John Bowkett lämnar samarbete med BSA

På ett flertal forum cirkulerar nu uppgifter om att JB lämnar samarbetet med BSA, som har varit sedan han designade SuperTen i mitten på 90-talet efter sina arbeten för Titan/Falcon. Samtliga PCP som BSA har tillverkat har skapats ifrån JBs konstruktioner och det florerar även rykten om att BSAs PCP också ska börja tillverkas i Spanien framöver, precis som BSAs fjädervapen.

http://www.airgunbbs.com/showthread.php?573924-John-Bowkett-parts-company-with-BSA

http://bsaog.co.uk/forum/index.php?topic=38046.0

Test med 4 olika diaboler

Dagens fyra sorter och utfallet..

I takt med att den nya pipan blir inskjuten så tänkte jag testa om 4 olika diaboler av skilda fabrikat och med olika vikter. Avståndet var uppmätta 50 meter och jag sköt med fullt stöd när det var i princip vindstilla ute. Det var dock kallt, ungefär -1 grad, vilket jag dock inte tror påverkade utfallet i nämnvärd grad.

Exterminators sköt bäst med 252 mps och 61.95 joule

JSB King sköt bra på andra plats, här blev det 269.50 mps och 59.92 joule

     Delad andraplats gav Predator, mycket imponerande, med 268 mps och 60.80 joule

Sist hamnade tunga Baracuda med 253 mps och 64.30 joule 

Som synes så är Elite med sin senaste inkarnation av ST-pipan förbluffande okänslig för olika diaboler, oavsett vikter och tillverkare. Just detta intryck förstärks succesivt mer och mer ju mer pipan börjar sätta sig. Noterbart är även hur jämt anslagsenergin blir, trots kort pipa, detta tyder på att drivkällan levererar väldigt jämnt.

Nästa gång så ska jag testa med 4 lite mer udda sorter i den här grova kalibern...

Weihrauch HW55 utomhus

Att skjuta bra på 25 meter utomhus med bara öppna riktmedel är svårare än man tror...

Idag så var det då dags att pröva den senaste veteranbössan i praktiken. Till skillnad ifrån mina gamla Dianor och min Haenel så tänkte jag testa lite längre avstånd eftersom HW55 presterade såpass bra på 12 meter. Jag mätte därför upp 25 meter och tog stadigt stöd innefrån huset. Tyvärr blev skottvinkeln nedåt vänster, vilket tydligt syns på träffarna, men någon annan lämplig position kunde jag inte hitta. Att skjuta innefrån huset och ut kräver normalt minst 30 meter och detta kändes lite väl drygt med original riktmedel.

Jag passade även på att utrusta måltavlan med en större riktpunkt eftersom det helt enkelt är svårt att se originalets tillräckligt tydligt på ett såpass drygt avstånd. Den påklistrade måltavlan blev 50 mm i diameter, alltså två tum.

Efter att ha skjutit 10 skott i löpande följd så kunde jag konstatera en träffgrupp om 25 mm!

Jag blev faktiskt ärligt förvånad själv, såpass ändå? När jag sköt så kändes det lite som att skjuta i mörker då jag knappt såg var jag träffade, trots att den svarta träffbilden färgas neongrön i takt med träffarna. Efter lite inskjutning på just detta vapen, ett bra tuningkit som höjer effekten från 8 till kanske 12 joule samt - framförallt - ett kikarsikte så är jag övertygad om att detta 56 år gamla vapen skulle kunna skjuta riktigt tätt även på både 30, 40 och kanske rentav 50 meter.

Dock så ska man inte bortse ifrån kiksikten och dioptrar, är bara måltavlan klart kontrasterande och dessutom helst cirkulär med rätt proportioner jämfört med riktmedlen så kan man skjuta förbluffande bra med dessa "primitiva" riktmedel även på rejält långa avstånd.

Skulle man ägna sig åt lite aktivt skytte med ett luftgevär under mitten av 1950-talet så fanns det sannolikt inga bättre vapen att välja än just dessa Weihrauch.

