Examination!

Den fjärde februari så är det då dags för oss i Fuxerna SG att examineras till Skyttekortet inför den kommande säsongen. Hoppas att ni andra klubbar antingen redan är färdiga (som Onsala) eller står redo i startgroparna. Det kommer säkert att bli en spännande säsong 2014.

Väl mött allesammans!

Äntligen en dag på banan!

   Den numera röda Challengern..

Idag så kom jag äntligen över till banan efter ett par månaders frånvaro och dagen till ära så rastade jag Challengern i sin numera röda skepnad. Tillsammans med "Blomman" (Anders Blomén), som sköt med sin 10J 177 MPR från Air Arms, så roade vi oss med lite precisionsplinking och improviserat tavelskytte på 20-40 meter. Då vädret var med oss så blev det ett par trevliga timmar ute på Fuxerna.

Lite oförväntat så fick vi också besök av en dödsföraktande ekorre som rusade runt på 50-metersvallen, det finns ju mindre riskabla platser att kuta omkring på än skottvallen på en skjutbana...

FXs FT-Royale med piprail och den portade pipvikten..  

Vidare så har jag beställt en lång piprail från Hurricane då det verkar som att dessa äntligen förefaller ha börjat säljas som lösa reservdelar. Jag passade även på att beställa den portade pipvikten som hör till railen när den sitter monterad på FT-vapnen. Tyvärr så dröjer leveransen på ett par veckor eftersom FX flyttar i dagarna men, den som väntar på något gott..

Det ska bli spännande..

Från Hurricane:

Posten har drabbats av en brand hos sin IT-leverantör, vilket kommer att skapa leveransförseningar. Vi vet i dagsläget inte hur länge dessa problem kommer att pågå, men Posten gör allt för att avhjälpa problemet. Vi har nedan bifogat informationen vi har erhållit från Posten.

På grund av incidenten med branden hos vår IT-leverantör kommer vi ha förseningar för Varubrev, Postförskott och Rek. Felet och leverantör är samma som ställt till det för SL, SJ och Systembolaget. Vi kan i nuläget ta emot våra kunders inlämningar men vi kan inte hantera försändelserna i vår produktion då filerna inte går att läsa in. Det är högsta prio på att lösa problemet både hos vår IT-leverantör och på Posten.

Postens hemsida ligger fortfarande nere.

Diaboler

De kommer i många olika sorters förpackningar...  

Bortsett ifrån en sten till slangbågen så är troligtvis diabolokulan till luftgeväret den första projektil som vi vapenintresserade har kommit i kontakt med, inte sällan redan som små. Dessa små anspråkslösa blyprojektiler har format generationer av såväl jägare som tävlingsskyttar under decennierna.

De allra flesta diaboler som förekommer på marknaden är i kaliber 4.50 mm. Detta är den absolut vanligaste kalibern till luftgevär och den används i alla möjliga sammanhang. Internationellt sett så är den även känd under sin brittiska beteckning .177. Här finns det största utbudet av fabrikat och modeller liksom det lägsta priset, detta eftersom de framställs i stora volymer och kräver sparsamt med råvaror för att kunna tillverkas. Ingen annan form av fabrikstillverkad vapenammunition torde vara mera förekommande i vårt land än luftgevärsdiabolen med kaliber 4.50 mm.

För jakt och skytt över längre avstånd och i synnerhet utomhus, så är den grövre kaliber 22 mycket populär. Denna kaliber håller 5.50/5.60 mm i metriska mått och är idag helt dominerande för de moderna tryckluftsgevären, så kallade PCP.  Utbudet av fabrikat och sorter är förvisso mindre än för kaliber 177 men trots allt relativt stort. Priserna något högre, men fortfarande klart billigare än den minst konstsamma krutvapenammunitionen, kaliber 22 LR. Tidigare så höll kaliber 22 en dimension på närmare 5.60 mm men idag så är den standardiserad till 5.50 mm. Man kan alltså hitta diaboler med kaliber 22 som håller lite olika mått men numera så är det endast främst brittiska samlarvapen som använder den grövre versionen.

