Leverans från England

  Innehållet i dagens paket

Idag så ramlade det ner ett kuvert ifrån Darrin Lynn på XTX Air i Worchester, England. Innehållet var en av Simon Trenchs (aka Tweaky) fyllventiler, komplett med manometer. Inklusive frakt så kostade hela rasket 773 kr.

XTX Air har en hemsida (http://www.xtx-air.co.uk/) med en liten webshop där man saluför customdelar och liknande till BSA och Air Arms. Här finns det ett bra sortiment av delar samt möjlighet att arrangera diverse arbeten. För de som så önskar, eller bor utanför England, så är många prylar av typen egenmontering och för att underlätta detta så har man även lagt ut ett antal bra och pedagogiska guider på Youtube.

  Lite grov gradering på manometern möjligtvis men annars fin finish och passning.

På förekommen anledning, min Ultra började läcka, så kontaktade jag XTX om en ny fyllventil med manometer. Detta var den artonde december. Dessvärre så var dessa slut i lager med okänd leveranstid men Darrin lovade att höra av sig med ett mail så fort man fick in fler. Jag accepterade och på dagen före julaftonen så fick jag ett mail om att en ny batch fanns inne till avsalu. Jag lade en order och betalade via PayPal då deras webshop hade var i uppstart och hade driftstörningar. Nämnvärt är också att XTX har en bra sida på Facebook och där kan man dagligen få snabb kontakt med dem om man inte vill använda mail.

På julaftonen så fick jag bekräftelse om min leverans och den tjugosjunde december så låg paketet i min brevlåda. Riktigt rykande snabbt om man betänker att 25 & 26 är helgdagar, vilket inte 24 är i England.

Själva enheten gav ett förtroendeingivande intryck och kändes solid, byggd av mässing och rostfritt. Den yttre delen av ventilen, som sticker ut ur tuben när ventilen är monterad, skyddas av ett simpelt plaströr som dras av och sätts på i samband med fyllning. Detta rör hålls fast av en extra O-ring. Om man så önskar så kan man borra ett hål i plaströret och sedan bara vrida detta i sidled vid fyllningen för att slippa ta loss det. Detta är dock något som man måste göra själv eftersom avståndet mellan hålcentrum och kanten varierar på olika vapen, beroende på hur djupt ventilen är monterad i tuben. Djupet i sin tur beror på att man som regel vill centrera hålet för fyllningen rakt under tuben och då förändras ju avståndet mellan tubens kant och fyllhålscentrum.

  Insidan av ventilen som vetter mot tubens insida.

Så, vad kan man då berätta mer om den? Monteringen var föredömligt enkel och tydligt beskriven i XTXs Youtubekanal. Support kan också erhållas via mail, telefon eller Facebook. Väl på plats så fyllde jag upp ventilen och den tätade direkt och man kunde höra ett dämpat distinkt klick när den låser/låser upp. Längden på gängorna var märkbart längre än hos original, vilket känns betryggande eftersom mässing är mjukare än stål. XTXs enhet saknar även en lös separat låsring, som är fallet med BSAs originalprodukt. Finishen på XTXs gängor var fin och fri från grader, verktygsmärken och liknande.

Prismässigt så finns det kanske inte så mycket att orda om. Ca 775 kr är ungefär hundralappen dyrare än motsvarande enhet ifrån FX Airguns, vilken för övrigt verkar använda en precis likadan manometertavla (samma underleverantör?) som XTX. Jämfört med Theobens ruggiga 2215 kr så handlar det bara om en tredjedel av pengarna.

Nu ska jag skjuta en hel del med Ultran framöver, bland annat i kronograf, vilket innebär att ventilen ska få jobba lite och därefter så finns det säkert skäl att återkomma med en utvärdering på lite längre sikt. I nuläget så känns allt bra och de bestående goda intrycken är mycket snabb leverantid, utmärkt service/kommunikation med säljaren samt en rimlig, om än inte billig, prissättning. So far, so good...

Förvaring

  Min egen lösning

Idag så fick jag äntligen tillfälle att montera upp mina låsringar på väggen. För mina tillståndspliktiga vapen (Ruger 1022, Royale, Elite och Ultra) så har jag naturligtvis mitt 3492-vapenskåp men de licensfria vapnen har tidigare förvarats "lösa", alltså bara inlåsta i själva rummet.

Detta är nu åtgärdat.

På Tradera så hittade jag ett trevligt låsbart väggrack för tre vapen, samma typ som man på 70/80-talet (innan 1988) använde även för licenspliktiga vapen då vapenskåp inte var ett lagkrav. Racket består av en del med fasta krokar för att vila piporna samt en huvuddel med ett ASSA-lås längst ner. Låser man upp låset och tar ut låscylindern så kan man trycka in en knapp nedtill som tillåter en list inuti den yttre listen att röra sig uppåt någon centimeter.

