SHOT-Show 2012

Nu har Jim Chapman på American Airgun Hunter gjort ett inlägg på sin blogg om årets nyheter på SHOT-Show 2012. Länken till hans inlägg är följande: http://www.americanairgunhunter.com/2012SHOT_day_1.html

Först så ser vi en pistolversion av AirForce Talon, en amerikansk Verminator så att säga. Egentligen inget nytt utan en produkt ganska snarlik det övriga sortimentet. Tack vare att dessa vapen tillverkas i USA och ger hög effekt i kombination med acceptabel precision (LW-pipor) och förhållandevis lågt pris så säjer de ganska bra "over there". För den inhemska marknaden så var detta alltså en stor nyhet, om än i litet format.

Nästa intressanta nyhet är Evanix serie av elektriska snabbskjutare, både den mer konventionella Speed samt dess mindre syskon i bullpupkonfiguration. Dessa båda vapen har rönt stor uppmärksamhet i USA trots deras relativt simpla konstruktion, kopierad rakt av från Airsoftvapnen. Både intressant och förbluffande med tanke på dess begränsade praktiska användbarhet när man bara får ut 20-30-40 skott på en fyllning och dessutom använder 10-skottsmagasin. Detta borde ju lägga lite sordin på skjutglädjen men icke då, intresset är ändå stort på andra sidan Atlanten. Uppenbarligen så finns det många välbeställda där som är beredda att betala rätt mycket för ett nytt koncept oavsett om detta är genomarbetat eller inte.

Wolverine från Daystate är betydligt mer av en nykonstruktion och därtill en sådan i en ovanligt vacker förpackning, stöpt i den nu så populära organiska formgivningen som bland annat BSA har anammat. Notera den exceptionellt grova cylindern som utgör en intressant kompromiss mellan normala smaltuber och konventionella flasktuber. Kaliber 303 är också ett mycket intressant drag, dessvärre så kommer inte JSBs nya diaboler i den här kalibern att levereras förrens långt in på våren så först då får vi se i verkligheten hur en Wolverine presterar. Ännu har nämligen ingen kunnat provskjuta den men visst är det ändå ett intressant koncept? Gasåterledande magasinsrepetering är jag mera frågande inför, exakt på vilket sätt kan detta tänkas vara bättre än fjäder eller mekanisk indexering? Framtiden får utvisa.

Efter Daystate då kommer då turen till en annan stor innovatör inom vår hobby, inhemska och välkända FX Airguns AB. Nytt för mässan var FX V2 Xtreme som är en Verminator 2 med ett tillsatspaket för exportmarknaderna. I den välkända men helt omkonstruerade väskan så kunde man återfinna en lång rad udda prylar, inklusive pilar för jakt och fiske samt en komplett fiskerulle för harpunering. Ett komplett survivalkit för den excentriske amerikanske luftfantasten med andra ord. Visst var väskan och allt dess godis väldigt iögonfallande men det mest intressanta är faktiskt inte alla tillbehör utan den unika konstruktionen som tillåter vapnet att byta pipa helt utan verktyg och dessutom på ett totalt repeterbart sätt!

Ägaren av en Verminator 2 kan alltså antingen montera en lång pipa, för full effekt som Gladiatorn, med eller utan en extra löstagbar shroudtillsats alternativt använda en kort pipa och även den med eller utan shroudtillsats. Tala om flexibilitet. Kort pipa med shroudtillsatsen samt effektväljaren på låg nivå blir perfekt för precisionsplinking i källaren samtidigt som man på bara några sekunder kan byta till lång pipa och därefter snurra upp effektväljaren för att få effekt på minst 45 fpe! Redan utan shroudtillsatsen så är Verminator 2 ett mycket diskret vapen men om man ändå väljer att skruva på tillsatsen - ja, ni förstår säkert själva...

Näst i tur är Leapers som har finputsat sin befintliga lineup av kompakta kikarsikten ytterligare. Tyvärr så har inte Leapers imponerat på mig speciellt mycket under åren så vi får hoppas att man succesivt förbättrar såväl kvalité som finesser.

Slutligen så visar Jim upp ett par intressanta tillbehör, dels en adapter som omvandlar en vanlig dovetail (kilspår) till Picatinnyformat och dels en ny kraftfull ficklampa.

Sammanfattningsvis så känns det som att årets SHOT-Show var en smula tunn. Intressantast var nog trots allt Evanix nya elektriska modeller och det oväntat stora genomslag som dessa fick, sin konventionella konstruktion till trots. Det ska bli spännande att följa om detta intresset håller håller i sig eller om det dör tvärt av som förra året Rouge - om någon nu kommer ihåg den? För svenska vanliga entusiaster så blir nog den bestående nyheten FXs första presentation av Verminator 2, en modell som alltid har sålt bra (i synnerhet i England) och som säkerligen kommer att vara minst lika populär nu när man dessutom enkelt och repeterbart kan byta olika piplängder och även köpa den med nu trendiga kaliber 25 - ett perfekt val för skadedjursjakt.