Den minst vanligt förekommande kalibern för diaboler är 5.05 mm, även känd som kaliber .20. Ursprungligen framtagen för de amerikanska Sheridangevären så fick den här kalibern en rennäsans under sent 1980-tal då den ledande amerikanska luftvapenleverantören Beeman försökte popularisera den till dåtidens kraftfullare fjädervapen. Kalibern marknadsfördes då som en ypperlig kompromiss mellan de goda egenskaperna hos kaliber 177 och 22. Med facit i hand så blev kaliber 20 ingen större succé och för idag en närmast tynande tillvaro på marknaden. Till skillnad från de vanligare kaliber 177 och 22 så kan man knappast hitta en enda sorts ask med kaliber 20 hos den lokale jakthandlaren. Ska man köpa kaliber 20 i Sverige så måste man söka hos dedikerade luftvapenhandlare och dessutom vara beredd på ett märkbart högre prisläge än för 177/22.

Slutligen så har vi den duktigt grova kaliber 25 som håller 6.35 mm i diameter. På grund av att PCP har blivit allt mer populära hos entusiasterna och det faktum att kaliber 25 fungerar tekniskt sett optimalt till den vapentypen så har kaliber 25 idag blivit större än någonsin med allt fler sorter som lanseras för varje år. Diabolerna i den här kalibern har bara ett något högre pris än för kaliber 22 men är fortfarande mycket svår att hitta i vanliga vapenaffärer. Kalibern används uteslutande till målskytte på mycket långa avstånd och främst skyddsjakt.

Tillsammans så formar dessa fyra kalibrar det som brukar kallas small bore air rifle calibres. Förutom dessa så förekommer det även rundkulor i klenare kalibrar än 177 liksom rejält grova kalibrar för reguljär jakt men dessa ytterligheter har inte den traditionella diabolformen.

   Olika diaboler för olika syften...

Bortser man sedan ifrån diabolernas dimensioner, kalibrarna, så har diabolerna även lite olika formgivning beroende på tänkt användningsändamål. Den absolut vanligaste formen är rundnosdiabolen, som i allt väsentligt förkroppsligar den klassiska diabolen. Näst vanligast är flatnosdiabolen som dominerar målskyttetävlingarna mot pappskivor. Lite mer udda är renodlade jaktdiaboler, spetsnosdiaboler och diaboler med väldigt individuell formgivning.

Gemensamt för dem alla är att de har ett huvud, med lite olika utseende, samt en kjol, vilken förbinds av en smal midja. På grund av detta så får diabolen sitt karaktäristiska timglasformade getingutseende. Den här formgivningen är självfallet ingen slump utan ett resultat av hur luftgevär fungerar. Då hastigheten hos luftvapen är mycket låg, relativt krutvapen, så stabiliserar diabolen primärt med hjälp av kontrollerad motvind, på engelska benämnt drag. Principen är densamma som hos en badmintonboll, en viss nivå av luftmotstånd ger både diabolen och badminonbollen en stabil, men relativt sett långsam, flykt igenom lufthavet på sin väg till målet. Denna metod för att ge en stabil projektilbana har både för- och nackdelar. Till de senare hör att luftvapen blir väldigt känsliga för vind, både yttre vindförhållande och ett tilltagande luftmotstånd skapat av en alltför hög utgångshastighet. Diaboler tycker helt enkelt inte om höga farter och redan runt 300 m/s, vilket är ordentligt under ljudvallen, så börjar de flesta diaboler förlora praktisk precision.

Fördelarna är emellertid betydligt fler; luftvapen erhåller under vindstilla förhållanden en otroligt bra teknisk egenprecision och eftersom de färdas långt under ljudvallen så finns det heller ingen ljudbang, karaktäristisk för  krutvapenammunition. Det höga och kontrollerade luftmotståndet kan även utnyttjas av skytten för att ta skottvinklar som med alla former av andra kulvapen är totalt oacceptabla – luftvapendiaboler, även de kraftfullaste, tappar nämligen både fart och anslagsenergi mycket fort. Säkerhetsavstånd och liknande blir alltså relativt sett mycket korta, något som är en stor fördel exempelvis vid skyddsjakt i tätbebyggda områden. Räknar man med 21-23 graders vinkel mot horisonten så går en 22 diabol på full hastighet (ca 300 m/s) ungefär 500 meter där ett licensfritt luftgevär med kaliber 177 skjuter sin diabol rätt så exakt halva sträckan. En kula ifrån en 22 LR med 380 m/s går emellertid lätt 1500 meter!

