FX Airguns 400

En mycket trevlig video från AoA

Mera info om Weihrauch HW-101

Jag har nu fått mera information ifrån BAR om HW-101 och dess tub är 105 cc, vilket är samma som den vanliga karbinmodellen. BAR kommer att saluföra detta vapen i ett paket med en kolfiberdämpare för totalt £645, vilket är en hel del mer än vad jag gissade igår.

Weihrauchs lineup 1953

Ett begränsat sortiment på den tiden..

En gång i tiden så hade HW ett mycket begränsat sortiment och när man började att tillverka luftvapen 1950 så fick man bara tillverka sådana med slätborrat lopp på grund av demilitariseringsbestämmelserna som drabbade Tyskland efter förlusten i andra världskriget. I samband med olympiaden 1952 så lyckades emellertid det Tyska Skytteförbundet (Deutscher Schützenbund) få reglerna ändrade så att tyska tillverkare åter igen fick tillverka vapen med räfflade pipor.

Weihrauch hade tillbringat ett par magra år med model 50V i sitt sortiment, alltså en HW50 med slätborrat lopp, men nu så kunde man igenom möjligheten att räffla piporna börja saluföra en hel serie fullt moderna och dugliga vapen.

Om vi kollar på annonsen ovan, publicerad 1953, så är denna intressant av många anledningar. Egentligen så är 1953 det år som Weihrauchs berömda avtryckarsystem "Rekord" lanserades men om detta nämns inget i annonsen. Jag har dock sett daterade annonser ifrån detta år som presenterar Rekord så troligtvis är annonsen ovan publicerad tidigt på säsongen. Någon annan vettig förklaring kan jag inte hitta då Rekord rimligtvis borde ha varit en huvudfeature i en sådan katalogsida.

Sortimentet av vapen pre-Rekord består av två grundkonstruktioner, gamla 50 med versionen 55 samt då helt nya och grövre 35. Tack vare olika stockar och pipblock så kunde man ifrån dessa tillverka fyra olika modeller.

Basmodellen var HW50S som hade smal cylinder (25 mm), avsaknade piplås och hade en sportig låg stock. Samma cylinder fast med en pipa som hade piplås och en kantigare tävlingsstock kallades HW55S, även här S som Standard. Ville man ha en mer tävlingsmässig stock så var det modell HW55M (Meister) som blev det naturliga valet, tekniskt identisk med HW55S i övrigt. Hos M så fick man en valnötsstock samt en bakkappa av metall där S erbjöd en stock av "hårdträ" (bok?) samt en platt bakkappa av horn. Slutligen så fanns då helt nya 35 som dessutom kunde erhållas med kaliber 22. Denna modell var en hel del kraftfullare än de övriga, vilket dock inte framlyftes i just den här annonsen.

Alla dessa modeller blev stora försäljningsframgångar och var sedan med i Weihrauchs sortiment under decennier. Modell 50 fasades ut på sent 80-tal även om modellbeteckningen lever kvar ännu på ett helt annat vapen, modell 55 försvann under tidigt 2000-tal då som HW 55 Champ och mest långlivad blev den magnifika 35 som tillverkas ännu i denna dag, om än med färre underversioner än tidigare.

Weihrauch HW-101

  En helt ny HW, om än till mycket stor del baserad på HW-100.

Nya HW-101 är nu presenterad och finns till salu hos BAR. Modellen är i grund och botten baserad på snart 10 år gamla HW-100 men försedd med en enkelskottsmekanism och en 12 tum kort pipa. Att BSAs storsäljare Ultra är den främsta måltavlan torde vara ställt utom allt rimligt tvivel. Både Ultra och HWs vanliga 100 säljer ju var och en för sig väldigt bra i England så här torde HW ha en riktigt bra möjlighet att ta ytterligare marknadsandelar.

Prisläget är ännu inte klarlagt men en inte för avancerad gissning tyder på strax under £500. Då har man en lagom skillnad upp till HW-100 som kostar från £729 och uppåt samtidigt som man inte blir oförskämt mycket dyrare än Ultran som betingar från £329.

Praktisk precision

Ränderna beror på att det ösregnade när jag sköt..

Idag kunde jag dessvärre konstatera att den framskjutna shrouden som gav en så låg och fin ljudnivå visade sig vara katastrofal för precisionen. Först skruvade jag av täcklocket på shrouden för att se så att den inte chippade i men lockets hål var helt intakt, inte ens blydammet visade tecken på anslag. Dock så beslöt jag mig att pröva några skott utan täcklocket och vips - bössan sköt perfekt igen!