Bättre finish

Nu har FX Airguns en mycket snyggare finish på detaljerna....

Igår så ramlade det ner ett nytt shroudrör och det som omedelbart slog mig när jag packade upp det var vilken skillnad det hade i finish jämfört med förra utgåvan, den som kom med som original till min Elite från maj-11. Nu har man lämnat den sprejsvartlackade looken och övergått till en sammetsliknande yta med diskret textur.

Det är lite svårt att göra skillnaden rättvisa på kvällen via ett fotografi men skillnaden är betydlig när man håller dem i handen sida vid sida. Här ger det nya röret ett helt annat intryck av kvalité jämfört med den enklare föregångaren. En ytterligare fördel är att den nya finishen ger en märkbart mindre risk för reflexer på grund av olika ljusförhållanden, kamerablixtar likväl som naturligt solljus under exempelvis en jakt.

Det är de små detaljerna som gör det sägs det och nu närmar sig FX Airguns mer och mer de övriga dyra premiumvapnen även när det gäller ytfinish.

Senaste kombinationen sida vid sida med original Royale 400.. 

Idag så har jag prövat ytterligare en kombination av shroudrör, shroudplacering och piplängd. Nu är det 600 pipa, 400 tub samt det långa shroudröret placerat så långt bak som möjligt. Resultatet blev mycket goda 91 dBa, att jämföra med 89 dBa som original och 94 dBa med det korta shroudröret - allt övrigt likvärdigt. Effekten är nu satt på originalnivå, alltså 50 fpe med Exterminator och ett par fpe lägre med King. Vid en eventuell snålställning, alltså 40 fpe med Kings, något högre med Exterminator.

Nu är totallängden 113 cm, jämfört med 120 cm original. En vinst på 7 cm till priset av 2 dBa lägre ljudnivå. Hamnar jag sedan vid 89 dBa igenom att gå ner till 40 fpe så hade detta varit mycket tillfredsställande. Nu är bössan i längsta laget men trots en skillnad på bara 7 cm så upplever man den den som betydligt smidigare, objektivt sett. Troligtvis så gör den "lilla" tuben på 400 cc en hel del för upplevelsen också.

I morgon så blir det dags för provskjutning...

Terry Doe rapporterar från FX Airguns

Terrys rapport från Fagerlid

Här kommer en kort film som har valsat runt på FB de senaste dagarna. Terry åkte till Sverige i höstas för att testa lite nyheter ur FXs breda sortiment och här kommer hans rapport över de olika vapnen som han fick bekanta sig med.

Kort om pipor

De senaste dagarna så har jag fått två intressanta frågor om vapenpipor vilket jag tänkte avhandla idag. Den första frågeställningen har valsat runt några år nu och den handlar om huruvida en lös luftvapenpipa är tillståndspliktig eller inte. Krävs det alltså licens för innhav av en lös luftvapenpipa? Följdfrågan är om samma sak även gäller en lös pipa till ett licensfritt vapen.

Vad som gäller om pipor kan man läsa hos §3f 1:Kap Vapenlag (1996:67) där det står följande:

 "Vad som sägs om skjutvapen gäller också....slutstycken, ljuddämpare, eldrör, pipor, stommar, lådor, trummor och mantlar till skjutvapen, eller armborststommar med avfyrningsanordningar.."

Notera alltså att det står "pipor", alltså specifikt odefinerade pipor - med andra ord alla (sorter, typer av) pipor. Min tolkning av ovanstående kan alltså inte bli annan än att alla pipor är omfattade av tillståndskrav. En lös pipa kräver alltså en separat vapenlicens. Jag har dessvärre inte hittat något lagrum, FAP eller prejuridikat som motsäger detta.

Den delikata följdfrågan är ju om detta även gäller pipor till licensfria vapen? Ja, enligt ovan säger jag där.

Då kan man naturligtvis invända att det hela är en smula bisarrt, om jag har ett licensfritt vapen så är alltså vapnet licensfritt men om jag tar loss pipan så kräver den sålunda en separat vapenlicens. Detta kan först verka minst sagt märkligt men detta är faktiskt inte så konstigt som man först kan tro om man betänker andra regler inom samma ämnesområde. De som äger ett Pre-92 vapen gör ju detta licensfritt, men exakt samma vapen blir licenspliktigt i det ögonblick som det överlåts till någon annan.

En tillståndsstatus är alltså inte definitiv utan i högsta grad beroende på en specifik omständighet.