Elite Carbine på 50 meter

Genomsnitt:  17.00 mm, den inre cirkeln är lika stor som en enkrona

Idag så tog jag ut min Elite i sin senaste skepnad med den korta pipan för att lägga lite mera bly i den. Det märks tydligt att den börjar bli mer och mer inskjuten nu med allt bättre träffbilder. Detta gällde i synnerhet idag eftersom det var ganska ogynnsamma förhållanden med växelvis vind åt höger (på tavlan).

Träffbilderna mätte; 20, 17, 16, 10, 18, 15, 19, 20 & 18 mm med ett genomsnitt av 17.00 mm

Ammunitionen som jag använde idag var Exterminators med Vo om 830 fps (253 mps) och 46 fpe (62.35 joule).

Överlag så är Elite en mycket stabil plattform för den här typen av stationärt skytte och jag står ännu fast vid den första känslan av att modellen vinner mer än den förlorar på att utrustas med kort pipa och liten 400 tub jämfört med originalets långa pipa och längre 500 tub. Ljudnivån är fortfarande klart acceptabel, väl under 100 dBa, samtidigt som totallängden är densamma som en vanlig 22 Royale.

Det man märker, förutom skottljudet, är en klart noterbart större rekyl när den nästan dubbelt så tunga diabolen lämnar pipan med 40% högre anslagsenergi. Likaså är naturligtvis ljudet av projektilens färd igenom luften högre liksom det mäktigt mycket högre anslagsljudet. Man kan mycket lätt förstå att det är kvarttumsdiaboler med kaliber 25 som levereras och inte de, relativt sett, fjuttigare projektilerna i kaliber 22.

En annan klart märkbar skillnad mot min egen 22 Royale är hur smidigt det är att ladda Elite. Förspänningen på hammarfjädern är lika lätt och låg samtidigt som den bredare laddningsöppningen gör det lätt att ladda de större diabolerna. Man behöver inte heller använda någon kraft för att stoppa in diabolen utan pipan erbjuder gott om plats. När man sedan sluter transfertunneln så sker detta helt utan ansträngning, man kan i och för sig förnimma ett visst motstånd just när transfertunnelns inre O-ring tätar till mot pipans utsida men det är en distinkt bekräftande känsla. Man upplever inte alls en pressande känsla som på hos Royale när en matarpinne klämmer in diabolen till startläge.

Weihrauchs nya 101 på AirgunTV

Haveri

Idag tänkte jag skjuta lite med min BSA Ultra, vilket har stått oanvänd sedan tidigt i våras då jag använde den på Onsala LGKs vårtävling. Eftersom jag fyllde min dykflaska tidigare i veckan så tänkte jag dra en fyllning, alltså ett tjog skott, och sedan kanske klocka den för skojs skull.

Tyvärr så visade träffbilderna dalande utfall så jag misstänkte att den hade läckt lite under de senaste månaderna. Sagt och gjort så kopplade jag in den för fyllning och då stack nålen blixtsnabbt upp utan att fyllventilen klickade till för att låsa?! Plötsligt hörde jag ett rejält puff och sedan pös den ordentligt - ett haveri.

Exakt vad som har inträffat vet jag inte eftersom jag inte har rivit den ännu. Ultran har dock ett rykte om sig att ha just känsliga fyllventiler. De tidiga fyllventilerna hos Hornet och Ultra Mk I är av stål vilka för Ultra Mk II och framåt ersattes av mässing, en sådan som för övrigt satt på min gamla Lonestar.

Det blir väl till att beställa en helt ny fyllventil av den nya typen och samtidigt så ska jag passa på att kika in i tuben för att se så den inte är rostig efter 5 års tjänst. Ultran är ju tyvärr ett ståltubsvapen som man bör hålla under översikt även om man alltid fyller ifrån dykarflaska, som jag gör.

Nåväl, inget ont som inte har något gott med sig, det får väl bli ett ett inlägg till bloggen om den reparationen..

En lösning som jag har hittat är att ersätta hela fyllventilen med en ny enhet från XTX Air UK som saluför en eftermarknadsventil som dessutom är försedd med en manometer. Just en manometer har jag alltid saknat eftersom jag har en på CZ och mina FX.