Nu är det inte bara räckvidden som skiljer utan även anslagsenergin bibehålls betydligt bättre hos en kula än hos en diabol, en kula från 22 LR kommer utan vidare att passera rakt igenom en människa efter en kilometers färd och då naturligtvis med risk för ett fatalt slutresultat. Sammanfattningsvis så kan man beskriva det som att luftgevär är ytterst potenta på kort avstånd, där de också uppvisar en slående precision, samtidigt som de är relativt ofarliga på lite längre avstånd.  En av de främsta nackdelarna med diabolernas låga ballistiska koefficient är emellertid också att de blir oerhört vindkänsliga. Redan en 22 LR uppfattas av de flesta skyttar som väldigt vindkänslig och rent vinglig att skjuta under blåsiga förhållanden men då har dessa kulor ändå mellan tre till tio gånger bättre ballistisk koefficient än luftvapendiaboler.

Med anledning av detta så ankommer det alltid skytten att lära sig läsa vinden och respektera de yttre vindförhållanden som råder vid skyttet. Detta är naturligtvis speciellt viktigt vid skyddsjakt med luftvapen då ingen vill riskera att skadeskjuta sitt villebråd. Av denna anledning så brukar erfarna och skickliga luftvapenjägare begränsa sitt skottavstånd till förvånansvärt korta distanser, inte sällan till sträckor jämförbara med hagelvapen. Detta trots att dagens moderna luftgevär har prestanda nog att under vindstilla förhållanden placera fem skott i följd under ytan av en enkrona även på avstånd långt bortom 50 meter. Vinden är alltid opåliglig och minsta lilla vindpust ger enorma avvikelser för en luftvapendiabol på lite längre avstånd.

   Alla luftvapenprojektiler är inte diaboler..

Dagens diaboler har rent tekniskt en mycket hög tillverkningsteknisk precision. Överlag så har medvetandet om diaboler och dess väsentlighet för lyckat luftvapenskytte blivit enormt mycket högre sedan mitten av 1990-talet då Internet slog igenom. Under de föregående decennierna så brukade luftvapenskyttar i allmänhet använda de diaboler som var lättast att införskaffa och sedan acceptera den oftast mediokra precision som dessa levererade. I en kedja av tunga avtryckarsystem, öppna riktmedel och rå mekanik så innebar primitiva diaboler inget större problem för 60/70-talets fjäderluftgevär. Först när tävlingsformen Field Target lanserades 1981 i England så började tävlingskonkurransen sätta press på tillverkarna att utvecka diabolen som produkt fram till dagens högpresterande precisionsprojektil. Den första riktiga superdiabolen som slog igenom på tävlingsbanorna och vann bred acceptans hos de rekreativa skyttarna var RWS numera klassiska Superdome. Tillsammans med Haendler & Natermanns tungviktare Baracuda så blev Superdome den riktigt heta diabolen som alla toppskyttar inom Field Target ville använda på 80-talet. RWS sålde bra och Haendler & Natermann insåg att Baracudan var lite för tung till många av den tidens måttligt effektstarka fjädervapen varpå man specialdesignade en lättare diabol skapad direkt från ritbordet till tävlingsbanorna. Detta blev HN Field Target & Trophy – en annan klassisk diabol som också är med oss ännu. Båda dessa ess fick dock snabbt en mycket tuff utmanare ifrån ett helt oväntat håll, nämligen USA. På den amerikanska marknaden så hade Field Target också börjat bli populärt och framsynta entusiaster hos anrika Crosman Corporation vädrade morgonluft. De gjorde sin hemläxa ordentligt och formade ännu en legendarisk diabol, kanske just den diabol som allra mest förknippades med Field Target, nämligen Crosman Premiers, mera kända som just Prems eller Premiers. Till skillnad ifrån de traditionella plåtaskarna så levererades Premiers i en pappask med dubbla skivor av skumgummi och dessutom märkes kartongen i botten med vilken ”Die”, alltså vilken batch/pressform som den aktuella askens innehåll härrörde ifrån. Detta andades seriositet. Något som var mindre kul var den enorma mängd olja och smuts som diabolerna bar med sig. Många är de skyttar som ännu idag kommer ihåg sina korpsvarta fingrar efter sessionerna med Premiers till luftgeväret. Anledningen till detta var att Premiers inte stansades ifrån blytråd som vanliga diaboler utan pressades till sin diabolform ifrån rena rundkulor. Detta gav Premiers en karaktäristisk halvsfärisk form på huvudet, en något hårdare sammansättning och en relativt kort totallängd. En nackdel med den här tillverkningstekniken var att diabolen blev väldigt polariserad, antingen så gick de bra, inte sällan gudomligt bra, eller så gick de fullständigt uselt i det aktuella vapnet.

