Förberedelser

  Första trasan visar vad det handlar om..

Som de flesta vet så samlas det en hel del skräp och smuts inuti pipor och den största samlingen av detta hittar man hos de fabriksnya vapnet. Det är en blandning av smuts från bearbetningsverktygen och den preservetive som tillverkaren begjuter pipans insida med för att den inte ska korrodera under transport och eventuell långtidslagring hos en importör eller återförsäljare.

Den här smutssamlingen ska alltså inte misstas för den naturliga inblyningen som sker i pipan under vanlig använding.

Främmande objekt, även på mikroskopisk nivå, utgör alltid en risk för möjligheten att få ut optimal praktisk precision ur sitt vapen och därför bör dessa avlägsnas så fort som möjligt efter köpet, helst innan vapnet har börjat användas.

  Sju draglappar räckte här, i turordning från vänster till höger..

Förfarandet är mycket enkelt, man använder linnelappar och en dragtråd av fiskelina. Använd en grov fiskelina, någonstans runt 0.6 och stick densamma igenom pipan, från mynningen mot laddläget. Väl genomdragen så slår man en ögla på linan, klipper av knutänden (den överflödiga trådstumpen efter att öglan är knuten), sedan sticker man in en lagom liten linnelapp i öglan så att den blir vikt i densamma. Därefter är det bara att dra, jämnt och mjukt. Se också till att linan dras rakt igenom pipan och inte filar över kanten på mynningens kröning.

När en lapp är genomdragen så fortsätter man med nästa osv tills den sista kommer ut ren, det brukar åtgå någonstans mellan 5-10 lappar på ett normalt vapen av vettig kvalité. Klipp bort öglorna efter en dragning hela tiden, då går det snabbare och lättare att föra in linan genom loppet till nästa dragning

Tips på vägen:

- Klipp inte till onödigt stora linnelappar, de får inte fastna inuti pipan

- Linnelapparna ska vara avlånga, så att de sitter säkert i öglan

- Dra åt varje knut ordentligt med exempelvis en liten tång, så att inte knuten släpper

- Gör nya öglor hela tiden, att försöka pressa en ögla igenom ex kaliber 177 är frustrerande

- Vira gärna dragdelen av linan runt ex en penna så får man mera kraft och skonar fingrarna

- Använd bara linne, inte exempelvis den tjockare och hårdare bomullen

Nu är det snart dags för en heldag på skjutbanan med en ny bössa och dessutom perfekt väder!

FX Airguns Bobcat & Tuning Pistong

  Färdig drop-in custom pistong för HW30S, notera glidpackningarna typ TX längst bak..

Idag så kommer rapport om att Hurricane får in Bobcat för omgående leverans om 7-10 dagar enligt bokad lista. Vidare så har jag hittat en komplett custompistong med glidpackningar från Target Tune. Egentligen så scannade jag av nätet efter godsaker till min nya HW35E då jag snubblade på den där men motsvarande pistong till HW80/HW35 finns ännu bara som prototyp och kommer inte att gå i produktion ännu på några veckor.

Jag hoppas att jag får skäl att återkomma med en rapport om denna i praktiken framöver.

Decennier kommer och decennier går...

  Året var 1952 och då lanserade Weihrauch sin legendariska HW35

Så, ett nytt gevär och denna gång en av de mest klassiska fjädergevär som överhuvudtaget går att införskaffa i fabriksnytt skick. Detta vapen började säljas för sextio år sedan (!) och tillverkas fortfarande med ytterst få förändringar. Det har blivit en pistongpackning av syntetmaterial istället för läder, avtryckarsystemet har fått en säkring, kilbasens bredd är lite mer standardiserad och rustad med ytterligare ett rekylspärrhål men i övrigt så handlar det mest om mindre kosmetiska förändringar.

Sex decennier alltså och modellen säljer fortfarande bra vilket är skälet till att den ännu existerar som nyvapen och dessutom i ett flertal olika utföranden. Otroligt egentligen!

Så, vad är det då som är så speciellt med den?

Tio år senare så fanns det ett flertal underversioner, liksom dagens HW35E  

Weihrauch HW35 var naturligtvis långt före sin tid, många av de egenskaper som skyttar värdesätter fanns på plats direkt vid lanseringen och modellen etablerade sig därför snabbt som ett normvapen, alltså den bössa som konkurrenterna direkt och indirekt mättes emot. En nytänkande konstruktion, en enrom slitstyrka, en fantastisk praktisk precision liksom vettigt pris för en hög kvalité och fin passning/finish säkrade succén. Dessutom - konkurrensen på den tiden var inte direkt besvärande, pröva en HW35 från säg 1956 mot vilket samtida brittiskt vapen som helst och alla och envar förstår snabbt att den här modellen rankades högt hos dåtidens fantaster.

