Bilden av oss själva

En mycket gammal gyllene regel säger att såsom man bemöter andra så blir man själv bemött. Hur fungerar detta då i luftvapenvärlden?

Den gode Yrkesbävern brukar ha en bra förmåga att väcka funderingar och tankeställningar som inte är så vanliga i luftvapenvärlden, inte minst sådana runt etik. Hans funderingar runt lämpligheten att använda döda djur som försöksobjekt för studier om luftvapens skotteffekt i vilt ligger alltså i grunden för dagens inlägg, även om det finns intressantare och mer fundamentala frågor att fundera runt just än övningsskytte på döda smådjur.

Hur reagerar dina grannar om du går ut på tomten med en sådan.... 

En tydlig trend i luftvapenvärlden är att man försöker styra över designen av dagens PCP till ett allt mer taktiskt stuk. Anledningen till detta är naturligtvis flera, dels så är den här formgivningen populär, den känns modern och antyder ett samband med krutvapen ("AR-arvet"). Förutom en del praktiska egenskaper för användaren (stryktålighet & vädertålighet) så finns det också goda skäl för tillverkaren att välja plaststockar. Dessa är enklare och billigare att tillverka, man kan enkelt gjuta en plaststock och en del tillverkare (ex Hatsan) kör inte ens någon efterbearbetning på dem. En trästock däremot har en hel kedja av arbete som måste verkställas innan mekaniken kan sänkas ner i den. Till detta kommer också tilllgängligheten av de mest attraktiva träslagen (ex valnöt), som är både nyckfull och kostbar. Ingen tillverkare vill ju stå med leveransklara mekanismer utan att ha stockar tillgängliga.

Både marknaden och industrin har alltså goda skäl att vara positiva till syntetmaterial i produktionen. Trots ökat pris på fossilt bränsle, som krävs för att tillverka plast, så är det både enklare och smidigare - vilket kan översättas till billigare - att driva den här utveckligen.

....jämfört med om de ser dig med en sådan här....?

Vad har vi då för nackdelar med en millitär syntettrend? Ett problem är den tilltalande skepsisen mot skjutvapnens konsekvenser för samhället som helhet. Detta kan man emellertid på goda grunder utnyttja igenom att peka på hur bra luftvapnen är för skyttesporten, iform av dess ointresse för kriminella, de måttliga konsekvenserna vid de flesta former av vådaskott och inte minst den totalt överlägsna miljöaspekten jämfört med förbränningsvapen. 

Notera alltså att "svensson på gatan" i allmänhet inte inte är negativ till skjutvapen som företeelse utan i första hand mot de konsekvenser som ett kriminellt användande av dessa kan medföra. Detta är naturligtvis bra, men vad som är mindre bra är att "svensson på gatan" i allmänhet inte är speciellt vapenkunnig. Han kan alltså inte lika lätt som oss entusiaster särskilja vad som är "normalt" och "onormalt" om han ser någon knalla omkring med ett gevär.

Påhejad av den vapenföraktande vänstermedian som dominerar nyhetsförmedlingen i landet så pressas tyvärr utvecklingen åt ett sådant håll att man lätt utmålar enbart de negativa sidorna med skjutvapnens förekomst. Detta påverkar naturligtvis "svensson på gatan" som blir allt mera inspirerad att ringa polisen så fort han ser något som han uppfattar som udda o vapenrelaterat och denna risk ökar naturligtvis om vapnet utanför fönstret utseendemässigt liknar de vapen som man ser på TV ifrån ett pågående inbördeskrig snarare än barndomens luftgevär för plinking på tomma tändsticksaskar och kottar.

Fredlig...?

Vi kan alltså konstatera att en militär och aggresiv formgivning inte är något som kommer att gynna vår sport och hobby på sikt. Ska vår del av vapenhobbyn kunna överleva i ett allt bistrare klimat så krävs det att vi särskiljer oss. Vi ska tydligt kunna identifieras såsom seriösa entusiaster med vapen som är redskap för en fredlig hobby snarare än mordutrustning för terrorism.

Vad är då ett "fredligt" vapen, finns det det överhuvudtaget motsatsen i luftvapenvärlden? 

Jag tror att "svensson på gatan" känner sig trygg och lugn om han ser något som han distinkt kan identifiera som ett luftvapen, vilket i hans okunniga föreställningsvärd är likställt med "ofarligt". Om han däremot ser något som han är osäker på så tror jag att hans default kommer att vara "farligt" snarare än "bra". Även om tankebanorna känns främmande och rentav motbjudande för oss så tror jag att vi ändå måste sätta oss in i hur omgivningen ser på det som vi entusiaster betraktar ifrån ett mer kunnigt perspektiv.