Under hela 90-talet så var Premiers diabolen som gällde och den salufördes även under varumärket Accupell, främst då på marknaden här i Europa. När sedan PCP slog igenom på bred front vid milleniumskiftet så blev naturligtvis Accupell eller Premiers det naturliga diabolvalet. De kraftfullare PCP gevären uppskattar lite grövre och tyngre diaboler så de allra flesta köpare valde därför kaliber 22 på sina gevär varvid de relativt sett normaltunga Premiers med 14.30 grains blev lite i det lättaste laget. De var ju i grunden konstruerade för fjäderluftvapnen som dominerade marknaden ett decennium tidigare. För tävlingsbruk med effektbegränsade vapen så fungerade dock Premiers med kaliber 177 helt utmärkt och gör så än idag.

   Många luftvapenprojektiler är tillverkade av flera material...

Bara något år in på det nya årtusendet så kom dock ett tydligt generationsskifte. Den brittiska luftvapentillverkaren Air Arms hade hittat en relativt liten och obskyr diaboltillverkare i Tjeckien som förstod PCP och insåg  vikten av att specialtillverka en diabol för just PCP och i synnerhet de vapen som använde matchpipor från piptillverkaren Lothar-Walther. Med en genomtänkt konstruktion, råvaror av ypperlig kvalité och stort knowhow runt luftvapenammunition så skapade Josef Schultz från Bohumin i de östra delarna av Tjeckien en riktig superdiabol som i princip över en natt förändrade marknaden totalt. I början såld under handelsnamnet Air Arms Field så blev denna diabol därefter känd över hela världen under sitt originalnamn JSB Jumbo Exact. 

JSB Jumbo Exact blev en vattendelare i historien, den var så totalt överlägsen allt annat som marknaden erbjöd att mängder av importörer, grossister och även rena vapentillverkare direkt såg till att sätta sitt eget varumärke på samma diabol och gör så än idag. Den var något tyngre än konkurrenterna med fulla 16.00 grains, vilket visade sig en helt perfekt vikt för dåtidens PCP. Den var därtill otroligt välgjord, kemiskt ren från olja och blydamm, enormt homogen samt dessutom en av de billigaste premiumdiabolerna på marknaden. Till råga på allt så sköt den riktigt bra eller otroligt bra hos i princip alla luftvapen på marknaden. Än idag så är JSB Jumbo Exact för kaliber 22 en av världens absolut bästa diaboler och har dessutom ynglat av sig till en hel familj diaboler i samtliga kalibrar.

I samband med JSBs segertåg över världen så trodde många entusiaster att den perfekta luftvapenprojektilen nu var skapad men teamet bakom varumärket Defiant Pellets var av en annan åsikt. De skapade en miniéliknande projektil som inte liknade konventionella diaboler eftersom de saknar den traditionella midjan som är synonym med de vanliga diabolerna. Trots ett ganska högt pris så har denna påkostade och udda projektil blivit mer och mer populär så även här har en hel del handlare valt att ettikettera dem med sina egna varumärke. I Sverige så saluförs de exempelvis som Hurricane Exterminators. Vad detta tydligt visar är att utvecklingen ständigt går framåt och att det alltid finns detaljer att finslipa och utveckla även i framtiden.

JSB tillverkar diaboler i samtliga kalibrar..  

Hur ska man då veta vilken diabol som kommer att prestera bäst i det enskilda vapnet? Där finns tyvärr ingen enkel genväg. Liksom övriga finkalibriga vapen (ex 22 LR) så måste man pröva sig fram rent praktiskt. Ett gott råd är att gå systematiskt tillväga och att börja sitt sökande med ett urval av de mest populära och för andra skyttar med snarlika vapen mest välfungerande sorterna. Tänkvärt är också att en diabol som fungerar bra i en hastighet kan fungera uselt i en annan, högre eller lägre. Likaså kan en diabol fungera bra på ett givet avstånd men mindre bra på ett annat. Det gäller alltså att vara metodisk när man försöker leta fram rätt typ av diabol till sitt luftgevär.

