Weihrauch HW55

Tillverkad 1955

Under den gångna veckan så fick jag möjlighet att förvärva en Weihrauch HW55 på Tradera. Slutbudet föll på 1950 kr men då vapnet var unikt gammalt och dessutom i hyfsat gott skick så slog jag till. Som ni säkert vet så började HW tillverka vapen 1950/51 och från 1953 med räfflade pipor, samma år kom även det berömda avtrycket Rekord samt dess mest tidlösa modell - HW35.

Serienummer 32083

Unika detaljer på denna mycket gamla Weihrauch är Rekordsystemet med tunnt avtryckarblad samt med blånerad justerskruv. Även den maginifika dioptern helt av smitt stål är ett litet underverk i sig självt. Det är roligt bara att sitta med bössan i knät och studera alla detaler och det arbete som man har lagt ner i konstruktionen och utförandet av detta vapen långt fjärran ifrån dagens fjäderluftproduktion, oavsett fabrikat.

   Det unika piplåset för HW55

Stundera det unika piplåset ovan, det är justerbart för ingrepp igenom att man vrider på den stjärnformade justerskruven varpå man kan säkerställa en absolut perfekt låsning helt oavsett eventuellt slitage. Det är intressant att se detta gamla klubbvapen som säkert har gjort 10.000 om inte 100.000-tals skott och ändå låser helt perfekt, precis som ett kassaskåp. Låstappen är för övrigt inpassad för hand och unik för varje vapen.

Serienummret återfinns på en rad olika delar

Efter att ha kontaktat duktiga samlare på modellen, främst Mike Driskill (författare av Blue Book of Airguns) och hängiven samlare på just HW55 så kan jag konstatera att stocken, av bok, sannolikt är åtminstonde ett decennium nyare än själva mekaniken. Troligtvis så har orignalstocken gått sönder någon gång och ersätts med en dåtida likvärdig.

Blåneringen är lite sliten efter 56 års tjänst

Som man kan se av beteckningen på pipblocket så är detta en HW55T vilket innebär att den som original ska ha en vacker valnötsstock av Tyrolertyp. Den stock som sitter på nu härstammar istället ifrån en HW55S eller HW55SM. Då valnöt är ömtåligare än bok så stärker detta teorin om att originalstocken någon gång har blivit knäckt och ersatt.

Ovandelen av pistolgreppet har HWs karaktäristiska W-form på nätskärningen

Stocken som följde med vapnet är i hyfsat gott skick och mycket bekväm att använda. Dock så betyder den att värdet på vapnet reduceras. Enligt Mike så borde bössan som den ser ut idag, på amerikansk mark, bara betinga runt $350 på grund av den felaktiga stocken. Hade den haft korrekt stock med matchande serienummer och i samma skick som mekaniken så hade det naturligtvis handlat om helt andra summor.

En med mekaniken samtida S-stock ska ha en platt bakkappa av horn, denna är troligtvis från 60-talet

Visst är det lite frustrerande att ha "fel" stock men det är ändå ett intressant och charmigt vapen med otroligt mycket bruksvärde kvar. Detta är utan tvekan ett vapen tillverkat för att ge optimal precision under decennium efter decennium utan märkbart slitage eller förändring. Överlag så är HW55 tillverkade innan 1955 otroligt sällsynta idag, det äldsta vapen som är känt i USA har snr 711 och det är ju inte så många nummer innan mitt i skenet av den enorma tid som modell 55 var i produktion.

Det är en sådan stock som mitt vapen hade som original

Självfallet så började jag nästan direkt med att bekanta mig med vapnet igenom att skjuta lite. Jag satte upp min tavla på 12 meter, inte 14 hehe, precis som jag visade i en tråd förra veckan. Jag stod alltså lutad med ryggen mot ytterdörren och sköt 8 meter igenom huset varpå diabolen passerade ytterligare 4 meter utomhus innan den träffade kulfånget på altanräcket. Jag hade inte skjutit in siktet utan sköt bara 5 skott på raken för att se vart jag träffade.

Matchvapen har bra precision, oavsett ålder...

Mina förväntningar var inte alltför högt ställda, sköt den lika bra som min fina Diana 25 så var jag nöjd, resonerade jag. Dessa förväntningar var uppenbarligen mycket lågt ställda. Trots mer än fem decenniers tjänst så levererade 55 ett resultat som utan tvekan understryker det faktum att dessa vapen var tillverkade för tävling på högsta internationella nivå långt innan såväl Feinwerkbau och Anschutz hade etablerat sig. Ville man inte skjuta Walther så var uppenbarligen Weihrauch ett mycket starkt kort på farfars tid.

Den äldsta kända HW55 finns nu i USA, notera det udda typsnittet på sifforna. 

  Rent subjektivt sett så är bössan otroligt lätt att spänna upp, drivkällan är ungefär lika stark som en HW30S med dryga 8 joule samtidigt som den har en längre och tyngre pipa som ger mer hävstångseffekt. Mekanismen låser med ett distinkt klonk och sedan låser man piplåset med vredet vilket klickar in till låst läge. Avtrycket är otroligt lätt, det är sannerligen inte ställt på många gram alls. Det enda vapen jag har testat tidigare som löser ut lika lätt var Elvis Air Arms EV2. Avtrycket är verkligen äckligt lätt att lösa ut, så lätt att jag funderar på att ställa upp det lite.