I fallet med Pre-92 så är den avgörande omständigheten att den ursprunglige ägaren kan inneha vapnet med stöd i en gammal övergångsbestämmelse som dock inte innefattar någon annan. I fallet med pipan så är den avgörande omständigheten att pipan sitter ihop med ett vapen som i sitt ihopsatta skick är att hänföra som tillståndsfritt.

Pipan på plats så är vapnet alltså licensfritt, pipan demonterad så blir pipan plötsligt tillståndspliktig.

Principen är alltså densamma som med exempelvis en kraftfull slagfjäder; så länge som slagfjädern inte är monterad i vapnet så är den licensfri men när den däremot monteras in i vapnet så ändras vapnets licensstatus (precis som pipans licensstatus också ändras, fast då åt andra hållet). Ett annat exempel är en ljuddämpare som man får inneha i delar men så fort delarna monteras ihop till en fungerande enhet så blir dämparen licenspliktig.

Den andra piprelaterade frågan berör choke. Som de flesta vet så har många luftvapenpipor en chokning i mynningen, pipan är alltså succesivt avsmalnande för att klämma åt, strypa (eng. "choke"), mynningen. Tanken bakom detta är att säkerställa en perfekt passform mellan projektilens bakdel och pipans insida.

Om projektilen passar perfekt mot pipans insida så kommer projektilen med större sannolikhet att släppa helt uniformt (jämnt) runt pipans perferi (inre omkrets). Om projektilen släpper helt jämnt så minskar sannolikheten att projektilen lämnar mynningen vobblande på grund av ojämnt gas (luft) tryck mot drivspegeln (baksidan av projektilen). Detta betyder alltså en bättre praktisk precision downrange men det är inte dess enda goda egenskap. En annan fördel med "knipeffekten" hos mynningen är att pipan blir mer okänslig för olika sorters diaboler.

Den naturliga följdfrågan är då - varför saknar vissa pipor choke och borde de inte då skjuta sämre?

Normalt sett så saknar fjädervapen pipor med choke och anledningen till detta är lika enkel som logisk. Luftpulsen ifrån drivkällan i fjädervapen blåser ju upp kjolen på diabolen så att man får en riktigt ordentlig tätning även utan choke. Ett annat exempel på när pipor utan choke kan fungera helt utmärkt är om man använder diaboler som är perfekt avpassade till den aktuella pipan.

John Knibbs International

Den välkända brittiska handlaren John Knibbs International har nu fått ordning på sin webshop vilken har fått ett riktigt elegant och funktionellt utseende. Här finns det mesta man kan önska sig till främst brittiska luftvapen och JKI agerar även som officiell källa till BSAs reservdelar där de har ett fullständigt sortiment, troligtvis världens största.

Förutom en enorm mängd reservdelar så finns det även ett rejält sortiment begagnade luftgevär samt ett mindre sortiment med fabriksnya vapen, både krutvapen och luftvapen.

Kort sagt en leverantör vars sida är väl värd ett besök:

http://www.airgunspares.com/store/

Mera fart

Det blir en rak projektilbana med 70 joule...

Idag gjorde jag tvärtom mot gårdagen och skruvade upp Elite lite när jag ändå hade den långa 600-pipan på plats. Med lätta JSB King om 25.40 gn så blev genomsnittet 942 fps, alltså 287 mps och 50 fpe - 68 joule. 

Det var alltså med viss förväntan som jag laddade tungt med 30.90 gn Baracuda för att se hur kronografen skenade upp till ett genomsnitt av imponerande 889 fps! Med metriska mått så innebär detta 271 mps och 73.50 joule, med andra ord en mynningsenergi på 54 fpe.

Naturligtvis ökade ljudnivån betänkligt och troligtvis så får jag nog inte ut mer än 50 skott från 400 cc men effekten är ju inte att klaga på downrange. Vad sägs exempelvis om 53 joule kvar vid 50 meter? Vår maxgräns på tävlingarna om 45 joule passeras på 75 meters avstånd med 44.90 joule! Borta vid fulla 100 meter så återstår fortfarande 38 joule och 195 mps, värden som inte ens en den mest potenta fjäderbössa kan matcha direkt vid mynningen.

Kollar vi på grafen högst upp på dagens inlägg så kan man på axeln längst till höger se droppet i centimeter. Om vapnet är inskjutet på 50 meter så behöver man bara hålla över höjden av en vanlig måltavla (14x14 cm) för att träffa rakt på borta vid 80 meter.

Visst är dagens moderna PCP fantastiska skapelser? Här har vi prestanda som vi aldrig kunde drömma om på 80-talet när vi som ungdomar trixade med dåtidens fjäderbössor och betraktade 200 äkta mps med lätta diaboler i kaliber 22 som någon form av avlägsen drömgräns. Avstånden har sannerligen sjunkit i takt med att decennierna rullar undan..