Vad gäller diabolernas olika vikter så tenderar fjädervapen att fungera bäst med lite lättare diaboler såvida inte vapnet är väldigt kraftfullt då något tyngre diaboler hjälper till att lugna ner vapnet och skapa en bättre praktisk precision igenom en lugnare avfyrningscykel. När det gäller PCP så är nästan alltid tyngre diaboler att föredra, extremt tunga diaboler är dock även här reserverade för de absolut mest potenta långhållskanonerna. Det är alltid en god idé att börja med traditionella diaboler med runt huvud eftersom dessa på avstånd bortom 10-15 meter som regel alltid levererar bäst precision. På väldigt korta avstånd så kan emellertid flatnosdiaboler erbjuda ypperlig precision, precis som för tävlingsgevär.

Billig, tillgänglig, miljövänlig och användarvänlig, detta igenom sin möjlighet att användas på ett begränsat ytrymme så är utan tvivel den klassiska diabolen en projektil för framtiden, då dessutom skjuten ifrån den vapentyp som använder det allra renaste framdrivningsmedium som existerar – luften som vi andas. Utan tvekan så kommer diabolen i en och annan form säkerligen att finnas med oss ytterligare ett sekel in i framtiden och troligtvis vinna allt fler entusiastiska användare i en tid då användandet av krutdrivna vapen blir allt dyrare och svårare att tillgå.

Diabolen representerar helt enkelt skytte och skjutglädje när den är som allra bäst, säkert, störningsfritt för omgivningen, anspråklöst i kostnad och med god tillgång överallt. Luftskytte är en tillgång för alla, helt oberoende av ålder, kön och fysisk kondition. Så har ni inte laddat en bössa med diaboler sedan barndomen, ta då tillfället i akt och återta beredskapen med detta tidlösa rekreaktiva skytte. Det är livskvalité i dess renaste form.

En fråga ifrån läsekretsen...

Hej !

Du gillar kaliber 25 så vad är dina tankar om kaliber 30?

Det är ganska ont om ammunition och det går åt mycket luft men kulbanan osv?

Kaliber 30 är den senaste kalibern som har slagit igenom och populariserats av främst Daystate och FX Airguns igenom tillgången av nya diabolformade projektiler ifrån exempelvis JSB. Noterbart är dock att kaliber 30 även salufördes redan i början av 1990-talet till gevär som Sharp, Sportsmatch mfl. På den tiden så handlade det emellertid om ”omsizade” diaboler ifrån kaliber 25.

Tekniskt sett så är kaliber 30 ballistiskt sett överlägsen jämfört med de klenare kalibrarna. Detta innebär att om utgångshastigheten är lika så kommer kaliber 30 att skjuta flackare än de övriga mindre kalibrarna. Detta är självfallet en tillgång främst på långa och/eller okända avstånd. Likaså är den större tvärsnittsytan av den grövre kalibern en stor tillgång vid jakt. Ju större hål en projektil förmår att perforera ett levade mål med, desto bättre. Man kan alltså sammanfattningsvis säga att för långhållsskytte och för jakt så är kaliber 30 det främsta valet, över kaliber 25 och 22.

Nackdelarna då?

Jo, ammunitionen är dyrare, det finns färre sorter att välja mellan och det är framförallt svårare att hitta handlare som saluför diaboler till kaliber 30. En annan nackdel är att grövre kalibrar slukar mera luft även om luften möter ett mindre motstånd i själva pipan, det är fortfarande en tyngre massa som drivkällan ska kunna accelerera upp i önskad hastighet. För att kunna ha ett vettigt antal skott på fyllningen så har exempelvis FX Airguns valt att utrusta sina vapen i den här kalibern med regulator. Problemet med regulatorn är att den främst kommer till sin rätt vid ett högre systemtryck och det kräver i sin tur tryckkärl som är godkända för de tryckintervall som regulatorn förmår att hantera, i detta fall upp till 250 Bar. Det är först vid detta höga tryck som man drar ut optimal nytta av regulatorn för flesta möjliga antal skott. I nuläget så är det dock bara 500cc tubflaskan från Luxfer som klarar detta. Mindre tuber är godkända för lägre tryck och då tappar man ofelbart antal skott. I fråga om Daystate så har man skippat regulatorn och resultatet av detta är att dess Wolverine bara skjuter 10-15 skott på en fyllning, blott en fjärdedel av vad FX Boss levererar.

Hur ska man då sammanfatta saken?