Ser "svensson på gatan" ett stort bananmagasin så tänker han direkt AK47 = olagligt = ringa polisen. Ser han däremot en stor lufttub så blir tankebanan istället luftgevär = lagligt = kul för ägaren.

I skenet av detta så måste man alltså beakta vilket design av vapen som man vill bära omkring på när man blir beskådad av omgivningen. Jag har själv diskuterat detta ivrigt med bland annat FX Airguns, som med förkärlek bajsar fram mängder av svarta plastvapen som har taktiskt stuk. Vill man ha plast av ändamålsenliga och andra praktiska skäl må det så vara men måste de verkligen vara svarta? Svaret är oftast kort och gott - "Svart säljer, en rosa Cutlas är ingen storsäljare.."

Detta är naturligtvis sant i sak men skälet till att Cutlas överhuvudtaget säljer, oavsett färgval, är att vi entusiaster som kunder köper dem. Hade vi inte köpt svarta Cutlas så lovar jag er att inga sådana hade producerats. Så enkelt är det.

Nu vill jag med detta inte uppmana till en bojkott eller liknande men jag tycker att man bör tänka till en gång till innan man springer åstad och införskaffar det mest coola och taktiska vapnet som man kan hitta på hyllan. Ställ krav på vapnens design helt enkelt, man bör idag kunna erbjuda något annat än rent militär design om man vill saluföra en plaststock. Det borde vara möjligt för en driftig tillverkare att både använda plast som material samtidigt som man gör stocken attraktiv och mer fredlig i designen så att omvärlden uppfattar dem bättre.

Vad tycker ni andra...?

FX2000 SK Hunter & Hammer Arms

Då FX2000 är snyggare än Matts Hammer blir detta rätt bild till inlägget...

På LuftvapenInfo så cirkulerar det två intressanta frågor som tyvärr ännu inte har fått något bra svar. Den ena är vad FX2000 SK Hunter är för vapen och den andra är var Matts Hammer håller hus, han har lyst med sin frånvaro även i sitt arbete och butiken har därför varit stängd även under tider då den borde varit öppen.

Tyvärr så har den gode Matts varit inblandad i en motorcykelolycka nu under säsongens elfte timma och dessa händelser har dessvärre den egenskapen att de brukar ge omfattande skador på den olycklige, så även i detta fall. Med ett brutet ben, ett antal brutna revben och en rad andra åkommor så har Matts tillbringat den senaste tiden på sjukhus och jag vet inte i skrivande stund om han ens har blivit utskriven ännu.

Jag körde själv tung motorcykel under 89-00 och jag kan därför i första hand intyga både hur vanebildande roligt och ödesdigert farligt detta kan vara. Mina tankar går sådeles till Matts i denna tunga stund och jag vill därför tillönska honom en snabb och fullständig återhämtning samt att hans kunder ger honom en tid att komma tillbaka i form så att han kan fortsätta att betjäna vår hobby med sina produkter.

Nu över till något betydligt roligare...

FX2000 SK Hunter var en modifierad version av FX2000 som Venom Arms skapade under den perioden som FX2000 salufördes under Webleys varumärke. Upphovsmannen var ingen mindre än Ivan Hancock som ville erbjuda en lite fräckare variant av standardvapnet. Mest noterbart var naturligtvis den lite udda skelettkolven samt baracuda-stuket på förstocken men denna modell såldes oftast som ytterligare uppdressad med såväl repeterhandtag och varbygel i glänsande mässing. En för sin tid mycket attraktiv och färgstark modell i skenet av att skelettstockar var en het trend under 2000-talets första år, något som inte minst Theoben anammade med "Profile" (skelett) versioner av ett flertal modeller..

I samband med Ivans pensionering och generationsskiftet hos Venom så avyttrades sedan de sista exemplaren till Pyramid Air som sålde dessa till de amerikanska entusiasterna. Idag är de attraktiva samlarobjekt, trots att de mekaniskt sett helt överensstämde med originalmodellen.

Att montera regulator hos 200-serien..

   Altaros regulator

Nere i Tjeckien har en kille vid namn Ondrej tillverkat och salufört en regulator till CZ200T. Jag har länge varit sugen på att beställa en sådan, om inte annat bara för att testa. Prislappen €80 är kanske inte mycket att orda om och prestandan verkar vara mycket lockande.

    Lockande prestanda..

Till regulatorn hör också en pedagogisk monteringsanvisning som positivt nog ligger ute på deras hemsida och där man redan innan köpet kan studera hur monteringen går till. Anvisningen ser ut på följande sätt:

http://www.altaros.cz/en/ALTAROS%20REGULATOR%20FOR%20AA%20S200.pdf

Nu återstår det bara att titta i plånboken och fundera på om det är dags att göra ett inköp eller inte...

Tvåltest

   Redo för skott...

Nu är det dags att testa penetrationsförmågan hos 10 resp 16 joule. Som vanligt så var det dags att offra ett par favorittvålar, nämligen Palmolive. Skottavståndet var 10 meter och egentligen så tänkte jag filma det hela med video men tyvärr så startade inte inspelningen när jag trodde....grrr...

Först tänkte jag testa med 2 x 2 tvålar men då jag var lite osäker på hur mycket material som diabolerna drar igenom så satte jag istället upp fyra stycken på en rad där ett skott riktades högt och det andra lågt.

Första skottet kom ifrån min Diana 24, som får representera 10J, den sköt en 8.44 gn JSB Exact med en hastighet av 627 fps (191 mps) vilket betyder 9.99 joule (!) vid mynningen och 8.87 joule vid 10 meters träffavstånd.

  Tvål nummer två stoppade diabolen ifrån 10J

Nästa vapen var min CZ200T som för stunden var uppjusterad till 16J. Den sköt en likadan diabol med en hastighet av 782 fps (238 mps) vilket betyder 15.54 joule (11.46 fpe). På tio meters avstånd så blev anslagsenergin 13.80 joule.

  Tvål nummer tre stoppade diabolen ifrån 16J

Vad blir då slutsatsen av detta? Vår licensfria bössa drog igenom 34 mm solid tvål utav de 84 mm som tre tvålar utgör. Vapnet på 16 joule passerade klockrent de två första tvålarna och fastnade 5 mm in i den tredje tvålen, den passerade alltså totalt 61 mm tvål.

Konsensus är alltså att även ett vapen på 10J drar igenom ansenliga mängder material. Utan att känna till det sakliga förhållandena så tror jag att en hårdtvål är betydligt hårdare och segare än exempelvis mänsklig vävnad.

En rejäl försiktighet är alltså ett måste med alla skjutvapen och även sådana som okunnig lätt ser som "ofarliga".  Vidare så gav ca 60% mer anslagsenergi ungefär 80% bättre materialpenetration, tänkvärt i dessa tider med inflation i anslagsenergin för dagens potenta PCP. Relativt måttlig effektökning ger sålunda en direkt accelererande ökning av penetrationsförmågan.

Idag så är det tyvärr så att många betraktar även ett luftvapen på 16J som effektlöst och klent, detta i skenet av dagens PCP på 40-80 joule i de grövre kalibrarna. Kanske i sak inget fel på detta men riskerna även med luftvapen som har måttlig effekt får absolut inte underskattas.

Dagens Upload

Denna gång så ska vi kolla på en ganska ovanlig bössa, systermodellen till en riktig storsäljare. Den här versionen är lite tyngre, en hel del dyrare men snyggare och fullt justerbar på ett sätt som originalmodellen inte kommer i närheten av.

Man kan lite lätt säga att man har tagit en bra storsäljande bössa och gjort den klart mycket bättre, tyvärr är den ändå lite ovanlig vilket förmodligen beror på prisläget. I relation till sin vikt så är den också en smula effektsvag.

Ett riktigt bra vapen som förtjänar att sälja bättre egentligen, troligtvis är det en modell som kommer att hyllas och kultförklaras i samma ögonblick som den försvinner ur produktion...

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_2145.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_2142.jpg

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/IMG_2146.jpg

Att få saker rätt..

  Nu på rätt plats...men en rätt dålig bild..

Inget är så svårt som att mäta rätt med ögonmått sägs det och detta är jag benägen att hålla med om efter dagens fadäs. Efter att ha borrat och betsat hålet för hammarfjäderjusteringen så var det idag dags att testa den. Dock så lyckades jag inte få skruvmejseln att greppa bakstycket så därför lyste jag in i hålet med en LED-lampa bara för att få se - skruven som fäster kolven..?!?

Efter att ha kontrollmätt så visade det sig att jag naturligtvis hade borrat justerhålet för lågt, lägre än bakstycket till hammarhuset. Till råga på allt så kunde jag också konstatera att man på insidan av kolven har en markering för centrum av hammarhuset, troligtvis någon fabriksmonteringsteknisk detalj.