Igenom detta så blir den smala delen av det nyckehålsformade hålet på den inre listen undanskjuten och den runda delen hamnar rakt framför det runda hålet i huvudlisten och då kan stålbygeln som håller vapnet lyftas loss så att vapnet blir fritt. En enkel och smart lösning.

Huvudlisten sitter sedan fastskruvad med 6 skruvar i väggen och när låsbyglarna är på plats så blir skruvhuvudena omöjliga att se eller nå. Som det ser ut nu så har jag fyllt det med (från ovan), Weihrauch HW55, Diana 25 samt Haenel 300. Tack vare det nya racket så har jag säker förvaring för 7 av de 9 vapen som jag för närvarande äger.

Nu funderar jag på att skaffa två lösa avtryckarlås för Diana 23 samt CZ200T då den sistnämnda är svår att montera på racket igenom dessa udda formgivning. Även dessa går att hitta för 69 kr/st på Tradera och de kan vara en bra investering, åtminstonde som ett skydd mot klåfingriga snarare än tjuvar.

En upphittad stock

Original 1983 HW 55 ST 

Idag så fick jag ett intressant foto av en bekant i USA som köpte en HW55ST fabriksny 1983 och detta vapen har en exakt identisk stock som min egen bössa från 1955. Detta stärker teorin om att min bössa har blivit försedd med en modernare stock under tidens gång.

Stocken från 1983 är identisk med min, kolla bara bakkappan..

Mitt vapen, precis samma bakkappa..

Här kommer även ett foto på den tidigare S-stocken, detta vapen kommer ifrån mitten av 1960-talet:

En tidig S-stock...

Notera skillnaden i bakkappa, de äldre stockarna hade en platt hård bakkappa av bakelitliknande material:

Den äldre typen av bakkappa som också stämmer mot 1952/1953-års katalog.. 

På Airgun så har man under veckan diskuterat kvalité och vad som skiljer moderna vapen ifrån äldre. För att illustrera detta på ett tydligt sätt så kan man bara studera stockinfästningen på min 50-tals HW:

En av stockskruvarna..

På den här tiden så fanns det ingen simpel taggbricka under skruvhuvudet utan här har man försänkt en blånerad stålkopp ner i stocken och sedan bottnar stockskruven i denna. Skruvarna sitter också "på streck", alltså när precis korrekt moment i åtdragningen har uppnåtts så linjerar spåret i skruvhuvudet exakt rakt i pipans riktning.

Notera även att den blånerande koppen är lätt räfflad på utsidan så att den ska sitta stabilt i stocken och inte röra sig när man drar åt själva skruven. Så här ser det inte ut på en fabriksny Hatsan och inte heller på nya vapen från Diana eller Weihrauch själva och inte ens dagens premiumvapen som Air Arms har det. Den här typen av vapenbygge med omsorg av detaljerna på en sådan nivå hittar man numera endast hos custombyggare som när Venom byggde sina bössor.

Rostig tub?

Som ni säkert vet så privatimporterade jag ett BSA Ultra under våren 2006 och detta var då ett riktigt tidigt vapen. Trots att modellen lanserades 2005 så hade produktionen inte riktigt fått full fart ännu så mitt vapen fick serienummer 1937. Med knappt 2000 st tillverkade Ultra så levererades mitt exemplar i juni 2006 och sedan dess har jag använt den flitigt, åtminstonde de första 3-4 åren.

I förra veckan när jag ville skjuta lite så fick jag riktigt usla träffbilder och jag misstänkte då att vapnet hade läckt. Tyvärr så har Ultra ingen manometer så detta är svårt att veta innan man har använt vapnet. Då bössan hade stått inaktiv i flera månader så tänkte jag inte mer på detta utan började fylla om den varpå det small till och geväret började storläcka..

Uppenbarligen så hade fyllventilen tackat för sig och den första generationen Ultra hade en stålventil som dessvärre har ett stabilt rykte för att läcka. Sedemera så ersatte BSA den här ventilen med en bättre konstruktion av mässing.

För inte så länge sedan så lade Sportec ut ett foto på en tub till en Feinwerkbau på sin Facebook-sida:

Handpumpad tub som bör kasseras.

Lika gammal tub som har fyllts med tryckluft från dykarflaska.

På grund av detta så var jag väldigt nyfiken på hur mitt eget BSA skulle se ut inuti med tanke på att den är tillverkad av stål. Visserligen så har jag bara kört den med luft ifrån en dykarflaska men stål är ju trots allt stål. Som ni kanske har sett på den film från XTX Air som jag lade ut tidigare så demonterar man fyllventilen på Ultra igenom att först skruva loss en låsring varpå hela ventilen därefter skruvas ut i ett enda stycke.