Här är de punkter som satte HW35 i en särställning vid lanseringen och som än idag är noterbara:

Avtryckarsystemet

Rekord! Nuff said! Talar man fjädervapen ibland entusiaster världen runt så har alltid avtryckarsystemet Rekord konstaterats som marknadens ledande och detta då under snart sextio år! Bortsett ifrån rena matchvapen från 70/80-talet (typ FWB 300 etc) liksom möjligtvis CD från Air Arms så finns det inget avtryckarsystem som kommer ens i närheten av detta Weihrauchs verkliga triumfkort. Detta fantastiska enhetsavtryck finns hos alla möjliga HW, från lilla 30 upp till F/T versionerna av 97-serien. Tänk då på 50/60-talet och jämför mot exempelvis en Airsporter, man förstår lätt varför det fanns köpare som valde HW enkom för just Rekord.

Aktivt piplås

Idag med pålitliga CNC-maskiner, bättre material och välkalkylerade toleranser så är ett aktivt piplås sällan nödvändigt av praktiska skäl, såsom det var ända fram till 70-talet då många fjädervapen hade lätt glappande kullås mellan pipblock och cylinder. Ofta så spelade detta ingen större praktisk roll förr i tiden eftersom vapnen som regel sköts med öppna riktmedel, där båda riktmedlen sitter på samma enhet (ie pipan), men när man började använda kikarsikte och ställde högre krav på den praktiska precision så blev fördelen av aktiva piplås uppenbar. Igenom åren så är det många tillverkare som har använt piplås och ännu idag förekommer det på enstaka modeller. Nu är ett aktivt piplås långt ifrån en nödvändighet men det är defintivt ingen nackdel i precisionshänseende.

Liksom helt nya Walther LGV så har också HW35 aktivt piplås, här syns också den delade spännarmen.  

Delad spännarm

Ett fåtal pipspännarvapen har fortfarande en delad spännarm och HW35 har alltid haft den här lösningen. Fördelarna är uppenbara, ju mindre slits man har på undersidan av förstocken desto stabilare blir densamma och det är naturligtvis än viktigare då man använder ett mjukare trämaterial såsom valnöt. Ergonomiskt sett är det också mycket bekvämt att kunna hålla vapnet med sin vänstra hand på samma sätt som en vanlig studsare utan att behöva ta hänsyn till de obekväma kanterna hos spännarmens långa skåra på mer konventionella vapen.

Kvalité

Detta vapen skapade långt innan vi omgav oss med plastföremål och detta har aldrig förändrats. Modellen är byggd av stål och trä - inget annat. Detta är ett skjutvapen byggt av de material som skjutvapen har varit byggda av under hundratals år tillbaka. En djup blånering, en väldoftande stock av valnöt, allt är tungt och gediget. Den engelska termen "overbuilt" är inte alls opassande, detta gevär är verkligen byggt som en stridsvagn! Allt är tungt, tungt och gediget. Känslan av massa och metall är dominerande, allt känns rejält och solitt. Bakstycket är fräst ur ett enda stycke stål och fingängat till cylindern, pipblocket löper mellan käftarna precis som låskolvarna gör i dörren till ett kassaskåp. Mekaniken klickar och knäpper distinkt när en mekanisk rörelse utförs. Steel is real - detta är ett vapen som klarar flera generationers dagligt slitage utan att nötas märkbart.

En tidlös design..  

Valnötsstock

Det tar flera mansåldrar för ett valnötsträd att mogna så att det kan ge virke gott nog åt en vapenstock och igenom att ett luftgevär bär sin egen drivkälla så är oftast luftvapenstockar dessutom fysiskt sett större och kräver därför större ämnen. Dessa ämnen måste även vara av rätt kvalité för att klara den speciella dubbelverkande rekylen hos fjädervapen för att inte spricka, liksom de belastningar som tiotusentals anspänningar av mekanismen utgör. Allt detta i kombination med att luftvapen ofta är hårt prispressade gör att fjäderluftgevär med valnötsstockar är allt mer sällsynta. Det billigare och robustare bokvirket används oftare men den börjar nu allt mera ersättas av den ännu billigare och tåligare plasten. Weihrauch HW35 har dock i princip alltid funnits med en valnötsstock som tillval och inget annat vapen hos HW är mer förknippad med valnöt som just den här modellen. Lägg sedan till prydligt fabriksmonterade rembyglar, liksom vackra snövita effektskivor så får man ett otroligt vackert vapen rent estetiskt sett.