Nu fick jag skjuta tillbaka shrouden centimeter för centimeter för att se var diabolen slutade att gå för nära hålets kanter. Noterbart är alltså att diabolen inte chippade i utan den flög bara för nära hålkanten och detta räckte för att störa precisionen avsevärt. Som sämst så hade jag svårt att träffa ett A4-ark på 50 meter med Exterminators!

Efter att sakta ha fört bak shroudröret tills precisionen återkom så kunde jag med viss förvåning notera att shrouden hamnade på millimetern exakt vid samma plats som på en original 22 Royele?!  Det kanske är så att någon har gjort detta förrut och kommit till exakt samma slutsats? Det finns uppenbarligen mycket goda skäl till att shroudröret är placerat där det är på dessa modeller.

Nu ökade ljudnivå visserligen men om man inte träffar målet så spelar ju tystnaden i praktiken ingen roll, eller hur? Nu blev ljudnivån ungefär i nivå med en original 22 Royale och detta borde innebära runt 99-100 dBa, exakt vad det handlar om ska jag återkomma till efter lite praktisk prov med ljudmätaren framöver.

På dagens tavla, högst upp i dagens inlägg, så började jag med tre träffbilder Exterminator som blev; 19, 19 & 20 mm. Sedan så blev det JSB King med; 21, 21 & 34 mm, där jag fick en flyer på sista skottet. Slutligen så körde jag Predator Pellets som åter igen visade sig prestera bra på ett sådant drygt avstånd (uppmätta 50 meter), här blev utfallet; 43, 41 (råkade få 6 skott här) & 45 mm (här kantrade en diabol tydligt).

Detta är med bred marginal den mest förlåtande versionen av ST-piporna som jag hittils har testat och det kommer att bli jättespännande att pröva när den sedan har blivit helt inskjuten. Då ska jag pröva med en rad olika diaboler med kaliber 25 för att se hur det hela utfaller.

Tystare

Förutom att skjuta precision så har jag idag även laborerat med lite olika inställningar för shrouden. Som ni kunde se av de tidigare bilderna i serien om Elite så började jag med att placera shrouden så långt bak som möjligt. Då fick jag en mycket behaglig totallängd om bara 99 cm.

Nackdelen med detta var att vapnet då small högt, med 98-103 dBa så låg den helt klart på gränsen till vad som är angenämt att använda i långa loppet. Original så hade jag ju mycket trevliga 89-91 dBa.

Idag så sköt jag alltså fram shrouden 50 mm (2 tum) varpå vapnets totallängd ökade ifrån 39 till 41 tum, alltså från 99 till 104 cm. Detta gör min Elite precis 10 mm längre än en standard 22 Royale och 16 cm kortare än original.

Resultatet var förbluffande!

Nu gav bössan mycket blygsamma 95 dBa med tunga diaboler och 97 dBa med lätta diaboler. Trots i princip samma förutsättningar som 22 Royale när det gäller shroudlängd så är den alltså märkbart tystare. Jag har ingen aning om varför men en teori är att kaliber 25 är såpass mycket effektivare än kaliber 22 så att mängden spilluft blir mindre.

Notera också att en skillnad på tre dBa, som kan verka väldigt lite numärt sett, betyder i praktiken en skillnad i upplev ljudnivå på ungefär hälften. Minskar man tre dBa så upplevs alltså ljudnivån bara hälften så hög. Det är rätt kul att testa bara för skoj med ljudmätaren, så liten skillnad i utslag på mätartavlan ger en så enorm skillnad subjektivt sett (hört?) med öronen.

Med detta i bakhuvudet så förstår man också hur otroligt tyst en original Elite går med 600 mm pipa och det långa shroudröret när den skjuter av med bara 89 dBa (tunga diaboler).

Jag kan notera att träffläget förändrade sig lite så nu blir nästa sak att pröva om med lite olika diaboler för att se så att det goda resultatet från gårdagen håller sig.

Imponerande !

Idag var det förhållandevis lugnt väder så därför passade jag på att testa den praktiska precisionen i min nu kortade Elite med sin senaste inkarnation av ST-piporna. För dagen så sköt jag på 50 respektive 80 uppmätta meter och jag använde 4 olika sorters diaboler. Dessa var JSB King 25.40 gn, Exterminator 30.00 gn, HN Baracuda 30.90 gn samt Predator Polymag 26.00 gn.