Skottcykeln är jag inte helt imponerad av. Det finns förvisso inget twang men den känns långsam i slaget och skottet går inte precis med någon större snärt. Enligt kännare på modellen så tillverkar Maccari ett old school-kit till det här vapnet som både ger mer effekt samt en betydligt mer angenäm skjutkänsla. Det kanske vore något att överväga för framtiden?

 

abbe

17 december 2011 18:19

Har ett walther lgv (samma som wlather 55 men med piplås) från sextiotalet, tyvärr med defekt trycke. Minns att det också hade rätt slö skottavgång, ca 180 m/s, bra precision men inte lika bra som fwb. Dessa walthers var nog vanligare på skytteklubbarna än hw, den klubb jag sköt i hade nog minst femton walthers till utlåning men ingen hw vad jag minns. Som du säger så är dessa bössor trevliga att se och handskas med eftersom byggkvalitèn är ljusår från dagens. Vet inte om Dianas tävlingsvapen höll samma klass, de var ju inte heller speciellt vanliga på klubbarna vad jag minns.

 

Silwer

18 december 2011 01:29

De är ju som sagt 7.5J vapen så nån enorm effekt ska man inte förvänta sig.

Jag hittade en risig en på en marknad för ett par år sen men hade då aldrig hört talas om modellen och fattade inet riktigt vad det var då hw55 som den ju var märkt inte fanns i minnet.


De är väl 35ans finare äldre broder kan man säga.

Bössan jag hittade tyckte jag var för dålig för att göra nåt åt, den hade börjat rosta ch kolven också den i bok såg eländig ut, dopter dock, för de fanns tydligen utan det med har jag sett.

Jo det var väl dessa eller Walthers LV 51-55 som gällde annars vid målskytte, också fina gedigna bössor men de här är vassare tycker jag personligen och ett ganska unikt inslag av HW som ju sen aldrig blandade sig i matchskyttet mer.

Dinaa nådde inte denna nivån, anser jag, inte på 50-talet iaf.

Johnny Ottosson

18 december 2011 16:36

Kul o se dej här igen, Silwer.

 

Air

18 december 2011 14:33

Trevligt att läsa om BSA Ultra igen.Mätaren verkar trevlig
om det är en som visar rätt.Har varit intresserad av en Ultra
10J,4,5mm ock pratat med fondprodukter.Retar mig på att de har
AT på de dom har.Struntar i det här med trimmning vill ha en 10J
det får räcka med den lilla tuben.Vill kunna serva min luftvapen
själv undrar om det går att borra bort AT eller är det härdat.
Det kanske är för känsligt för dig Johnny att svara på om du vet?.

Johnny Ottosson

18 december 2011 16:40

Tar Fond in UK-versioner? Trist men förmodligen så har de inte handlartillstånd så att de kan ta in ett ostrypt vapen och själva strypa det till 10J.

Här kanske en handlare med tillstånd kan hjälpa dej, typ Tobbe?

Såvitt jag vet så består AT hos Ultran i att man har limmat fast plattan bakom hammarhuset på bössan, det borde inte vara så svårt att forcera.

Transferporten är också smalare men för att byta den så måste man riva nästan hela vapnet då Ultran har en transferport som sticker upp i själva pipan (typ FX2000).

Den smalare porten ska räcka upp till 16J och för alla standardversioner av 177 så det är (såvitt jag vet) bara fullpower 22 som har den större porten.

 

PeterÅ

18 december 2011 15:43

Där har du gjort ett klipp Johnny.Inte mycket pengar för ett så fint vapen.Visst är det härligt att hålla i ett sånt vapen,och vad tror du inte dioptern skulle kosta att tillverka idag?Jag har ett Walther LGV som är i mycket fint skick och riktigt andas spitzen gewissen qualität,skjuter som en dröm och låter som dörren på en Lexus när man fäller tillbaks pipan.Den har piplås med en liten spärr också.Man hade blyinlägg i stocken på denna modellen för att få upp vikten.

Peter

Johnny Ottosson

18 december 2011 16:40

Jovisst är det mäktiga vapen på så sätt.

 

Silwer

29 december 2011 09:41

Jag har ju den vanliga Walther LG55 som jag köpte billigt.

Jag kunde först inte begripa varför den var så tung haha, i framstocken ligger det en blytacka helt enkelt, det var den tidens rekyldämpning.

Trist nog har det aldrig blivit nån ordning på den då det inte finns pistongpackningar att köpa för den, otroligt, det finns ett ombygnadsett men det kostar 350 spänn eller om det var ännu mer.

Jag trodde inte det skulle vara några problem att få orning på den, det är dock en enkel modell med diopter, de hade ju många varianter av stockar och pipvikter mm.

Dammsamlare.

 

Lappen

27 januari 2016 10:22

Hej J-boy

Har du kvar denna bössan?

mvh

Johnny Ottosson

28 januari 2016 05:56

Nej.

Jag sålde den 2012.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...