Riktmedel

Skapad i en tid då kikarsikte var ovanliga eller till och med okända för luftvapenbruk så var kvalitén och utformningen av de öppna riktmedlen mycket viktiga. Det ÄR svårt att skjuta bra med öppna riktmedel och i synnerhet så på lite längre avstånd. Ska man ändå göra det så krävs det att man använder så bra järnsikte som möjligt. Detta insåg tidigt Weihrauch och alla deras modeller har alltid utrustas med mycket bra öppna riktmedel, HW35 inget undantag. Här finns HWs standardriktmedel med vändbara skåror baktill och tunnelkornsikte framtill med utbytbara element, alla givetvis utformade i stål. Vill man skjuta med kikarsikte så var HW tidigt ute med en kilbas som utrustades med hål för bästa tänkbara fixering av kikarsiktets fäste. Detta system kopierades sedemera av Air Arms och tillhör än idag den bästa lösningen på marknaden.

En gång i tiden så såldes HW35 också på hög effekt..  

Effekten

En gång i tiden så byggdes HW35 för att vara kraftfull, jämfört med HW50 och HW55 så var 35 den stora dunderbössan i HWs tidiga sortiment. Ända fram till Feinwerkbau Sport kom 1973 så ansågs HW35 som en av de mest potenta fjädervapnen på marknaden. Med 750 fps i kaliber 177 och 650 fps hos kaliber 22 så var det inte många andra vapen som kunda matcha upp, möjligtvis undantaget BSF med sin modell 54. Idag så är effekten inte mycket att hurra över, ett vältunat exemplar med kaliber 22 KAN förvisso nå en liten bit över 12 fpe men ofta så förlorar man en hel del praktisk precision och dito skjutbarhet vid den typen av effektuttag. Den kortslagiga konstruktionen hos 35 innebär att modellen trivs bäst runt 9-10 fpe där den i gengäld skjuter oerhört mjukt och fint. I detta läge så kommer vikten på närmare 4 kg helt till sin rätt som rekyldämpare.

Även speciella US-versioner tillverkades..  

Prislappen

Trots att det handlar om ett mycket påkostat och välutrustat vapen så är priset högst rimligt, en HW35L kan idag köpas ifrån Tyskland för bara €299 under 3000 kr! I Sverige så handlar det om en tusenlapp upp mot populära HW50S och för dessa pengar så får man aktivt piplås, valnötsstock med rembyglar och effektskivor utan laseretsning, samt en betydligt mer solid konstruktion - egentligen så är det egendomligt att den inte säljer mera.

Gråimport eller inte?

  En skicklig handlare hittar på bra sätt att skapa mervärde för sina varor istället för att dumpa priser etc..

Idag så anlände mitt nya gevär! Med anledning av detta så kom jag att tänka på en diskussion i dagarna på Facebook om värdet av gråimporter, alltså privata eller organiserade importer av vapen vid sidan av den gängsle importören. Med andra ord, om jag hade köpt mitt gevär ifrån exempelvis Tyskland istället för hos Tobbe på Hurricane så hade jag tjänat en tusenlapp - så varför gjorde jag då inte det?

Gråimporter kan ingen handlare någonsin gardera sig emot utan på något sätt så måste man förhålla sig till fenomenet, vilket man kan göra på lite olika sätt. En del aktörer, exempelvis BSA och Fondprodukter, försöker aktivt spärra privatpersoner för att handla sina vapen hos utländska återförsäljare, man tillåter dem helt enkelt inte att sälja till köpare bosatt utomlands!

Tobbe har tillämpat en annan filosofi, han skapar istället ett mervärde som gör att man villigt betalar relativt stora pengar "extra" till hans verksamhet istället för att jaga lägsta tänkbara pris på internet. Ett bra exempel på detta kan ni se på bilden ovan - känner ni till någon annan handlare som dubbelboxar OCH dessutom sågar till två prima plywoodskivor för att försäkra sig om att vapnet kommer fram till mottagaren oskadd?