Jag sköt med fullt stöd och vindförhållandena var lugna men inte perfekta. Först ut var tavlan på 50 meter:

Bättre än någonsin !!

Tavlan ovan är mycket intressant. Längst upp till vänster har vi JSB som skjuter högst normalt. Den kanske borde prestera lite bättre med tanke på 50 meter men pipan är ju inte helt inblyad ännu. Nästa träffbild till höger om denna så har vi Exterminator som skjuter utsökt bra. Precis samma fenomen hade jag också med min längre pipa, den sköt bättre med Exterminator i början och sedan började den succesivt prestera bättre med JSB.

Mest intressant har vi dock nere till vänster, där vi har Baracuda, och inte minst nere till höger med Predator.

Baracudan varierar en del i vikt men resultatet är ändå imponerande, Baracuda brukar inte prestera bra i samma pipor som JSB fungera bra för så detta är mycket noterbart. Än mer intressant blir det med den udda Predator som sköt fantastiskt bra, jämför gärna med resultetet för den långa pipan:

Länk:  http://airpang.bloggplatsen.se/2011/08/06/5944990-ammunitionstest-3/

Nu var jag därför mycket nyfiken på resultatet på fulla 80 meter, samtliga diaboler sköts i samma ordning där:

Längre avstånd skiljer vanligtvis agnarna från vetet..

Här ser vi ett udda fenomen som jag bara har sett hos min gamla Lonestar tidigare - vapnet presterar lika bra på 50 som på 80 meter. Frågan är om detta är relaterat till just kaliber 25, dessa två vapens enda gemensamma nämnare? Studera både JSB och Exterminator, fullkomligt lysande på detta avstånd.

Ser vi sedan på Baracuda så hänger den med imponerande bra men drog av okänd anledning lite åt vänster, egendomligt med tanke på att jag själv inte upplevde någon vindpåverkan. Fulla 80 meter är dock långt så det kan ju tänkas att det fanns några mycket lokala betingelser ända framme vid målområdet som påverkade den.

Slutligen så har jag åter igen dessa Predator Pellets som fortfarande skjuter oförskämt bra med tanke på avståndet. Såpass bra trodde jag aldrig att jag skulle se dem prestera på en så fjärran distans. Som ni ser så sjunker de betänkligt jämfört med övriga diaboler vilka håller sin kompenserade höjd mycket väl. Detta tyder på att Predator, som förväntat, har ett betydligt lägre BC. Hastigheten är dock fortfarande hög vid anslaget och detta kan man se eftersom de fortfarande stansar snyggt cirkulära hål och alltså inte visar tecken på att tumla i luften.

Den röda träffzonen på dessa tavlor är för övrigt 1.00 tum i sida, alltså 25.40 mm. Den svarta ramen är 3.00 tum i sida vilket betyder 75 mm.

Sammanfattningsvis så måste jag ha både Exterminator och JSB under bevakning för fler framtida test eftersom de är svåra att särskilja när det handlar om ren praktisk precision. Båda presterar mycket goda resultat även på 80 meter. Den lite udda Baracudan känns klart mest opålitlig i sällskapet, förbluffande nog så känns Predator mera förutsägbar och om detta utfall visar sig vara representativt när man skjuter fler skott och när pipan har blyat upp så kan Predator vara ett mycket intressant alternativ för de som bedriver skyddsjakt med dessa vapen/pipor.

Nu ska jag testa vidare lite mera men det är remarkabelt hur mycket ST-piporna har utvecklats och hur förlåtande de är att skjuta med när man använder så vitt skilda ammunitionssorter. Här finns lätta, tunga, 3 olika fabrikat samt olika formgivning men ändå så är prestandan förunderligt god ända bort på 80 meter.

Information

Dagens inlägg kommer lite senare då det tog tid att sammanställa.

Notera att länkarna nu är uppdaterade, döda länkar har försvunnit och nya har tillkommit. De tre stora forumen i världen är nu upplagda, Yellow, GTA och Advice. Kvar finns våra två svenska, klassiska Airgun och även LuftvapenInfo. Norges forum håller mycket hög klass och kvalité så de är fortfarande självskrivna.

Förutom dessa så finns länkar till Onsala LVK, landets ledande HFT/FT-klubb, samt två sidor jag frontar eftersom de behöver lite draghjälp (Sthlm SJSF och Johans). Vidare så finns VarmintAir med sina underbara fotografier.

Förslag på andra bra länkar tar jag gärna emot.