Kaliber 30 är ett optimalt val för jakt och ju större mål, desto större relativ nytta. Skjuter man sedan på väldigt dryga avstånd, bortom 60-80 meter så blir kaliber 30 klockren. Frågan är dock hur ofta som man i praktiken skjuter på just detta sätt? Om man däremot bara skjuter på exempelvis papptavlor så spelar kaliberns dödande effekt ingen som helst roll. Den som dessutom sällan eller aldrig skjuter på avstånd bortom 50 meter klarar sig sannolikt lika bra med kaliber 25 eller till och med 22 varvid man kan åtnjuta de mindre kalibrarnas övriga fördelar om billigare ammunition, mindre luftåtgång etc. Det är alltså den enskilde entusiastens individuella användningsområde som avgör hur bra kaliber 30 kommer att fungera för just den typ av skytte som denne kommer att bedriva.

Forum på Facebook?

Huvudsidan  

Nä, kanske inte riktigt men jag vill ändå flagga för den intressantaste svenska gruppen på Facebook. Ni hittar den under namnet "PCP Guns" och den omfattar, som namnet antyder, för närvarande bara PCP. Hyfsad trafik och en hel del intressanta ämnen med tanke på att den inte har legat online så länge.

Värd för gruppen är Görgen Ahlm som många av er säkert känner igen från LuftvapenInfo. Gruppen är sluten så innehållet kan bara beskådas av andra medlemmar och alla är välkomna att ta del bara igenom att ansöka till gruppen på sedvanligt sätt. Här finns en fin möjlighet att umgås "off season" utan att behöva använda de vanliga forumen med alla dess nackdelar av (relativ) anonymitet och invanda beteendemönster.

Väl mött!

Nytt år och ny färg...

  Nu i Crosmans tävlingsröda kulör...

Idag så tänkte jag bara tillönska er alla ett Gott Nytt År !!

Challenger trigger tune

  Crosman Challenger har ett enhetsavtryck, precis som exempelvis Weihrauchs "Rekord".

Idag var det en sällsynt grå, regnig och trist dag här hemma i Ucklum. Till råka på allt så blåste det också ordentligt vilket effektivt skrinlade alla planer på att ta sig till Fuxernas skyttebana för att skjuta lite. Då jag dessutom var ledig så kunde jag inte heller skjuta på jobbet utan istället så blev det lite skruvande.

En sak som jag har funderat på rätt länge var att genomföra en trigger tune, alltså lätta upp avtryckaren lite. Som ni kanske vet så är Challengern skapad för att användas inom ISSFs 3-postion Sport Shooting Air Rifle och i denna grens regelverk så ingår det att avtyckarsystemet inte får vara lättare än 1.50 lbs (680.4 gram). Crosman har då på sin Challenger utrustat avtryckarsystemet med en liten spärr som omöjliggör justering ner under detta värde. Det är just denna spärr som jag tänker avlägsna idag så att jag kan få en mycket större justermån på avtrycket.

Hela processen går till så att man tar loss mekaniken ur stocken, den sitter bara fast med en enda skruv. Underligt nog så är denna skruv dessutom en PZ2, alltså en vanlig stjärnskruv. Detta känns tämligen simpelt och billigt på den typ av högteknologi som ett modernt PCP representerar. Rätt typiskt amerikanskt, om man ska vara lite fördomsfull. Funkar det, tja - då duger det. Proudly Made in the US. Samtidigt så undrar navelskådarna på andra sidan Atlanten varför människor i övriga världen helst av allt inte vill köpa deras varor....jojo..

Hursomhelst...

Som ni kan se av huvudbilden på dagens inlägg så har Challengern ett enhetsavtryck. Man kan alltså ta loss själva avtryckarsystemet som en separat enhet och manipulera denna helt frikopplat ifrån själva vapnet. Detta är en stor fördel jämfört med vapen som inte har detta utan där man måste manövrera hela vapenkroppen, inte sällan komplett med en lång pipa, samtidigt som man vrider och vänder på mekaniken för att demontera och återmontera småkomponenter inne i avtryckarhuset. Ett paradexempel på en sådan primitiv lösning har till exempel Webley Tracker.

Crosman har dessutom tänkt ännu lite längre, till skillnad ifrån övriga tillverkare med enhetsavtryck, exempelvis Weihrauch. Här kan man ta loss sidan av avtryckarhuset för att kunna meka med avtryckaren utan att behöva ta bort avtryckarhuset ifrån mekaniken - om man inte vill. Total valfrihet med andra ord och exceptionellt lättmekat. Själva sidan på avtryckarhuset sitter fast med fyra skruvar och dessa är av någon outgrundlig anledning försedda med väldigt små skruvmönster i insex och därtill naturligtvis också i tum. Som gjort för att man ska dra runt skruvmönstret om man inte använder absolut korrekt verktyg och hur många har pytteverktyg i insex tum hemma?