Den av er som, liksom jag, har tagit leverans av ett helt nytt påkostat vapen med en grav transportskada vet det sanna värdet av ett sådant mervärde. Det är inte kul att ha sett fram emot ett nytt vapen, i många fall väntat länge, bara för att ta emot exempelvis en bruten stock eller en kantstött mekanik. Förutom utebliven köparglädje så innebär det också täta kontakter med säljare, transportbolag och ibland även försäkringsbolag. Så lagom kul dessutom om dessa olika aktörer befinner sig utomlands och dessutom är måttligt intresserade av att hjälpa till...

Just alla dessa mervärden; sakkunnig rådgivning, ypperligt goodwillperspektiv på felköp, välvillig syn på reklamationer, exemplarisk förpackning och vapen faktiskt avsedda för svensk marknad på 10 och inte exempelvis 7.50 joule är alla småsaker som i alla fall i min syn på tillvaron lätt motiverar en viss merkostnad jämfört med ett snabbt klipp på kontinenten.

Vad tycker ni andra?

Vilken kaliber ska man välja?

På LuftvapenInfo så kom den klassiska frågeställningen upp här i dagarna och jag själv står ju också inför samma fundering enär jag också ska köpa en ny bössa. Dags att fundera lite högt runt detta är i bloggen då med andra ord, tänkte jag..

På forumet så fick nybörjaren i den aktuella tråden gott om råd, de flesta baserade på rena åsikter ifrån de andra deltagarna. De berättade helt enkelt vad de själv ansåg och vad de i bästa fall hade kommit fram till igenom egna erfarenheter. Den enda konkreta motiveringen jag kunde läsa var ett lite vagt resonemang om att man får en mer krökt projektilbana med de grövre kalibrarna men att dessa skjuter bättre på längre avstånd, outtalat varför.

Så, låt oss då reda lite i saken...

Till att börja med, att en projektilbana är krökt behöver inte innebära ett problem bara på grund av krökningen i sig självt, denna kan man enkelt kompensera mot, exempelvis igenom att "hålla över/under" med hjälp av till exempel Mildots eller igenom att man "klickar upp/ner" till rätt injustering på kikarsiktet. Det som utgör ett verkligt problem med en för låg utgångshastighet är inte projektilbanans utformning utan projektilens långa bantid. Det tar helt enkelt längre tid för en projektil att färdas en längre sträcka än en kortare dito.

Hur stor är då skillnaden?

Grovt räknat så brukar man säga att skillnaden hos 10 joule mellan kaliber 177 och 22 är ca 25%. Vänder man på resonemanget så är det alltså ungefär lika svårt att träffa på 40 meter med kaliber 22 som med 50 meter med kaliber 177. Räckvidden är alltså 25% kortare hos kaliber 22.

Så långt enligt vedertagna tumregler, nu dags att räkna:

En .177 JSBH 10.30 kräver 0.24 sekunder för att färdas 40 meter där en Jumbo Exact på 16.00 gör samma färd på 0.30 sekunder. Skillnaden är alltså 0.06 sekunder eller 12 meter vid en hastighet av 200 mps!

Då kaliber 177 har sitt optimala inskjutningsavstånd vid 27 meter, så håller man inom enkronan hela vägen mellan 6 till 30 meter. Man brukar därför säga att 30 meter är det normalt lämpligaste avståndet för denna kaliber med 10 joule. Duktiga skyttar kan sedan normalt sett kompensera upp till ytterligare 30% räckvidd, alltså totalt 40 meter. Skjuter man däremot bortom 40 meter med 10J/177 så märker man direkt att träffbilderna öppnar sig och spridningen tilltar.

Med kaliber 22 då?

Jo, då får vi räkna in 25% kortare räckvidd, alltså 22 meter som inskjutningsavstånd. Då håller man inom motsvarande enkrona på inom 5 till 25 meters avstånd. En duktig skytt kan även här öka räckvidden med runt 30% vilket då innebär 32 meter.

Vi kan alltså se att skillnaden bör vara 12 meter mätt i tid men den blir bara 8 meter beräknat mot projektilbanorna och detta beror på att den högre BC för den grövre kalibern börjar spela in. Till saken hör också att hastighet avtar med sträckan, vilket inte BC gör. Skjuter man alltså bara tillräckligt långt så kommer kaliber 22 teoretiskt sett, att träffa bättre än kaliber 177.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - inget är viktigare än bra BC!

En in och en ut...

Som många av er noterade (men inte jag själv) så tillåter inte Tradera att man saluför andra luftvapen än sådana som har kaliber 177. Vill man sälja andra luftvapen så får man använda andra sidor, exempelvis Blocket etc. Konsekvensen av detta var att min annons tog borts ifrån Tradera tidigt på morgonen. Inte mycket att säga om detta, man får följa de regler som gäller gäller, även om man i sak inte gillar regelverket.

Det hela föll dock bra ut, en spekulant såg annonsen och kontaktade mig vid sidan om Tradera, varpå jag fick ett bra bud som jag är nöjd med. Dessutom så slapp jag betala annonskostnaden hos Tradera då Tradera själva tog bort annonsen, mycket bra!

Nu kommer Trackern att gå vidare till en ny lycklig ägare och jag har fått möjligheten att finansiera ett nytt inköp.

End of the road..

Igår så satt jag i den ljumma kvällssolen på min balkong med Trackern i knät och filosoferade lite. Jag funderade runt varför man inte tillverkar den här typen av vapen längre, vapen med djup blånering, utan plast, med en underbar finish (o passning) samt en fantastisk valnötsstock?

Tänk alltså att förvärva ett vapnen med dessa features och som samtidigt dessutom träffade där man siktade med en bättre praktisk precision än vad som var legio för sisådär 30 år sedan.

Som projektets utrsprungliga tanke var så kan man säkert få en Tracker dithän också men till vilket jobb och till vilken kostnad? Det hela började kännas lite som 1022-träsket där man plöjer ner flera gånger ett vapens faktiska bruksvärde i en bössa som ändå, trots alla nedlagda timmar, ändå bara blir...halvdant...

Nä, där tog energin slut..

Istället så har Trackern nu hamnat på Tradera för att se hur dyr en Tracker egentligen kan bli. Efter en kort scan på Blocket så verkar de flesta begära mellan 3000-4500 kr för sina exemplar, vilka faktiskt inte direkt verkar bättre än min bössa, snarare tvärtom. Jag lade därför ett utgångsbud på 2000 kr och kryddade med en "Köp Nu!" för hisnande 5000 kr. Let the game begin!

Lång auktionstid, naturligtvis, men resultatet har inte låtit vänta på sig - redan tre budgivare varav två som har börjat kriga om den. En jeppe mailade "vid sidan om" och budade 3000 kr "vid en snabb affär" men jag tänker följa Traderas regler och dessutom ha lite is i magen. Så, vad tror ni - kommer jag att få mer eller mindre än tre loppor för den pjäsen?

Det är ju trots allt snart fullmåne.....hehe...

Vad ska jag göra nu då?

Jo, pengarna som Trackerförsäljningen genererar ska naturligtvis återinvesteras i ännu en fjädersmälla. Liksom med Trackern så kommer det att bli valnöt & premium men denna gång en riktigt precisionsbössa med ett arv som förpliktar. En gång i tiden hyllades modellen som "världens bästa luftgevär" och även om moderna konkurrenter om den titeln har tillkommit (senast nya Walther LGV) så tror jag att jag denna gång kommer att bli mer än nöjd med mitt nya köp. Väntetiden till leveransen har redan börjat...

Kikarsikten...

Clearridge Ultra RM - mest sikte för pengarna, någonsin?

Då o då hör folk av sig till mig och frågar om jag kan rekommendera ett kikarsikte. Helst ett stort och rejält sikte med alla tänkbara finess och optisk kanonprestanda för kanske i bästa fall 2000 kr. Tyvärr så är den bistra sanningen den att det finns inga billiga och bra kikarsikten, bara dyra och bra. I bästa fall så kan man dock hitta prisvärda sikten som har acceptabel prestanda. Idag så ska vi titta på de tre olika kikarsikten som jag själv använder och som lägligt nog finns i tre distinkt olika prisklasser. Det gemensamma för dessa tre sikten är att jag har ägt dem i åratal och detta av några mycket enkla anledningar - jag trivs med dem, de passar mitt skytte och de är otroligt prisvärda, inom respektive budgetram, i relation till vad man får för pengarna.

1000-1500 kr

Mitt sikte när det var nytt, då på CZ200T

 Detta är växelpengar i fråga om bra optik. Kraven måste alltså ställas i proportion till detta. Mitt val här är ett Tasco 2.5-10/42 Ao som sitter på min BSA Ultra. Mitt första sikte av den är modellen köpte jag redan 2003 till min då helt nya .22 FX Airguns Cutlas och jag skiftade därefter över det till min dåvarande .177 Air Arms TX200 Mk III där den satt under ytterligare några år. Slutligen så blev det sålt runt 07/08 för att finansiera ett Leupold. Jag gillade dock modellen skarpt så när jag 2010 behövde ett sikte till min CZ200T så köpte jag ett likadant och det har jag hållit hårt i sedan dess. Det första siktet köpte jag ifrån England med £89 på prislappen och 7 år senare så fick jag betala £99 "on sale" när modellen utgick ifrån handlarens sortiment. Efter en kort sväng på CZ200T så skiftade jag över det till min 2006 Ultra och där har det suttit ett par år nu, helt perfekt.