Fyllventilen till höger och låsringen till vänster, ovansidan på fyllventilen vetter inåt tuben. 

Efter att ha demonterat fyllventilen så kunde jag sedan med spänning och andakt lysa in i tuben och studera utfallet:

Svårt att fota bra ner i en smal mörk tub..

Till min förvåning och glädje så var tuben i skick som ny inuti! Man kan se att det är en ståltub men den var ändå helt perfekt, troligtvis på grund av att jag konsekvent har använt en dykarflaska till fyllningen samt fyllt med sunt förnuft, alltså långsamt.

Den skarpögde noterar även att jag har en vapenventil av mässing i botten av tuben, detta borde jag inte ha? De tidiga vapnen ska ha såväl vapenventil som fyllventil av stål men på mitt vapen sitter bara en fyllventil av stål. Jag har ingen aning om varför men en gissning kan vara att dessa Mk I hade andra vapenventiler (av mässing) till vapen som byggdes för full effekt ("Export") än de som såldes för 12 fpe i England.

Closeup på själva fyllventilshålet till tuben..

En annan udda sak var den konstiga utformningen på ventilhålet i fyllventilen, den såg nästan ut att ha blivit snedskuren vid tillverkningen?! Är det ett tillverkningsavvikelse eller finns det någon högre tanke bakom detta? Med lite fantasi (läs, mycket fantasi) så skulle det kunna vara något som motverkar en venturieffekt när ventilen trycksätts. Ännu så lutar jag nog dock personligen åt att det helt enkelt är brittisk (läs, slarvig) tillverkningskvalité.

Jag ska posta lite bilder på div forum för att kolla om någon vet mera.

I nästa del så kommer monteringen av den nya fyllventilen med inbyggd manometer. 

Lonestar Tactical

Vapnet som aldrig fanns..

Nu när BSAs mäktiga Lonestar har slutat tillverkas så har modellen genast tillskrivits kultstatus hos vissa entusiaster. En av dem byggde en Tactical-version utav sitt exemplar med det prydliga resultatet ovan.

Dessa PCP från BSA är ju modulära och här har man kombinerat syntetstocken från Scorpion med ett MMC-system från Hornet och övriga delar från Lonestar. Den korta förstocken förstärker också vapnets längd tydligt och detta framstår som ännu tydligare med den 24 tum långa kaliber 25 pipan och den långa 154 cc tuben.

Ett enkelt, stilrent och mycket proffsigt bygge. 

JKI - John Knibbs International

Den här välkände handlaren har nu uppdaterat sin hemsida kraftfullt och bland annat lagt till ett intressant galleri med begagnade luftvapen av lite mer samlarkaraktär.

Länk:  http://www.airgunspares.com/store/department/49/SECONDHANDGUNS/

Dahlman testar familjegevär

  Myten..

Idag blir det en kul artikel ifrån tidigt 90-tal. Anledningen till detta är att jag talde med en entusiast som frågade vem denne Dahlman är som ständigt pluppar upp i olika sammanhang, relaterade till luftvapen?

För att göra en lång historia kort så skrev Anders L Dahlman artiklar i tidskriften Allt om Jakt & Vapen under perioden 1985-2005 och dessa artiklar gjorde ett stort intryck på dåtidens entusiaster, även undertecknad.

Under större delen av hans verksamma period så fanns inte Internet allmänt utbrett och hans sporadiska artiklar i jaktpressen var många människors enda kontakt med luftvapen i ett annat sammanhang än sitt eget. Sannolikt så var det därför som dessa gjorde ett så djupt intryck på de flesta entusiaster.

Dahlmans artiklar var överlag mycket välskrivna på ett lite äldre lätt högtravande språk som gav hans artiklar en unik egen karaktär. De delar av ett vapen som ansågs speciellt viktiga var alltid vapnets stockning samt låsningen av pipan hos brytfjädergevär, något som övriga skribenter tillskrev ett mycket ringa, om något, värde.

Här kommer en mycket tidstypisk artikel ifrån början av 1990-talet:

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/Dahlman_1.gif

http://i1220.photobucket.com/albums/dd445/Airpang/Dahlman_2.gif

Storhetstiden

Många entusiaster håller perioden 1965-1980 som de bästa i Weihrauchs historia. Under den epoken så fanns bara de gamla klassiska modellerna, före HW77/80. Samtidigt var sortimentet så brett som möjligt med mängder av underversioner. En del av dessa versioner/modeller känner vi igen ännu, andra har gått till historien..

Här har vi Weihrauchs produktkatalog för 1974: