Olika piplås !

En separat spak visar tydligt på ett aktivt piplås.    

Ämnet för dagen blir idag piplåsningar och pipinfattningar. Alla brytfjädervapen har ju det gemensamt att pipan på något sätt måste låsas i ett säkert och exakt samma läge efter varje gång man har brutit vapnet för att ladda och anspänna.

Det finns fyra olika sätt som tillverkarna har löst detta; kullås, kilbultslås, aktivt piplås respektive övriga/udda lösningar. Likaså kan pipinfattningen ske på olika sätt där de två vanligaste är sprintlåsning och bultförband. Förr i tiden när man enbart använde öppna riktmedel så var precisionen och exaktheten i hur pipan låstes inte så noga eftersom alla delarna till riktmedlet satt på samma enhet, vanligtvis så var alltså både siktet och kornsiktet placerat på pipan.

När man däremot började använda optiska riktmedel under 1960-talet så blev problemen uppenbara. Med ett kikarsikte monterat så befinner sig detta på en enhet (cylindern) där projektilen lämnar en helt annan enhet vid avfyrningen (pipan). Om inte pipan då återkommer till exakt samma läge så kommer man ofelbart att drabbas av träffbildsförändringar i motsvarande grad. Detta fenomen hade tävlingsskyttar uppmärksammat redan tidigare då de i jakt på en så lång visirlinje som möjligt hade börjat placera ett kiksikte (oftast en diopterenhet) på cylindern där kornsiktet satt längst fram på pipan.

Piplåsning med kula. 

Den enklaste lösningen är kullåsningen och den var ofta legio på standardvapen under efterkrigstiden ända fram till 1970-talet och används än idag. Detta är en låsning som har haft dåligt rykte då den slets fort och hade minst sagt generösa toleranser med tillhörande risker för dåliga träffbilder när man använde den i kombination med riktmedel placerade på cylindern. Idag, med modernare material och snävare tillverkningstoleranser, så är detta knappast ett praktiskt problem vilket vi kan se på vapen som exempelvis Weihrauch HW30S, vilken har ett genuint gott rykte för bra praktisk precision, sin simpla låsmekanism till trots. En obestridlig fördel med kullåsningen är dessutom att vapnet blir lättare att ladda eftersom kulan ger ett mycket ringa initialt motstånd just i det ögonblick då pipan ska knäckas upp.

Piplåsning med kilbult. 

En förbättring som idag dominerar på de flesta lite dyrare vapen är kilbultslåsningen och detta är en tekniskt sett utomordentligt bra lösning som därför har blivit dominerande på marknaden. Här använder man en relativt grov kilformad bult som är fjäderbelastad ut från pipblocket och som därmed säkrar pipan rejält i cylindern med ett närmast kassaskåpsliknande klonk. Kilbulten är dessutom självkompenserande för slitage då den till skillnad ifrån kulan inte kan rotera i längdled när den sitter monterad i pipblocket. I takt med att spetsen på kilbulten förslits så kommer nämligen fjädern innanför bulten automatiskt att pressa den framåt mot en säker låsning. Samma princip finns även på kullåsningarna men då själva låsdelen där är sfärisk så kan fjädermekanismen bara ta upp ett ytterst ringa slitage. Till nackdelarna hör emellertid att öppningen av pipan kan vara märkbart tyngre och därför kräva en bestämd knäck för att låta sig öppnas, något som ofta inte brukar betraktas som ett praktiskt problem när dessa vapen som regel ändå kräver en tyngre anspänningskraft och därmed är riktade mot starkare skyttar som accepterar detta tillkortakommande.

Weihrauch HW35 var tidigt ute med aktivt piplås.    

Utifrån dessa två dominerande standardlösningar så finns det också ett antal varianter där olika separata låsningar är populära. Detta kan man se på vapen som Walther LGV, Weihrauch HW35 och Webley & Scott Omega, för att nämna några. Gemensamt för dessa är att man med hjälp av olika små spakar manuellt låser upp pipblocket för att tillåta en anspänning av vapnet. Låsningen sker sedan automatiskt när vapnet sluts. Detta ger naturligtvis en ännu stabilare låsning och kan därför med fördel kompensera och kombineras med den enklare kullåsningen, även om de flesta tillverkare på den när nivån ändå föredrar ”hängslen och livrem”, alltså därtill bygger in en kilbultslåsning. Den enda nackdelen med detta, förutom ett ökat vapenpris, är att man som skytt måste komma ihåg att manuellt frigöra spärren innan anspänningen. Låsningen som sådan blir emellertid utomordentligt stabil och pålitlig, i synnerhet när den kombineras med kilbultslåsningen.

Webley & Scott Mk II har en finurlig och påkostad lösning som kräver precision i tillverkningen. 

Slutligen så har vi då de mera udda lösningarna. Diana har tidigare kört med omvänd låsning där en krok hos själva vapnet fångade upp en tvärställd sprint på pipblocket och därmed låste. En annan spännande lösning är den som fanns hos den magnifika Webley & Scott Mk II där man låste pipan med hjälp av ett självåtdragande reglage som drog fast pipan bakåt igenom att reglaget slöts från vänster till höger sida. En tillverkningsmässigt dyr men enkel och bra lösning.

När man nu har låst pipblocket i förhållande till vapenkroppen så återstår problemet med att säkerställa så att inte pipblocket kan röra sig i sidled och för detta så krävs någon form av lösning på hur pipblocket ska fästas i själva cylindern. Även här finns det två konstruktioner som är de vanligaste svaren på problemen.

BSA Meteor använder en enkel sprintad lösning för cylinderkäftarna. 

Den enkla och billiga vägen är att använda vanlig sprintar som knackas in i cylinderkäftarna och sedan igenom pipblocket. Detta gör att man exempelvis enkelt och smidigt kan byta pipa och den här konstruktionen kan vi hitta hos BSA Meteor mfl. Nackdelen är att ett eventuellt glapp när avståndet mellan cylinderkäftarna ökar är svårt att kompensera, med mindre än att man med våld klämmer ihop cylinderkäftarna i ett skruvstycke!

Moderna fjädervapen, även kinesiska, har idag oftast bultförband till cylinderkäftarna.

En mer sofistikerad variant är att man ersätter sprintarna med riktiga bultar som då kan förspännas lite hårdare och därmed dra ihop cylinderkäftarna tack vare bultarnas gängor. För att motverka att bulten (-arna) lossar så brukar de dessutom förses med en separat ställskruv som låser bulten säkert i rätt läge.

Idag på 2010-talet så har de allra flesta fjädervapen med brytpipa anammat kilbultslösningen och de bultdragna cylinderkäftarna som den populäraste lösningen men när det gäller de enklare lösningarna så ska man absolut inte rynka på näsan innan man har prövat dem i praktiken. Moderna konstruktioner som kan arbeta enligt en äldre och enklare princip, exempelvis kullås, kan fortfarande vara väl så goda i det enskilda fallet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...