Direktlänk till inlägg 9 oktober 2011
Bilden av oss själva
En mycket gammal gyllene regel säger att såsom man bemöter andra så blir man själv bemött. Hur fungerar detta då i luftvapenvärlden?
Den gode Yrkesbävern brukar ha en bra förmåga att väcka funderingar och tankeställningar som inte är så vanliga i luftvapenvärlden, inte minst sådana runt etik. Hans funderingar runt lämpligheten att använda döda djur som försöksobjekt för studier om luftvapens skotteffekt i vilt ligger alltså i grunden för dagens inlägg, även om det finns intressantare och mer fundamentala frågor att fundera runt just än övningsskytte på döda smådjur.
Hur reagerar dina grannar om du går ut på tomten med en sådan....
En tydlig trend i luftvapenvärlden är att man försöker styra över designen av dagens PCP till ett allt mer taktiskt stuk. Anledningen till detta är naturligtvis flera, dels så är den här formgivningen populär, den känns modern och antyder ett samband med krutvapen ("AR-arvet"). Förutom en del praktiska egenskaper för användaren (stryktålighet & vädertålighet) så finns det också goda skäl för tillverkaren att välja plaststockar. Dessa är enklare och billigare att tillverka, man kan enkelt gjuta en plaststock och en del tillverkare (ex Hatsan) kör inte ens någon efterbearbetning på dem. En trästock däremot har en hel kedja av arbete som måste verkställas innan mekaniken kan sänkas ner i den. Till detta kommer också tilllgängligheten av de mest attraktiva träslagen (ex valnöt), som är både nyckfull och kostbar. Ingen tillverkare vill ju stå med leveransklara mekanismer utan att ha stockar tillgängliga.
Både marknaden och industrin har alltså goda skäl att vara positiva till syntetmaterial i produktionen. Trots ökat pris på fossilt bränsle, som krävs för att tillverka plast, så är det både enklare och smidigare - vilket kan översättas till billigare - att driva den här utveckligen.
....jämfört med om de ser dig med en sådan här....?
Vad har vi då för nackdelar med en millitär syntettrend? Ett problem är den tilltalande skepsisen mot skjutvapnens konsekvenser för samhället som helhet. Detta kan man emellertid på goda grunder utnyttja igenom att peka på hur bra luftvapnen är för skyttesporten, iform av dess ointresse för kriminella, de måttliga konsekvenserna vid de flesta former av vådaskott och inte minst den totalt överlägsna miljöaspekten jämfört med förbränningsvapen.
Notera alltså att "svensson på gatan" i allmänhet inte inte är negativ till skjutvapen som företeelse utan i första hand mot de konsekvenser som ett kriminellt användande av dessa kan medföra. Detta är naturligtvis bra, men vad som är mindre bra är att "svensson på gatan" i allmänhet inte är speciellt vapenkunnig. Han kan alltså inte lika lätt som oss entusiaster särskilja vad som är "normalt" och "onormalt" om han ser någon knalla omkring med ett gevär.
Påhejad av den vapenföraktande vänstermedian som dominerar nyhetsförmedlingen i landet så pressas tyvärr utvecklingen åt ett sådant håll att man lätt utmålar enbart de negativa sidorna med skjutvapnens förekomst. Detta påverkar naturligtvis "svensson på gatan" som blir allt mera inspirerad att ringa polisen så fort han ser något som han uppfattar som udda o vapenrelaterat och denna risk ökar naturligtvis om vapnet utanför fönstret utseendemässigt liknar de vapen som man ser på TV ifrån ett pågående inbördeskrig snarare än barndomens luftgevär för plinking på tomma tändsticksaskar och kottar.
Fredlig...?
Vi kan alltså konstatera att en militär och aggresiv formgivning inte är något som kommer att gynna vår sport och hobby på sikt. Ska vår del av vapenhobbyn kunna överleva i ett allt bistrare klimat så krävs det att vi särskiljer oss. Vi ska tydligt kunna identifieras såsom seriösa entusiaster med vapen som är redskap för en fredlig hobby snarare än mordutrustning för terrorism.
Vad är då ett "fredligt" vapen, finns det det överhuvudtaget motsatsen i luftvapenvärlden?
Jag tror att "svensson på gatan" känner sig trygg och lugn om han ser något som han distinkt kan identifiera som ett luftvapen, vilket i hans okunniga föreställningsvärd är likställt med "ofarligt". Om han däremot ser något som han är osäker på så tror jag att hans default kommer att vara "farligt" snarare än "bra". Även om tankebanorna känns främmande och rentav motbjudande för oss så tror jag att vi ändå måste sätta oss in i hur omgivningen ser på det som vi entusiaster betraktar ifrån ett mer kunnigt perspektiv.
Ser "svensson på gatan" ett stort bananmagasin så tänker han direkt AK47 = olagligt = ringa polisen. Ser han däremot en stor lufttub så blir tankebanan istället luftgevär = lagligt = kul för ägaren.
I skenet av detta så måste man alltså beakta vilket design av vapen som man vill bära omkring på när man blir beskådad av omgivningen. Jag har själv diskuterat detta ivrigt med bland annat FX Airguns, som med förkärlek bajsar fram mängder av svarta plastvapen som har taktiskt stuk. Vill man ha plast av ändamålsenliga och andra praktiska skäl må det så vara men måste de verkligen vara svarta? Svaret är oftast kort och gott - "Svart säljer, en rosa Cutlas är ingen storsäljare.."
Detta är naturligtvis sant i sak men skälet till att Cutlas överhuvudtaget säljer, oavsett färgval, är att vi entusiaster som kunder köper dem. Hade vi inte köpt svarta Cutlas så lovar jag er att inga sådana hade producerats. Så enkelt är det.
Nu vill jag med detta inte uppmana till en bojkott eller liknande men jag tycker att man bör tänka till en gång till innan man springer åstad och införskaffar det mest coola och taktiska vapnet som man kan hitta på hyllan. Ställ krav på vapnens design helt enkelt, man bör idag kunna erbjuda något annat än rent militär design om man vill saluföra en plaststock. Det borde vara möjligt för en driftig tillverkare att både använda plast som material samtidigt som man gör stocken attraktiv och mer fredlig i designen så att omvärlden uppfattar dem bättre.
Vad tycker ni andra...?