Sålunda blev det till att borra en gång till, men den här gången så lodade jag upp ordentligt med vattenpass och liknande varpå hålet inte bara hamnade på rätt plats utan även blev helt absolut rakt. Återstod var bara att fixa det felaktiga, lägre, hålet. Lösningen blev Plastic Padding Kemisk Metall. Efter att ha gjort en liten pyts så var det en smal sak att fylla upp hålet med den trögflytande sörjan och sedan vänta på att det härdade - o hårt blev det.

Väl härdat så putsade jag av ytan och fick sedan använda min Demel för att skapa strippling på lagningen. När detta var klart svartbetsade jag det hela och lagningen blev därefter bokstavligt talat osynlig.

Nästa fundering är vad jag ska göra med det nya, korrekta, hålet? Antingen så behåller jag det som det är, då kan jag med hjälp av en skruvmejsel ställa om hammarfjäderns förspänning utan problem.

En annan lösning är att limma in en gängad möbelhylsa och sedan sätta dit en justerskruv med fingervänligt huvud. Igenom att putsa till spetsen på en sådan justerskruv med min Dremel så kan jag ju spetsa den som klingan på en spårskruvmejsel så att den passar direkt in i bakstyckets skruvmejselspår.

Då får jag en riktig extern ställskruv, precis som på Crosman Discovery har som tillval ifrån eftermarknaden. Vi får se hur det blir och hur det kommer att fungera i verkligheten.

Nya rekord..

  Plats 14 av 361 dagsaktiva bloggar igår hos Bloggplatsen...

Bloggen går som tåget och antalet besökare växer stadigt, utav Bloggplatsens totalt 166.488 st bloggar, varav (igår) 361 st som uppdaterades det dygnet så landade vår blogg på plats nr 14. Förutom trav, vampyrer och Sims så är detta den största hobbybloggen på Bloggplatsen. Eftersom Airpang ligger som toppnoterad på 20-till topp på startsidan för Bloggplatsen så får man även en hel del självgenererande trafik ifrån övriga besökare/bloggare hos Bloggplatsen, ett utmärkt tillfälle att presentera vår luftvapenhobby till utomstående.

Jämför vi med forum så ligger Airpang på ungefär hälften av Airgun och en fjärdedel av LuftvapenInfo under en bra dag. Detta är jag onekligen nöjd med om man betänker att jag bara erbjuder besökaren en eller högst ett par inlägg medan en blogg med tiotal olika besökare borde kunna ge hundratalet nya inlägg varje dygn om man har lite drag..

Med 12 fpe

Idag så var det dags att pröva CZ200T med effekten justerad till 12 fpe. Själva mätningen gick till som tidigare, se Soundcheck del 1-3. Utfallet var dock ganska så intressant och visar hur komplext vi uppfattar ljud och ljudeffekter.

Resultatet utan dämpare blev 91 dBa.

Detta betyder alltså jämt med FX Airguns Elite vilket klart understryker hur tyst Elite är med tanke på effekten. Tack vare en medarbetare så kunde jag dock konstatera hur stora skillnaderna är i hur ljudet uppfattas. Själva avfyrningsljudet låter värre på CZ200T, alltså hårdare och snärtigare jämfört med Elites dova och kvävda läte. Ljudet downrange var dock tvärtom, där kunde man knappast höra projektilfärden ifrån lilla kaliber 177 samtidigt som kaliber 25 sänder ett ljudligt Whooosh längs sin projektilbana. Anslagsljudet var också på ett helt annan nivå när diabolen exempelvis träffar en trädstam, fattas bara annat med 50 joule mera effekt...

Därefter så var det dags att pröva med en dämpare, i detta fall en inlånad HW-dämpare, precis som vanligt. En av marknadens absolut bästa enheter.

Resultatet blev 81 dBa.

Trots upprepade mätningar så var den faktiskt såpass tyst, detta innebär att den faktiskt är tystare på 12 fpe än vad den är på 7.00 joule?! Efter att ha konsulterat lite vänner och bekanta om deras erfarenheter så är den ledande teorin att dämparen sannolikt sväljer hela luftvolymen på helt korrekt sätt nu där vapnet i sitt svagare effektutförande har en luftpuls som inte "fyller ut" hela dämparen utan bara smiter rakt ut. Med högre effekt så uppstår troligtvis en luftkudde som bromsar upp luften lite så att den kan bromsas upp ytterligare av bafflarna.

Skillnaden i upplevelse mellan att skjuta vapnet med eller utan dämpare är minst sagt dramatisk, trots att det "bara" skiljer 10 dBa på pappret. Skjuter man dem sida vid sida så är det inte så svårt o förstå varför britter mfl är måna om att alltid skjuta med dämpare monterad.