XTX Air

En udda pryl minsann - en pipförlängare för de som har för korta pipor...

En av de mycket trevliga brittiska handlarna, XTX Air har fräschat upp sin hemsida och utrustat den med en ny webshop. Adressen till sidan är:  http://www.xtxair.co.uk/

Utveckling...

Darlings klassiska bok..

En gång i tiden så fanns det en entusiast i England vid namn John Darling som älskade att jaga med luftgevär. Han skrev en hel del artiklar om detta i tidningen Airgunner under hela 80/90-talet och även början av 00-talet innan han tragiskt nog drabbades av en hjärntumör och gick bort 2004. I början av sin karriär så sköt han HW35, vilken sedan ersattes av en Venombyggd HW80 innan han slutligen också gick över till PCP. Mest känd är han säkert för sin Rapid 7 som han hade ända tills de sista åren då han svårt märkt av sin sjukdom ersatte den med en Falcon.

Förutom artiklarna så är han kanske mest känd för sin bok Air Rifle Hunting som kom ut redan 1988 och som därmed är kraftfullt föråldrad idag men en rolig inblick i hobbyn för 20 år sedan. Efter succén med boken så började han även göra filmer om luftvapenjakt och innan mitten av 90-talet då Internet slog igenom så kunde man beställa dessa filmer på VHS-kassetter via de brittiska luftvapentidningarna, något som även undertecknad gjorde på sin tid.

Ett exempel på hur dessa filmer kunde vara upplagda kan vi se i nedanstående klipp:

Ja, jisses....ändå är detta från mitten av 90-talet...

Som sagt, mycket har hänt sedan Darlings glansdagar. Tvärtom vad man kanske kan tro så är inte kvalitén på filmen försämrad på grund av upptankningen till Youtube utan hans filmer var verkligen på heminspelad nivå med usel ljussättning, mängder av vindbrus på ljudupptagningen och ibland obefintlig klippning. Tekniken hade helt enkelt inte kommit längre på den tiden, åtminstonde inte om man hade utrustning som var ekonomiskt överkomlig för gemene man. John travade alltså ut på en äng och började prata, framför honom stod en annan kille med en videokamera av format som en mindre resväska på axeln och filmade direkt på en VHS. Kassetten kopierades sedan och kopierades igen osv...

Nu har några decennier passerat och tekniken, i synnerhet den digitala, har gått framåt med stormsteg.

Vrid upp högtalarna...

En av mina favoriter är HuntingFPS som har lagt ut en serie enkla men mycket välgjorda filmer baserade på modern teknik. Som man lätt kan se så är kvalitén och kompositionen av dessa ljusår ifrån Darlings primitiva alster. Här finns skärpa, vettig ljussättning, separat inspelat ljud och slowmotion med prydligt pålagda textremsor som förklarar vad tittaren ser. Dessutom så är filmskaparens intentioner helt andra än Darlings, dessa filmer är skapade för att underhålla och entusiasmera, inte informera eller uppmana.

HuntingFPS blandar humoristiska vinklingar ("kaninernas räddare") med diskbänksrealism (ibland blir det en skadeskjutning), något som den mer förmanande Darling med sin nästan lutheranska hållning aldrig skulle lägga ut. Darling presenterar luftvapenjakt såsom allvarlig viltvård i SJFs anda och att skadeskjutningar skulle förevigas ingick inte i konceptet. Hans jakt skulle vara politiskt korrekt och oantastligt etiskt försvarbar, därtill alltid perfekt lyckad på ett kliniskt torrt sätt. Även här så ser vi att utvecklingen har gått framåt...

I 2010-talets värld presenterar HuntingFPS luftvapenjakt som ren rekreation, the thrill of the kill och ser inget behov av att rättfärda sitt agerande. Hans jakt är inspirerad av varmintskyttarna från the great plains i USA och har faktiskt fler gemensamma nämnare med Wii-TV-spel än med att kånka runt slickstenar i skog och mark.

En bra utveckling och en önskad utveckling?

Jag vet faktiskt inte och jag lägger ingen värdering i respektive filmskapares produktion. Att se den gode Darling, som inte utan anledning blev tagen för uteliggare av polisen under en nattlig kaninjakt, stå lite fumlig och mässa vapnens ABC ur sitt toviga skägg iklädd en sliten jacka med DPM-camoflage på en vindpinad och vildvuxen äng är för mig ren nostalgi och väldigt mycket 80-tal. Det är charmigt och det ger lika starka återkopplingar till en svunnen tid som när Tom Trana körde rally i Värmland med en trimmad Volvo PV iförd pepitarutig bilhjälm av kork.

HuntingFPS är snarare dagens STCC-förare, en medieanpassad produkt av vår högteknologiska tid, här för att underhålla med rafflande spänning utan vidare eftertanke...