullåsningen och den var ofta legio på standardvapen under efterkrigstiden ända fram till 1970-talet och används än idag. Detta är en låsning som har haft dåligt rykte då den slets fort och hade minst sagt generösa toleranser med tillhörande risker för dåliga träffbilder när man använde den i kombination med riktmedel placerade på cylindern. Idag, med modernare material och snävare tillverkningstoleranser, så är detta knappast ett praktiskt problem vilket vi kan se på vapen som exempelvis Weihrauch HW30S, vilken har ett genuint gott rykte för bra praktisk precision, sin simpla låsmekanism till trots. En obestridlig fördel med kullåsningen är dessutom att vapnet blir lättare att ladda eftersom kulan ger ett mycket ringa initialt motstånd just i det ögonblick då pipan ska knäckas upp.

Piplåsning med kilbult. 

En förbättring som idag dominerar på de flesta lite dyrare vapen är kilbultslåsningen och detta är en tekniskt sett utomordentligt bra lösning som därför har blivit dominerande på marknaden. Här använder man en relativt grov kilformad bult som är fjäderbelastad ut från pipblocket och som därmed säkrar pipan rejält i cylindern med ett närmast kassaskåpsliknande klonk. Kilbulten är dessutom självkompenserande för slitage då den till skillnad ifrån kulan inte kan rotera i längdled när den sitter monterad i pipblocket. I takt med att spetsen på kilbulten förslits så kommer nämligen fjädern innanför bulten automatiskt att pressa den framåt mot en säker låsning. Samma princip finns även på kullåsningarna men då själva låsdelen där är sfärisk så kan fjädermekanismen bara ta upp ett ytterst ringa slitage. Till nackdelarna hör emellertid att öppningen av pipan kan vara märkbart tyngre och därför kräva en bestämd knäck för att låta sig öppnas, något som ofta inte brukar betraktas som ett praktiskt problem när dessa vapen som regel ändå kräver en tyngre anspänningskraft och därmed är riktade mot starkare skyttar som accepterar detta tillkortakommande.

Weihrauch HW35 var tidigt ute med aktivt piplås.    

Utifrån dessa två dominerande standardlösningar så finns det också ett antal varianter där olika separata låsningar är populära. Detta kan man se på vapen som Walther LGV, Weihrauch HW35 och Webley & Scott Omega, för att nämna några. Gemensamt för dessa är att man med hjälp av olika små spakar manuellt låser upp pipblocket för att tillåta en anspänning av vapnet. Låsningen sker sedan automatiskt när vapnet sluts. Detta ger naturligtvis en ännu stabilare låsning och kan därför med fördel kompensera och kombineras med den enklare kullåsningen, även om de flesta tillverkare på den när nivån ändå föredrar ”hängslen och livrem”, alltså därtill bygger in en kilbultslåsning. Den enda nackdelen med detta, förutom ett ökat vapenpris, är att man som skytt måste komma ihåg att manuellt frigöra spärren innan anspänningen. Låsningen som sådan blir emellertid utomordentligt stabil och pålitlig, i synnerhet när den kombineras med kilbultslåsningen.

Webley & Scott Mk II har en finurlig och påkostad lösning som kräver precision i tillverkningen. 

Slutligen så har vi då de mera udda lösningarna. Diana har tidigare kört med omvänd låsning där en krok hos själva vapnet fångade upp en tvärställd sprint på pipblocket och därmed låste. En annan spännande lösning är den som fanns hos den magnifika Webley & Scott Mk II där man låste pipan med hjälp av ett självåtdragande reglage som drog fast pipan bakåt igenom att reglaget slöts från vänster till höger sida. En tillverkningsmässigt dyr men enkel och bra lösning.

När man nu har låst pipblocket i förhållande till vapenkroppen så återstår problemet med att säkerställa så att inte pipblocket kan röra sig i sidled och för detta så krävs någon form av lösning på hur pipblocket ska fästas i själva cylindern. Även här finns det två konstruktioner som är de vanligaste svaren på problemen.

BSA Meteor använder en enkel sprintad lösning för cylinderkäftarna. 

Den enkla och billiga vägen är att använda vanlig sprintar som knackas in i cylinderkäftarna och sedan igenom pipblocket. Detta gör att man exempelvis enkelt och smidigt kan byta pipa och den här konstruktionen kan vi hitta hos BSA Meteor mfl. Nackdelen är att ett eventuellt glapp när avståndet mellan cylinderkäftarna ökar är svårt att kompensera, med mindre än att man med våld klämmer ihop cylinderkäftarna i ett skruvstycke!

Moderna fjädervapen, även kinesiska, har idag oftast bultförband till cylinderkäftarna.

En mer sofistikerad variant är att man ersätter sprintarna med riktiga bultar som då kan förspännas lite hårdare och därmed dra ihop cylinderkäftarna tack vare bultarnas gängor. För att motverka att bulten (-arna) lossar så brukar de dessutom förses med en separat ställskruv som låser bulten säkert i rätt läge.

Idag på 2010-talet så har de allra flesta fjädervapen med brytpipa anammat kilbultslösningen och de bultdragna cylinderkäftarna som den populäraste lösningen men när det gäller de enklare lösningarna så ska man absolut inte rynka på näsan innan man har prövat dem i praktiken. Moderna konstruktioner som kan arbeta enligt en äldre och enklare princip, exempelvis kullås, kan fortfarande vara väl så goda i det enskilda fallet.