  HAT !!!

Lyckligtvis så kunde jag vaska fram en passande insex i mina gömmor och det var nog tur det för skruvarna visade sig sitta exceptionellt hårt åtdragna. Dumt nog så bar jag mig dessutom väldigt dumt åt och belastade insexnyckeln med bara fingrarna. Resultatet lät inte vänta på sig - med ett retfullt "knäpp" så brast nyckeln och jag fick den vassa kortare delen rakt in i min tumme - AJ!

Nu såg läget mörkt ut, blödande tumme, avbruten udda insexnyckel och fyra fortfarande stenhårt åtdragna skruvar...

Efter en mindre första hjälpen så började jag inventera mina gömmor och minsann - fanns det inte en sådan passande insexnyckel till? Lycka! Uppenbarligen så har 20 år samlande av luftvapenprylar vissa goda sidor med sig, man samlar på sig kopiösa mängder mer eller mindre bra insexnycklar och alltid är någon av dessa bra att ha någon gång..

  "Fool me once, shame on you - fool me twice, shame on me...."

Klokare av mitt misstag så satte jag den enda kvarvarande insexnyckeln i käften på min absolut minsta skiftnyckel och detta medför då två konkreta fördelar; 1. jag "förstärker" den kritiska vinkeln där insexnycklar tenderar till att brista när de överbelastas och min vridkraft fördelas över en större yta på verktyget, samt 2. om nyckeln trots allt skulle brista så får jag inte en nålvass del inspetsad i en fingertopp.

  Tatatata !!  Locket är borta och innanverket kan beskådas...

Med det nya verktyget och min nya strategi så gick det relativt enkelt att skruva loss de fyra skruvarna, trots att dessa satt ordentligt hårt fast. Som ni kan se ovan så är avtryckargeometrin väldigt enkel men delarna har riktigt fina ytor och tillhörande finish trots sitt lite grovhuggna utseende vid första anblicken. Den del som vi ska modifiera idag är den hårnålsfjäder som man kan se till höger i bild precis ovanför säkringsspaken.

Själva funktionsprincipen är mycket enkel. Framför hålnålsfjädern så sitter det en liten svart skruv, precis bakom varbygelns infästning. Om man skruvar denna skruv utåt så minskar man den kraft som krävs för att avtryckarbladet ska avfyra vapnet. Problemet här är att även om jag så skruvar loss den här skruven helt så kommer ändå hårnålsfjädern att motverka detta så att minsta möjliga avtryckarvikt endast kan bli den vikt som själva hålnårsfjädern genererar, då avstämd för 1.50 lbs. Om hårnålsfjädern däremot inte hade funnits där så hade justermånen fungerat på avsett sätt, alltså så att jag hade kunnat justera ner under 1.50 lbs.

  Första åtgärden var alltså att ta loss hårnålsfjädern...

Tyvärr så kan man helt enkelt inte bara ta bort fjädern eftersom den också agerar shims åt avtryckarsystemet i sidled. Lösningen blir därför att ta loss fjädern och sedan räta ut kröken på den..

  Att räta ut kröken gick inget vidare...

Med dagens andra retfulla "knäpp" så brast även hålnålsfjädern, lyckligtvis på precis rätt ställe. Nackdelen är att jag nu inte kan återställa avtryckarsystemet till original med mindre än att jag köper en ny originalfjäder. Efter den här operationen så satte jag tillbaka fjädern och då kom avtryckarsystemet att se ut såhär:

  Jämför med motsvarande tidigare bild, nu utövar hårnålsfjädern ingen press på mekaniken..

Med den (ofrivilligt) kortade hårnålsfjädern på plats så återstår det bara att stänga locket till avtryckarhuset igen och resultatet lät inte vänta på sig - redan ojusterat så blev avtrycket betydligt lättare, uppskattningsvis bara hälften så tungt att utlösa. Erfarenhetsmässigt så vet jag ifrån bland annat Stefan Pyks Challenger att man kan justera in Challengers avtryckarsystem ner till skrämmande låga nivåer där man nästan kan avlossa skotten med en nysning.

Det ska bli spännande att utvärdera resultatet av den här modifikationen framöver...