Idag är siktet naturligtvis svårt att hitta och de sista åren innan det försvann från marknaden så såldes det under Hawkes varumärke men dessa hade jag undvikt eftersom många rapporter talar om betydligt lägre optisk kvalité på detta jämfört med Tascos originalvariant. Otroligt mycket kikarsikte för pengarna och välutrustat med fin MilDot, BDC turrets och riktigt fin finish. En värdig arvtagare till legendariska japantillverkade Tasco 2-7/32 från tidigt 90-tal.

2000-2500 kr

Ett klipp för blott $254 när det begav sig..

I mellanprisklassen så importerade en god vän ett Clearridge RM 3-9/32 från USA till den facila summan av $254. Med lite moms och div avgifter så hamnade slutsumman strax över 2000 kr. Full av entusiasm så berättade han om strålande optik och ett mycket bra köp. Lätt luttrad så fick jag något senare möjlighet att bekanta mig med siktet ifråga och höll då bokstavligt talat på att sätta mig på rumpan av pur förvåning - detta VAR verkligen ett kanonsikte! Snabbt så scannade jag av främst US-forum om siktet och en samstämmig kör av duktiga entusiaster lovprisade modellen. Jag var precis på G att beställa ett eget ex då min vän erbjöd sig att byta bort sitt sikte mot en mer högförstorande enhet som jag hade i min ägo. Sagt och gjort - siktet bytte ägare. Ifrån USA så talar många om att RM-serien från Clearridge är jämförbart med självaste Leupold EFR och även om jag själv inte håller med om den slutsatsen så har jag inga problem att förstå den. RM är ett riktigt vasst sikte och skillnaden mellan detta och EFR är faktiskt betydligt större på prislappen än i ren prestanda. Sett till kronor och ören så är detta det absolut mest prisvärda kikarsikte som jag någonsin har ägt. I min ägo sedan våren 2010.

5-6000 kr

  Leupold EFR - i en klass för sig själv

Nu börjar vi närma oss elitserien när det gäller normala kikarsikten för luftvapen. Här har jag haft förmånen att äga många riktigt fina sikten mellan åren, från premium Bushnell till exotiska supersikten som den mäktiga Light Stream. Min favorit är dock och har alltid varit EFR-serien från amerikanska Leupold. Min första EFR var den gamla och sedan länge utgångna VX-I som jag köpte runt 02/03 någongång. Jag importerade två exemplar och sålde det ena för 2000 kr varpå mitt eget ex då kom att kosta en tusenlapp eftersom jag gav 1500 kr/st för dem i USA. Detta sikte ägde jag i många, många år tills jag runt 09 (tror jag) sålde det eftersom jag hade köpt den nyare motsvarigheten VX-II. Det nya siktet hade en vän i Stockholm tagit med sig ifrån en affärsresa i USA och jag fick köpa det för 3500 kr varför det inte fanns något skäl att tveka. Mitt gamla kvarvarande VX-I sålde jag för 2000 kr, dubbelt upp för vad jag gav ca 7 år tidigare och än idag så tvekar jag inte på att jag 4 år senare fortfarande skulle få 3500 kr för det om det gick ut till salu, kanske till och med något mera, eftersom ett nytt dito ryker på från 4800 kr på svensk mark och då dessa sikten sällan cirkulerar begagnade. Som ni ser så är dyra (not. äkta) Leupold kanske kostbara att köpa in men i långa loppet så kan man inte äga billigare kikarsikten.

Tittar man sedan runt på våra olika communitys runt om i hela världen så hyllas EFR-serien unisont. Mängder av namnkunniga fantaster som John Ulrich, Harry Fuller, DaveG och Jim Chapman mfl. Anledningen är enkel, kan man leva med priset och den måttliga förstoringen så finns det inget annat sikte i detta format som kommer i närheten prestandamässigt sätt. Optiskt sett är siktet naturligtvis kanon men Leupold erbjuder så mycket mer, inte minst i fråga om passning, finish och rent mekanisk känsla. Detta ÄR helt enkelt top-of-the line och ännu så har jag inte hittat något sikte under 10K som kan förmå mig att byta bort det, inte ens den annars så magnifika Light Stream.