XTX Airs kombinerade fyllventil/manometer

Priset verkar resonabelt med £65 men tyvärr så verkar det vara något strul med sidan så att man inte kan beställa just nu. Jag har mailat om saken och vi får väl se om det löser sig framöver. Förutom en intressant hemsida med många bra prylar så har de dessutom lagt ut en bra videosnutt som visar hur man byter fyllventilen:

Verkar inte så avancerat, eller hur...?

Här kommer en länk till själva hemsidan: http://www.xtx-air.co.uk/

Weihrauch HW55

Tillverkad 1955

Under den gångna veckan så fick jag möjlighet att förvärva en Weihrauch HW55 på Tradera. Slutbudet föll på 1950 kr men då vapnet var unikt gammalt och dessutom i hyfsat gott skick så slog jag till. Som ni säkert vet så började HW tillverka vapen 1950/51 och från 1953 med räfflade pipor, samma år kom även det berömda avtrycket Rekord samt dess mest tidlösa modell - HW35.

Serienummer 32083

Unika detaljer på denna mycket gamla Weihrauch är Rekordsystemet med tunnt avtryckarblad samt med blånerad justerskruv. Även den maginifika dioptern helt av smitt stål är ett litet underverk i sig självt. Det är roligt bara att sitta med bössan i knät och studera alla detaler och det arbete som man har lagt ner i konstruktionen och utförandet av detta vapen långt fjärran ifrån dagens fjäderluftproduktion, oavsett fabrikat.

   Det unika piplåset för HW55

Stundera det unika piplåset ovan, det är justerbart för ingrepp igenom att man vrider på den stjärnformade justerskruven varpå man kan säkerställa en absolut perfekt låsning helt oavsett eventuellt slitage. Det är intressant att se detta gamla klubbvapen som säkert har gjort 10.000 om inte 100.000-tals skott och ändå låser helt perfekt, precis som ett kassaskåp. Låstappen är för övrigt inpassad för hand och unik för varje vapen.

Serienummret återfinns på en rad olika delar

Efter att ha kontaktat duktiga samlare på modellen, främst Mike Driskill (författare av Blue Book of Airguns) och hängiven samlare på just HW55 så kan jag konstatera att stocken, av bok, sannolikt är åtminstonde ett decennium nyare än själva mekaniken. Troligtvis så har orignalstocken gått sönder någon gång och ersätts med en dåtida likvärdig.

Blåneringen är lite sliten efter 56 års tjänst

Som man kan se av beteckningen på pipblocket så är detta en HW55T vilket innebär att den som original ska ha en vacker valnötsstock av Tyrolertyp. Den stock som sitter på nu härstammar istället ifrån en HW55S eller HW55SM. Då valnöt är ömtåligare än bok så stärker detta teorin om att originalstocken någon gång har blivit knäckt och ersatt.

Ovandelen av pistolgreppet har HWs karaktäristiska W-form på nätskärningen

Stocken som följde med vapnet är i hyfsat gott skick och mycket bekväm att använda. Dock så betyder den att värdet på vapnet reduceras. Enligt Mike så borde bössan som den ser ut idag, på amerikansk mark, bara betinga runt $350 på grund av den felaktiga stocken. Hade den haft korrekt stock med matchande serienummer och i samma skick som mekaniken så hade det naturligtvis handlat om helt andra summor.

En med mekaniken samtida S-stock ska ha en platt bakkappa av horn, denna är troligtvis från 60-talet

Visst är det lite frustrerande att ha "fel" stock men det är ändå ett intressant och charmigt vapen med otroligt mycket bruksvärde kvar. Detta är utan tvekan ett vapen tillverkat för att ge optimal precision under decennium efter decennium utan märkbart slitage eller förändring. Överlag så är HW55 tillverkade innan 1955 otroligt sällsynta idag, det äldsta vapen som är känt i USA har snr 711 och det är ju inte så många nummer innan mitt i skenet av den enorma tid som modell 55 var i produktion.

Det är en sådan stock som mitt vapen hade som original

Självfallet så började jag nästan direkt med att bekanta mig med vapnet igenom att skjuta lite. Jag satte upp min tavla på 12 meter, inte 14 hehe, precis som jag visade i en tråd förra veckan. Jag stod alltså lutad med ryggen mot ytterdörren och sköt 8 meter igenom huset varpå diabolen passerade ytterligare 4 meter utomhus innan den träffade kulfånget på altanräcket. Jag hade inte skjutit in siktet utan sköt bara 5 skott på raken för att se vart jag träffade.

Matchvapen har bra precision, oavsett ålder...

Mina förväntningar var inte alltför högt ställda, sköt den lika bra som min fina Diana 25 så var jag nöjd, resonerade jag. Dessa förväntningar var uppenbarligen mycket lågt ställda. Trots mer än fem decenniers tjänst så levererade 55 ett resultat som utan tvekan understryker det faktum att dessa vapen var tillverkade för tävling på högsta internationella nivå långt innan såväl Feinwerkbau och Anschutz hade etablerat sig. Ville man inte skjuta Walther så var uppenbarligen Weihrauch ett mycket starkt kort på farfars tid.

Den äldsta kända HW55 finns nu i USA, notera det udda typsnittet på sifforna. 

  Rent subjektivt sett så är bössan otroligt lätt att spänna upp, drivkällan är ungefär lika stark som en HW30S med dryga 8 joule samtidigt som den har en längre och tyngre pipa som ger mer hävstångseffekt. Mekanismen låser med ett distinkt klonk och sedan låser man piplåset med vredet vilket klickar in till låst läge. Avtrycket är otroligt lätt, det är sannerligen inte ställt på många gram alls. Det enda vapen jag har testat tidigare som löser ut lika lätt var Elvis Air Arms EV2. Avtrycket är verkligen äckligt lätt att lösa ut, så lätt att jag funderar på att ställa upp det lite.

Skottcykeln är jag inte helt imponerad av. Det finns förvisso inget twang men den känns långsam i slaget och skottet går inte precis med någon större snärt. Enligt kännare på modellen så tillverkar Maccari ett old school-kit till det här vapnet som både ger mer effekt samt en betydligt mer angenäm skjutkänsla. Det kanske vore något att överväga för framtiden?

Airgun

Idag har jag försökt ta mig in på Airgun under flera timmars försök av och till nu på morgonen, tyvärr utan framgång. Under de senaste dagarna så har man på detta diskuterat en del tekniska problem som forumet har drabbats av och konsensus verkar vara att det drabbar vissa mycket, andra lite grann och vissa väldigt mycket. Tyvärr så förefaller jag tillhöra den sistnämnda kategorin.

Kommer ni inte in på Airgun så kan detta alltså bero på de här problemen.

Dessa problem verkar ha uppstått i samband med att Leif installerade lite nya add-ons, exempelvis ett galleri med GIF-baserade smileys som rör sig. Såvida det inte rör sig om en ren slump så förefaller detta vara en del av orsaken till problemen då bekymren uppstod vid samma tidpunkt.

Det hela har varit mycket irriterande för de drabbade som har fått vänta 30-60 sekunder på att få en ruta att skriva sitt inlägg i samtidigt som smiley efter smiley i sakta mak uppenbarar sig ovanför rutan innan den blir skrivbar. Likaså så har forumet vägrat att ladda upp inlägget om man har skrivit ett för långt inlägg och detta är om möjligt ännu mer frustrerande eftersom det i synnerhet drabbar de som skriver långa inlägg med bilder och liknande. Då är det så lagom kul om allt försvinner och man sedan måste börja om igen.

Ett förslag här är att alltid kopiera och spara ett inlägg innan man trycker "skicka", då kan man lätt klista in det igen och när man har gjort detta ett par gånger så brukar ett inlägg kunna publiceras.

Leif är dock medveten om problemen och jag utgår ifrån att han gör allt han kan för att lösa dessa, han är ju väldigt duktig på datorer så det borde inte vara ett oöverstigligt problem. Min personliga åsikt är emellertid helt klar - hellre ett forum utan roliga dansande smileys och att det fungerar som det ska än tvärtom..